Jag hatar det nuvarandet vädret. På dagarna ligger jag mestadels utslagen och orkar knappt göra någonting alls. Det är varmt och eländigt. Det går bortom mitt förnuft hur någon kan stå ut i detta. Det går bortom mitt förnuft hur någon frivilligen kan sätta sig på ett flyg, färdas i flera timmar, för att komma till ett ännu varmare ställe. Dessa människor utgör om ni frågar mig livs levande exempel på att psykologisk egoism (eller hedonism) är en falsk lära. Men nu är det hur som helst natt, och därmed lite svalare, så nu kan jag äntligen göra lite jobb. Och just nu sitter jag och gör research inför vad som kan bli en artikel eller två om konservatismen. Och jag har funnit mycket bisarra saker. Det jag hittade sist var följande:
Amerikansk konservatism hade inte blivit vad den blev om inte William F. Buckley, Jr. 1955 hade grundat tidskriften National Review. Tidningens främsta uppgift, förklarade Buckley i premiärnumret, var att ”stå emot historien, skrika Stop, vid en tidpunkt när ingen är benägen att göra detta, eller har mycket tålamod med dem som gör det.” Buckley ville framförallt stoppa de växande ateistiska och kollektivistiska tendenserna i samhället och samtidigt förvandla konservatismen till en nationell kraft från att tidigare ha utgjort ett sammelsurium av regionala doktriner – sydstatskonservatism, mellanvästernkonservatism och så vidare. National Review skulle bli en högerns motsvarighet till inflytelserika publikationer som vänsterns The Nation och New Republic. Tidskriften blev snabbt en framgång och ett vitalt organ för debatt och idéer. Redan tidigt ville Buckley och hans medarbetare utestänga vad man uppfattade som extrema varianter av högerideologi, exempelvis Ayn Rands så kallade objektivism och John Birch Society, som hade hävdat att president Eisenhower var en kommunistisk agent i sovjetisk sold. Berömd är Whittaker Chambers nedgörande recension av Rands Atlas Shrugged (1957), närmast en avrättning. (Min kursivering.)
Citatet är hämtat ur Tommy Hanssons artikel om den amerikanska konservatismen som finns på Konservativt Forums hemsida. Alla som har läst både Atlas Shrugged och denna ”recension” vet att detta, om något, endast är en enda stor avrättning av Whittaker Chambers ”trovärdighet”. Vad säger detta oss om Tommy Hansson? Vad – om något – säger det om konservatismen? Att intellektuell ärlighet inte är en ”konservativ” dygd?
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Jag har aldrig läst Chambers hela ”recension”, men jag har sett utdrag ur den. Man vill bara spy.
(Vad gäller vädret, så tycker t.o.m. min tantvän att det är lite väl varmt. Och då är det *varmt*.)
Recenssionen var faktiskt usel.
Kan väl nämna att jag debatterade med Tommy Hansson i Contra 1993. Mina inlägg står i den gamla OS-bilagan ”‘Debatt’ i Contra”, som jag fortfarande har kvar ett par ex. på papper av. Filip Björner och Henrik Unné var också med i den debatten.
Lite mer skvaller: jag minns tyvärr inte var jag läste det, men det lär vara så att Ayn Rand och William Buckley en gång träffades och diskuterade, och att Ayn Rand sade till honom att han var alldeles för intelligent för att kunna tro på Gud. Det kan ju förklara varför just Buckley är så fientligt inställd till Ayn Rand. För den uppenbara implikationen är att om Buckleys gudstro inte beror på bristande intelligens, så måste den bero på bristande intellektuell hederlighet.
Åja, tycker inte man ska avfärda religion. Man kan nöja sig med att det inte ska ha i politiken att göra.
För övrigt är det pollenet som är värst, även om värmen gör sitt. Har känt mig så moloken i några veckor nu att jag t om plockade bort min gigantiska porrsamling.
Svalbard, here I come!
Tja, den dagen jag inte har tillgång till komedierserier på tv kan jag ju snacka med någon religiös mupp som budgetunderhållning. Fair enough att de får leka lite tycker jag.
Jag brukade också försmäkta i värmen… tills jag köpte min takfläkt. Nu förstår inte jag hur jag klarade mig utan den.
Skulle vi diskutera konservatismen eller vädret här? ;-)
Ville bara säga till Lundensis att det är klart att religionen ska vara en privatsak. Problemet med konservatismen är ju just att den inte vill gå med på det, utan insisterar på att dess religiösa värderingar ska vara styrande också för politiken.