”Israel at War: Problems and Fallacies”

Alexander Marriott har skrivit en förträfflig artikel, ”Israel at War: Problems and Fallacies”. Ett utdrag:

Now that Hezbollah, Hamas, the Palestinian people (who elected Hamas), the people of southern Lebanon (who sit idly by as a group of armed thugs turn their country into a base of operations), Syria, and Iran have showed their hands and begun a shooting war with Israel (that Israel is finally recognizing with a sizeable retaliation) all of us have been witness to the essence of what is wrong in the world today. The enemies we face are equivocation, relativism, context dropping, and all sorts of other inanities one can find in ivory tower settings where most of the leaders of the world, good and bad, were taught and where they still live, intellectually. The media have engaged in this to an alarming degree as well. The media and most world leaders speak in near unanimity, wringing their hands and desperately wondering when the violence will end (the assumption being that is should end immediately).

Så väldigt sant. Läs hela här!

”Hizbollah…? Vem? Va? Vad pratar du om?”

Hela världen fördömer Israel för att de i en attack dödade 37 barn. Ja, det är tragiskt, men vad är alternativen? Ska Israel avstå från att försvara sig bara för att Hizbollah avsiktligen gömmer sig bland de civila, varav en överväldigande majoritet stöder dem? Vad säger vår värdelösa utrikesminister, Jan Eliasson om allt detta:

Eliasson suckar åt den förklaringen.

– Israel har ju en oerhörd teknologi och är väl ett av de länder som skulle kunna utöva sin krigföring med precision. Ändå dödas FN-observatörer och civila, det visar ju det fåfänga i att finna lösningar på militär väg.

Här antar alltså Eliasson att Israel inte gör sitt yttersta för att undvika civila. (En i sammanhanget meningslös för att inte säga omoralisk prioritering.) Eliasson menar alltså att Israel verkligen drivs av en blodtörst, av en vilja att avsiktligen döda så många oskyldiga som möjligt, helt utan anledning. Vilken planet bor Eliasson på? Att döm av hans uttalanden skulle man inte kunna tro att han lever på planeten jorden.

Det han säger är ju inget annat än en total förvrängning av verkligheten. Har Eliasson helt plötsligt glömt bort vilka det är som verkligen gör allt vad de kan för att döda oskyldiga? Det är ju Hizbollah som skjuter sina raketer mot civila israeler. Och de har knappast några precisionsvapen. Men om dessa säger han inte ett ljud.

Plötsligt har alla glömt bort, om de någonsin lade märke till det, att kriget startades av Hizbollah, och att det är därför dem som uteslutande har ansvaret för samtliga offer i denna konflikt.

Men även om världens ledare evaderade detta, kunde man åtminstone förvänta sig att de skulle erkänna att Hizbollah har något ansvar för  allt blod som denna konflikt har förorsakat. Men notera att inte en enda av de som blir citerade fördömer Hizbollah. Eliasson, Sveriges utrikesminister, vädjar: ”Sluta med detta vansinne!” Jag instämmer. Fullständigt:

Sluta genast upp med att klandra offret, Israel, och börja klandra de skyldiga, Hizbollah!

Vill ni verkligen ha ett slut kriget, stöd Israel. Ju snabbare Israel kan krossa Hizbollah utan att behöva oroa sig över hur världen ska straffa dem för deras ”brott” att försvara sig själva, desto snabbare kommer kriget att ta slut.

Man blir så trött…

En andra dimension?

När man läser nyheterna kan man ibland tro att man läser artiklar från en annan dimension. Det som sägs och skrivs är nämligen så långt borta från verkligheten, att man inte kan låta bli att tro att de som skriver dem, måste leva på en annan planet eller i en annan dimension.

Ta t ex denna otroligt sjuka och äckliga artikel (som givetvis publiceras i den värdelösa skräptidningen Aftonbladet; en tidning med så låg trovärdighet och standard att jag hellre läser mina nyheter om de hade publicerats i En ding ding värld). Rubriken säger egentligen allt: ”Nej, Nordkoreas ledare är inte dum.” Den genomsyras av de mest otroliga lögner och sällsynt omfattande evasioner. Artikeln är, därför, genomgående illamående framkallande. Vad sägs om detta citat?

Men om Kim nu inte är dum – är han då ond? Med största sannolikhet är han varken mer eller mindre ond än sin nemesis George W Bush. Troligen inte mer än någon person är över huvud taget.

?!?!?

Libaneser för terrorism

DN rapporterar:

Rasande demonstranter bröt sig på söndagen in i FN:s högkvarter i centrala Beirut och löpte amok inne i kontorsbyggnaderna. Det var kulmen på en dag av omfattande gatuprotester mot Israels bombning av flyktingläget i byn Kana på söndagsmorgonen, varvid minst 54 civilpersoner, däribland minst 37 barn, dödades.

Var fanns alla dessa demonstranter när Hizbollah i månader sköt raketer in mot Israel, eller när de dödade och kidnappade israeliska soldater?

Förutom att högljutt fördöma den israeliska massakern i Kana och Israels militära intrång i södra Libanon gav en majoritet av demonstranterna uttryck för stöd åt den libanesiska Hizbollahmilisen och dess ledare Hassan Nasrallah.

”Vi älskar Nasrallah, må han bomba Tel Aviv”, skanderade demonstranter på rimmad arabiska.

Nej, det är nog ingen slump att de inte dök upp då.

Profiter är moraliska

De fem största oljebolagen rapporterar just nu rekordprofiter. Tillsammans genererade de en profit på 250 miljarder kronor. För hela året 2006 beräknas deras samlade profiter bli på 1000 miljarder kronor. Eftersom det är sant att en stor del av dessa profiter beror på stigande oljepriser, är det många politiker, inte minst i USA, som försöker göra billiga politiska poänger på detta. De menar att den amerikanska allmänheten ”rånas” av oljebolagen som anklagas för att ta ut orimliga ”överpriser”.

Demokraternas ledare i Senaten, Harry Reid, sade: ”Americans are paying near-record gas prices, oil companies are reaping billions in profits, but the response from the Oil Men in the White House and the Republicans in Congress has been billions for Big Oil and a backhand to the American people.” Oljebolagens rekordprofiter betraktas alltså som verket av plundring och ses därför som moraliskt obscena. Följaktligen bemöts oljebolagen av hat och förakt. Men oljebolagen förtjänar inte detta. Oljebolagen förtjänar vår beundran. Ty deras rekordprofiter är i allra högsta grad moraliska bedrifter.

Profiter är inte stöld. Det är varken stöld från arbetarna eller stöld från kunderna. Profiter är skapade. Hur skapas profiter? De skapas genom att kapitalisterna tar något av ett mindre värde och förvandlar det till något av ett större värde.

Skogsbolagen hugger ned träd och säljer dem. Ikea gör sedan möbler av dem och säljer dem. Pappersbolagen gör papper av dem och säljer det. Möbler och papper är, för oss kunder, mer värt än en massa orörda träd i en skog. Möbel- och pappersbolagen kan endast göra en vinst genom att förvandla något av ett mindre värde, i det här fallet träd, till något av ett större värde, möbler och papper. Det är denna skillnad mellan större och mindre värden, dvs intäkter och kostnader, som gör att profiter skapas. Alla blir rikare, ingen blir fattigare. Ingen exploatering eller plundring förekommer. Allt som sker är att kapitalisterna producerar värden som de är villiga att erbjuda andra i ubyte mot andra värden. Och ett utbyte sker endast så länge alla tjänar på det.

Samma princip gäller även för oljebolagen. Vad de gör är att de tar otillgänglig och därför oanvändbar och därför värdelös olja, upp ur marken. Genom att göra det gör de den tillgänglig och därmed användbar och därför, givet vårt praktiskt taget oändliga behov av energi, väldigt värdefull. De flesta av oss är inte villiga att betala ett öre för oanvändbar olja, men vi är desto villigare att betala dyrt för oljan vi behöver för våra bilar, hus, produktion, etc. Så vad oljebolagen gör är att de skapar värden, varor, välstånd. Ju bättre de är på att tjäna människors behov av olja, desto större blir deras profiter.

Alla värden måste produceras. Det är bland annat därför som produktivitet är en dygd. Även om oljebolagen, för tillfället, drar nytta av stigande oljepriser, betyder det inte att profiterna inte är deras förtjänst. För att skapa profiter krävs bra mycket mer än tur. Det kräver kapital och hårt arbete. Det krävs kapital för att göra produktionen möjlig och det krävs arbete för att styra upp produktionen. Detta arbete är framför allt av en intellektuell natur, men det är inte desto mindre arbete. Produktivitet handlar inte primärt om muskler, utan om hjärna.

Kapitaliternas verktyg för att styra upp produktionen är deras kapital. Med hjälp av deras kapital investerar de i alla maskiner och verktyg som krävs för att bedriva själva produktionen. De använder även kapital för att anställa folk. De står även för allt kapital som krävs för att utveckla ny teknik och finna nya fyndigheter. Samtidigt måste de själva eller också en företagsledning ta reda på hur man på det mest effektiva sättet kan få upp oljan ur marken och transportera den. De måste samordna en verksamhet som är utspridd över hela jorden, som ofta berör tusentals människor, och som kräver en planering som ofta sträcker sig över flera år. De måste göra allt detta samtidigt som de tar hänsyn till alla risker, allt som kan gå fel. För att inte tala om regeringarna under vilka de arbetar, som helt plötsligt kan få för sig att införa en ny reglering eller en ny skatt, eller, i värsta fall, socialisera oljefälten.

Oljebolagens profiter är först och främst verket av kapitalisternas investeringar, risktagande och förmåga att styra upp produktionen på det mest effektiva sätt, något som ju verifieras i deras förmåga att bedriva en lönsam massproduktion av olja. Följaktligen förtjänar oljebolagen sina profiter helt och fullt. Det är vidare helt i sin ordning att betrakta dessa rekordprofiter som moraliskt sett beundransvärda bedrifter. För de är i sanning belöningen av moralisk dygd.

Nu vet jag vad jag inte ska rösta på!

Idag gick jag och min kompis Robert på bio för att se på Superman Returns. (En film som vi gillade och som jag kan rekommendera.) Men innan vi såg filmen, tog vi en kort runda i stan. Just nu pågår nämligen Helsingborgsfestivalen. Och som alltid dyker det upp en massa knäppskallar, religiösa fanatiker, scientologer upp för att göra reklam för sin verksamhet, locka till sig nya anhängare och medlemmar.

Denna gång såg vi dock något nytt, ett nytt parti. Partiet kallade sig för ”Enhet”. Vi såg en skylt där deras budskap staplades upp. Det såg roligt ut, så nu, efter bion, när jag kom hem besökte jag deras hemsida. Till mitt stora nöje fann jag en massa underhållande hippieflum. Låt mig citera lite:

Under 1900-talet har vi teknologiskt utvecklat vår materiella tillvaro så långt att vi nu riskerar att förgöra vår jord, vår enda överlevnadsresurs. Vi har använt oss av den rationella och intellektuella handlingskraften. Detta har skett på bekostnad av vår inre tillvaro, där glädje, frid och harmoni har sin plats.

Hela detta stycket består av minst tre motsägelser. Förnuftet är vårt grundläggande överlevnadsmedel, men här ignorerar man detta och antyder istället att förnuftet inte har någon betydelse alls. Jorden förser oss tydligen med allt vi behöver, utan någon som helst intellektuell ansträngning. Men fakta är att förnuftet är källan till allt välstånd, alla naturresurser. Vi skapar naturresurserna med hjälp av den kunskap och teknik som förnuftet har gjort möjligt. Men här antyds det istället att förnuftet är problemet, att det är på grund av att vi har använt oss av förnuftet för mycket som vi har fått en massa problem. Det antyds dessutom att förnuftet är oförenligt med en inre tillvaro med glädje, frid och harmoni. Ganska imponerande ;)

Fientligheten till förnuftet är ett genomgående budskap:

Under 2000-talet tror vi, inom Enhet, att samhället behöver utvecklas från ett intellektuellt tänkande till ett mer intuitivt tänkande med mer fokus på det inre livet.

Översättning: mindre rationellt tänkande, mer flum, tack!

Utgångspunkten för Enhet är att vi erkänner en vis och kärleksfull kraft som är alla människors gemensamma innersta kärna. Det finns många namn på den kraften, men vad vi än kallar den, så är det denna kraft vi människor kan använda oss av för att förbättra våra liv på alla plan.

Översättning: Vad fan ska man med förnuftet till??? All you need is love.

Allting utgör en enhet och detta helhetstänkande måste till eftersom det utgår från en kärleksfull attityd till människans behov och till den jord som hyser oss. En sådan attityd kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra och att vi inte längre kan tillåta oss att agera utifrån kortsiktiga perspektiv där delar av helheten gynnas på andra delars bekostnad.

Översättning: Individen med hennes begär, vilja, behov, preferenser och intressen finns egentligen inte; ”delarna får därför inte tjäna sitt intresse på andra ”delars” bekostnad; istället ska delarna samverka för ”helhetens bästa”. Dvs allmännyttan före egennyttan, dvs kollektivism.

Lite mer flum ur Enhets visioner:

  • Ett räntefritt, spekulations- och inflationsfritt samhälle, som bygger på människans basbehov och där pengar enbart används som ett medel för utbyte av varor och tjänster.
  • Livspeng – i stället för olika bidrag – som betalas ut när människor av olika skäl inte deltar i det yrkesverksamma livet.
  • Ett samhälle som befrämjar mänskliga relationer, lokal sysselsättning, småskalighet och landets självförsörjning.
  • Meningsfull sysselsättning för alla, vilket gynnar både enskilda och samhället som helhet.
  • Att tjäna varandra med vårt arbete i stället för att tjäna på andras arbete.

Till råga på allt är de pretentiösa nog att skriva följande:

Om du för en stund sluter dina ögon och föreställer dig hur ett harmoniskt fungerande samhälle skulle se ut, utan att lägga in personliga värderingar om vad som verkar realistiskt möjligt, vad ser du då? Kan ovanstående visioner vara i linje med ditt drömsamhälle? Enhets vision är att skapa det samhälle som vi tror att alla innerst inne vill ha.

Sorry, jag går efter mitt förnuft. Är väl en sådan där motsträvig ”del” i ”helheten”…

FN får skylla sig själva

Glenn Woiceshyn:

Responsibility for the death of four United Nations observers in Lebanon falls primarily on Kofi Annan and the UN–not Israel. Leaving aside the obvious question as to why these observers remained in the middle of a battle area, a totally irresponsible decision, the UN has effectively been a major ally of Islamic terrorism and the dictatorial regimes that sponsor it.

Läs resten här.

Israels altruism

Charles Krauthammer skrev:

Israel’s response to Hezbollah has been to use the most precise weaponry and targeting it can. It has no interest, no desire to kill Lebanese civilians. Does anyone imagine that it could not have leveled south Lebanon, to say nothing of Beirut? Instead, in the bitter fight against Hezbollah in south Lebanon, it has repeatedly dropped leaflets, issued warnings, sent messages by radio and even phone text to Lebanese villagers to evacuate so that they would not be harmed.

Israel knows that these leaflets and warnings give the Hezbollah fighters time to escape and regroup. The advance notification as to where the next attack is coming has allowed Hezbollah to set up elaborate ambushes. The result? Unexpectedly high Israeli infantry casualties. Moral scrupulousness paid in blood. Israeli soldiers die so that Lebanese civilians will not, and who does the international community condemn for disregarding civilian life? (Townhall.com, Israel: Keep rolling”.)

Varför fördöms Israel? Det tycks ju inte spela någon roll hur många altruistiska restriktioner Israel sätter på sig själv. Varför? Därför att har man väl accepterat altruismen, då följer det att allt mindre än ett regelrätt självmord (pacifism), är omoraliskt. Därför måste Israel fördömas för det lilla och altruistiska försvarsvåld det utövar. Israel fördöms alltså av altruisterna eftersom Israel visar på viljan att överleva (om än inte den moraliska övertygelsen av sin rätt att försvara sig fullt ut).

Notera implikationen: altruisterna bryr sig egentligen inte om de oskyldiga som olyckligtvis måste dödas för att göra slut på Hizbollah; de vill bara stoppa Israel från att försvara sig. Vilket betyder: de vill bara att Israel ska gå under. Altruismen är sannerligen dödens moral. Israel borde därför strunta fullständigt i vad omvärlden tycker och tänker.

Krossa deras hopp

Enligt en opinionsundersökning (tack för tipset Stefan Karlsson) stöder mellan 80-90% av libaneserna Hizbollahs krig mot Israel:

According to a poll released by the Beirut Center for Research and Information, 87 percent of Lebanese support Hizbullah’s fight with Israel, a rise of 29 percent on a similar poll conducted in February. More striking, however, is the level of support for Hizbullah’s resistance from non-Shiite communities. Eighty percent of Christians polled supported Hizbullah along with 80 percent of Druze and 89 percent of Sunnis.

Det verkar som om stödet för Hizbollah ökade efter Israel svarade militärt på deras attacker. Somliga skulle säkert ta detta som ett bevis för att krig i självförsvar inte fungerar, eftersom det ”föder terrorister”. Men riktigt så enkelt är det inte.

Vi får inte glömma bort att det var Hizbollah som startade kriget genom att gå in i Israel, döda och kidnappa israeliska soldater. Detta betyder att kriget startades av Iran, eftersom Hizbollah aldrig skulle genomföra en sådan här sak utan deras stöd. Och vi vet dessutom sedan länge att Hizbollah är Irans ombud. Det är deras terrororganisation. Men enligt undersökningen så anser de flesta libaneser numera att det var Israel och USA:s fel att kriget startades.

Vad betyder detta? Det betyder för det första att det finns nästan inga oskyldiga libaneser. Men inte bara det. Libaneserna är antingen otroligt ointelligenta eller hjärntvättade, eller en kombination av både och. Trots att det var Hizbollah som startade kriget skyller de nu på offret i denna konflikt: Israel. Detta är inget annat än en enorm perversion av rättvisan. Det är klart att om man utan vidare kan tänka sig att skylla på offret, då blir det naturligtvis mycket lättare att rationalisera sitt stöd för terroristerna.

Men detta är inget nytt. Det är inte första gången som muslimer (och andra sympatisörer till de militanta islamisterna) skyller på offren. De gör det praktiskt taget hela tiden. Det var USA:s fel att de blev angripna den 11 september 2001. (Det var, i förbigående sagt, inte några muslimer som låg bakom attackerna den 11 september, det var förstås judar.) Det var Storbritanniens fel att de blev terrorbombade den 7 juli 2005. Det var Spaniens fel att de blev bombade den 11 mars 2004.

Men om vi för ett ögonblick bortser från libanesernas eventuellt låga intelligens eller totala oförmåga att se igenom propagandan från Hizbollah (som ju hävdar att detta krig är ett försök från Israel och USA:s sida att skapa ett ”nytt (fritt) Mellanöstern”, något som de pekar på som om det vore ett övergrepp), så finns det en annan faktor som kan förklara civilbefolkningens ökade stöd för Hizbollah:

”They want to shatter the myth of Israeli invincibility,” says Amal Saad-Ghorayeb, a leading Lebanese expert on Hizbullah. ”Being victorious means not allowing Israel to achieve their aims, and so far that is the case.”

Det är alltså fullt tänkbart att stödet för Hizbollah har ökat eftersom fler och fler tror att Hizbollah har en chans mot Israel, en chans att få dem på fall. Inte existentiellt eller militärt, men moraliskt. Om Israel misslyckas med att stoppa Hizbollahs attacker, då kommer det förmodligen drabba israelernas förhoppningar om att vinna kriget, med allt det innebär. Så medan israelernas hopp tynar bort, ökar istället terroristerna och deras sympatisörers hopp bland civilbefolkningen, om att en dag kunna vinna över Israel.

Israel har inte varit oproportioneliga i detta krig. De har tvärtom visat på alldeles för mycket återhållsamhet och proportionalitet. Istället för att jämna terroristnästen med marken, har de gått in med trupper på marken och därmed utsatt sina soldater för helt onödiga risker. Många israeliska soldater har till följd av sådana aktioner dött.

Vi vet att Hizbollah lever och bor och verkar bland de civila. Civila som uppenbarligen stöder dem. Ändå gör Israel sitt yttersta för att skona civilbefolkningen. Vad de borde göra är att låta dem betala med sina liv för sitt stöd för Hizbollah. Visa dem att så länge de vill ha krig, kommer det att kosta dem dyrt. Visa dem att Hizbollahs sak inte bara är ondskefull, den är också fullständigt hopplös.

Skillnaden mellan att vara okunnig och att vara omoralisk

Ibland är det inte lätt att veta skillnaden, men ibland säger folk precis rakt ut vad de menar och avser.

Vi har väldigt många politiker som är fullständigt illitterata när det kommer till ekonomiska frågor och som därför inte begriper att höga skatter, höga bidrag och höga minimumlöner tenderar att skapa resulterar i hög arbetslöshet. Dessa begriper än mindre att det är de ”svagaste” som drabbas värst, det vill säga de relativt sett dåligt utbildade. Vilket i många fall betyder väldigt många invandrare. (Även i de fall de har en bra utbildning, på grund av regleringar, inte kan bevisa detta, varför de t ex inte får jobba som läkare.) Men det betyder även väldigt många ungdomar. De begriper inte heller att arbetslösheten, och den otrygga arbetsmarknad som det resulterar i, inte gynnar någon i längden, inte ens de påstådda förmånstagarna, nämligen de som via facket har förhandlat fram höga löner.

Om de har gjort sig skyldiga till något moraliskt brott så är det bara deras totala ovilja att ta ämnet ekonomi seriöst och därför studera det. De förlitar sig bara på vad alla andra säger, på vad de har fått höra runt omkring sig av lobbygrupper som LO, eller på vad de har blivit indoktrinerade till att tro på i skolan. Men hur mycket vi än klandrar dem för allt detta, framstår de som moralens företrädare själva, i jämförelse med andra politiker som känner till allt detta – men som använder det som ett argument för att inte bara fortsätta med denna dåliga politik, utan för att till och med utöka omfattningen av den. För några dagar sedan rapporterade Marginal Revolution om ett par politiker som på fullaste allvar resonerade så här i New York Times:

In a shocking op-ed in the NYTimes two well known liberals, Michael Dukakis and Daniel Mitchell (a former price-control Czar), acknowledge that the minimum wage creates unemployment. Nevertheless, they are in favor of raising the minimum wage. Why? Because it will create even more unemployment among immigrants than among natives.

The mean-spirited, Machiavellian nature of their op-ed is chilling but I will give Dukakis and Mitchell this, their logic is impeccable. The minimum wage creates unemployment among the low-skilled. As a result, the minimum wage tends to create disproportionate unemployment among teenagers and young African Americans.

Similarly, since many immigrants have lower-skills than natives, Dukakis and Mitchell are correct that a well-enforced minimum wage will put immigrants out of work reducing the pull of the American economy to workers in foreign countries.

I wonder if the NYTimes would have printed an op-ed that advocated minimum wages as a way of creating unemployment among African Americans and raising white wages?