För ett tag sedan skrev jag om hur filosofer mer eller mindre uppmuntras till att ägna sig åt rationalistiska spekulationer. Förutom det att min föreläsare sade detta explicit under introduktionen av kursen, verkar detta också vara en vanlig attityd att döma av vad som står i vår litteratur, Language, Proof and Logic:

Logic focuses, for the most part, on the validity of arguments, rather than their soundness. There is a simple reason for this. The thruth of an argument’s premises is generally an issue that is none of the logician’s business: the thruth of ”Socrates is a man” is something historians had to ascertain; the falsity of ”All rich actors are good actors” is something a movie critic might wiegh in about. What logicians can tell you is how to reason correctly, given what you know or believe to be true. Making sure that the premises of your arguments are true is something that, by and large, we leave up to you. (sidan 43)

Logiken handlar alltså primärt om att se till att våra spekulationer är riktiga – givet att premisserna också är det. Men hur vet vi om premisserna är korrekta eller inte? Hela poängen med varför vi behövde logik till att börja med, var just eftersom vi inte har några ”empiriska metoder” för att finna sanningen, och grunden för våra premisser. Men det finns mer underligheter i texten:

Intuitively, a sentence is logically possible if it could be (or could have been) true, at least on logical grounds. There might be some other reasons, say physical, why the statement could not be true, but there are no logical reasons preventing it. For example, it is not physically possible to go faster than the speed of light, though it is logically possible: they do it on Star Trek all the time. (sidan 94, min kursivering).

Men det är ju visst en logisk omöjlighet att färdas snabbare än ljuset om det också är fysiskt omöjligt att göra det. Men dessa författare tycks istället mena att logik är en sak, och verkligheten en annan, och om man då kan föreställa sig någonting, även om det är helt omöjligt i verkligheten, så är det i varje fall inte logiskt omöjligt. Men att man kan föreställa sig någonting, i en fantasi eller en dröm eller i en science fiction-såpopera, betyder inte att det också är ”logiskt möjligt”.

Jag undrar var denna attityd kommer ifrån. Jag har mina misstankar, men jag är inte säker. När jag vet mer, tänker jag rapportera om det. Stay tuned!