1984 möttes objektivisterna Leonard Peikoff och John Ridpath i en debatt mot socialisterna Gerald Caplan och Jill Vickers. Se debatten här:
Vem gjorde bäst ifrån sig?
1984 möttes objektivisterna Leonard Peikoff och John Ridpath i en debatt mot socialisterna Gerald Caplan och Jill Vickers. Se debatten här:
Vem gjorde bäst ifrån sig?
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Denna debatt var den som introducerade mig för Ridpath för första gången, tidigare i år (häftigt namn förresten). Det är lite tråkigt att objektivismen inte längre har såna ”firebrands” som Ridpath och en yngre Peikoff var. Det finns ingen som tar en muntlig debatt och är beredd att deklarera ”moral judgemen” längre.
ARI lever tyvärr inte längre upp till Rands standard: “Judge, and be prepared to be judged.” (VoS, “How Does One Lead a Rational Life in an Irrational Society”)
Du, Carl, som har bra kontakt med ARI, vad tror du att detta beror på? Ett exempel på att man inte längre lever upp till denna standard är hur ingen valde att utmana Jordan Petersons idéer på OCON 2018.
Hej Nikola,
Ber om ursäkt från ett mycket sent svar.
Jag vet inte om jag helt delar din verklighetsbeskrivning gällande viljan att fälla moraliska omdömen. Men även i den mån den stämmer så kan jag inte på rak arm säga varför vi ser mindre ”moraliska omdömen” bland dagens ARI-intellektuella. När jag jobbade på ARI var detta inget som överhuvudtaget kom upp för diskussion. Det var inte som så att Yaron eller Onkar någonsin sade ”Nu måste vi sluta upp med det här och tona ned det lite”. Så i den mån det ligger något i detta, kan jag bara säga att vad orsaken än är, är detta inget som någonsin diskuterades inom ARI under mina fem år. Därför vet jag inte och vill inte gärna spekulera om saken. Faktum är att om jag alls kan minnas någon som helst diskussion om framtoning kan jag bara vagt minnas att det handlade om att vara mer radikal, inte mindre.
Sedan kan det också vara bra att påminna sig själv om att objektivismen är EXTREMT radikal och kontroversiell. Bara genom att lugnt och sakligt säga ”Välfärdsstaten är orättvis” och ”Själviskhet är en dygd” kommer man att sticka ut rejält i 99% av allas ögon. Man måste alltså inte ens försöka sticka ut med starka moraliska omdömen för att nästan alla ska uppfatta ens budskap som moraliskt extremt.
Jag vill dock minnas att Jordan Petersons idéer blev utmanade på OCON 2018, även om det kanske inte skedde så som du kanske hade tänkt dig. Men i den mån du har rätt, och man inte gjorde tillräckligt för att moraliskt utvärdera Patersons idéer, måste jag poängtera att det hade varit ganska ohyfsat att BJUDA IN en gäst för en PANEL bara för att sedan säga ”Dina idéer är inte bara falska utan dessutom onda! (Du är lika ond som dina ruttna idéer!)”
Principen är densamma om man bjuder in någon för en intervju och kommer med frågor som: ”Varför envisas du med att förpesta världen med dina onda idéer?” Det vore också ganska ohyfsat.
Om Paterson hade blivit inbjuden på en DEBATT, då hade den typen av moraliska omdömen varit mer lämpliga. Principen är att formatet bestämmer förväntningarna. Och nu var detta, som sagt, en paneldiskussion, och då är förväntningarna för alla inblandade annorlunda, inklusive publiken. Så länge ingen missuppfattar frånvaron av moralomdömen som moraliskt samtycke, har jag inga problem med detta format.
Vet inte om detta svarar på din fråga. Återkom gärna så ska jag försöka vidareutveckla mina svar.