Nästa år i februari ska IPCC:s nästa rapport publiceras. Men redan nu börjar delar sippra ut. Människans påverkan på globala uppvärmningen minskar med 25% sedan förra rapporten [länk]. Ännu mer sensationellt är att IPCC tror att havsnivån endast förväntas stiga hälften så mycket som man trodde tidigare. Just höjningen av havsnivån har varit ett av de populära katastrofscenarierna som pressen exploaterat okritiskt… Rapporten har nu skickats ut för granskning av politikerna. De ska ju godkänna innehållet… Så nu blir kanske IPCC och Moderna Myter överens – stadshuset i Stockholm hamnar inte under vatten som kvällspressen påstod. IPCC påstår i nya rapporten att havsnivån höjs med 43 cm till år 2100. Landhöjningen blir 36 cm. Alltså, vattnet står 7 cm högre i Stockholm år 2100 jämfört med idag. Katastrof? När kommer dementin från Aftonbladet? (Min kursivering.)
En trolig förklaring till varför man lätt kan få intrycket av att det råder en sådan enighet bland forskare i denna fråga beror säkerligen på att många av dem bara har en arbetsgivare att vända sig till: staten. Två forskare skrev för ett par dagar sedan en debattartikel i DN som tydliggör detta förhållande:
Men forskarna i dag söker inte i första hand efter sanningen utan efter anslag. Forskarnas statliga driftbudget är satt på sparlåga så till den grad att man måste ägna en stor del av sin arbetstid åt att få ihop anslag till sin egen lön. Visst finns det stora anslag att tillgå såsom de strategiska löntagarfonderna. Men de fördelas ”top-down” av centralt placerade forskare och forskningsadministratörer till nätverk och grupper som man är säker på frambringar förväntade resultat. Om man inte passar in i paradigmerna får man inte del av dessa stora anslag och får ännu mindre statliga anslag.
Regeln är att till den som får mycket är ännu mera givet. Dvs den som drar in mycket pengar från olika fonder får ännu mer pengar av staten, då man anses ha hög aktivitet. Forskningsaktivitet mäts nämligen inte i hur pass stor betydelse forskningen har utan hur mycket forskningsanslag man drar in. Det vore bättre om största delen av de statliga forskningspengarna fördelas via Vetenskapsrådet till den fria forskningen – då bedöms avsökningarna av specialister på samma nivå som de sökande.
Ett lika allvarligt problem i vårt forskningssamhälle är att det ägnas alldeles för lite tid åt att pröva sanningen, dvs akademisk debatt och kritik. Fakulteterna har i princip avskaffats vid flera universitet och ersatts av styrelser efter förebild från näringslivet. Professorernas självständighet och möjlighet att uttrycka obekväma sanningar har kanske inte formellt men i praktiken reducerats. Att vara opponent, granska andras arbeten för tidskrifter eller ifrågasätta kollegernas forskning vid seminarier har inget meritvärde i dag. Detta kan vara en bidragande orsak till en rad fuskskandaler. (Min kursivering.)
Verkligen.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
En annan faktor är att folk alltid finner apokalyptiska scenarion fascinerande, vilket medierna naturligtvis utnyttjar. Om man på något vis kritiserar teorin om den globala uppvärmingen (orsakad av människan) så blir man stämplad antingen som trög eller också som exploativ elak kapitalist. Jag har en vän som är väldigt engagerad i just den här frågan, och som är väldigt inne på att världen mer eller mindre kommer att ha gått under om hundra år eller så. Det här är inte riktigt som en religiös apokalyptisk förutsägelse, den har ju en spekulativ grund (även om denna tycks krackelera mer och mer). Däremot är vår hunger efter domedagsrubriker närmast religiös.
Free-Market Science vs. Government Science av George Reisman.
Utmärkt artikel.
Sundholm: Jag skulle nog säga att din vän ÄR så pass irrationell och verklighetsfrånvänd i denna fråga, eftersom det finns inget som tyder på att jorden kommer att gå under inom hundra år, att man utan större bekymmer kan beskriva honom som religiös. Och vad gäller ”vår” hunger efter domedagsrubriker så får du tala för dig själv. Jag har ingen sådan hunger. Jag själv spyr nästan varje gång jag läser tidningarna, så som de överdriver både det ena och det andra – för att sedan göra sitt allra yttersta när det kommer till att tala om genuint DÖDLIGA hot mot vår civilisation, som exempelvis Iran…
(Och när de inte gör sitt yttersta för att överdriva, då ser de avsiktligen till att tysta alla skeptiska och sansade röster i debatten så att bara domedagsprofeterna och knäppskallarna får all uppmärksamhet.)
Ja, han är deist, så han är religiös i någon bemärkelse ;) Men han är också astrofysiker under utbildning, och brukar inte hysa några särskilt irrationella åsikter – särskilt inte när det kommer till vetenskapliga ting. I det här fallet är det dock irrationellt, det instämmer jag ju med.
Nej, jag talar inte för mig själv. Jag talar om folk i allmänhet, inte om dig eller mig. Att du och jag inte suktar efter någon domedagshunger, det kan vi nog fastställa här och nu.