Enligt liberala partiet bör staten inte skydda individer som, oavsett anledning, på eget initiativ reser och vistas i andra länder som kränker individens rättigheter. Detta kräver nämligen potentiellt sett en militär intervention. En sådan lär nämligen kosta skattepengar och det är därför orättvist och omoraliskt att staten ska slösa andras på att t ex skydda somliga svenskars investeringar i dessa regimer.

Det finns vid en första anblick en viss rimlighet i detta resonemang. Om man är så dum och ond att man gladeligen vill bygga upp diktaturernas ekonomier och sedan blir överraskad om man inte inser att de endast väntar på att man ska bli klar för att de sedan ska kunna socialisera fabrikerna, så får man naturligtvis skylla sig själv och dessutom är det ju bara rätt åt en att man hjälper diktatorer på detta sätt.

Men på ett annat sätt tycker jag inte att detta verkar särskilt rimligt alls. Om en kvinna gör sig berusad och därmed gör sig till ett lätt offer för en våldtäkt, kan man naturligtvis argumentera för att hon borde ha överseende för detta faktum, och agera därefter, men även om man gör det går det ju inte att komma ifrån det faktum att kvinnan faktiskt är offret. Kvinnan har rätt att supa sig full – men ingen har rätt att våldta henne oavsett omständigheterna. Att då säga att eftersom hon borde tänkt på detta så får hon också skylla sig själv är att skylla på offret. Men det är inte hennes fel att hon blev ett offer: det är våldtäktsmannens fel.

På samma sätt har jag rätt att investera var jag vill, och ingen har rätt att stjäla denna investering ifrån mig. En människa som flyr från en diktatur har rätt att flytta till Sverige och staten har ingen rätt att slänga ut dem igen, precis som ingen i Helsingborg har rätt att slänga ut någon därifrån. Att skylla på flyktingarna för att de var så naiva att de trodde att skulle ha en chans till ett bra liv här, är väl inte i första hand deras fel? Det är ju inte deras fel att de inte får stanna här utan vår omoraliska flyktingpolitik.

Anta att ni av någon anledning måste ta er hem sent på kvällen, och för att komma hem så snabbt som möjligt bestämmer ni er för att, mot bättre vetande, ta en snabbare väg igenom ett ”dåligt” område, en stadsdel säger vi, som präglas av brottslighet och som mer eller mindre styrs av maffian. Som väntat hamnar ni snart i problem. Är det nu meningen att staten inte heller ska göra en ”intervention” här, eftersom man gott kan få skylla sig själv om man mot bättre vetande befinner sig i ett sådant område? Mitt svar är nej. Staten bör naturligtvis gripa in här. Och det borde den för övrigt ha gjort för länge sedan för att sätta stopp för brottsligheten och maffians kontroll över området. Och om man går med på att staten ska skydda oss i ett sådant fall, varför ska man då helt plötsligt sluta skydda oss om vi befinner oss i ett annat betydligt större landområde och som är kontrollerat av en annan större och mäktigare maffia?

Detta är inte primärt en fråga om huruvida det är fel eller rätt att staten ägnar sig åt sådana här polisiära och militära interventioner med skattepengar. Det är en helt annan fråga, nämligen om hur staten ska finansieras. Och kom ihåg att övergången från skattefinansiering till en fullständigt frivillig finansiering av staten inte är det första utan det sista steget till fullständig laissez-faire kapitalism. Poängen är att det är statens enda moraliska uppgift att skydda medborgarnas rättigheter. (Det betyder naturligtvis inte att vår stat är eller bör vara en ”världspolis” som har som skyldighet att skydda alla människors rättigheter. Så det betyder bara att det faktiskt är vår ”polis” som ska skydda våra rättigheter. Vår stat är vår agent, inte hela världens.)

Så vad jag undrar över är varför LP intar denna position: Varför är LP inkonsekventa när det gäller nattväktarstatens roll?