Det har kommit ut ett nytt nummer av nättidningen Captus. Jag har inte hunnit läsa mer än en artikel, men i ledaren beskrivs en sak som förvisso var känd för mig, men själva omfattningen var inte känd för mig. Det talas om politikernas oförmåga att faktiskt skapa nya jobb. Det är inte bara så att de inte kan skapa nya jobb, de nya ”jobb” de lyckas skapa finansieras ju genom skatter som slår ut jobb inom den privata sektorn. Och eftersom den politikerstyrda sektorn är så oerhört slösaktig och ineffektiv förstör de ofta fler jobb inom den privata sektorn än vad de själva lyckas skapa. Ledarskribenten Atta Tarki illustrerar detta med AMS som exempel:
För ett par månader sedan genomförde Riksdagens Utredningstjänst en undersökning av AMS. Resultatet visade att AMS-anställda förmedlar i genomsnitt ett jobb per år. Detta motsvarar en kostnad på fyra miljoner kronor per förmedlad jobb. Om månadskostnaden för en anställd beräknas till 25 000 kronor, skulle fyra miljoner kronor räcka till 13 riktiga jobb.
Nu skulle man kunna säga att detta är ännu ett bevis för att socialdemokraterna skadar Sverige. Men en mer intressant fråga är varför moderaterna, som säger sig vilja upprätta ”arbetslinjen” i Sverige, inte vill avskaffa denna otroligt dyra, meningslösa och jobbförstörande institution.
”Off topic”, kanske, men är det inte olycksbådande att Captus slår på trumman för neo-konservatismen? Bertil Häggman har ett par artiklar i senaste numret om neo-konservatismens grundare, Leo Strauss.
Tyvärr vet jag inte annat om Strauss än vad jag läst i en uppsats på CapMag av J. David Lewis. Men det han skriver låter inte riktigt bra… Strauss tycks propagera för någon sorts platonism som bl.a. innebär att sättet att genomföra principer i praktiken måste bestå i att *kompromissa*. Så när George W. Bush kommer med stora, platonska, ord om att Iran är en ”skurkstat” och sedan inte lyfter ett finger för att hindra Iran från att skaffa kärnvapen, är det Leo Strauss filosofi han implementerar.
Jo, men det har du faktiskt helt rätt i. Och jag har nog läst samma CapMag-artikel som du refererar till. J D Lewis är riktigt bra. Jag funderar också på att säga något om saken på min blogg. Tänkte dock läsa igenom Captusartiklarna om Strauss lite mer noggrant.