Vad är sensmoralen av följande citat? ”You can’t cheat an honest man. He has to have larceny in his heart in the first place.” — W.C. Fields. Jag undrade länge vad som menades med det, men så sökte jag på Internet och upptäckte till slut det.

Vad det handlar om är att folk som blir lurade av svindlare är ofta människor av samma skrot och korn dvs människor som tror att de kan få ”something for nothing”. Det är därför som de låter sig luras av saker som, för hederliga människor som ju varken förväntar sig eller söker det oförtjänta, låter alldeles för bra för att vara sant. Ofta låter det alldeles för bra för att sant, helt enkelt för att det inte är sant.

Säg att du stöter ihop med en försäljare på stan som, bara för att ta ett exempel, erbjuder dig en ovanligt billig Rolex. Folk som tror sig göra en bra affär här och som därför tror sig kunna snuva försäljaren på en fin klocka, lurar i själva verket bara sig själva. Det var för bra för att vara sant; det var bara något billigt skräp från Asien. Eller vad sägs om alla de människor som tror på snabba pengar och som därför låter sig luras av pyramidspel och kedjebrev?

Varför bemödade jag mig då med att leta upp citatet och förstå dess innebörd till att börja med? För att jag läste häromdagen en sak Rand skrev och jag förstod först inte vad det var hon menade:

There is nothing so naive as cynicism. A cynic is one who believes that men are innately depraved, that irrationality and cowardice are their basic characteristics, that fear is the most potent of human incentives — and, therefore, that the most practical method of dealing with men is to count on their stupidity, appeal to their knavery, and keep them in constant terror.

In private life, this belief creates a criminal; in politics, it creates a statist. But contrary to the cynic’s belief, crime and statism do not pay.

A criminal might thrive on human vices, but is reduced to impotence when he comes up against the fact that ”you can’t cheat an honest man.” A statist might ride to power by dispensing promises, threats and handouts to the seekers of the unearned — but he finds himself impotent in a national emergency, because the language, methods and policies which were successful with parasites, do not work when the country needs producers. (The Ayn Rand Lexicon, s 113)

Nu förstår jag. Förstår du?