Om vi har tur kommer ett nytt EU-direktiv att godkännas. I så fall kommer Sveriges hårda regler om tv-reklam att ersättas av en lite mer liberal lagstiftning. Denna nya liberala lagstiftningn är inte perfekt så klart, detta då den trots allt innehåller en del regleringar om hur mycket och när reklamen ska få sändas på tv. Den principiella frågan är här äganderätten: det är tv-bolagen – och bara tv-bolagen – som har rätt att bestämma hur, när och vad för sorts reklam som ska få sändas på tv. De väljer att sända så mycket reklam de bara kan, för att de ska kunna generera så stora intäkter som möjligt, så att de kan göra så stora profiter som möjligt. Det är inget omoraliskt med detta. Att bedriva tv är inte gratis. Det kostar pengar. (Det vet alla som tvingas betala skatt och tv-licens för att finansiera SVT 1 och 2.) För att tvproducenterna ska kunna försörja sig på sitt arbete, då måste vi erkänna deras moraliska rätt att sträva efter profiter. Det blir bara ett moraliskt ”dilemma” om man får för sig att tvproducenterna ska behandlas som slavar vars profitbegär ska bekämpas och hämmas och avfärdas som omoraliskt, allt utifrån premissen att tvtittarna har ”rätt” till gratis och reklamfri tv. Om tv-tittarna sedan har problem med reklam då kan de alltid välja mellan att a) ändra kanal b) betala för att titta på reklamfria betalkanaler eller c) stänga av. Svårare än så är det inte.