Jag har om och om igen, i olika sammanhang, hänvisat människor till min artikel ”Perfekt konkurrens är perfekt nonsens”. Jag har i samma veva funderat på hur det kommer sig att ingen verkar ta sig till det jag säger. Det verkar ju som att de ignorerar alla mina argument. Men nu har jag en möjlig förklaring till detta: den länk jag har hänvisat till är sedan flera månader inaktuell och jag har tyvärr inte lagt märke till det förrän nu. Å andra sidan har ingen som jag har gett länken till bemödat sig med att säga till mig att länken inte fungerar. Därför misstänker jag att många av dem aldrig gjorde ansträngningen att läsa min artikel. Men ändå. Nu har jag i alla fall uppdaterat länken så nu bör den fungera.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Carl; håller på att läsa igenom din text.
Denna mening:
”Läroböckerna framställer det som om det är genom att låta priset motsvara marginalkostnaden
som företagen, under perfekt konkurrens, kommer att maximera sina vinster.”
Nu har jag inte läst några läroböcker i nationalekonomi, men om de påstår att marginalkostnad=pris ger bäst vinst för företag så är de ju tokiga! Givetvis måste priset ligga _över_ marginalkostnad för att de ska få någon vinst alls. Eller har jag missuppfattat begreppet marginalkostnad på något sätt?
Snarare säger väl neoklassisk perfekt konkurrens-teori att vinst ska elimineras. Vinst kan inte förekomma om perfekt konkurrens råder. Om vinst existerar råder inte perfekt konkurrens.
Dock bör det noteras att vinst i det här avseendet inte är liktydligt med vinst i bokföringsmässig betydelse. Under perfekt konkurrens så får företagen en ”vinst” som motsvarar vad de skulle ha fått i ränteintäkter om de lånat ut pengarna istället.
Men detta kallas här normal kapitalavkastning. Skulle ett företag ha vinst utöver det så skulle det vara en ekonomisk vinst (och skulle man ha en vinst under det skulle man ha en ekonomisk förlust). Men som sagt, ekonomisk vinst kan inte förekomma under perfekt konkurrens.
Ett tips: Läs hela texten innan du kommer med frågor. Jag svarar på denna fråga i nästa stycke.
Jag har läst hela texten. Min fråga kvarstår..
(jag har fler på lager när den är avklarad)
Eftersom jag har svarat på din fråga i stycket jag refererar till, har jag inget att tillägga.
Nja ditt svar blir befängt med den betydelsen jag har av marginalkostnad (=skillnaden mellan totalkostnaden för att producera N-1 och N exemplar). Därför antog jag något missförstånd måste föreligga i min förståelse av marginalkostnad, och ville höra med dig vad det kunde vara. Hur definierar du marginalkostnad?
Jag använder mig av den vanliga skolboksdefinitionen: kostnaden för att producera ytterligare en enhet.
Läroböckerna säger väl att man måste gå mot marginalkostnaden (på sikt) eftersom att annars så förlorar man för många marknadsandelar.
Lustigt att du skriver detta eftersom jag hittade referensen genom kommentarerna till det föregående inlägget och läste texten idag (måste varit efter att du rättade länken då) innan jag hann se detta inlägg.
Jag tyckte att den var intressant, men jag känner inte riktigt igen det där att priset närmar sig marginalkostnaden skulle vara något slags moraliskt mål. Jag har snarare sett den som en ren bekrivning av en tendens – vad som händer i takt med att konkurrenssituationen alltmer närmar sig denna perfekta konkurrens. För övrigt kan väl, som Olof påpekar, priset aldrig bli exakt lika med marginalkostnaden – det man säger är väl att det närmar sig marginalkostnaden (jämför med gränsvärden i matematiken).
Se’n är jag inte så säker på att konkurrenslagarna bygger på just en situation med perfekt konkurrens – även om man skulle kunna argumentera för att de inspirerats av dessa modeller. Det finns väl mellanting mellan perfekt konkurrens och ett företag som vid ett visst tillfälle (det finns ju en dynamik i det här så som du påpekar) har en monopolställning på en marknad.
Förutom att jag citerar böcker som säger detta och implicerar det, nämligen att perfekt konkurrens är ett normativt ideal, så är det ju faktiskt så – om du någonsin följer debatten om t ex konkurrenslagar eller någon annan debatt som är minsta lilla relaterad till ämnet – att praktiskt taget alla använder sig av denna platonska dröm om perfekt konkurrens som ett normativt ideal. Sedan är det ett faktum att konkurrensverk och ekonomerna och juristerna som jobbar för dem använder sig av denna modell som ett argument för att reglera marknaden stup i kvarten. Det är, återigen, bara att lyssna på vad de säger och hur de resonerar.
”För övrigt kan väl, som Olof påpekar, priset aldrig bli exakt lika med marginalkostnaden – det man säger är väl att det närmar sig marginalkostnaden (jämför med gränsvärden i matematiken).”
Det märks att du inte läst neoklassisk nationalekonomi på högre nivå. Optimum i de lagrangefunktioner som används i såväl konsumtionsteori som produktionsteori nås först när partialderivatan är noll, vilket översatt till normalt språk innebär att de ekonomiska vinster som kan uppnås genom att välja andra alternativ sjunkit till noll, vilket i sin tur kräver att marginalintäkten (priset) ska vara exakt lika med marginalkostnaden.
Nej, jag har inte läst någon neoklassisk nationalekonomi alls. Jag hittade länken bland kommentarerna till Svanbergs inlägg om upphovsrätt och blev nyfiken helt enkelt.
Men matematiken som du nämner förstår jag. Min tanke var bara att ingen skulle vilja producera om man inte kan göra någon vinst. Eftersom alla incitament till produktion försvinner vid den punkten (om jag inte har missförstått något här) så kollapsar systemet och det framstår alltså som att funktionen inte har något värde när det gäller att beskriva verkligheten när marginalintäkten är exakt lika med marginalkostnaden. Rent matematiskt kan man förstås studera den punkten och identifiera den på det sätt som du beskriver, men den torde ju ha noll värde när det gäller att beskriva verkligheten.
Du har helt rätt i att den neoklassiska ”perfekt konkurrens”-modellen med nollvinst inte är vettig. Vilket är varför jag inte tror på den. Men likafullt är det vad modellen i fråga säger. Slutsatsen bör därför bli att modellen bör förkastas. Jag upplevde det dock som att du försökte påstå att modellen inte hävdade det, varför jag påpekade att den faktiskt gör det.
OK då utgår vi ifrån samma definition i alla fall.
Då måste jag tillstå att jag har svårt att förstå vad du menar i det stycket:
”Utan att gå in i en alltför teknisk diskussion, är det enligt teorin nu meningen att priset, under dessa omständigheter, kommer att motsvara marginalkostnaden. Vad betyder detta? Läroböckerna framställer det som om det är genom att låta priset motsvara marginalkostnaden som företagen, under perfekt konkurrens, kommer att maximera sina vinster. Men i praktiken stämmer det inte. Marginalkostnaden är kostnaden för att producera ytterligare en enhet av en vara eller en tjänst. Det kan t ex vara kostnaden för en fabrik att producera ännu en dator, en sko, ett par jeans, en cd-skiva, en burk med piller, osv. Om det nu är meningen att priset ska motsvara marginalkostnaden uppstår det mycket snart ett problem. Problemet är att man inte kommer att kunna täcka en massa andra kostnader såsom de fasta kostnaderna eller kostnader för tidigare investeringar. Kom ihåg att det kostar i genomsnitt mellan 5 till 10 miljarder kronor att skapa en helt ny medicin. Men det kostar i regel bara några kronor för att producera en burk med piller. Om läkemedelsbolagen skulle sätta sitt pris så att det motsvarade kostnaden för att producera ännu en burk med piller, då skulle de till att börja med gå med förlust, för det andra skulle hela industrin till slut gått i konkurs, och sedan skulle inga nya mediciner produceras. Jag bör poängtera att läkemedelsbolagen är inte på något sätt unika i detta avseende. Samma problem med lönsamhet skulle uppstå inom nästan alla branscher. Eftersom förluster är en närmast oundviklig konsekvens av förverkligandet av detta ”ideal”, då måste man ju börja fråga sig vad detta ideal egentligen är. Man kan t ex fråga sig vad detta ideal säger oss om kapitalisternas moraliska roll och status. Om det är fel att göra vinster, men rätt att göra förluster, då följer det att kapitalisternas moraliska roll och status är att bedriva företag som om de vore välgörenhetsorganisationer. Kapitalisternas roll är att ägna sig åt ett altruistiskt slaveri. Idealet är alltså altruism och kollektivism: ty om kapitalisten inte har rätt att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt, då har kapitalisten ingen rätt att leva för sin egen skull, vilket betyder att kapitalisten inte är, som alla andra individer, ett självändamål.”
I min bok (no pun intended) så betyder inte att marginalintäkt = marginalkostnad att företaget förlorar några pengar, eller vinner. Summa noll.
Varför? Jo marginalkostnaden för att producera första exemplaret är skyhögt, och eftersom marginalkostnad=marginalintäkt, får företaget in dessa pengar.
I stycket verkar du istället utgå ifrån att priset (marginalintäkten) är detsamma rakt av, från början. I så fall håller jag med ditt resonemang – men ”skolboksidealkonkurrens” säger inte detta (enligt dig) utan den här ”perfekta konkurrensen” medför, och nu känner jag mig lite tjatig, bara att marginalkostnad=marginalintäkt.
(jag utgår bara från din text och dina kommentarer här på bloggen – jag har som sagt inte läst någon nationalekonomi)
Enligt teorin om perfekt konkurrens ska marginalintäkterna, dvs priset, på en marknad med perfekt konkurrens, motsvara marginalkostnaderna för företagen. Men företagen är, enligt teorin, ”pristagare” och kan således inte påverka priserna. _Därför_ kan de inte ha ett pris som i början motsvarar den inledningsvis skyhöga marginalkostnaden.
Detta förklarar jag faktiskt i texten, på förra sidan. Där anger jag, som du själv kan läsa, alla antaganden som teorin om perfekt konkurrens bygger på och vad de, enligt teorins egna förespråkare, ska leda till i praktiken.
Om du nu säger: ”Ja, men så är det ju inte i verkligheten!” Då säger jag: ”Ja, det är det som är min poäng. Denna modell har inget med verkligheten att göra och det är därför irrationellt att använda sig av den som ett ideal för hur konkurrens bör fungera eller som en modell för att förstå hur den faktiskt fungerar.”
OK jag har missat detta om att företagen är ”pristagare”. Är det begreppet – att de är pristagare – desamma som att priset avgörs av kunder? Vad kunden är villig att betala? För det är jag villig att skriva under på i alla fall – jag tänker på saker som auktion t.ex.
Intressant diskussion i vilket fall, kanske jag skulle läsa någon nationalekonomibok jag med! Någon rekommendation?
Jag vill rekommendera tre böcker:
Economics in one lesson av Henry Hazlitt: http://jim.com/econ/contents.html
Economics for real people av Gene Callahan: http://mises.org/books/econforrealpeople.pdf
Capitalism: A Treatise on Economics av George Reisman: http://www.capitalism.net/Capitalism/CAPITALISM_Internet.pdf
Jag rekommenderar även dig att studera Ludwig von Mises böcker. En bra introduktion är Economic Policy: http://mises.org/etexts/ecopol.pdf
Fråga mig inte om det finns någon bra bok om ”mainstream”nationalekonomi. Jag tror inte det men du kan ju alltid fråga Stefan Karlsson om han känner till någon sådan.
Jag har rent principiellt alltid varit för helt fri konkurrens, eftersom jag uppfattat den som det effektivaste sättet att ge folk vad folk vill ha. Men sen har jag ju haft just de invändningar som du bemöter en efter en. And I saw the light! Tack, Carl!
Det enda som jag nu ser skulle motivera regleringar är tidsaspekten. Problemet för enskilda individer kan ju vara att de har otur och hamnar i en ”monopolcykels” topp, eftersom en sån mycket väl kan vara längre än en mansålder.
Du är, som amerikanerna säger, välkommen.
Hej,
Jag har med stort och stigande intresse läst din essä. Jag har inga kommentarer i sak, men du bör kontrollera stavningen av aluminium.
Mvh
Andreas
Tack för att du uppmärksammade mig på detta, Andreas. Ska åtgärda det så fort jag har tid.
Det finns mycket feltolkningar i din text (läs okunskap eller oförståelse för nationalekonomiska termer och begrepp). Jag tror inte att det finns någon nationalekonom som ser perfekt konkurrens som ett ideal eller som något som existerar i verkligheten. Dock ger modellen, vare sig du vill inse det eller ej, en god insikt i hur marknadskrafterna på en marknad fungerar. Sen detta om att företag vinstmaximerar då P=MC. Ja det stämmer att det är så om perfekt konkurrens skulle råda. Detta betyder INTE att man anser att det är rätt att företagen skall gå med förlust eller nollvinst. Det är bara ett sätt att förklara hur den fria marknaden skulle fungera i perfekt konkurrens. Sen har du snöat in på det här med konkurrenslagar. En fri och oreglerad marknad innefattar så mycket mer än detta. Kapitalismen har många fler brister, såsom exempelvis negligerande av externa effekter. Reglering behövs visst på vissa marknader, givetvis inte alla. Sen ditt resonemang om karteller… det håller inte heller. Ta oljekartell som ett exempel. Hur skulle du se att någon annan skulle komma in på marknaden och konkurrera ut denna när de håller ett högt pris? Olja är trots allt en begränsad resurs. Någonstans skulle folk givetvis sluta köpa olja, men då pratar vi om riktigt höga prisnivåer. Sen att karteller har andra svårigheter att överleva ligger snarare inom spelteorin än inom en teori om konkurrens. Så ja, att etableringshinder finns på ett antal marknader har du således helt bortsett ifrån. Egentligen skulle jag vilja säga att hela din artikel är lika mycket nonsens och förenklingar som modellen om perfekt konkurrens, om inte än mer. (Och ja, då är det enligt dig själv, riktigt illa.)