Ett tredje alternativ

Historikern Victor Davis Hanson skrev nyligen:

With the collapse of the Soviet Union, Marxism was discredited as an unworkable–and often murderous–alternative to consumer capitalism. Eastern Europe was freed and began to prosper in a manner unimaginable just a decade earlier. China and India jettisoned statism, and found prosperity by emulating Hong Kong, Japan, Singapore, South Korea, and Taiwan. South America was democratizing and began to liberalize its economies (with mixed success).

Here in the U.S., Americans grew freer and richer than at any time in their history. In contrast, Europe’s creeping democratic socialism left much of the continent with low economic growth, high unemployment, a demographic crisis, and a growing cultural pessimism. In short, there was global proof that the more individual freedom and capitalism, the more the good life followed.
Why, then, are socialists such as Hugo Chavez in Venezuela and Evo Morales in Bolivia now expanding an anti-capitalist bloc in Latin America–nationalizing companies, jailing dissidents, and whipping up the cult of Che Guevara and Fidel Castro from Peru to Mexico?

Take away the $300-500 billion in windfall profits piled up in the coffers of the oil-exporting nations recently, and Hugo Chavez becomes just another spluttering Castro, hardly able to pay for his bankrupt populism in Venezuela, much less export it beyond his borders. Without petroleum largesse, Iran’s Mohammed Ahmadinejad could afford neither a multi-billion-dollar nuclear weapons program nor costly subsidies for terrorist groups like Hezbollah and Hamas. Vladimir Putin’s crackdown on capitalists, political freedom, and further Russian reforms comes only because he controls energy exports vital to the world economy. (Victor Davis Hanson, ”How Oil Lubricates Our Enemies”, The American Enterprise.)

Härvidlag slutar de flesta att tänka och konstaterar bara pragmatiskt: ”Vi måste göra oss kvitt med vårt beroende av oljan.”

Om det faktum att det inte är en bra idé att göda tre mer eller mindre fientliga diktaturer inte övertygar (för det vore, i deras ögon, ett alldeles för egoistiskt övervägande), säger de att vi måste göra det med hänsyn till ”växthuseffekten”. Vi måste sluta vara så ”själviska”, säger de. Vi måste anpassa oss, ändra vårt sätt att leva. Minska på konsumtionen av olja. Vi måste köra mindre bil, mindre flyg, värma våra hus mindre. Men oroa oss ska vi inte göra. ”Vi kommer på något sätt och i någon avlägsen framtid att klara oss utan olja”, säger de. Och sedan tillägger de: ”Tänk på era barn och barnbarn.” Tyngda av skuldkänslor, går folk med på det. Men varför i hela fridens namn ska vi låta några oljeparasiter till diktatorer få styra över hela vår tillvaro? ”Men tänk på växthuseffekten!”, skriker politikerna. Växthuseffekt eller inte. I praktiken betyder politiken att vi i sann altruistisk anda ska offra vår levnadsstandard. Allt bara för att vi har blivit presenterade med det alternativet att göda diktatorer med pengar. Men det är ett falskt alternativ. Det finns ett tredje rationellt och egoistiskt alternativ. Låt CIA plocka Chavez, se till att svara på Irans terrorkrig mot väst, och sluta upp med allt fjäskande för Putin. Alternativet är rättvisa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.