Nerbrands liberala feminism?

Sofia Nerbrand skrev häromdagen i Expressen om problemet med ”den radikala feminismen” (som om en mer ”moderat” sådan vore att föredra). Nerbrand kommer med många poänger i sin artikel, men det finns saker som jag tycker är förbryllande. Följande är ett sådant stycke:

Att kvinnor och män i vår del av världen erkänns ha samma värde och rättigheter i dag har vi att tacka banbrytande tidiga liberala feminister för. Men nu bespottas feminismen i Sverige.

Jag tycker att det är olämpligt att tala specifikt om ”liberala feminister”. OK, dessa liberaler utmärkte sig säkert eftersom de talade om ”kvinnosaksfrågor”: de ansåg att kvinnor ska stå lika inför lagen, att de ska ha samma fri- och rättigheter som män. Men då feminismen som ideologi är en i grunden kollektivistisk sådan, ser jag inget värde i att ens försöka förknippa feminismen med liberalismen, dvs en ideologi som bygger på en raka motsatsen, nämligen individualismen.

Det var för övrigt på individualistiska grunder som dessa liberaler kämpade för kvinnors rättigheter och lika värde qua individer. Det som bespottas är därför inte den strid som liberalerna förde eller nödvändigtvis de idéer som drev denna strid, det som bespottas är den vidriga kollektivism som feministerna kommer med. Och feministerna förtjänar rätteligen detta spott.

(De förtjänar även förakt eftersom de har fört upp kön som en politisk fråga. Det är i sig själv så oerhört löjligt och lågt. Det är att upphöja den barnsliga ”pojkar mot flickor”-diskussion som fördes och förs än idag på många skolgårdar, bland många små pojkar och flickor, till nationell politik.)

Men det Nerbrand säger i stycket ovan är, i kontexten av det hon säger i resten av artikeln, enligt mig ännu mer förvirrat. Hennes kritik emot de radikala feministerna är att de vill ”göra kvinnor till män”. De förnekar att kvinnor och män skiljer sig rent biologiskt och att det för med sig en del oundvikliga skillnader i hur män och kvinnor kommer att bete sig och för vad som är möjligt för dem. Eftersom män inte kan bli gravida, medan kvinnor kan det, har det i sig själv vissa konsekvenser på t ex hur kvinnor ser över sitt karriärsval.

De radikala feministernas sätt att förneka dessa skillnader går ut på att bekämpa de praktiska konsekvenserna av dem, genom att helt enkelt tvinga på deras feministiska idéer på alla andra. Det handlar om skatter, subventioner, kvoteringar, regleringar, indoktrinering, fördelningspolitik, etc. Och allt detta är förstås dåligt och det är inte undra på att Nerbrand identifierar detta som skäl till varför feminismen blir bespottad i dagens Sverige. Men hennes egen syn på tillvaron är även den lite märklig:

Hur kommer det sig att Linda Skugge tar avstånd från hela fittstimsfeminismen och att Thomas Idergard inte vill ta i begreppet med tång? Ett svar kan vara att moderater inte alltid har hållit en hög profil för kvinnors rättigheter. De är så förblindande av sin vilja att alla ska ses som enbart individer, att de inte förmår ta in att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors möjligheter och beteende. (Med samma logik skulle det inte gå att bedriva samhällsvetenskaplig forskning.)

Och lite längre ned skriver hon: ”Vi är alla högst olika, och har olika preferenser och medfödda personligheter, som alltså inte bara beror på sociala konstruktioner.” (Mina kursiveringar.) Notera att Nerbrand anser att individualism verkar oförenligt med samhällsvetenskaplig forskning. Varför? Därför att Nerbrand verkar, precis som de ”radikala” feministerna se på människan som en i grunden determinerad varelse.

Den enda skillnaden är att medan de ”radikala” feministerna anser att vi är determinerade av ”sociala konstruktioner”, så menar ”liberala” feminister som Nerbrand att den istället är determinerad av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, dvs av våra gener. Ur denna premiss verkar hon sedan dra slutsatsen att om man inte inser att människan är determinerad, då går det inte att bedriva samhällsvetenskapen såsom den ofta bedrivs idag. Observera vad som är resultatet av dagens samhällsvetenskaper. Vi har genus”vetenskapsmän” som påstår att män och kvinnors beteende är ”ofritt” eftersom det bestäms av vissa normer och föreställningar, eller de sociologer som tror att brottslighet beror på t ex ekonomiska förhållanden, eller de ekonomer som tror att de kan förstå eller beskriva vad som händer i ekonomin bara med hjälp av matematik. Vi har filosofer som säger att fakta – inklusive fakta om människan – inte har någon som helst relevans för moralfilosofiska eller samhällsfilosofiska frågor. Etc.

Nerbrand verkar med andra ord ha en syn på människan vars kollektivistiska implikationer är lika närvarande som hos radikalfeministernas. Ty om människors beteende bestäms av deras gener (eller sociala konstruktioner), dvs vi inte har en fri vilja, då går det också att argumentera för att ”könsmaktordningen” är biologiskt betingad, istället för socialt, och att könskampen därför måste föras på en ”biologisk nivå”. I praktiken får man exakt samma ”könskamp” som dagens radikala feminister utövar. Den enda skillnaden är den att medan teorin om kön som en ”social konstruktion” är lika irrationell, antyder den i alla fall att man kan göra något åt situationen (opinionsbildning, skatter, regleringar, subventioner, etc) – sett ur feministernas ögon – men om man slåss mot biologiska skillnader, då slåss man mot naturen. Och i detta avseende finns det inte mycket man kan göra, utan att det lär sluta med våld. Du kan nämligen inte argumentera med naturen…

En reaktion på ”Nerbrands liberala feminism?

  1. Nu tror jag väl inte hon menar att ”bestäms” i en rigid deterministisk mening på individnivå som du tycks tro att hon menar, utan helt enkelt att de biologiska skillnader som finns mellan män och kvinnor påverkar dem så att det på en statistisk aggregerad nivå (vilket ju är den nivå likhetsfeministerna diskuterar) kommer uppstå beteendeskillnader.

    Exempelvis så har ju män mycket mer av den manliga könshormonen testosteron än kvinnor och yngre män har mer av den än äldre män. Och att eftersom att testosteron gör folk mer benägna att reagera på ett agressivt sätt är det knappast att förvåna att män i alla samhällen över hela världen i alla tider alltid (mig veterligen utan undantag) varit mycket kraftigt överrepresenterade i våldsbrottslighet jämfört med kvinnor och varför yngre män på motsvarande sätt alltid varit kraftigt överrepresenterade jämfört med äldre män. Att konstatera detta är ju inget än att konstatera att folks benägenhet att reagera på vissa situationer påverkas av alkohol och vissa droger/mediciner eller för den delen hur man påverkas av den kulturella kontext man växt upp i, men konstaterandet av påverkan från genetik, droger eller kultur implicerar ju inte något förnekande av fri vilja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.