Det var inte bara jag som reagerade på gårdagens reportaget i Rapport från kommunist”paradiset” Nanjie i Kina. Näringslivets medieinstitut kommer med en hel del kritik emot det här:

I reportaget intervjuas två tillresta kinesiskor som tycker att modellen är mycket bra, en byinvånare som entusiastiskt visar upp sin lägenhet samt byledaren som viftar bort anklagelser om att välutbildade inte vill flytta till Nanjie. Inga speakerkommentarer eller frågor om avsaknaden av demokratiska val, om regimens regelbundna övergrepp mot och förvägrande av mänskliga rättigheter samt fängslandet och förföljelserna mot oliktänkande.Denna problemställning hade varit särskilt relevanti en by där friheten de facto är ännu mer begränsad än i det omgivande Kina.

Och:

Att Kina fortfarande är en kommunistisk diktatur diskvalificerar landet från att betraktas som en renodlad fri marknadsekonomi. Att kommunisterna vägrar att dela med sig av makten gör att ekonomin går mindre bra än vad den hade kunnat göra, och att färre fattiga människor tar sig ur fattigdom. Dessutom innebär kommunistisk styrning en ineffektivitet i systemet, som ofta gör att löftena om gratis välfärd blir meningslösa. I det kommunistiska Östeuropa var sjukvårdssystemen till exempel underfinansierade och många behandlingar och mediciner ransonerade. För många människor var betalning under bordet det enda sättet att få tillgång till vård. (Disney & Hrobon, 2005:4f) Det finns all anledning att anta att läget är detsamma i det kommunistiska Kina. Och då spelar det ju knappast någon roll att sjukvården är gratis på pappret.

Jag instämmer helt i denna kritik, men jag vill gå ett steg vidare. Reportern, Fredrik Önnevall, sade nämligen bland annat detta:

– Att Nanjie mår så bra, beror också på arbetare från andra byar. De jobbar i Nanjie men får inte någon gratis utbildning eller lägenhet. Dessutom har man fått mycket pengar från staten för att kunna bygga upp idyllen. Det finns många sprickor i den lyckliga fasaden.

Vad är detta om inte ett medgivande att hela byn är en enda gigantisk bluff? Om det inte vore för att det fanns andra arbetare som skapar deras lilla välstånd (som försörjer byborna) och pengar från staten (som i sin tur tar dem ifrån från det välståndsskapande privata näringslivet), då skulle denna lilla bluff till kommunistby vara precis lika fattig och efterbliven som alla andra kommunistbyar eller -länder (se t ex Kuba och Nordkorea). Fredrik Önnevall och hans kollegor på SVT borde tänka lite mer kritiskt i framtiden.