I början av veckan såg jag en företrädare för socialdemokraterna i TV4:s morgontv (tror jag det var). Hon fick helt utan invändningar och frågor från de två programledarna föra fram sin socialdemokratiska propaganda. Det var inte detta som jag hängde upp mig på. Nej, det som slog mig var istället vad hon sade. Det hon sade var inte heller något nytt. Jag har hört det förut, men det var först nu som det slog mig.Det hon sade var att välfärdspolitiken bland annat är bra för tillväxten eftersom när människor är ”trygga” då vågar de mer, då vågar de göra investeringar, satsa på företagande, byta jobb, osv. Bortsett från att detta är rent struntprat om vi ser till fakta, så är detta psykologiskt sett väldigt avslöjande om ni frågar mig, och det var det som slog mig.

För vad betyder detta? Vad säger detta om socialdemokraternas människosyn? Jo, det verkar som att socialdemokrater och deras likar tror att det enda som verkligen kan motivera människor är rädsla. Det kan ju faktiskt förklara varför socialdemokrater och socialister i allmänhet har en sådan enorm tilltro till politiken som lösning på alla världens problem. Politik betyder vid dagens slut inget annat än våld och tvång: skatter, regleringar, förbud, lagar, osv. Så deras tilltro till politiken är alltså deras tilltro till våldet som lösning på alla världens problem. Det är kanske av samma anledning helt otänkbart för socialdemokrater att människor skulle kunna vara genuint motiverade av kärlek – kärlek till värden. Det är kanske därför de har en sådan misstro till kapitalismen? Kapitalismen bygger ju på att människor drivs av kärlek till värden, inte den skräck, terror och rädsla som politiken endast kan orsaka.

På en fri marknad ägnar sig inte människor åt terrorism eller åt att sätta skräck hos varandra. Vad de gör är att de ägnar sig åt att byta värden mot värden – för alla inblandades ömsesidiga vinning. Det enda sättet man kan komma överens med andra på en fri marknad är genom att erbjuda dem värden. Det är det enda sätt som folk frivilligt kan sluta sig till en affär. Människor som drivs av en genuin kärlek till värden drivs av en genuin kärlek till livet. Men vad är det som driver människor som endast tror att våld och skräck är ”praktiskt”? Det är, som Ayn Rand har noterat, inte någon kärlek till värden eller livet; det är rädslan för döden.

Det är denna rädsla för döden – inte viljan att leva – som verkar vara många socialdemokraters primära psykologiska drivkraft. Det är därför de alltid associerar ”trygghet” med att slippa att oroa sig för att man ska bli av med sitt jobb, sin försörjning, sin sjukvård, osv. För dem är det helt otänkbart att man kan finna sin trygghet i sin egen förmåga att skapa nya värden, nytt välstånd. Det är bland annat därför de tror på sådana rena fantasier som den ”järnhårda” lönelagen. Arbetaren som är nödgad att försörja sig på en lön som bara täcker existensminimum är inte ett resultat av marknadskrafterna; det är bara en fantasi, eller en mardröm snarare, som ger uttryck för socialdemokratens rädsla. Likaså är förmodligen många socialdemokraters rädsla för en fri marknad i övrigt inget annat än ett uttryck för deras ständiga rädsla för döden.