Objektivisterna tar över “The Rubin Report”

Igår kom det fram att Dave Rubin, mannen bakom en av YouTubes mest populära intervjuprogram The Rubin Report, har intervjuat en lång rad objektivister som Harry Binswanger, Onkar Ghate, Greg Salmieri och Yaron Brook. Dagens unga törstar efter idéer och genom The Rubin Report kommer nu förhoppningsvis tusentals och åter tusentals att för första gången få ta del […]

AynRandCon 2019—en kort rapport

Den 15 februari åkte jag till AynRandCon i Prag. AynRandCon var en succé med fler än 450 deltagare från mer än 40 länder. Det var otroligt roligt att delta och delvis sponsra denna konferens som förenade så många ungdomar. Inte minst med tanke på att många kom ifrån det tribalistiska och därför länge krigshärjade Balkan.

Det som gör detta än mer fascinerande, för att inte säga inspirerande, är att det som förenade oss var inte någon primitiv, konkretbunden tribalism utan dess motsats: rationella, abstrakta övertygelser. Det var som om AynRandCon, för en kort stund, hade skapat en mini-smältdegel mitt i Europa—denna annars så tribalistiska kontinent.

Konferensens tema var “individualism i en tribalistisk tidsålder”. Det vill säga, hur kan vi leva som individualister i en tid då så många filosofiska krafter försöker knuffa in oss i ett kollektivistiskt tänkande och tribalistiskt beteende.

ARIs interna filosof Onkar Ghate inledde konferensen med en föreläsning om hur man ska förstå tribalismen, inklusive en del av dess mindre uppenbara uttryck. Han pratade också om hur tribalismen står i stark kontrast till dess motsats: individualismen. Han pratade också om dess filosofiska orsaker, som Ayn Rand först identifierade redan 1977 i sitt Ford Hall Forum-tal “Global Balkanization”, nämligen (den kantianska) irrationalismen och kollektivismen.

Andra höjdpunkter var Greg Salmieris föreläsning om hur ett individualistiskt samhälle ser ut, och Ben Bayers föreläsning om kopplingen mellan å ena sidan fri vilja och individualism och å andra sidan determinism och kollektivism. Yaron Brooks tal om hur USA har blivit mer tribalistisk de senaste decennierna var också ganska bra:

Flemming Rose, den danske yttandefrihetskämpen, och Douglas Murray, mest känd för sin bok The Strange Death of Europe, dök förresten också upp på ett par paneler. Jag tyckte inte att panelerna var lika intressanta som föreläsningarna, men då jag inte hade memorerat konferensens program var det ändå en rolig överraskning att få se dessa omtalade herrar.

Vid VIP-middagen fick vi också, för första gången, se ARIs nya app: Ayn Rand University. Detta är en av de bästa grejerna ARI någonsin har gjort. Nu kan man äntligen lyssna på oräkneliga timmar av material av Ayn Rand, Leonard Peikoff, Harry Binswanger, Onkar Ghate, Greg Salmieri, Tara Smith, med flera, på sin smarttelefon. Och allt är självklart helt gratis. Det har aldrig varit enklare att verkligen studera objektivismen på djupet. Appen finns tillgänglig för iOS och Android.

ARI planerar redan inför nästa AynRandCon och såvida ingen naturkatastrof eller liknande hejdar mig, kan ni kallt räkna med att jag kommer att vara där igen. Vem vet? Kanske vi ses då.

$ $ $

Vill du veta mer om tribalism, individualism och Ayn Rands syn på saken? Här kommer då en kort guide för självstudier.

Börja med att läsa eller lyssna på Ayn Rands Ford Hall Forum-föreläsning “Global Balkanization”:

Lyssna sedan på Ben Bayer och Aaron Smiths diskussion om samma föredrag:

Sedan kan jag också rekommendera er att läsa eller lyssna på Ayn Rands Ford Hall Forum-föredrag “A Nation’s Unity”:

Och sedan komplettera detta med Onkar Ghate och Ben Bayers diskussion här:

Varför julen är en självisk högtid

Många tror idag att julen är en huvudsakligen och ursprungligen kristen högtid som betonar konventionella “dygder” som osjälviskhet men vars kommersiella karaktär underminerar julfirandets anda. ARIs Onkar Ghate argumenterar tvärtemot för att

Christmas is a spiritual holi­day whose theme is personal, selfish plea­sure and joy. The season’s commercialism, far from detracting from this celebration, as we’re often told, is integral to it.

Många tror också att julen handlar om “ge tillbaka till andra”, att offra sig för andra, att skänka en tanke till de “behövande”. Sådana altruistiska slogans är i själva verket inte bara oförenliga med julfirandet; de skulle, om något, endast förstöra julen. Det menar i alla fall Peter Schwartz som bland annat skriver:

Imagine trying to celebrate Christmas by taking altruism seriously. Instead of buying gifts for your children, you would be obliged to spend that money on needy children in, say, Bangladesh. Instead of buying yourself a new suit for the holiday, you would have to go around in sackcloth because of your duty toward those who have less than you. Is that what the Christmas spirit is supposed to mean? Does an obligation to sacrifice for the sake of others sound like a prescription for goodwill among people — or for resentment and conflict?

Enligt Leonard Peikoff borde vi således sträva mot att utan skam och skuld fira julens själviska och kommersiella natur:

All the best customs of Christmas, from carols to trees to spectacular decorations, have their root in pagan ideas and practices. These customs were greatly amplified by American culture, as the product of reason, science, business, worldliness, and egoism, i.e., the pursuit of happiness.

America’s tragedy is that its intellectual leaders have typically tried to replace happiness with guilt by insisting that the spiritual meaning of Christmas is religion and self-sacrifice for Tiny Tim or his equivalent. But the spiritual must start with recognizing reality. Life requires reason, selfishness, capitalism; that is what Christmas should celebrate — and really, underneath all the pretense, that is what it does celebrate. It is time to take the Christ out of Christmas, and turn the holiday into a guiltlessly egoistic, pro-reason, this-worldly, commercial celebration.

Ayn Rand om julen

Via The Ayn Rand Lexicon:

The charming aspect of Christmas is the fact that it expresses good will in a cheerful, happy, benevolent, non-sacrificial way. One says: “Merry Christmas”—not “Weep and Repent.” And the good will is expressed in a material, earthly form—by giving presents to one’s friends, or by sending them cards in token of remembrance . . . .

The best aspect of Christmas is the aspect usually decried by the mystics: the fact that Christmas has been commercialized. The gift-buying . . . stimulates an enormous outpouring of ingenuity in the creation of products devoted to a single purpose: to give men pleasure. And the street decorations put up by department stores and other institutions—the Christmas trees, the winking lights, the glittering colors—provide the city with a spectacular display, which only “commercial greed” could afford to give us. One would have to be terribly depressed to resist the wonderful gaiety of that spectacle.

Vad är fel med multikulturalism?

Peter Schwartz har skrivit en bra artikel, “Multiculturalism as Tribalism”, i vilken han grundligen går igenom—och utvärderar—multikulturalismens natur:

What decent person could possibly be against multiculturalism? After all, it supposedly stands for tolerance and respect toward people from other cultures.

If you oppose multiculturalism, you are branded as evil. You’re a xenophobe or a racist. You’re someone who wants to keep foreigners out of the country. You regard people who speak a different language as your enemies. You want to deny them their rights. And all multiculturalism wants—we’re told—is for people from different cultures to be able to live together peacefully. Why would anyone oppose that?

Because in reality, multiculturalism is something very different. It is an ideology with one fundamental purpose: to keep us from judging things as good or bad. Multiculturalism is the demand that no ”culture” be elevated above any other. It is the demand that all beliefs held by various groups be regarded as equally valid and equally good.

Let’s look at what multiculturalism actually entails.

Läs resten här.