Vi lär oss av historien

Det sägs ibland att historien skrivs av segrarna. Det finns ett klart och tydligt undantag här: Vietnamkriget. Trots att USA faktiskt vann Vietnamkriget, rent militärt, målas det upp som ett svidande nederlag. Och även om det på många sätt kan räknas som ett nederlag – ett politiskt nederlag – så går det inte att komma ifrån att USA rent militärt gav kommunisterna otroligt mycket stryk. (Det var inte USA som förlorade kriget; det var Sydvietnam.) Medan amerikanerna drog på sig stora förluster (ca 58 000 soldater) så lyckades de inte desto mindre med att döda över en miljon kommunister.

När det kommer till Irakkriget säger många att vi har fått ett nytt Vietnam. I många avseenden är det helt riktigt. Men precis som Vietnam drog ut på tiden, kostade mer och mer pengar och liv, så har också kriget i Irak dragit ut på tiden. Än så länge har inte alls lika många amerikanska soldater dött i Irak som i Vietnam, men precis som i Vietnam är det väldigt många som har dött alldeles i nödan. Jag säger i onödan eftersom de allra flesta förluster skulle man kunna undgå, om man bara gjorde vad som krävdes för att vinna. Precis som Vietnam sätter man i Irak massor med altruistiska restriktioner som håller tillbaka militärens förmåga att göra slut på rebellerna.

Sanningen är att kriget mot Irak precis som hela detta kriget mot terrorismen skulle varit över för länge sedan, om USA bara var villiga att göra vad som krävs. Detta visar inte minst Vietnamkriget. Även om USA i flera år lyckades hålla tillbaka kommunisterna, så gav man aldrig militären chansen att slåss för att vinna över fienden. Detta gjorde att kriget drog ut på tiden. I slutet av 1972 fick Nixon nog av alla misslyckade försök att förhandla fram en vapenvila, så han gav USA:s militär fria händer att göra vad som krävdes för att göra slut på fienden. Resultatet blev en ny offensiv luftkampanj som gick under benämningen ”Linebacker II”.

Under de 11 dagar som denna kampanj pågick hade man åstadkommit mer än vad man hade gjort de föregående 7 åren. Man släppte över 36 000 ton av bomber över Nordvietnam – mer än vad man hade släppt under de två föregående åren tillsammans. (Om USA hade gjort detta 1965 då hade kriget varit över redan då.) Under denna kampanj krossades inte bara kommunisternas förmåga utan även deras vilja att fortsätta slåss. Efter dessa 11 dagar vann USA kriget. Nordvietnam bad om att få sätta sig vid förhandlingsbordet. Den 27 januari 1973 slöts ett fredsavtal mellan USA och Nordvietnam. Strax därefter lämnade amerikanerna Vietnam helt och hållet.

USA måste förr eller senare lämna Irak. Samtidigt är uppenbart att man inte kan lämna Irak i händerna åt terroristerna. Det om något vore ett enormt politiskt nederlag av ungefär samma storlek som Vietnamkriget. Det skulle dessutom göra dem ännu mer hoppfulla om att de kan få USA på fall genom terrorism. Så detta är inget alternativ. Men det är inte heller ett alternativ att år efter år bara fortsätta med dagens linje. Att slåss, inte för att uppnå en fullständig seger, utan bara för att hålla tillbaka fienden, räcker inte. Varför inte lära oss av historien? USA borde lämna Irak med ett stort ”buller och bång”. De borde en gång för alla visa rebellerna och deras sponsorer i Syrien och Iran att Amerika faktiskt menar allvar. Det är hög tid att ge militären helt fria händer, så att de kan slutföra jobbet i Irak.

Låt USA få skriva historien om Irak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.