Efter attacken höll Storbritanniens premiärminister ett kort tal där han bland annat sade följande:

It is important, however, that those engaged in terrorism realise that our determination to defend our values and our way of life is greater than their determination to cause death and destruction to innocent people in a desire to impose extremism on the world. Whatever they do, it is our determination that they will never succeed in destroying what we hold dear in this country, and in other civilised nations throughout the world. (Min kursivering)

Vad är våra värden? Vad är utmärkande för ”our way of life”? Vad är det han talar om? Jo det han talar om, implicit, är förstås den västerländska civilisationen. Vad är den västerländska civilisationens värden? Vad är dess utmärkande karaktärsdrag? Vad skiljer vår kultur ifrån fiendens, och vem är fienden? Kort sagt: Varför har västvärlden rätt att försvara sina värden – varför har västvärlden all rätt i världen att förinta dess fiender?

Den västerländska civilisationen är inte moraliskt perfekt. Det finns dåliga inslag såsom t ex kristendomens inflytande. Men religionens destruktiva inverkan är inget utmärkande drag hos den västerländska civilisationen. Nej, det som utmärker den västerländska civilisationen är dess enorma respekt för människan, och då i synnerhet hennes utmärkande egenskap: Förnuftet. Det är på grund av vår respekt för förnuftet som västvärlden har producerat enorma vetenskapliga, teknologiska, ekonomiska, medicinska, sociala och kulturella framsteg.

De livsbejakande dragen i den västerländska civilisationen kan man se i det faktum att livet här är bättre än någon annan stans på jorden. Vi kan se det i det faktum att den västerländska kulturen alltsedan renässansen och Upplysningen mer än alla andra kulturer har producerat ofattbara framsteg och förbättringar inom praktiskt taget varje tänkbar aspekt av vår tillvaro. Så om människans liv är värdemätaren, då är det helt uppenbart att den västerländska civilisationen är objektivt sett är moraliskt överlägsen alla andra.

Jämför detta med vad som är utmärkande med fienden: Ett hat mot världen, förnuftet och människan. Fienden har vid flera olika tillfällen gjort det alldeles klart för sin fiende att de älskar döden. De hatar västvärlden just eftersom det är en den mest livsbejakande kulturen av dem alla. Fiendens kultur är livsfientlig. Det är därför fiendens samhällen är präglade av stagnation inom praktiskt taget alla områden. Det är därför deras samhällen är efterblivna. Det är därför de är fattiga materiellt såväl som själsligt. För ett konkret exempel på fiendens ”idealsamhälle”, se på talibanernas Afghanistan.

Vem är fienden? Det är totalitär islam. Så detta är ett krig mot totalitär islam, precis som det så kallade Kalla kriget var ett krig mot kommunismen, och andra världskriget var ett krig mot fascismen. Nej, samtliga muslimer i hela världen är inte onda eller våra fiender. Men de som tar islam på ett blodigt allvar, de är våra fiender. Terrorsiterna är inte muslimer som har ”missförstått” Koranen. De är extremta muslimer, dvs konsekventa muslimer, som istället tar Koranen och dess uppmaningar till att föra ett religiöst krig mot de otrogna på blodigt allvar.

Vad bör vi göra nu? Först och främst: Gör det alldeles klart för omvärlden, den muslimska världen i synnerhet, att västvärlden inte tänker ge upp. Sedan: Komma till insikt om att bara för att terroristerna då och då lyckas angripa oss inte utgör ett bevis för att det skulle vara omöjligt att göra slut på terrorismen genom att föra ett krig mot de militanta islamisterna eller staterna som sponsrar dem. Det gäller sedan att inse att halvmesyrer som kriget mot Saddam Husseins Irak och kriget mot talibanernas Afghanistan inte fungerar. Det var hög tid att göra slut på staterna som sponsrar islamisk terrorism efter den 11 september 2001. Det man borde ha gjort då, behöver vi fortfarande göra. Det handlar om att föra ett massivt och hänsynslöst krig mot de stater som sponsrar den islamiska terrorismen. Det handlar om att jämna hela städer med marken. Det handlar om att göra terroristerna och deras sponsorer och sympatisörer övertygade om att total förintelse följer som en självklarhet. John Lewis uttryckte det så här strax efter attackerna mot New York den 11 september:

Our retaliation must take on the status of natural justice, as a law of nature, inescapable across time and space. Throw a stone into the air and it falls. A flash of lightning is followed by thunder. Touch a hot stove and you get burned. Touch an American, and fire falls out of the sky onto you and anyone who breathes the same air as you. It must become political suicide for any government to offer aid to an open enemy of the US. It is time for them to become afraid.

Det handlar om att visa terroristerna och staterna som står bakom dem att de har ingen som helst chans att vinna detta kriget. Det handlar om att göra de miljoner muslimer i arabvärlden, som idag är sympatiska till de militanta islamisternas krig mot väst, livrädda för att de kan komma att bli offer för samma omfattande förstörelse, om deras stater inte slutar upp med att sponsra terrorismen.

Detta är, som jag ser det, vad vi bör göra.

Som de flesta vet vid det här laget har London blivit utsatt för en terroristattack. Den är av allt att döma utförd av militanta islamister. Jag återkommer med kommentarer och fördömelser när jag är på bättre humör. Men en sak kan vi konstatera redan nu: Kriget mot totalitär Islam är långt ifrån över!

Nog för att skepticism är dumt, men detta är ju löjligt. Jag blev (genom Diana Mertz Hsieh) uppmärksammad av ett mycket märkligt fall där en brottslings skepticism resulterade i att han hamnade i fängelse. Bakgrunden är denna: A Michigan man who threatened to blow up his van near the White House two days before President Bush’s second inauguration stunned a court yesterday by saying he couldn’t promise that he wouldn’t do it again.

När domaren frågade honom hur stor sannolikheten är att han kommer att göra samma sak igen, fick han följande besynnerliga svar: ”There’s always a chance of anything, Your Honor”. Han fortsatte: ”The odds of that happening are 800 million billion to one,” Timmers said, ”but I can’t ever rule anything out completely, Sir.” Domaren tappade förstås hakan: Sullivan, who has heard thousands of cases in more than two decades on the bench, said he was ”astonished.” ”I don’t think in my entire judicial career anyone’s ever told me, ‘Yeah, I might do this again.'”

Nu kanske ni tror detta bara är en slump? Men så är icke fallet: Defense attorney Tony Axam of the Federal Public Defender’s Office tried to explain that Timmers, a self-employed woodcutter, is a ”deeply, deeply philosophical person” — for whom there were no absolutes. ”If you asked him if anything is absolute in this world,” Axam said, ”he may tell you he’s not sure he’s standing here.”

Domaren som inte hade någon som helst respekt för skepticistiskt nonsens reagerade givetvis på detta: ”If he’s not sure about whether he’s standing here, maybe we need to send him to Butner for a little while for evaluation,” the judge said, referring to the federal psychiatric prison facility in North Carolina. Hur svarade då den den åtalade mannen? Timmers said nothing in this world is for certain. ”I could be dreaming right now,” he said.

Han fick 34 månader.

Ayn Rand hade rätt: Idéer bestämmer människors öden ;-)

George Reisman skriver om fackföreningarna och deras sanna destruktiva natur i sin senaste artikel ”The Union Hunt for More Victims”:

The truth is that unions are essentially parasitic organizations that thrive only by draining and ultimately destroying the companies and industries they control. The essential goal of the unions is to compel the payment of higher wages for the performance of less work and less productive work. Unions are notorious for their hostility to labor saving machinery and to any form of competition among workers, for featherbedding practices, indeed, for “making work” by deliberately and arbitrarily increasing the number of workers required to accomplish a given task and sometimes even by compelling the disassembly or destruction of products already produced.

Jag rekommenderar er starkt att läsa hela artikeln!

Idag kunde man läsa i Corren att kön till starroperationer i Östgötland har kortats ned. Men den främsta anledningen är inte att fler får vård utan att man har ställt hårdare krav för att få hamna i kön: ”Kriteriet för att ställas i kö för starroperation i Östergötlands landsting i dag är att ögat försämrats till 50 procent av normalsyn. För den som också behöver få ett andra öga opererat är kriterierna ännu tuffare. Då krävs som mest tjugo procent av normalsynen.”

Sjukt men sant.

(Vill tacka Stefan Ruthström för att uppmärksamma mig om detta på hans blogg.)

”Nuförtiden demonstrerar folk bara för att få bråka. De hatar demokrati (vilket är ironiskt, eftersom det är demokrati som gör att de får demonstrera överhuvudtaget) och talar om det genom att sparka, slå och kasta saker på poliser och allt annat som rör sig. Och vad fan gör polisen? De bara står och mesar. Herregud. Kör över dem med pansarvagnar, skjut dem, kasta granater mot dem, kidnappa deras barn, bränn ner deras hus. Det är de värda, tro mig.” – Jefferson Smith

Idag publicerades min recension av Mattias Svenssons bok Peta inte i maten! på den liberala nättidningen Captus. Där finns även en intervju jag gjorde med Mattias Svensson.

Den 24 juni beslutade USA:s högsta domstol att delstater har rätt att stjäla privat egendom för att främja det ”allmännas bästa”. Vad var det som avgjorde, enligt högsta domstolen, om staten tjänade ”allmänhetens bästa” genom att stjäla privat egendom? Det faktum att det skulle kunna generera högre skatteintäkter till staten om man lät större affärer med högre omsättning få etablera sig där idag inga eller mindre affärer bedriver sin verksamhet. Denna motivering för att genom ”eminent domain” stjäla privat egendom i USA har för övrigt använts över 10 000 gånger bara mellan åren 1998-2002.

Det som har hänt är minst sagt mycket oroväckande. Vart är världen på väg när USA tar så snabba och stora steg mot étatism?

Detta utgör bara ytterligare ett bevis för altruismens och kollektivismens destruktiva och totalitära tendenser. Om det ”allmännas bästa” kan användas som ursäkt för att till höger och vänster stjäla privat egendom, då har man i praktiken avskaffat allt vad äganderätten heter. Ingen går numera säker, inte ens de påstådda vinnarna i det här fallet, som nu får bygga sina affärer på den stulna tomten. Ty även de kan när som helst bli bestulna på deras egendom, med motiveringen att det på något sätt kan främja det ”allmännas bästa” på ett bättre sätt. Vad gäller ”allmänhetans bästa” låter jag Hank Rearden få säga som det är: ”[…] nobody’s good can be achieved at the price of human sacrifices – that when you violate the rights of one man, you have violated the rights of all, and a public of rightless creatures is doomed to destruction.”

Vad är nästa steg? Ska staten tillskrivas rätten att förslava och mörda människor för att det påstås främja ”allmänhetens bästa”? Jag vet att jag tar i så att jag nästan spricker. Jag säger inte att detta kommer att hända i morgon, eller att det nödvändigtvis kommer att hända. Det enda jag vill säga är att det rent principiellt inte längre finns något som hindrar det längre. Tragiskt men sant.

Vad detta visar på är behovet av en filosofisk revolution i västvärlden i allmänhet, men USA i synnerhet. Det handlar om att få folk att överge idén att det är helt i sin ordning att offra människor på grundval av det ”allmännas bästa”. Det som behövs är ett radikalt moralfilosofiskt alternativ och om ni fråga mig står det att finna i Ayn Rands filosofi objektivismen.

HAX skriver idag om den illusion av trygghet som vår genomreglerade arbetsmarknad sägs åstadkomma. I själva verket får vi ingen trygghet alls:

”Anställningstrygghet – till exempel. Jo, det låter ju bra att man kan räkna med att ha ett jobb. Men vad innebär det? Det faktum att man inte kan få sparken med kort varsel har en baksida: Arbetsgivarna vågar inte anställa – vilket leder till att onödigt många inte har något jobb eller någon trygghet. Alls. […] [J]ag skulle uppfatta det som en större trygghet om både arbetstagare och arbetsgivare enklare kunde avsluta ett anställningsförhållande. För då skulle jag veta att det finns andra jobb att söka där ute. Då kan man pröva sig fram, tills man hittar ett arbete som man verkligen gillar.”

Bara en fri arbetsmarknad är en trygg arbetsmarknad:

”För att förstå detta måste vi börja med vad ekonomisk trygghet i grunden handlar om: Det handlar om att kunna försörja sig. Om att kunna köpa det man behöver och vill ha. Om man blir arbetslös blir det för många genast mycket svårare att försörja sig. Och eftersom det är så svårt att finna ett nytt arbete så är tanken på att förlora sitt arbete en mardröm för många. Men vad är det som gör att det är så svårt idag att finna ett nytt arbete? Dvs vad är det som gör det till en mardröm för många att förlora sitt arbete? Det är det faktum att vi idag har en ofri arbetsmarkand. Det är detta som har gjort det oerhört svårt eller rentav omöjligt för många att finna ett nytt arbete. Så den ”trygga” arbetsmarknaden är i själva verket inte trygg alls. Så går det när man offrar friheten för tryggheten – man slutar upp med ingetdera. Så vad som krävs för att få en trygg arbetsmarknad och en äkta ekonomisk trygghet är etablerandet av en fri arbetsmarknad. Ty när man vet att man har den ekonomiska frihet som krävs för att man ska kunna konkurrera på arbetsmarknaden vet man också med sig att det inte längre är hela världen om man skulle bli av med sitt arbete. Det är äkta trygghet.” (Det moraliska idealet: En fri arbetsmarknad, Carl Svanberg)

Utöver själva rädslan för att förlora sitt jobb är det idag många som lider psykologiskt alldeles i onödan på deras arbeten. HAX fortsätter:

”Folk stannar på arbeten där de inte trivs, har tröttnat, har gått in i väggen, inte har kontroll över sin situation och så vidare. De stannar, helt enkelt eftersom det finns så få nya jobb där ute. Snacka om att skapa en grogrund för okynnessjukskrivningar, utbrändhet, magont och psykisk utmattning.”

Det moraliska är det praktiska, och det moraliska är en fri arbetsmarknad.

Den 16 juni skrev jag ett mail till DN angående det senaste cancerlarmet:

”Hej,

Mitt namn är Carl Svanberg och jag anser att medierna har tagit emot det senaste cancerlarmet alldeles för blåögt. Jag är nämligen ganska säker på att om ni frågar vilken seriös epidemiolog som helst, så kommer han/hon att säga att den senaste studien, som ju påstås ”bekräfta” att ”starkt samband” mellan konsumtion av rött kött och tarmcancer, i själva verket inte alls bekräftar något starkt samband. Tvärtom så visar den att det inte finns något starkt samband alls. Denna studie påvisar bara en relativ risk på 33%, men inom epidemiologiska sammanhang brukar man nämligen säga att en relativ risk som är mindre än 2 (dvs 100%) inte ger en skäl för att tro att det skulle föreligga något kasualt förhållande. Det ska helst röra sig om en relativ risk på 3-4 för att en studie ska säga något intressant. … Så varför inte göra ett avslöjande reportage där det kommer fram att denna nya studie faktiskt inte alls bekräftar något starkt samband. Vem vet? Ni kan kanske lugna några av era helt i onödan uppskrämda läsare.

Mvh,
Carl Svanberg”

Idag ser det ut att ha gett resultat, för idag kom det en artikel på DN som heter ”CANCERN KOMMER!” där man granskar just den senaste tidens cancerlarm.