I måndags var det alltså premiär för den nya svenska upplagan av Urkällan. Mattias Svensson höll ett väldigt bra anförande om saken. Därefter skulle jag hålla i ett anförande. Om jag får säga det själv gick det inte alls så bra. Jag blev inte nöjd, men förhoppningsvis förstörde jag inte för alla andra. Jag blev väldigt nervös och kom av mig rätt mycket. Det kanske var tillräckligt tillfredställande för arrangörerna. Jag hoppas det. Nåväl…
Som helhet var dock kvällen väldigt lyckad och trevlig. Det var många trevliga människor där och hade det inte varit för att jag var otroligt trött och hungrig hade jag gladeligen stannat kvar längre, men ändå. Jag tänkte så här i efterhand kort berätta vad det var jag tänkte säga, men som inte blev sagt, men jag tror jag låter det vänta till något senare tillfälle.
En sak kan jag dock förmedla. Och detta är faktiskt lite pinsamt. Men bara lite ;) Det var jag, min kompis Robert Knutsson och Andreas Everbring som satt tillsammans. Senare var det jag, Robert Knutsson och Andreas Everbring som tog hem varsin specialupplaga av Atlas Shrugged, eftersom vi var bland de fem vinnarna i Ayn Rand-quiztävlingen som man höll i där. Everbring kammade hem tio poäng, Robert kammade hem 9 poäng och jag kammade hem 8 poäng. Ja, ni läste rätt! ;D Men men… Så kan det gå när inte haspen är på!!
Idag hade jag kl 18 ett anförande på Helsingborg MUF där jag argumenterade för att våra resurser, i praktiken, är oändliga. Jag kommer imorgon (torsdag) att återpublicera anförandet här på bloggen. Det var inget revolutionerande budskap för de som t ex har läst sin George Reisman. Men det blev ett, av vad jag har förstått, mycket uppskattat anförande. Jag själv blev till skillnad från mitt äventyr i måndags väldigt nöjd och sade precis allt jag ville ha sagt. Efteråt blev det många långa diskussioner om det ena och det andra, vilket var roligt. Jag ser fram emot fler inbjudningar till våren. Tack Helsingborg MUF och tack Therese Boström. :)
Det var en helsjysst kväll. Men jag retar mig lite på att vi inte klarade ”utslagsfrågan”. ;-)
Nåja, trösta er med att fråga nr 5 var en slamkrypare där ingetdera alternativet var rätt svar.
Det var Eli Jacques Kahn som Rand arbetade hos under researchen, inte FLW, som hon träffade först efter publiceringen.
Förnuftet är inte ofelbart.
Jag visste det! HA! :D
(Jag visste _inte_ vem det var hon jobbade för, men jag visste att det inte var FLW.)