Igår skrev MUF:s ordförande Niklas Wykman på SVT Opinion. Som vanligt när Wykman uttalar sig nu för tiden blir allt mycket förvirrande och konstigt. Wykman säger att ”vänstern” är mer ”trovärdig” när det kommer till ”livsstilsfrågor”.

För de av oss som trodde att allt INTE är politik och att politiken inte ska kontrollera eller ha en massa åsikter i största allmänhet om hur människor lever sina liv, kan det bli lite förvånande att Wykman irriterat konstaterar att ”vänstern” är mer ”trovärdig” i denna fråga. Men det som gör vänstern ”trovärdig” är inte för att vänstern har en tradition av totalitära anspråk på att vilja reglera människors liv in i minsta lilla detalj. Nej, det som gör vänstern ”trovärdig” är för att ”många människor inom vänstern de facto praktiserar livsstilsliberalism” (!).

Wykman utvecklar detta något besynnerliga resonemang sålunda: ”Vänstermänniskor är bättre på att försöka ta personligt ansvar och göra sig själva till symboler för värderingar de tror på. Hur mycket som bara är yta, och hur väl det speglar verkligheten är givetvis svårt att säga. Men springer du på en kille med tygkasse, second-handkläder, maskara som inte är testad på djur och ett nytt hippt band i mp3-spelaren så gör du bäst i att sätta dina pengar på att han är vänster.”

Vänstern är alltså bra på att leva upp till sina sämsta och tråkigaste stereotyper, är alltså en dygd som vi alla ska efterapa om vi ska ha en trovärdighet när det kommer till ”livsstilsliberalism”. Man skulle kunna tro att detta är vad Wykman argumenterar för, men som vi ska se gör han inte det. Det han argumenterar för är, tro det eller ej, mycket värre.

Wykman gör ingen skillnad på politik och etik, dvs på personliga värderingar om hur man bör leva sitt liv (etik) och hur man bör förhålla sig till andra människor i ett samhälle (politik). Eftersom han inte gör någon skillnad drar han sedan slutsatsen att man är en slags ”hycklare” borgerlig sympatisör om man inte ”lever som man lär” i sitt privatliv. Vilket i detta sammanhang betyder: ”livsstilsliberalism”. Vilket betyder vadå? Wykman svarar: ”Seglarskorskonformismen är begravd, tjejer i linnen med hår under armarna förekommer och killar i vitt nagellack kan dyka upp på en och annan talarkväll”. Så att ha dålig smak är ”livsstilsliberalism”?

Men att ha dålig smak räcker inte för Wykman. ”[I]ndividualism är fortfarande långt borta”, konstaterar han. Vad i hela fridens namn har detta med individualism att göra? Absolut ingenting. Wykman förväxlar individualism med ”individualitet”. Närmare bestämt förväxlar han individualism med icke-konformism. Men att vara icke-konformist är INTE samma sak som att vara individualist. Att avvika, och att ha dålig smak bara för att ta det aktuella exemplet, är INTE individualism. Det är inte ett dugg mer individualism än att följa modet, som kanske råkar vara bra för tillfället, men att bara göra det för att alla andra gör det.

Om man inte kan eller vill skilja på etik och politik, blir Wykmans nya anti-liberala ställningstagande fullt ”logiskt”, nämligen att kräva av folk att de ska börja utöva ”mångfald” (vad det nu betyder) som en ”livsstil” inom alliansen. Varför är det då så otroligt viktigt för Wykman att folk inom alliansen ska vara ”livsstilsliberaler”? Det magiska ordet heter ”trovärdighet”. ”Våra berättelser kommer aldrig att bli trovärdiga om berättaren alltid är en köttätande, bilkörande, omgift tvåochetthalvtbarns far på 39,7 år”, säger Wykman. Detta påstående är nästan mer irriterande än alla Wykmans kommentarer tillsammans fram tills dags dato.

Wykman pläderar inte alls för individualism, inte ens för icke-konformism. Nej, Wykman pläderar för den värsta tänkbara andrahandsmentalitet. Wykman säger inte ”var er själva” eller ”borgerligheten borde låta udda människor med dålig smak få vara med”. Nej, vad Wykman faktiskt säger är: ”bete er och klär er politiskt korrekt så att ni kanske blir mer trovärdiga och tilltalande till de ideologiskt sett värsta människorna där ute”.

Detta extrema infall av andrahandsdyrkan i sig är illa nog, men utan att han tycks begripa det förolämpar han också en massa människor. Wykman menar uppenbarligen att människor i allmänhet är så dumma och irrationella att de inte kan förmå sig att lyssna på vad folk säger, döma deras argumentation sakligt, utan att de ska döma dem utifrån hur de pratar, vilka kläder de har, vilka fritidsintressen de har, osv. Detta är säkert sant om de värsta människorna där ute, men varför vill man då vara trovärdig och tilltalande i deras ögon? Inget svar.

När man trodde att det inte kunde bli värre, blir det så klart ännu värre. Wykman fortsätter: ”Fler moderater måste komma ut som individualister. ‘Nu slutar jag äta kött för miljöns skull’ borde vara en artikel som ligger i pipeline för många moderata ministrar och riksdagsledamöter. Faktum är ju att köttindustrin bidrar med mer växthusgaser än hela transportsektorn. Nästan 20 procent av världens växthusgaser kommer från köttproduktionen. När nu det individuella ansvaret ska bidra till lösningen på problemet borde väl partiet som allra mest tror på enskilda människor vara fullt av personer som vill ta första klivet själva?”

Till de som trodde att jag kanske överdrev lite när jag sade att Wykman var en extrem andrahandsmänniska och anti-individualist, som i själva verket menade att ”individualism” handlar om att vi ska anpassa oss till de värsta människorna (environmentalisterna) och deras irrationella förväntningar, behöver inga fler bevis. Här är det, svart på vitt.

Wykmans krav på att vi ska sluta äta kött och att detta vore ”individualism” är så otroligt skrattretande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Till att börja med kan man fråga sig vad som är så himla ”individualistiskt” att aldrig tänka själv, att aldrig ifrågasätta någonting, att följa strömmen helt och hållet, att helt vika sig inför det industri- och människofientliga miljöetablissemanget och svälja allt som medierna säger. Ändå är detta, uppenbarligen, vad Wykman har gjort i ”klimatfrågan”.

Förresten har han även gjort det i andra aspekter av miljöfrågan. I en artikel som en vän hänvisade mig till skriver Wykman under på den dödliga premissen bakom environmentalismen: att naturen har ett värde i sig själv oberoende av dess förhållande till människan. ”Det fanns tidigare en missuppfattning i borgerliga led att naturen finns till för oss och att vi kan göra vad vi vill med den…”, skrev han i Sundsvalls tidning. Föreställningen om naturens intrinsikala värde är en premiss som motiverar massmord och som redan har resulterat i massmord.

Sedan kan man fråga sig vad som är ”individualistiskt” med kravet på att vi alla ska sluta äta kött eller sluta köra bil. Det krävs inte ett geni för att begripa att ingen enskild individ i hela världen är ansvarig för klimatet. Så varför ska man då tvingas ”ta personligt ansvar” för något som man INTE är ansvarig för? För att mänsklighetens samlade aktiviteter kanske har någon betydelse? (Även om vetenskapen knappast är enig på ens den punkten.) Om så, då säger ”individualisten” Wykman att vi INTE ska hållas ansvariga för vad vi gör som individer utan som ett fragment av en större helhet, nämligen mänskligheten. Detta är förstås inget annat än ren och skär KOLLEKTIVISM.

Men Wykman är, verkar det som, av uppfattningen att denna större helhet, mänskligheten, i sin tur ska vara underordnat en annan större helhet, nämligen naturen. I den mån han delar denna premiss, och som vi kan se gör han det, är han faktiskt värre än de vanliga kollektivisterna. De kräver i regel att vi offrar oss till förmån för andra människor. Det är omoraliskt nog, men environmentalisterna kräver att vi ska offra oss för icke-människor och för det icke-mänskliga. Det ska alltså inte ens finnas några mänskliga förmånstagare i slutändan för våra uppoffringar; vi ska offra oss för en natur som bär på ett heligt intrinsikalt värde, oberoende av dess nytta för oss människor. Detta betyder att man ser på självuppoffringar för naturen som ett SJÄLVÄNDAMÅL.

Niklas Wykman vet inte alls vad individualism är för något, precis som han inte vet vad frihet och kapitalism är för något. En anonym person uttryckte det nog bäst på HAX blogg: ”Niklas Wykman är ingen individualist. Äta grönsaker och åka buss är ju vad vi alla förväntas göra. Vad vi förväntas göra av staten. Mer etablissement blir det knappast. Individualist kan han möjligen kalla sig om han börjar röka, äter brasiliansk biff, tar på sig seglarskor (ingen har faktiskt gjort det på 20 år) och köper ordentligt bensinslukande bil. I dag är han ungefär så mainstream som man överhuvudtaget kan bli. De enda han lyckas provocera är sådana som faktiskt trodde att MUF stod för individualism. Alla andra skrattar gott, då konformismen vunnit över motståndets sista bastion”. Herr anonym har tyvärr fullkomligt rätt i allt han säger.