ARIs Elan Journo skriver på New Ideal om vad det är som får journalister för amerikanska vänstertidningar som Salon och New Republic att skriva så mycket smörja om Ayn Rand:
What I want to show you — regardless of what you may already think of Rand, if you have a view at all — is that there’s a fundamental problem with these articles, a problem that negates their credibility. They’re not seeking to engage with facts, reach the truth, let alone convince any active-minded readers. Instead, they manipulate seemingly factual information for the sake of affirming and reinforcing a set of prejudices.
Prager U publicerade nyligen en fruktansvärt korrupt och intellektuellt oärlig video, i vilken den konservative nationalisten Yoram Hazoni explicit vänder sig mot Upplysningens ideal—förnuft, lycka och frihet. I denna diskussion går Onkar Ghate, Greg Salmieri och Yaron Brook grundligt igenom alla fantastiska förvrängningar och lögner som Hazoni gör sig skyldig till i sin iver att […]
Igår kom det fram att Dave Rubin, mannen bakom en av YouTubes mest populära intervjuprogram The Rubin Report, har intervjuat en lång rad objektivister som Harry Binswanger, Onkar Ghate, Greg Salmieri och Yaron Brook. Dagens unga törstar efter idéer och genom The Rubin Report kommer nu förhoppningsvis tusentals och åter tusentals att för första gången få ta del […]
Den 15 februari åkte jag till AynRandCon i Prag. AynRandCon var en succé med fler än 450 deltagare från mer än 40 länder. Det var otroligt roligt att delta och delvis sponsra denna konferens som förenade så många ungdomar. Inte minst med tanke på att många kom ifrån det tribalistiska och därför länge krigshärjade Balkan.
Det som gör detta än mer fascinerande, för att inte säga inspirerande, är att det som förenade oss var inte någon primitiv, konkretbunden tribalism utan dess motsats: rationella, abstrakta övertygelser. Det var som om AynRandCon, för en kort stund, hade skapat en mini-smältdegel mitt i Europa—denna annars så tribalistiska kontinent.
Konferensens tema var “individualism i en tribalistisk tidsålder”. Det vill säga, hur kan vi leva som individualister i en tid då så många filosofiska krafter försöker knuffa in oss i ett kollektivistiskt tänkande och tribalistiskt beteende.
ARIs interna filosof Onkar Ghate inledde konferensen med en föreläsning om hur man ska förstå tribalismen, inklusive en del av dess mindre uppenbara uttryck. Han pratade också om hur tribalismen står i stark kontrast till dess motsats: individualismen. Han pratade också om dess filosofiska orsaker, som Ayn Rand först identifierade redan 1977 i sitt Ford Hall Forum-tal “Global Balkanization”, nämligen (den kantianska) irrationalismen och kollektivismen.
Andra höjdpunkter var Greg Salmieris föreläsning om hur ett individualistiskt samhälle ser ut, och Ben Bayers föreläsning om kopplingen mellan å ena sidan fri vilja och individualism och å andra sidan determinism och kollektivism. Yaron Brooks tal om hur USA har blivit mer tribalistisk de senaste decennierna var också ganska bra:
Flemming Rose, den danske yttandefrihetskämpen, och Douglas Murray, mest känd för sin bok The Strange Death of Europe, dök förresten också upp på ett par paneler. Jag tyckte inte att panelerna var lika intressanta som föreläsningarna, men då jag inte hade memorerat konferensens program var det ändå en rolig överraskning att få se dessa omtalade herrar.
Vid VIP-middagen fick vi också, för första gången, se ARIs nya app: Ayn Rand University. Detta är en av de bästa grejerna ARI någonsin har gjort. Nu kan man äntligen lyssna på oräkneliga timmar av material av Ayn Rand, Leonard Peikoff, Harry Binswanger, Onkar Ghate, Greg Salmieri, Tara Smith, med flera, på sin smarttelefon. Och allt är självklart helt gratis. Det har aldrig varit enklare att verkligen studera objektivismen på djupet. Appen finns tillgänglig för iOS och Android.
ARI planerar redan inför nästa AynRandCon och såvida ingen naturkatastrof eller liknande hejdar mig, kan ni kallt räkna med att jag kommer att vara där igen. Vem vet? Kanske vi ses då.
$ $ $
Vill du veta mer om tribalism, individualism och Ayn Rands syn på saken? Här kommer då en kort guide för självstudier.
Börja med att läsa eller lyssna på Ayn Rands Ford Hall Forum-föreläsning “Global Balkanization”:
Lyssna sedan på Ben Bayer och Aaron Smiths diskussion om samma föredrag:
Sedan kan jag också rekommendera er att läsa eller lyssna på Ayn Rands Ford Hall Forum-föredrag “A Nation’s Unity”:
Och sedan komplettera detta med Onkar Ghate och Ben Bayers diskussion här:
Många tror idag att julen är en huvudsakligen och ursprungligen kristen högtid som betonar konventionella “dygder” som osjälviskhet men vars kommersiella karaktär underminerar julfirandets anda. ARIs Onkar Ghate argumenterar tvärtemot för att
Christmas is a spiritual holiday whose theme is personal, selfish pleasure and joy. The season’s commercialism, far from detracting from this celebration, as we’re often told, is integral to it.
Många tror också att julen handlar om “ge tillbaka till andra”, att offra sig för andra, att skänka en tanke till de “behövande”. Sådana altruistiska slogans är i själva verket inte bara oförenliga med julfirandet; de skulle, om något, endast förstöra julen. Det menar i alla fall Peter Schwartz som bland annat skriver:
Imagine trying to celebrate Christmas by taking altruism seriously. Instead of buying gifts for your children, you would be obliged to spend that money on needy children in, say, Bangladesh. Instead of buying yourself a new suit for the holiday, you would have to go around in sackcloth because of your duty toward those who have less than you. Is that what the Christmas spirit is supposed to mean? Does an obligation to sacrifice for the sake of others sound like a prescription for goodwill among people — or for resentment and conflict?
All the best customs of Christmas, from carols to trees to spectacular decorations, have their root in pagan ideas and practices. These customs were greatly amplified by American culture, as the product of reason, science, business, worldliness, and egoism, i.e., the pursuit of happiness.
America’s tragedy is that its intellectual leaders have typically tried to replace happiness with guilt by insisting that the spiritual meaning of Christmas is religion and self-sacrifice for Tiny Tim or his equivalent. But the spiritual must start with recognizing reality. Life requires reason, selfishness, capitalism; that is what Christmas should celebrate — and really, underneath all the pretense, that is what it does celebrate. It is time to take the Christ out of Christmas, and turn the holiday into a guiltlessly egoistic, pro-reason, this-worldly, commercial celebration.
The charming aspect of Christmas is the fact that it expresses good will in a cheerful, happy, benevolent, non-sacrificial way. One says: “Merry Christmas”—not “Weep and Repent.” And the good will is expressed in a material, earthly form—by giving presents to one’s friends, or by sending them cards in token of remembrance . . . .
The best aspect of Christmas is the aspect usually decried by the mystics: the fact that Christmas has been commercialized. The gift-buying . . . stimulates an enormous outpouring of ingenuity in the creation of products devoted to a single purpose: to give men pleasure. And the street decorations put up by department stores and other institutions—the Christmas trees, the winking lights, the glittering colors—provide the city with a spectacular display, which only “commercial greed” could afford to give us. One would have to be terribly depressed to resist the wonderful gaiety of that spectacle.
Peter Schwartz har skrivit en bra artikel, “Multiculturalism as Tribalism”, i vilken han grundligen går igenom—och utvärderar—multikulturalismens natur:
What decent person could possibly be against multiculturalism? After all, it supposedly stands for tolerance and respect toward people from other cultures.
If you oppose multiculturalism, you are branded as evil. You’re a xenophobe or a racist. You’re someone who wants to keep foreigners out of the country. You regard people who speak a different language as your enemies. You want to deny them their rights. And all multiculturalism wants—we’re told—is for people from different cultures to be able to live together peacefully. Why would anyone oppose that?
Because in reality, multiculturalism is something very different. It is an ideology with one fundamental purpose: to keep us from judging things as good or bad. Multiculturalism is the demand that no ”culture” be elevated above any other. It is the demand that all beliefs held by various groups be regarded as equally valid and equally good.
Let’s look at what multiculturalism actually entails.
“Ethnicity” is an anti-concept, used as a disguise for the word “racism” — and it has no clearly definable meaning. . . . The term “ethnicity” stresses the traditional, rather than the physiological characteristics of a group, such as language — but physiology, i.e., race, is involved . . . . So the advocacy of […]
Jag kan inte låta bli att uppmärksamma en artikel av Nolan Finley. Låt mig citera:
America has elected few presidents who’ve had significant and successful business careers before entering the Oval Office. So the absence of any private sector executive experience on Barack Obama’s resume doesn’t set him that far apart from his predecessors.
But his aloofness to how business works sure does.
Speaking this week to the U.S. Chamber of Commerce, the president assured the nation’s business leaders that he ”gets it,” that he understands the pressure cooker they’ve lived in during this deep recession and snail’s pace recovery.
And then he made a strange plea for a guy who ”gets it.” He asked them to stop knocking themselves out to keep their enterprises afloat and just go out and hire someone.
Having failed to restart America’s job engine by saturating it in $800 billion of stimulus starter fluid, Obama is now appealing to altruism.
Invoking JFK, the president urged executives to ”ask yourself what you can do for America.” His ask: Take the $2 trillion sitting on their sidelines and add workers to their payrolls.
The response was described as polite, which is a nice way of saying they thought him clueless.
Om denna artikel är en indikation på vad vi kan förvänta oss i framtiden, då talar det väl för USA:s framtid. Varför? Därför att här har vi en artikel där en icke-objektivist som explicit FÖRDÖMER Obama för att vädja till altruism!
Denna artikel hade inte varit möjlig för tio år sedan. Kanske inte ens för fem år sedan. Detta är verkligen inget man ser varje dag. Detta är ett tecken på att Ayn Rands perspektiv verkligen håller på att vinna mark i USA, håller på att bli en del av mainstream!
Förnuftets kalla och oresonliga röst 