Att integrera: Objektivitet och kapitalism. Deadline: Fredag. Max 500 ord. Hjälpmedel: Definitioner i ARL och OPAR.
Tips: Ge exempel. Då blir det lättare för andra som inte är lika insatta att se vad det är ni menar. Sedan upptäcker ni själva om ni faktiskt vet vad det är idéerna refererar till i verkligheten.
De som tycker att detta integrationspar verkar för svårt eller är tråkigt kan testa att integrera dessa två istället: Självständighet som en dygd och rättvisa som en dygd. Samma regler som ovan.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
I saw you found me on twitter. I wish I could read your blog, I can only figure out a few words.
Objektivitet = Objectivist
kapitalism = Capitalism
Talk to you next week.
Objektivitet och Kapitalism:
Objektivitet är erkännandet att det finns en definitiv och orubblig verklighet – en uppsättning villkor som människan kan anpassa sig till men aldrig ändra på. T.ex. behöver människan en viss kroppstemperatur för att inte frysa ihjäl. Vi kan hantera detta genom att tillverka kläder och hus eller bosätta oss i tropiskt klimat, men villkoren för liv förblir oförändrade.
Laissez faire-kapitalism bygger på objektivitet i att den utesluter idéer om att ’leva på kärlek’ och andra föreställningar om att villkoren för liv är subjektiva eller relativa. Kapitalismen erkänner att människan behöver anpassa sin miljö och producera för att kunna överleva. För att detta i sin tur skall vara möjligt så måste människan få behålla frukterna av sitt arbete. Erkännandet av detta måste manifesteras i äganderätten.
Vidare, som en konsekvens av äganderätten, säger kapitalismen att handel och andra överlåtelser av sådant, till vilket människor förvärvat äganderätt, endast kan ske genom frivilliga avtal där parterna är överens om pris och andra villkor.
På samma sätt som verkligheten måste upptäckas genom rationellt bruk av våra sinnen och logisk härledning, så måste värdet av olika varor och tjänster upptäckas genom en fri marknad, där priserna är det agregerade resultatet av tusentals människors bedömning av vad som är rationellt bäst för dem. Vad en vara eller tjänst är värd är inte subjektivt eller relativt och kan således inte fastställas skönsmässigt av någon utomstående. Endast de avtalsslutande parterna kan avgöra vad en vara har för värde för dem. Att detta värde kan variera från person till person betyder inte att detta är subjektivt, utan att varan har olika objektivt värde för olika personer med olika objektiva förutsättningar och olika tillgängliga alternativ. För en nordbo måste värdet av en varm tröja t.ex. vägas mot att bosätta sig i Spanien under vinterhalvåret.
Som illustration av ett icke-objektivt, icke-kapitalistiskt, system kan man titta på priset på arbete (dvs produktion av värden) och hur detta hänger ihop med inflationen. Staten riktar ett antal tvångsåtgärder mot arbetsgivarna i syfte att stärka fackföreningarnas förhandlingsposition. Detta leder till att lönerna ökar fortare än vad som hade varit fallet om priset på arbete hade förhandlats fram mellan jämlika parter som rationellt fått bedöma sina handlingsalternativ. När lönerna ökar fortare än produktionen av objektiva värden är det ofrånkomligt att pengars värde sjunker. Denna politik bygger alltså på en icke-objektiv filosofi. Lagstiftaren förnekar det objektiva faktumet att värden inte uppstår av sig själva utan att dessa måste produceras av någon – det är tillgång till faktiska värden, inte pengar, som medger överlevnad och välstånd.
Jason: Hehe.
Till er övriga, i fall ni bryr er: Jag kommer inte att vara hemma resten av dagen, och lär därför inte publicera de förslag som jag har fått in. Tyvärr vet jag inte när jag kommer att vara hemma igen. Förmodligen inte förrän någon gång imorgon kväll eller söndag eftermiddag. Därför sätter jag deadline till söndag.
Jason: ”objektivitet” means ”objectivity”.
Utifrån Ayn Rand Lexicon tolkar jag kapitalism som synonymt med äganderätt (en fullständig sådan, även om begreppet är en motsägelse).
Jag har även antagit att du vill att vi ska visa på vilket sätt äganderätt rent objektivt är nödvändigt för mänskligt liv. Och hur kränkningen av denna rättighet är något ont.
Tyvärr måste jag dock medge att jag inte lyckats med detta integrationspar. Tycker att kopplingen mellan de båda begreppen är den svagaste i Rands system. Och som frihetligt sinnad måste jag medge att jag tycker det är riktigt synd. Så istället tänker jag framföra varför jag tycker kopplingen är svag, och hoppas istället att ni visar var jag tänkt fel.
För att äganderätt ska kunna kopplas till verklighetens fakta så måste man kunna visa att kränkandet av denna får negativa konsekvenser för mänskligt liv. Rand skriver att det som gynnar en organisms liv är gott och det som förstör det är ont. Genom att koppla rationalitet till produktivitet så visar Rand att rationalitet är en förutsättning för överlevnad. Men när hon sedan försöker visa att äganderätten är en förutsättning för att man ska kunna utnyttja sin rationalitet/produktivitet tycker jag resonemanget haltar något. Visst är det så att det krävs en viss rätt till att disponera över frukterna av ens arbete för att upprätta hålla liv. Men jag kan tyvärr inte se varför man av den anledningen skulle behöva betrakta äganderätten som fullständigt okränkbar. Mänskligheten har ju faktiskt tagit sig igenom hela historien utan att någonsin ha upplevt en period med fullständig äganderätt. We’re obviously still standing (du känner säkert igenom argumentet, har framförts tidigare av bl.a. Michael Huemer). För att ta dagens Sverige som exempel, trots skyhöga skatter så tuffar livet vidare för både de kränkta och dem som kränker. En socialliberal skulle därför kunna säga att viss äganderätt behövs, men bara så mycket som krävs för att kunna överleva. Resten kan man konfiskera och omfördela. Stefan Persson skulle ju knappast dö om man konfiskerade 20-30 % av hans förmögenhet.
Man skulle kunna försöka rädda kopplingen mellan de båda begreppen genom att utöka definitionen av liv, att det inte enbart innebär ren överlevnad, utan även självförverkligande. På så sätt kommer alla påtvingade handlingar att stå i strid med ens livsmål och prioriteringar, och därmed med ens liv. Problemet är att en sådan utökad definition öppnar upp för subjektivism. Är alla livsmål godtagbara, eller måste de stå i överensstämmelse med mänskligt liv? I det första fallet så faller kopplingen mellan etik och objektivitet bort*. I det andra fallet så hamnar vi tillbaka på ruta ett, dvs. att liv är synonymt med överlevad och därmed behövs ingen fullständig äganderätt.
*Säg att en person väljer en produktivt karriär (= ngt gott). På fritiden väljer personen bilda sig genom att läsa filosofi (= ngt gott), men till detta gillar han äta ganska ohälsosam mat och skölja ner det hela med ansenliga mängder vin (= mkt trevligt, men är det ngt gott sett ur Rands perspektiv?). Den produktiva karriären och filosofiläsandet gynnar helt klart individens liv, men den ohälsosamma maten och drickande ökar risken för diverse sjukdomar, och därför minskar lite på individens potentiella livslängd. Är inte det ngt negativt?
Säg att du svarar nej på frågan, dvs att det livsmål om satts upp är godtagbart: vari ligger då skillnaden mellan caset ovan och det playboyliv som Fransisco d´Anconia låtsas leva i Världen Skälvde? I det första fallet minskar den potentiella livslängden med kanske några år, i det andra med några decennier. Vad är skillnaden?
I am sure that Jason already knows about translate.google.com? At least he will be able to figure out a little more than just a few words.
”Hajjen” och Nils: Jag ber om ursäkt för att det hela blev lite sent. Jag kommer med kommentarer och ett eget förslag imorgon.
Hajjen,
‘En socialliberal skulle därför kunna säga att viss äganderätt behövs, men bara så mycket som krävs för att kunna överleva. Resten kan man konfiskera och omfördela. Stefan Persson skulle ju knappast dö om man konfiskerade 20-30 % av hans förmögenhet.’
Du tar upp något som jag själv funderat över en hel del. Jag skulle också uppskatta om någon kunde hjälpa mig formulera ett mer slagkraftigt och kortfattat svar än jag har att ge nedan.
Som jag ser det är överlevnad ett meningslöst begrepp. Ingen människa överlever de facto livet – vår dödlighet är 100% och förr eller senare dukare vi under av någon anledning. Ayn Rands eget svar på frågan var således något i stil med ”Överleva – under vilka omständigheter och hur länge?”.
Om dina barn dör vid 3 års ålder och du själv vid 27, kan man säga att ni överlevt då? Vem ska bestämma hur mycket eller hur länge just du eller dina barn ska leva? Slutsatsen av detta är att vi måste skaffa oss något slags kvalitativt mått på liv som är större än enbart överlevnad.
Socialliberalens filosofi är faktiskt förenlig med förhållanden liknande de vi finner i nazisternas koncentrationsläger – människor var vid liv men så svultna och försvagade att första bästa frostnatt kunde leda till döden. Enda anledningen att denna filosofi är rumsren är att vi just nu har turen att bo i ett samhälle med någorlunda respekt för mänskliga rättigheter och, ännu viktigare, ett enormt välstånd – omständigheter som existerar, inte tack vare utan trots, socialliberal och annan etatistisk filosofi!
Utan fullständig och ovillkorlig äganderätt så är vår levnadsstandard, lycka och livslängd en fråga för statens godtycke. Visst, det är trevligt att jag inte utsätts för daglig tortyr och att jag får behålla uppåt 50% av min inkomst, men detta är inget jag har moralisk rätt till – jag har bara haft tur med diverse public choice- och politisk ekonomiska faktorer som råkar råda i Sverige och som förhindrar ett totalt förtryck av medelklassen. I Zimbabwe hade jag haft mindre tur…
Frågan som kvarstår för mig är hur man objektivt motiverar lycka som kvalitativt mått på liv. Kanske ett lämpligt föremål för kommande integrationsövningar?
”Hajjen”:
Jag ber om ursäkt för att jag inte var ännu tydligare med att förklara eller antyda vilken relation mellan kapitalism och objektivitet jag var ute efter. Jag var i första hand inte ute efter relationen mellan kapitalism och äganderätt som ett objektivt behov för människan. Detta behov finns och är i allra högsta grad objektivt. Men det var inte detta jag hade i åtanke. Dock måste jag säga att Nils och Stefan Karlsson är inne på helt rätt spår. Så helt oklar var jag inte.
Eftersom du har uppvisat tecken på att vara ärlig, tar jag dina frågor på allvar. Du ser ett problem i hur man ska kunna visa att en sådan sak som äganderätt är ett objektivt behov för människor, med människans liv som standard, eftersom du ser att människor har levt i tusentals år utan någon erkänd äganderätt. Du ser också att många människor, rika människor i synnerhet, blir hårt beskattade, men inte dör de för det. Sedan frågar du dig själv: ”Om äganderätt är ett objektivt överlevnadsbehov, hur kommer det sig då att mänskligheten har överlevt trots att äganderätten varken erkänns eller respekteras fullt ut någonstans på jorden? Och aldrig har erkänts eller respekterats fullt ut?”
För det första vill jag säga att bevisen för att äganderätten är en förutsättning för mänsklig överlevnad, rationellt definierat, faktiskt är överväldigande. Nationalekonomi och historia talar klart och tydligt för detta. I de länder och under de perioder då äganderätten har erkänts och resepkterats mer då har också livet ur alla avseenden varit mycket bättre än i de länder och under de perioder då äganderätten erkändes eller respekterades mindre. Jämför livet i kommuniststaterna med livet i blandekonomierna. Jämför livet i olika blandekonomier med varandra för olika perioder, där äganderätten har respekterats olika mycket. Jämför livet i dagens Kuba med livet i blandekonomier som Sverige. Observera att många lever idag i en otrolig misär och fattigdom just eftersom äganderätten inte erkänns eller respekteras idag. Se t ex Hernando de Sotos bok The Mystery of Capital. Se t ex utvecklingen i Zimbabwe, där de systematiska kränkningarna av äganderätten gör livet mer och mer omöjligt. (Se här, här, här, här.) Se t ex utvecklingen i Nordkorea, där de systematiska kränkningarna av äganderätten sedan länge har gjort att landet sedan flera år tillbaka inte kan föda sig själv.
Det är sant att många blir hårt beskattade här i blandekonomier som Sverige. Det är också sant att detta inte resulterar i att människor dör som flugor i blandekonomier som Sverige. Men det förändrar inte på något sätt det faktum att dessa skatter, och andra statliga interventioner, är skadliga för oss. Bara för att man inte omedelbart dör av någonting betyder det inte att de inte är skadliga för oss. Dessa skatter, tillsammans med alla andra statliga interventioner i ekonomin, gör oss alla mycket fattigare och olyckligare än vad vi skulle vara. De hämmar den ekonomiska, vetenskapliga, teknologiska utvecklingen. De hämmar, för att ta ett konkret exempel, utvecklandet av nya läkemedel. Läkemedelsverket i USA har genom sina regleringar hämmat skapandet och försäljningen av nya läkemedel, som finns och används säkert i resten av världen, på ett sätt som man enligt vissa uppskattningar har kostat livet på hundratusentals ameriknaer. Så i vissa fall är de faktiskt direkt dödliga.
Det finns fler exempel, men dessa räcker för att bevisa äganderättens betydelse. Äganderättens betydelse är dock inte det mest väsentliga här. Det som utgör det största hindret för en rationell uppskattning av äganderätten är inte bristen på exempel, utan en begreppslig förvirring, som gör att man inte korrekt kan förstå dessa exempel.
Som ett tecken på din ärlighet visar du att du har tänkt på frågan och du upptäcker att problemet tycks ligga i hur man definierar ”liv”. Du tycks vara medveten om att man måste ”expandera” definitionen av ”liv” för att man ska kunna säga att äganderätt är en sådan sak som ett objektivt behov för mänsklig överlevnad. Jag säger att du har delvis rätt här.
Nu har jag diskuterat den här typen av frågor förut. De har också grundligen diskuterats i objektivistisk litteratur. Därför rekommenderar jag dig att läsa följande böcker om du vill ha en mer detaljerad redogörelse: The Virtue of Selfishness av Ayn Rand, Loving Life av Craig Biddles, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand av Leonard Peikoff, Ayn Rand’s Normative Ethics och Viable Values av Tara Smith. Jag rekommenderar alla lika mycket men den bok som har den kanske tydligaste redogörelsen är Tara Smiths Viable Values.
Låt mig ändå ge dig tre korta kommentarer:
1. Människans liv som standarden. När Rand säger att standarden är människans liv menar hon _inte_ ”mänsklighetens överlevnad”. Standarden berör _inte_ kortsiktig överlevnad utan långsiktig överlevnad. Så bara för att någon fortfarande andas betyder det _inte_ att de lever på ett sätt som är bra för honom på lång sikt. Vilket betyder att bara för att mänskligheten har lyckats kräla sig fram till dit vi är idag, betyder det _inte_ att människorna fram tills idag har levt bra – med människans liv som standard. Att inse detta är inte särskilt svårt att se. Se bara på misären i många fattiga länder eller lidandet i många diktaturer.
När Rand säger att ”människans liv” är standarden, då menar hon _inte_ bara ”fysisk överlevnad”. En bra människa är enligt denna standard _inte_ den som sover, bajsar, äter, andas längst eller mest av alla. Människan är en komplicerad varelse med både kroppsliga _och_ själsliga behov – hennes liv kräver att hon tillfredsställer både hennes kroppsliga såväl som själsliga behov. Att leva ett bra liv med människans liv som standard betyder att man lever på ett livsbefrämjande sätt – och att leva ett gott och lyckligt liv, dvs ett liv där våra kroppsliga och själsliga behov tillfredsställs, _är_ detsamma som att leva livsbefrämjande.
2. Liv och lycka. När man säger att standarden _inte_ bara är fysisk överlevnad, utan ett lyckligt liv, då betyder det inte att man lägger till ett subjektivt element utöver den fysiska överlevnaden. Liv och lycka är inte två olika mål, de är två olika aspekter av en och samma sak, nämligen strävan efter värden. Ayn Rand skrev: ”The maintenance of life and the pursuit of happiness are not two separate issues. To hold one’s own life as one’s ultimate value, and one’s own happiness as one’s highest purpose are two aspects of the same achievement. Existentially, the activity of pursuing rational goals is the activity of maintaining one’s life; psychologically, its result, reward and concomitant is an emotional state of happiness.” (The Virtue of Selfishness.)
Lyckan är som jag antydde ovan också livsbefrämjande: lyckan gör att du känner att livet är värt att leva och detta gör dig motiverad att fortsätta leva. Ayn Rand skrev: ”It is by experiencing happiness that one lives one’s life, in any hour, year or the whole of it. And when one experiences the kind of pure happiness that is an end in itself—the kind that makes one think: “This is worth living for”—what one is greeting and affirming in emotional terms is the metaphysical fact that life is an end in itself.” (Ibid.)
Människans behov är som sagt inte bara fysiska utan även själsliga. För att människor ska kunna överleva måste de tillfredsställa båda och de själsliga behoven är minst lika viktiga om inte viktigare för hennes långsiktiga överlevnad. Vad har vi för själsliga behov? Vi har många själsliga behov. Bara för att nämna några har vi ett behov av principer, självkänsla, kunskap, variation, syfte, filosofi, konst, lycka, njutning, etc. Så ett gott mänskligt liv, med människans liv som standard, består av och kräver i verkligheten mycket mer än att sova, äta, bajsa och andas så mycket som möjligt eller så länge som möjligt.
3. Vad är den primära orsaken till att så många missförstår Ayn Rand på denna punkt? Jag säger att detta kommer av en oförmåga att tänka bortom begreppens definitioner. Oförmågan är ett uttryck för dåliga rationalistiska tankevanor som kan vara svåra att bryta. Men det går. Det första steget är dock att bli medveten om dem.
En definition pekar ut de essentiella egenskaperna hos det som definieras. En definition säger inte allt som går att säga om det som definieras, den säger bara det viktigaste, det som förklarar allt eller det mesta av det som definieras. Ta begreppet ”människa” som exempel. ”Människan” definieras som ”rationellt djur”. Detta är en objektiv definition, men det finns ju betydligt mer att säga om människan. Det bara råkar vara så att människans förnuftsförmåga är den mest essentiella egenskapen givet vår totala kunskap om människan. Det är den mest essentiella egenskapen eftersom det är den som förklarar praktiskt taget allt som är utmärkande med människan: hennes förmåga att tänka, att använda sig av ett språk, att räkna, att identifiera fysikens lagar, att skicka människor till månen, att göra läkemedel, hennes konst, hennes förmåga att tänka logiskt, och miljontals andra sådana saker som bara människor gör. Att människan har fem lemmar eller hår på kroppen eller en tumme eller saknar vingar eller går på två ben, är definitivt sant om människan. Men det är också sant om en massa andra djur och varelser. De förklarar på inget sätt allt som är unikt för människan och är således inget som vi bör ta med i vår definition av människan.
Ett begrepp pekar inte ut sin definition. Nej, ett begrepp pekar ut sina referenter. Begreppet människa pekar inte ut sin definition ”rationellt djur”, utan de miljardtals människor som faktiskt finns här på jorden. Det är till dessa entiteter som begreppet människa refererar till. Så om du hör ordet ”Människa” och det första du tänker på är ”rationellt djur” istället för faktiska människor, då är det nog ett tecken på att dina begrepp och därmed dina tankar inte helt kopplade till verkligheten. Om man direkt tänker på begreppens definition, istället för det som begreppen refererar till, och bara försöker relatera definitioner till varandra, istället för begreppen till verklighetens fakta, då är det lätt hänt att man kommer att missförstå väldigt många saker och dra många väldigt konstiga slutsatser.
Observera vad som händer. Säg att man läser Rand och håller med om att människans liv är standarden. Sedan väljer man, medvetet eller inte, att bara definiera ”liv” som motsatsen till ”död”. Det vill säga som ”fysisk överlevnad”. Sedan deducerar man fram att ett ”långt liv” är vad man bör sträva efter, om människans liv är standarden. Sedan tror man att varje gång man pekar ut någonting som inte finns med i definitionen, ”fysisk överlevnad”, är detsamma som att lägga till ett mer eller mindre godtyckligt, ”subjektivt” element. Men detta är ett mycket allvarligt misstag.
Att tänka i termer av begrepp och deras definitioner, istället för konkreterna som begreppen refererar till, är att tänka i termer av flytande abstraktioner. Att deducera från flytande abstraktioner är att deducera utan någon direkt koppling till verkligheten.
Detta misstag, som kommer av att ens tankar inte är direkt kopplade till verkligheten, mynnar ut i att man beskyller människor för ”subjektivism”, när de väljer att tänka bortom begreppens definitioner. Dvs när de går tillbaka till de faktiska konkreter som begreppen refererar till i verkligheten. I själva verket är det raka motsatsen till subjektivism: _det är essensen av objektivitet att gå tillbaka till konkreterna som begreppen refererar till_.
Nu säger jag att om du vill göra innebörden av liv och i synnerhet innebörden av ett _mänskligt_ liv klart för dig, då måste du börja med att inse att ett begrepp inte refererar till sin definition, utan till saker i verkligheten. Och att en definition inte ger en uttömmande redogörelse av det som definieras, utan endast ger oss dess essentiella egenskaper.
Detta betyder att om du verkligen vill veta vad det innebär att leva, vad ett riktigt liv är för en människa, vad mänsklig överlevnad faktiskt kräver, då rekommenderar jag dig att sluta stirra dig blind på definitioner och börja studera verkliga människors verkliga liv och verkliga behov. Om du vill ha lite tips på vad du kan observera, rekommenderar jag dig att försöka studera följande saker, som en början, hos dig själv och hos andra:
1. Observera hos dig själv och hos andra människans objektiva själsliga behov av sådana saker som självkänsla, konst, filosofi, principer, kunskap, syfte, lycka, njutning, etc. En del av dessa är lite svårare än andra, så mitt tips är att du börjar med relativt enkla saker som: njutning, lycka, självkänsla, kunskap och senare undersöker varför vi behöver principer, konst och filosofi.
Om du har svårt att veta var du ska börja, då är det att rekommendera att du använder dig av kontraster: Vad händer med människor som saknar självkänsla? Hur hjälper konst oss att bli inspirerade? Vad händer med människor om de är deprimerade? Etc.
Vad du kommer att se är att mänsklig överlevnad faktiskt kräver att man tillfredsställer våra själsliga behov och att dessa behov är minst lika viktiga om inte viktigare än de fysiska behoven eftersom du inte kan tillfredsställa dem i längden utan de själsliga.
2. Observera lyckans objektiva villkor. Observera att vad som helst kan _inte_ göra människor lyckliga. Att knarka ned sig själv gör dig inte lycklig. Att bara sitta hemma och titta på tv hela dagarna gör dig inte lycklig. Att svälta sig själv gör dig inte lycklig. Att mörda folk, att begå bankrån eller att ljuga och bedra människor, gör dig inte lycklig. Att vara diktator gör dig inte lycklig. Att alltid göra som alla andra vill att man ska göra, att aldrig vara sig själv, gör dig inte lycklig. Att kortsiktigt försöka maximera sin njutning gör dig inte lycklig; att hela tiden äta godis, dricka läsk, aldrig gå till tandläkaren, aldrig borsta tänderna eftersom man är lat, etc. Vill du ha hjälp här kan du läsa min artikelserie om Lyckans villkor: del 1, 2, 3 och 4.
Jag hoppas att detta hjälper dig lite och att detta gör det klart för dig vad som troligtvis har gått fel i ditt tänkande.
Carl/
Tack för ditt uttömmande svar. Har en del att smälta, så jag återkommer med reflektioner senare. Ska även kolla den litteratur du refererade till.
Tack också till Nils för kommentaren.
Nils: Jag måste säga att jag tycker att ditt bidrag var väldigt, väldigt bra. När jag nu jämför med de punkter jag tänkte ta med, ser jag att det enda som skiljer sig är att jag också betonar att kapitalism är ett system som bygger på principen om individens rättigheter – och att denna princip är en objektiv princip som identifierar det objektiva faktum att människan behöver frihet för att kunna tänka och producera och därmed överleva. Jag tycker att du tar fram många bra exempel som illustrerar relationen. Bra jobbat!
Tack för ditt vänliga omdöme och för lektionen.
[…] Tidigare har jag talat om värdet av att integrera. Jag uppmanade även mina läsare att integrera olika principer. Jag gjorde detta dels för att jag […]