Vad kan då Sverige göra? Den kyliga sanningen är att vi ensamma knappast kan göra något som mätbart påverkar klimatet. Sverige står för mellan 0,2 och 0,3 procent av de globala utsläppen av koldioxid. Om vi så förbjöd all biltrafik skulle det inte märkas i atmosfären.
Vad vi kan och måste göra är i stället att verka för internationella överenskommelser och sedan ta konsekvenserna av dessa fullt ut. Det är alltså meningslöst att gå före med höjda energipriser i Sverige. Det räddar inte klimatet.
Om det är sant att Sveriges utsläpp i dessa sammanhang inte har någon betydelse, och att det därför vore fel att Sverige straffar samtliga medborgare med högre skatter, hur kan man då motivera att någon enskild individ ska straffas med skatter för att hon producerar välstånd eller använder flyget eller kör bil eller dagligen köper varor som har transporterats från andra sidan jorden?
Det är ju trots allt som så att ingen individ i världen släpper ut någon ”skadlig” mängd av koldioxid. Ingen enskild individ släpper såvitt jag vet ut koldioxid motsvarande en, två eller tre promille av världens koldioxidutsläpp. Faktum är att även om en sådan individ existerade skulle det vara inte berättigat att förbjuda henne från att fortsätta att släppa ut så här mycket koldioxid. Det innebär ju ingen skada för andra människor. Det har, som GP korrekt påpekar, ingen mätbar påverkan klimatet.
Observera att vi i den här debatten ofta talar om nationer. Inte om individer. Det är nämligen endast genom att tänka i sådana termer som man också kan motivera kollektivism av detta slag. Man glömmer ständigt bort existensen av de individer som utgör nationerna i fråga.
Det är uppenbarligen inget annat än kollektivism att straffa individen för brott som hon inte har begått. Det är lika uppenbart orättvist att hålla henne skyldig endast för att hon tillhör en viss nation (t ex USA) eller för att hon utgör en del av ett annat större kollektiv: mänskligheten.
I själva verket utgör statliga interventioner som dessa ett brott – ett brott på principen om individens rättigheter. De är de enda riktiga brotten här. Och de enda riktiga offren, som ständigt glöms bort eller förnekas i debatten, här är de individer som tvingas betala höga energi- och bensinskatter. Eller som inom en snar framtid kanske kommer att få betala koldioxidskatt.
Jag undrar verkligen hur du som vill kalla dig för ”liberal” eller ”individualist” kan försvara statliga interventioner av detta slag? Försök förklara det för mig, om du kan.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Alexander Eriksson: Ja, eller den genomsnittlige nationalekonomistudenten från Lunds universitet.
Intressant argument. Det implicerar dock att en brottsling vid en våldshandling, om den begås av tillräckligt många individer för att göra var och ens bidrag till skadan obetydlig, bör vara oskyldig.
En annan följd av argumentet (som kanske är litet mer tankeexperimentsvänligt än det ovanstående, även om det ovanstående är en teoretisk implikation) är följande. En individ misshandlas till döds av en lynchmobb på ett trettiotal personer, individerna i gruppen turas om att slå på vårt ponerade offer. Efter det trettionde slaget konstateras offret vara död. Eftersom det vore kollektivistiskt att se individernas samlade summa av handlingar — resultatet av “gruppens handling”, kan vi enbart döma varje individ i gruppen i förhållande till vad han själv tillfogat för skada mot offret.
Straffet för enbart ett knytnäveslag måste vara ganska milt, om inte absolut milt, då relativt milt till det straff han skulle fått om han dömdes på grundval av den reella skada som tillfogades offret tillsammans med gruppen.
Samuel skrev: ”Intressant argument. Det implicerar dock att en brottsling vid en våldshandling, om den begås av tillräckligt många individer för att göra var och ens bidrag till skadan obetydlig, bör vara oskyldig.”
Nej, det impliceras inte alls. Om det du säger verkligen vore en implikation, då skulle man inte kunna förbjuda snatteri, som endast gör en betydlig skada först när tillräckligt många gör det, så att affären går i konkurs. Men så resonerar inte jag och, förmodar jag, ingen annan heller.
Jag tror att ditt misstag här är att du glömmer bort principerna i frågan. Speciellt principen om individens rättigheter. Rättigheter är absoluta. Antingen respekteras dem eller också respekteras dem inte.
Man måste inte fysiskt skada människor för att kränka deras rättigheter. Man måste inte ens direkt stjäla folks pengar för att det ska vara en kränkning av deras rättigheter. Bedrägeri – t ex att låna pengar under falska förespeglingar om sin förmåga och vilja att betala tillbaka – är också en kränkning av individens rättigheter, även om ingen har blivit direkt fysiskt skadad. Och många rånare skadar ju ingen fysiskt, ska de då komma undan helt utan straff? Nej.
Den enda betydelse allvaret i brottet har är när det kommer till straffet. Självfallet ska mindre brott straffas mindre hårt än grövre brott och vice versa. Men stöld är stöld oavsett om det rör sig om 50 kr eller 5000 000 kr. Principen är, självklart, densamma med våldsbrott.
”En annan följd av argumentet (som kanske är litet mer tankeexperimentsvänligt än det ovanstående, även om det ovanstående är en teoretisk implikation) är följande. En individ misshandlas till döds av en lynchmobb på ett trettiotal personer, individerna i gruppen turas om att slå på vårt ponerade offer. Efter det trettionde slaget konstateras offret vara död. Eftersom det vore kollektivistiskt att se individernas samlade summa av handlingar — resultatet av “gruppens handling”, kan vi enbart döma varje individ i gruppen i förhållande till vad han själv tillfogat för skada mot offret.”
Det där följer inte heller. Jag har fått mitt argument ifrån ekonomen George Reisman (se länken till höger) och han m fl har redan bemött det argumentet. Jag klandrar dig dock inte för att du inte har läst George Reisman m fl. Jag förväntar mig inte att folk ska vara allvetande. Låt mig därför bara kort besvara dig genom att säga så här:
Givetvis kan och bör man hålla hela gruppen ansvarig för vad som händer om det är fråga om en _samverkan mellan flera individer_ (må det vara i form av en fackförening, lynchmobb eller ett företag eller en terroristorganisation). Så om en lynchmobb bestämmer sig för att prygla upp någon, då ska givetvis samtliga hållas ansvariga för vad som händer, utan att det skulle vara ett utslag för kollektivism.
Nu är det ju faktiskt så att allt det här talet om hur nödvändigt det är att minska våra koldioxodutsläppp är ett led i en kampanj som går ut på att kväva industricivilisationen och driva oss tillbaka till förindustriell tid.
Var och en som ger det minsta bidrag till denna kampanj är att betrakta som medlem av en *lynchmobb* och ska hållas *ansvarig* för det.