Filip Björner redogör för Kommunistkinas massmord av Folung Gonganhängare:

Helt i slutet av seminariet…
…ställer jag min enda officiella fråga till en av deltagarna. Jag ställer den till Xu Wenli, som är ordförande för CDP (China Democracy Party). Min fråga lyder: ”Kan man idag säga att falungongarna är för President Ho vad judarna var för Hitler?”

Den svenska tolken, som gissningsvis själv är född i Kina, översätter min fråga till smattrande kinesiska. Xu Wenli lyssnar allvarligt. Därefter tittar han på mig och svarar: ”Ja, absolut. Så är det. Journalisterna i Väst har ännu inte förstått vad det är som pågår, men det handlar om ohyggliga övergrepp och massmord. Vittnesmålen är samstämmiga.”

Jag tänker snabbt på Rwanda och Darfur, samt också på det som tidigare skedde i Algeriet och Nordkorea. Hur mycket orkar journalisterna ta till sig? Hur många saker orkar de fokusera på samtidigt? Och var går gränsen för den nivå där vi allihopa trubbas av, och hellre fokuserar på sådant som nya biofilmer och VM i fotboll?

Jag tänker också på Arvid Fredborgs bok, Bakom Stålvallen, som publicerades 1943. Jag minns hur märkligt det var att läsa den nästan 50 år efter andra världskrigets slut och notera att först långt, långt ut i boken kom ett omnämnande av judar som tillfångatogs och som transporterades bort från Berlin. Och helt fragmentariskt och abrupt kom också ett återgivet vittnesmål som handlade om hur judar i Baltikum hade avrättats vid ett staket, där de fick stå i kö tills någon sköt dem genom ett hål i staketet. De som läste den boken 1943 kan inte utan vidare ha förstått proportionerna i det ohyggliga som då ägde rum.

Levande reservdelar
I Kina handlar det nu om tusentals människor som spärras inne i ett system av fängelser och lägeranrättningar, där de bildar en levande kroppsreservoar för organtransplantationer. När någon behöver en njure, en lever eller ett hjärta så letar myndigheterna i reservoaren efter en person som har de rätta egenskaperna för att fungera som ofrivillig donator. Hon som matchar de egenskaper som man i förväg har klassificerat genom att kartlägga hennes DNA hamnar på operationsbordet. Hon ligger där livs levande, och får bara en enkel lokalbedövning innan de sticker knivarna i henne. De skär upp henne och tar ut ur hennes levande kropp det organ som behövs…

Läs resten här!

Uppdatering: Om ni precis som mig och alla andra normalt funtade människor tycker att idén att slakta oskyldiga och levande människor för att få fram organ, är helt sjukt och omoraliskt, observera då att detta är precis vad den svenska ”vårdetikern” Torbjörn Tännsjö har pläderat för.