I går skrev Carolin Dahlman, en debattartikel i Kvällsposten. I den frågar hon sig om vi blir fria om vi bara stoppar politikerna. Hon skrev: ”När liberala politiker pratar om frihet menar de oftast frihet från politik. De vill sänka skatten så att människor själva ska få besluta vad de ska göra med sina pengar och de önskar minska politikernas makt i vår vardag genom att tunna ut lagboken eller krympa myndigheternas makt.” Det är sant att politiskt sett handlar frihet om just frihet från ”politik”, dvs frihet från politisk makt, dvs frihet från våld och tvång. Ett fritt samhälle är ett samhälle där människor är fria från våld och tvång. (Inte bara politikernas våld och tvång, så klart, utan även brottslingarnas: det är därför statens enda uppgift i ett fritt samhälle är att skydda individens rättigheter; varken mer eller mindre.)

När vi talar om våld och tvång här är det viktigt att poängtera vad det är vi menar. Vi talar om fysiskt våld, både direkt och indirekt som i fallet med tvång, där människor tvingas handla under hotet av fysiskt våld. Frihet, politiskt sett, betyder inte ”frånvaron av räkningar” eller ”frånvaron av jobbiga grannar”. Det betyder inte heller ”frihet från verkligheten”, som anarkister och socialister talar om. Men enligt Dahlman ska vi inte heller förstå frihet på detta sätt, dvs som frånvaron av våld och tvång. Nej, även om vi upprättar ett helt fritt samhälle är i själva verket inte helt fria. Dahlman skriver:

Anledningen till att jag känner så starkt för friheten är att den ger största möjliga chans för de enskilda att utvecklas till individer och finna sina inre jag. Vi har sådana superkrafter inom oss! När vi är fria att själva välja bland värderingar och sätt att leva ökar sannolikheten att fler kommer att bli lyckliga. Jag tror att ett fritt samhälle därmed har utrymme för mer kärlek och respekt.

John Stuart Mill är nästan den ende i idéhistorien som har skrivit om detta. För Mill fanns andra bovar än politikerna. Han såg normer, oskrivna regler och strukturer som tvingande. (Min kursivering.)

Enligt Dahlman är alltså normer ”tvingande”, varför vi inte ens fria när vi har gjort oss fria från politikernas våld och tvång. (Observera att hon jämställer politikernas tvång med normernas tvång när hon explicit säger att det finns ”andra bovar än politikerna”, som om normernas tvång är av en ekvivalent natur.) Vad detta betyder är att Dahlmans ”fria” samhälle är att samhälle där människor inte bara är fria från fysiskt våld, utan även, uppenbarligen, från människors värderingar och moralomdömen.

Detta betyder att om en kristen ogillar homosexuella och därför, utan att använda sig av fysiskt våld eller tvång, tänker på olika sätt motarbeta de homosexuella, genom t ex opinionsbildning i en tidning, så utövar han en form av ”tvång” som gör att de homosexuella, inte är fria. Detta betyder att om en grupp av människor, under fria former, sluter sig samman på grund av deras gemensamma värden och intressen, och därmed bildar en form av orgnisation med vissa ”normer” och ”strukturer”, så utgör de ett hot mot de ”avvikandes” frihet. Men det betyder också att hela samhället som sådant utövar ”tvång” och ”förtryck”, eftersom samhällets normer, värderingar, och ”oskrivna regler”, om det är ett fritt samhälle, är verket av det aggregerade handlandet av miljontals fria individer.

Det är så här som alla antikapitalister och frihetsfiender har rationaliserat statliga interventioner sedan tidernas begynnelse: Förstör först frihetsbegreppet. Hävda sedan att initierandet av statligt våld och tvång är nödvändigt för att uppnå ”äkta” frihet. ”En hungrig man är inte fri”, säger socialisterna och kommer fram till att äkta frihet betyder ”frihet från verkligheten”, och hävda sedan att endast en totalitär diktatur kan förse oss med den. Social”liberalerna” instämmer men hoppas ändå på att de ska kunna komma undan med den gigantiska motsägelse de vill kalla för ”socialliberalism”. Nu säger en annan påstådd ”liberal”, nämligen Carolin Dahlman att ”en excentrisk individ är inte fri”, och kommer fram till att äkta frihet kräver ”frihet från värderingar”. Vi vet vad socialisterna och social”liberalernas” rationalisering betyder i praktiken, men vad kräver egentligen Dahlmans?