SvD:

Sveriges biståndsminister Carin Jämtin är oroad över den senaste tidens utveckling i Mellanöstern och riktar skarp kritik mot Israels gripande av delar av palestiniernas regering.

– Det är helt fruktansvärt. Det är helt obeskrivligt. Över 750 000 människor som lever utan el och vatten i över 40 graders värme, säger Carin Jämtin till TT angående den humanitära situationen i Gazaremsan och att Israel skjutit sönder delar av ett elkraftverk i Gaza.

Det är också helt oacceptabelt att en israelisk soldat har tillfångatagits, och de grupper som är ansvariga för det och för beskjutning med hemmagjorda missiler mot Israel måste ställas till svars, säger Jämtin.

Men hon är mycket upprörd över att delar av palestiniernas regering gripits:

– Det är ett övergrepp på demokratin.

Om de (regeringsmedlemmarna) begått något brott så finns det principer inom lag och rätt som ska följas. Men framför allt är det nedsättande mot det palestinska folket och deras folkvalda, understryker hon.

Låt oss översätta Jämtins demokratifetisch till ren svenska: om palestinierna genom ord (lyssna på deras retorik) och handling (se på vilka de röstar på och deras terrorism) visar på en total vilja till krig, även om det innebär att de gör sig fiender med hela den civiliserade världen (som för ett litet kort ögonblick svarade genom att sluta försörja palestinierna), även om det innebär att dem dör (av ekonomiska sanktioner, självbombsattackerna de själva utför, och försvarsattacker från Israel), även om det innebär att de säger upp alla sina rättigheter (eftersom de som kränker andras rättigheter inte har några rättigheter själv) och inte längre förtjänar varken en stat eller något annat än en snabb och säker död – då är det Israel som ska fördömas. Snacka om en total perversion av rättvisan.

Tydligen finns det ingen gräns för vad demokratin kan legitimera, enligt Jämtin. Och tydligen ska Israel avstå från att försvara sig genom dessa små, mesiga och i längden meningslösa ingripanden (i motsats till ett riktigt och fullskaligt krig), eftersom det är ”nedsättande mot det palestinska folket och deras folkvalda”. Bra prioriteringar där, Jämtin.

Frågan någon borde ställa Jämtin är: Varför ska man inte vara nedsättande mot de palestinska folket? Har de inte tydligt visat att de inte förtjänar något annat än att behandlas ”nedsättande”? Och vad är det som inte är extremt nedsättande med att i sin retorik antyda att Israel är en värre kålsupare än palestinierna? Faktum är ju att de, palestinierna, förtjänar bra mycket mer än att bara bli lite kränkta…

SvD:

Socialdemokraterna ska gå till val på att stoppa bidragen till religiösa friskolor. Det kräver kvinnoförbundet inför arbetet med partiets valmanifest. S-kvinnornas mål är ett totalförbud.

Skolminister Ibrahim Baylan har deklarerat att han är ”väldigt oroad” över framväxten av religiösa friskolor, och över att de borgerliga och miljöpartiet nyligen beslutat att det ska bli fritt fram att starta även fristående förskolor.
– Det är en mycket farlig utveckling. Förskolan och skolan är de enda platser där vi vet att barn kan träffas från olika miljöer, oavsett vilken Gud som deras föräldrar tror på, sade han i våras.

Hans motdrag är att Skolverket ”med omedelbar verkan” ska kunna stänga en fristående skola som inte håller måttet. Den åtgärden är inte tillräcklig, anser Nalin Pekgul, ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
– Jag tycker inte att man ska låta barn hjärntvättas i de där skolorna. Vi vill gå till val på att inte finansiera religiösa förskolor och religiösa friskolor med skattemedel. De ska inte ha några pengar. (Min kursivering.)

Jag tycker inte att vi ska förbjuda religiösa skolor. Men jag tycker definitivt inte att de ska finansieras genom skatt. Det är orättvist att man ska tvingas finansiera andras skolgång. Det är dessutom en kränkning av religionsfriheten att tvingas stöda religiösa idéer som man inte delar. Sedan är det ju även orättvist med offentliga skolor. Och precis som i de religiösa skolorna lärs det okritiskt och dogmatiskt ut en massa sekulär religion: multikulturalism, egalitarianism, environmentalism, välfärdsétatism, etc. Ironiskt nog är det just dessa idéer som kristdemokraterna använder sig av för att motivera den fortsatta skattefinansieringen av de religiösa friskolorna:

Inger Davidson, kristdemokraternas skolpolitiska talesperson, tycker att förslaget att ”svälta ut” konfessionella friskolor är ”skrämmande”.
– Kvinnoförbundet förstår inte vad mångfald innebär. Det är ju enfald de vill ha.
Hon ser inget skäl att särbehandla de religiösa alternativen.
– Det skulle vara diskriminering på statlig nivå. För mig är det här en demokratifråga. I ett demokratiskt land ska man ha pluralism på livsåskådningens område.

I rättvisans namn bör man även lägga den offentliga sekulära skolan av exakt samma anledning som man bör lägga ned skattefinansieringen av de religiösa friskolorna. Vad säger Pekgul? ”Pekgul tror att många föräldrar, helt enkelt, skulle välja en annan skola åt sina barn om bidragen drogs in. – I dag ger staten de religiösa skolorna legitimitet. Om de inte får några skattemedel, så kommer rätt många föräldrar att tycka ‘Det är något konstigt med de här skolorna’, och dra sig undan.” Om staten drog in pengarna till den offentliga skolan då? Vad skulle hända med dess ”legitimitet”?

Att skolorna idag finansieras genom skatter, dvs genom tvång, är vad som gör dem illegitima. Att de dessutom är dåliga på att lära barnen att läsa, skriva och räkna samtidigt som de är alldeles för bra på att indoktrinera dem i religiöst och sekulärt flum, gör bara saken mycket värre.

Som alltid misslyckas vänstern med att basera sitt stöd för sin socialism på fakta. Är det inte Kuba som lyfts upp som ett exempel på socialismens påstådda förträfflighet, är det något annat. På sistone har den alltmer socialistiska diktaturen Venezuela används av vänsterdebattörer som ett sådant annat exempel. Men som bloggaren Aqurette visar i ett inlägg om Venezuelas ekonomi, finns det inte mycket som imponerar med Venezuela. Faktum är att i den mån man kan säga att någonting imponerar i Venezuela beror det snarare på oljepriserna och på relativt låga skatter, än på något annat.

Historikern Victor Davis Hanson skrev nyligen:

With the collapse of the Soviet Union, Marxism was discredited as an unworkable–and often murderous–alternative to consumer capitalism. Eastern Europe was freed and began to prosper in a manner unimaginable just a decade earlier. China and India jettisoned statism, and found prosperity by emulating Hong Kong, Japan, Singapore, South Korea, and Taiwan. South America was democratizing and began to liberalize its economies (with mixed success).

Here in the U.S., Americans grew freer and richer than at any time in their history. In contrast, Europe’s creeping democratic socialism left much of the continent with low economic growth, high unemployment, a demographic crisis, and a growing cultural pessimism. In short, there was global proof that the more individual freedom and capitalism, the more the good life followed.
Why, then, are socialists such as Hugo Chavez in Venezuela and Evo Morales in Bolivia now expanding an anti-capitalist bloc in Latin America–nationalizing companies, jailing dissidents, and whipping up the cult of Che Guevara and Fidel Castro from Peru to Mexico?

…

Take away the $300-500 billion in windfall profits piled up in the coffers of the oil-exporting nations recently, and Hugo Chavez becomes just another spluttering Castro, hardly able to pay for his bankrupt populism in Venezuela, much less export it beyond his borders. Without petroleum largesse, Iran’s Mohammed Ahmadinejad could afford neither a multi-billion-dollar nuclear weapons program nor costly subsidies for terrorist groups like Hezbollah and Hamas. Vladimir Putin’s crackdown on capitalists, political freedom, and further Russian reforms comes only because he controls energy exports vital to the world economy. (Victor Davis Hanson, ”How Oil Lubricates Our Enemies”, The American Enterprise.)

Härvidlag slutar de flesta att tänka och konstaterar bara pragmatiskt: ”Vi måste göra oss kvitt med vårt beroende av oljan.”

Om det faktum att det inte är en bra idé att göda tre mer eller mindre fientliga diktaturer inte övertygar (för det vore, i deras ögon, ett alldeles för egoistiskt övervägande), säger de att vi måste göra det med hänsyn till ”växthuseffekten”. Vi måste sluta vara så ”själviska”, säger de. Vi måste anpassa oss, ändra vårt sätt att leva. Minska på konsumtionen av olja. Vi måste köra mindre bil, mindre flyg, värma våra hus mindre. Men oroa oss ska vi inte göra. ”Vi kommer på något sätt och i någon avlägsen framtid att klara oss utan olja”, säger de. Och sedan tillägger de: ”Tänk på era barn och barnbarn.” Tyngda av skuldkänslor, går folk med på det. Men varför i hela fridens namn ska vi låta några oljeparasiter till diktatorer få styra över hela vår tillvaro? ”Men tänk på växthuseffekten!”, skriker politikerna. Växthuseffekt eller inte. I praktiken betyder politiken att vi i sann altruistisk anda ska offra vår levnadsstandard. Allt bara för att vi har blivit presenterade med det alternativet att göda diktatorer med pengar. Men det är ett falskt alternativ. Det finns ett tredje rationellt och egoistiskt alternativ. Låt CIA plocka Chavez, se till att svara på Irans terrorkrig mot väst, och sluta upp med allt fjäskande för Putin. Alternativet är rättvisa.

Innan idag fick vi reda på vad svenskar tycker och tänker om islam. Men hur tänker då muslimerna? Daniel Pipes rapporterar:

Support for terrorism: All the Muslim populations polled display a solid majority of support for Osama bin Laden. Asked whether they have confidence in him, Muslims replied positively, ranging between 8 percent (in Turkey) to 72 percent (in Nigeria). Likewise, suicide bombing is popular. Muslims who call it justified range from 13 percent (in Germany) to 69 percent (in Nigeria). These appalling numbers suggest that terrorism by Muslims has deep roots and will remain a danger for years to come.

Hmm, hur kom det sig nu att så många svenskar är negativt inställda till islam? Hmm… Ja, vad kan det bero på? Jag undrar så… Hmm…