Kongressmannen Ron Paul vädjar i sin senaste artikel, ”The Original Foreign Policy”, till en mer isolationistisk utrikespolitik. Han skriver:

It is time for Americans to rethink the interventionist foreign policy that is accepted without question in Washington.  It is time to understand the obvious harm that results from our being dragged time and time again into intractable and endless Middle East conflicts, whether in Iraq, Iran, Syria, Lebanon, or Palestine. It is definitely time to ask ourselves whether further American lives and tax dollars should be lost trying to remake the Middle East in our image.

Det kan ju kanske komma som en överraskning för somliga, men jag instämmer fullständigt. Detta ska dock inte uppfattas som att jag plötsligt har förvandlats till en vedervärdig pacifist eller fredshetsare. Allt jag menar är att egoistiska överväganden ska prägla en fri nations utrikespolitik.

Det betyder att man inte ska dra sig in i konflikter som inte hotar landets intressen eller säkerhet. Det betyder att man bör undvika att göra sig själv allierad med länder som har en historia av att starta krig, för det skulle nämligen riskera att man själv dras in i konflikter där man inte har något att vinna på. Det betyder att man bör verka för att upprätta frihandel med länder.

Det betyder däremot inte att man är emot krig i självförsvar. Det betyder inte att man är emot sanktioner mot sina fiender. Det betyder inte att man aldrig kan vara allierad med likasinnade länder. Det betyder inte att man ska ställa sig moraliskt neutral i konflikter – om ens moraliska omdöme i konflikten tjänar landets intressen. Vad ligger i ett fritt lands intresse? Väsentligen är det att upprätta friheten själv. Därför kan man inte vara neutral i sin utrikespolitik.

Ron Paul hänvisar till Thomas Jefferson i sin argumentation för denna väsentligen egoistiska och därför moraliska utrikespolitik:

Thomas Jefferson summed up the noninterventionist foreign policy position perfectly in his 1801 inaugural address: “Peace, commerce, and honest friendship with all nations- entangling alliances with none.” Washington similarly urged that we must, “Act for ourselves and not for others,” by forming an “American character wholly free of foreign attachments.”

Jag vet inte riktigt var Ron Paul står, men då många med en isolationistisk hållning tycks tro att det innebär att man måste vara en pacifist eller liknande, vill jag citera samma Thomas Jefferson som själv insåg att så inte alls var fallet:

”Peace and friendship with all mankind is our wisest policy, and I wish we may be permitted to pursue it. But the temper and folly of our enemies may not leave this in our choice.” –Thomas Jefferson to C. W. F. Dumas, 1786. ME 5:310

”I am ever unwilling that [peace] should be disturbed as long as the rights and interests of the nations can be preserved. But whensoever hostile aggressions on these require a resort to war, we must meet our duty and convince the world that we are just friends and brave enemies.” –Thomas Jefferson to Andrew Jackson, 1806. ME 19:156

”It is our duty still to endeavor to avoid war; but if it shall actually take place, no matter by whom brought on, we must defend ourselves. If our house be on fire, without inquiring whether it was fired from within or without, we must try to extinguish it.” –Thomas Jefferson to James Lewis, Jr., 1798. ME 10:37

”Peace [is] indeed the most important of all things for us, except the preserving an erect and independent attitude.” –Thomas Jefferson to Robert Livingston, 1802. ME 10:336

”We love peace, yet spurn a tame submission to wrong.” –Thomas Jefferson: Reply to New York Tammany Society, 1808.

”The protection of our citizens, the spirit and honor of our country, require that force should be interposed to a certain degree.” –Thomas Jefferson: Confidential Message on Spanish Spoilations, 1805. ME 3:402

”To those who expect us to calculate whether a compliance with unjust demands will not cost us less than a war, we must leave as a question of calculation for them, also, whether to retire from unjust demands will not cost them less than a war. [Two nations] can do to each other very sensible injuries by war, but the mutual advantages of peace make that the best interest of both.” –Thomas Jefferson: 4th Annual Message, 1804. ME 3:369

”In defense of our persons and properties under actual violation, we took up arms. When that violence shall be removed, when hostilities shall cease on the part of the aggressors, hostilities shall cease on our part also.” –Thomas Jefferson: Declaration on Taking Up Arms, 1775.(*) Papers 1:203

Nu sade även Jefferson ett par saker som var tveksamma sedda ur ett strikt moraliskt perspektiv. Jag tänker exempelvis på detta:

”If a nation, breaking through all the restraints of civilized character, uses its means of destruction (power, for example) without distinction of objects, may we not use our means (our money and their pauperism) to retaliate their barbarous ravages [with their own incendiaries]?… If we do not carry it into execution, it is because we think it more moral and more honorable to set a good example, than follow a bad one.” –Thomas Jefferson to Thomas Cooper, 1814. ME 14:187

Men som Leonard Peikoff har påpekat i The Ominous Parallels var USA:s grundare inte några originella tänkare när det kom till moralfilosofiska frågor. Men egentligen är allt detta ovidkommande, för poängen jag vill ha fram är att isolationism inte betyder pacifism eller eftergifter. Det utesluter inte på något sätt krig i självförsvar. Det utesluter inte mindre militära interventioner om det är allt som krävs för att göra slut på ett mindre hot. Och utesluter inte sanktioner.

En egoistisk utrikespolitik handlar inte om att isolera sig och låtsas som att det inte finns en omvärld. Det handlar inte om att vara evasiv om andra länders natur. Det handlar alltså inte om att låtsas att somliga länder inte utgör ens fiender, vars brott man i fredens namn ska blunda inför, istället för att besvara med militärt försvarsvåld.

Det är dock inte svårt att försvara krig i självförsvar. Inte så länge man har med någorlunda rationella människor att göra. Det stora värdet i att föra en isolationistisk utrikespolitik är just oviljan att lägga sig i konflikter som inte berör ens rationella intressen. För vad är det som driver in länder i den sortens konflikter? Det är vanföreställningen om altrusimen som idealet.

Det tycks t ex råda mer eller mindre ett konsensus bland många liberaler, eller i alla fall människor som utger sig för att vara liberaler, att omvärlden måste göra något åt det som händer i Darfur. De tycks dock inte förstå vad det är de egentligen säger. Vad de säger är att amerikanerna eller européerna eller några andra ska offra liv och pengar på en konflikt som, såvitt jag kan se, inte alls berör amerikanska eller européiska intressen. Det berör inte vår säkerhet och därmed inte vår frihet och därmed inte våra intressen. Ändå ska liv och pengar offras.

Detta vädjar alltså liberaler till, samma liberaler som i andra fall brukar tala sig varma om individens rättigheter. Tydligen upphör de rättigheterna så fort andra krigsdrabbade människor behöver hjälp. Eller man skulle i alla fall kunna tro det om man lyssnade på dessa liberalers ständiga vädjan om internationella insatser i Darfur. Det är inte fråga om det som händer i Darfur är hemskt eller inte. För det är det. Frågan är om man har rätt att tvinga folk att dö för konflikter. Svaret på den frågan är att det har man inte. Och det är denna moraliska insikt som måste till innan en isolationistisk utrikespolitik är att vänta.