En vanlig reaktion här är: ”Nej, inte en chans. Hur kan du vara så cyyyyyynisk att du tror en sådan sak om människor?! Ingen fuskar med bidrag!” Man behöver inte vara cyniker för att inse att en del tycker det är ”OK” att vara hemma om dagarna och slippa jobba, om man kan klara sig ganska bra på det med en sjukförsäkring som ger dig 80% av lönen. Skapar man ett system som gör att det inte lönar sig att arbeta särskilt väl, då får man vara beredd på att folk tar det till sig. Inte minst när det är så lätt att bli och förbli sjukskriven.

Nyligen rapporterades detta på SVT:

Även långtidssjukskrivna fick gå när företagen skar ner på personal förra året. Men överraskande nog blev cirka 50 procent av dem friska och många har nu nya jobb, uppger Rapport.

Rubriken till artikeln är: ”Uppsägning botade långtidssjukskrivna”. Kommentarerna är egentligen överflödiga.

Men låt oss ändå se hur facket resonerade i frågan: ”…fackförbundet SIF anser att det sista en sjuskriven behöver är att skakas om [genom att få sparken]. Istället ska arbetsgivaren ta sitt ansvar för rehabiliteringen [även om ”sjukdomen” inte beror på arbetsplatsen?]. – Det är så systemet är uppbyggt i dag. Men om den nuvarande arbetsplatsen gör att man är sjuk så hamnar man i ett moment 22, säger Carl-Gustaf Leinar.” Så allt de har att säga till sitt försvar för detta system är alltså ett ad hoc-argument som bara förutsätter att orsaken till att dessa människor blev och förblev ”sjuka” berodde på arbetsplatsen, men så fort de fick sparken så blev de friska… men om de inte är på arbetsplatsen pga sjukdom, borde inte det ”bota” dem? Som vanligt är det ingen logik i fackets resonemang…