Igår skrev Heléne Lööw och Henrik Bachner en debattartikel i vilken de redogör för en ny undersökning som visar på hur vanligt det är med antisemitistiska känslor och fördomar här i Sverige. Det var en i varje fall för mig ganska överraskande läsning.

Så här inleder författarna sin artikel:

Ny rapport om antisemitismen i Sverige: 41 procent har en helt eller delvis negativ syn på judar. 25 procent av svenskarna är negativa till tanken på en jude som statsminister. Lika många anser att judarna har stort inflytande över världsekonomin, 15 procent anser att judarna har för stor makt i världen i dag. Det visar en ny undersökning från Forum för levande historia och Brå, som genomförts bland närmare 3 000 svenskar och som publiceras i dag. Totalt instämmer 36 procent av svenskarna i vissa antisemitiska påståenden, men tar avstånd från andra. Fem procent, däribland sympatisörer med extremnationalistiska partier, har en systematiskt negativ inställning till judar…

Jag har faktiskt mina tvivel kring en del av dessa uppgifter. Nu betvivlar jag inte för ett ögonblick att det finns människor som hatar judar eller som tror på judiska konspirationsteorier, och liknande nonsens. Men jag betvivlar faktiskt omfattningen på antisemitismen som denna studie vill påvisa. Jag vet inte om jag är väldigt unik i detta avseende, men jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv stött på en enda människa som har yttrat en enda ens lite antisemitisk kommentar.

Men det som gör att jag tycker detta är extra märkligt beror på att jag har däremot flera gånger hört folk fälla rasistiska eller invandrarfientliga kommentarer i övrigt. Så om folk som är misstänksamma eller hatiska mot vissa etniska grupper inte brukar vara rädda för att dölja det, varför skulle då folk som är skeptiska eller hatiska gentemot judar vara tysta av sig?

Men även om vi bortser från detta bör man ju förklara vad som är orsaken till antisemitismen. Det finns många förklaringar. Men det finns helt klart ett par som enligt mig sticker ut. Henrik Alexandersson påpekar att det egentligen inte är ett mysterium att så många är fientliga till judarna. Inte för att de förtjänar det på något sätt, så klart. Utan för att medierna hela tiden försöker vinkla rapporteringen från konflikten mellan Israel och Palestina till Israels nackdel. Att konflikten, och därmed hur den rapporteras, spelar roll är också någonting som artikelförfattarna själva antyder:

Kritik av israelisk politik är av självklara skäl inte antisemitism. Resultaten tyder dock på att antijudiska föreställningar och förhållningssätt kopplade till Israel och den israelisk-palestinska konflikten har ett visst stöd. Så menar till exempel 26 procent att Israels politik ”präglas av en i Gamla testamentet rotad hämndlystnad” och närmare en av tio sluter helt eller delvis upp bakom föreställningen att Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden.

Och även om antisemitismen är så vanlig som denna undersökning gör gällande, kan man väl ”lugna” sig lite med att konstatera att antisemitismen tycks vara mer utbredd hos vissa grupper i samhället än andra. Det handlar främst om lågutbildade arbetare, nationalsocialister och muslimer. Det är kanske också därför som jag aldrig har hört folk fälla antisemitiska kommentarer? För jag brukar nämligen inte umgås med just lågutbildade arbetare, nazister eller muslimer.

Är det förresten någon av mina läsare som har fått höra eller som brukar få höra antisemitiska kommentarer?