I en DN-artikel om sexmissbrukaren Peter (som egentligen heter något annat) kan man läsa om en mycket olycklig människa som trodde att han kunde finna lyckan genom att ha sex med så många tjejer som möjligt. Han hade uppenbarligen enorma problem med sitt självförtoende och han trodde att han kunde åtgärda det genom att ligga med så många som möjligt. Han upptäckte att han hade fel:

SÅ SATT HAN, timme efter timme, dag som natt. Vardagar och helger flöt ihop, veckor och månader rann undan. Han fyllde 32 år, han fyllde 33 och 34. Sökte inga jobb, struntade i de få vänner han hade kvar och lämnade sällan datorn för något annat än för att kolla på en långfilm eller sova några timmar, gå på toaletten eller öppna dörren för ännu en tonårstjej att ligga med.

Allt gick ut på sex; det var porren på sexsajterna och tonåringarna på ungdomssajterna som drog. Peter säger att han under tre år hade mer eller mindre ihållande nätkontakt med omkring 900 unga kvinnor. De flesta var myndiga, men många gick i gymnasiet eller i grundskolan.

…

– Jag fick deras uppmärksamhet, säger han, och mitt självförtroende växte. Och jag kunde vara öppen utan att vara rädd, för när som helst kunde jag ju klicka bort dem.

Peter kände sig sårad när han blev avvisad. Han drömde om kärlek och närhet till en vuxen kvinna. Men när drömmen kunde bli verklig, när någon faktiskt var intresserad – då vågade han inte stanna kvar.

– Jag stängde av känslorna, satte mig vid datorn igen och hittade tröst med någon annan tjej. Hon kanske poserade eller onanerade framför webbkameran, eller också träffades vi och knullade. Vi var sexobjekt för varandra, inte människor. Man kan säga att jag onanerade i deras kroppar.

…

– Det blev en ond cirkel, ett missbruk, säger han. Suget efter bekräftelse och sex blev allt starkare. Då och då märkte jag att tjejerna låg med mig trots att de kanske egentligen inte ville. Och ibland var det jag som ställde upp. Allt bara rullade på, och moralen försvann. Till sist började jag till och med strunta i tjejernas ålder. Jag märkte att jag tände på riktigt unga tjejer och tyckte att det var ett omväxlande experiment att ha sex med dem.

Peter är ett exempel ur högen som visar på att lyckans villkor inte är subjektiva, utan objektiva. Man kan inte, som anti-objektivisterna och hedonisterna påstår, bli lycklig av precis ”vad som helst”. Jag tänker nu göra ett utdrag ur en längre text som jag inte har skrivit klar ännu och som ännu saknar titel, men textens tema är just att visa att lyckans villkor inte är subjektiva utan objektiva. Innan jag började med att skriva texten gjorde jag en hel del grundläggande research just i syfte att finna många konkreta exempel. Peter är ännu ett sådant exempel som på ett tragiskt sätt illustrerar poängen:

När människor inte värdesätter förnuftet, och därmed inte utövar förnuftet, så kommer de att bli rädda. De kommer att bli rädda eftersom de kommer känna sig maktlösa inför naturen. De kommer inte att kunna bemästra den så att de kan anpassa den efter deras behov. Och eftersom alla av människans värden förutsätter att hon använder sig av sitt förnuft så kommer inte bara hennes mest grundläggande värden att vara utom räckhåll för henne utan även alla högre och mer ”sofistikerade” värden. Därför kommer upprättandet av livet och därmed lyckan för denna människa att vara omöjlig. Hennes liv kommer att bestå av en kronisk rädsla och hon kommer att sträva efter allt som ger henne en tillfällig lättnad från denna rädsla. Att parasitera på andra människor och/eller förslava dem är två vanliga sätt att göra detta på. Men det kommer inte att bringa dem någon lycka. Det faktum att de inte är i stånd att överleva på egen hand kommer göra att de känner sig värdelösa och ovärdiga av livet och lyckan. Vidare, eftersom de inte hänger sig åt någon produktiv karriär som skulle kunna bringa en övergripande mening i deras liv så kommer de att känna att deras liv är tomt på mening.

Det är värt att notera att de irrationella lyckosökarnas ”glädje” nästan uteslutande uppnås genom eskapism eller att försöka förfalska verkligheten… [”Jag är en förvuxen tonåring … Jag har levt för dagen och sökt efter kickar, missbrukat alkohol och aldrig haft ett fast jobb”, sade Peter.]

Ta personen som försöker fejka till sig en självkänsla genom att missbruka sex. Det är självfallet inget fel i att ha sex, och framför allt är det inget fel i att ha sex ofta. Men det är inte lämpligt att ha sex i hopp om att det ska ge dig en självkänsla. Vem du väljer att ha sex med säger en hel del om dig själv och din självbild, dvs din självkänsla. Så en person som försöker uppnå lycka genom att missbruka sex börjar i fel ända. De försöker i regel uppnå någon form av självkänsla genom att ha sex. (Se på sexmissbrukare.) Men självkänsla kommer inte av att ha massor med sex med allt som rör sig. Det kommer av att vara kapabel att leva och att veta att man är kapabel att leva. Folk som försöker uppnå självkänsla genom att ha sex ägnar sig egentligen bara åt en form av eskapism och kommer därför aldrig att verkligen bli lycklig. (Det är därför de aldrig blir nöjda utan bara fortsätter och vill ha mer och mer.) [”Jag stängde av känslorna, satte mig vid datorn igen och hittade tröst med någon annan tjej”, sade Peter] Och det som får dem till att vilja ”fly” undan är det faktum att de inte är lyckliga och inte har någon självkänsla. Ta t ex en man som har ett dåligt självförtroende på grund av hans impotens eller ålder och som genom att ligga med den ena efter den andra unga tjejen försöker han uppnå en självkänsla. Men det fungerar inte, det är därför han fortsätter förgäves, och ett självdestruktivt missbruk uppstår. För att han ska kunna njuta till fullo av sex måste han först ha en självkänsla. Sexet är nämligen en kroppslig hyllning av hans självkänsla, av hans övertygelse av att han förtjänar lycka på jorden. Det är en konkretisering av att han är värdig och kapabel att leva. Det är därför folk som väljer att ha sex med vem som helst, även de oattraktiva (själsligt och/eller kroppsligt) avslöjar hur de ser på sig själva. De som ligger med horor i syfte att uppnå en självkänsla gör sig själv till en hora, inte bara i kroppen, utan även i själen. För vad som ”horas” ut är själen; sin egen syn på sig själv. [”Vi var sexobjekt för varandra, inte människor. Man kan säga att jag onanerade i deras kroppar”, sade Peter.] Observera att de som ofta har sex i syfte att uppnå självkänsla ofta lider just av en dålig självkänsla och att vad de ägnar sig åt är inget annat än sexmissbruk, och att de inte mår bättre av att missbruka sex. Faktum är att sexmissbrukare i regel mår fruktansvärt dåligt av deras missbruk. [”Jag såg en osäker kille med ett fattigt socialt liv, en chatt- och sexmissbrukare som försökte skaffa sig lite självförtroende genom att erövra tjej efter tjej, som skadade både tjejerna och sig själv … I djupaste mening kanske jag gick så långt därför att jag ville bli stoppad och få hjälp.”, förklarade Peter.]

Peter fick lära sig den hårda vägen att lyckans villkor inte är subjektiv. Ändå fortsätter subjektivisterna och hedonisterna och anti-objektivisterna med att insistera på att objektiv lycka är ”trams” eller omöjligt att definiera. Med tanke på att verkligheten talar emot dem och att folk som lever på ett ”hedonistiskt” sätt – eller som om lyckan vore villkorslös – knappast är lyckliga, får man ju undra vad deras motiv egentligen är.