Några kristdemokrater skrev för igår på SvD Brännpunkt:

Rotlösheten i vissa ungdomsgrupper är ett komplext problem. Den kan förklaras på många sätt. Genomslaget av Riccardofallet blev starkast i ”samhällets högre-ståndsmiljöer”, noterade Arne Danner på Fryshusets Lugna gatan i SvD. De inblandade kom från välbärgade hem. Nu har våldet nått dit. Unga invandrarkillar som i utanförskap griper till desperat våld i stockholmsnatten har fått sällskap.

Länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad noterar ”att polisen känner sig ensamma som vuxna på nätterna bland massa unga människor. Vi behöver fler vuxna som engagerar sig i hur våra ungdomar har det.” ”Närpoliser i förorterna är nog bra, men först måste ungdomarna ha någonstans att ta vägen”, är polisens kloka linje.

Just detta har vi tagit fasta på. Det räcker inte med verksamheten vid föredömliga Fryshuset på Söder och Lava vid Sergels torg. Varje stadsdel i Storstockholm behöver ett drogfritt ungdomscenter inriktade på den känsliga åldersgruppen 14–17 år. De har svårt att komma in på ställen för äldre ungdomar.

Sicket nonsens. Ungdomar begår inte misshandel för att de saknar vuxna i deras närvaro. De begår inte heller misshandel för att de saknar tillgång till ett gratis, skattefinansierat dagis för ungdomar. Låt oss säga att det faktiskt är så att ungdomar av någon obegriplig anledning väljer att slå ihjäl varandra för att de skulle saknar dessa offentliga fritidsgårdar, vilket som sagt bara är grundlöst nonsens, på vilket sätt stoppar man då ungdomsvåldet genom att ge efter för det? Det är ju det man gör när man funderar på att belöna de unga med med ungdomsgårdar varje gång de har fått för sig att misshandla någon till döds.