Petter frågar mig: ”Vad ska man rösta på i nästa val?”

Det är en bra fråga. Det är i vilket fall som helst tämligen uppenbart att nästa val inte är eller kommer att bli ett ”ödesval” för Sverige. Orsaken är enkel: vi står inte inför ett ideologiskt laddat val. Som det ser ut just nu verkar det mest som om det socialdemokratiska partiet ska genomgå ett byte av deras styrelse. Mer radikalt än så är det inte. Inte av vad jag kan se i alla fall. Den borgerliga alliansen har som vanligt en del bra förslag, men i ideologiska och principiella termer, dvs på lång sikt, har bjuder de inte på någonting av större vikt.

Så hur man ska välja? Som jag ser det finns det tre sätt att förhålla sig:

1. Om detta vore ett ”ödesval”, dvs vem som vinner kommer att få en väldigt stor betydelse, då är det väldigt svårt att säga på förhand vem det är man ska rösta på, just eftersom man måste försöka se till de långsiktiga konsekvenserna av valresultatet. Det beror också på hur partierna är.

(Många, mig själv inkluderad, skulle säkerligen se på det amerikanska presidentvalet 2004 som något av ett ”ödesval”: USA är i krig med islamiska fundamentalister, och valet kom till stor del att handla om USA ska fortsätta kriga eller om USA ska ge efter, ge upp, be om ursäkt, etc. Detta var i alla fall skillnaden så som den presenterades i den politiska retoriken och debatten. I praktiken kan och kunde man emellertid fråga sig om det verkligen fanns så stora skillnader mellan Bush och Kerry. Men valet 2004 kan ändå ses som lite av ett ”ödesval” sett ur ett annat avseende, nämligen ur det perspektivet att Bush i principiella termer utgör en representant för kristen fundamentalism och är därmed på lång sikt farlig, medan Kerry var en pragmatiker och är därmed på lång sikt betydelselös. Vad detta illusterar är att folk som vid en första anblick verkar vara det ”självklara” valet (George Bush) inte nödvändigtvis är det. Nej, jag anser inte att de som stödde eller röstade på Bush var omoraliska.)

2. Om det inte är ett ”ödesval”, då väljer man naturligtvis det bästa (eller eventuellt minst dåliga) principiella alternativet. Vad jag menar med detta är att i den utsträckning de två (eller fler) politiska alternativen står för något alls i termer av ideologi eller principer, kommer de av allt att döma ändå att vara inkonsekventa på grund av deras pragmatism. Politikerna vill nämligen bli (åter)valda och för att bli det måste de förespråka en politik som massorna kan tänka sig att rösta på. Följaktligen kommer de i vår kultur att vara inkonsekventa och hycklare. Det gäller därför att identifiera vilken princip – om någon – de sviker i sin inkonsekvens och sitt hyckleri. Dvs det gäller att försöka identifiera åt vilket håll de lutar.

Inom svensk inrikespolitik är detta ganska svårt eftersom om man ser på det hela ytligt ser det i alla fall ut som att de borgerliga partierna lutar åt rätt håll, dvs höger, dvs för kapitalism. De talar om marknadsekonomi, de föreslår sänkta skatter, mindre bidrag, lite mindre regleringar, lite privatiseringar, etc. Men ser man det principiellt är det svårt om man på allvar kan säga att de står för kapitalism: ingen av dem har såvitt jag vet ifrågasatt välfärdsstaten som sådan på moraliska och principiella grunder. Det enda vi får höra i debatten är att välfärdsstaten kanske är lite för stor, att den kanske kostar lite för mycket, att den kanske kan effektiviseras lite, etc. Men idén om att staten ska, på basis av behov, ”omfördela” människors inkomster medelst skatter och bidrag, och förse människor med skattefinansierad sjukvård och utbildning, är det absolut ingen som ifrågasätter. Inte ens på ytan.

3. Så om man emellertid inte kan komma fram till några större skillnader mellan partierna i principiella termer, och man därför tycker att de är lika dåliga, då kan man lika väl låta bli i att rösta på något av dem.

Nästa val är som sagt inget ödesval. Ingenting står riktigt på spel. Det är upp till var och en att bedöma om skillnaderna mellan partierna eller rättare sagt blocken är av tillräcklig betydelse för att motivera en röst för den borgerliga alliansen – eller för att inte rösta alls.

En gång i tiden såg jag en viss logik i att ”taktikrösta” på t ex socialdemokraterna. Det gör jag inte längre. Idén här skulle vara att eftersom de borgerliga står för i stort sett samma dåliga politik som socialdemokraterna och eftersom de borgerliga i allmänhetens ögon sägs representera kapitalismen, så skulle en eventuell borgerlig regering bidra till att ytterligare förstöra kapitalismens rykte. Men det stämmer inte. (I varje fall inte i detta val.) Det är nämligen helt uppenbart att vem som än vinner kan kapitalismens rykte lika väl försämras såväl som förbättras. Vilken regering vi har eller får, har i slutändan ingen betydelse.

Kapitalismens framtid hänger på intellektuella aktivister som är villiga att ta debatten i det offentliga såväl som privatpersoner emellan. Det handlar i grunden om att sprida bättre idéer (Ayn Rands filosofi) och rationell nationalekonomi (t ex Mises och Reisman). Det är sådant opinionsarbete som på lång sikt bestämmer om kapitalismen har en framtid eller inte. Inte Fredrik Reinfeldt (eller Göran Persson).

Det finns saker som talar för att man ska rösta för en borgerlig regering (t ex sänkta skatter och sänkta bidrag). Men de är inte många och de är inte särskilt starka. Men av andra skäl (den vedervärdiga, vidriga, omoraliska hunger efter makt för maktens skull – som de ”nya” socialmoderaterna står för), vet jag inte om man vill på något sätt hjälpa sådana amoraliska ”människor” som Fredrik Reinfeldt och Gunnar Axén till regeringsmakten. Men detta är ju främst ett argument för att inte rösta på M – men vilka ska man rösta på om inte M? M är ju rent sakpolitiskt (som jag förstår det) det parti som kanske är minst sämst, trots allt. (Tragiskt nog verkar det i alla fall så.)

Den enda motivering jag kan komma på för att se en borgerlig regering i dagsläget är skadeglädje. För visst vore det ju skönt att vänstern i Sverige lida av ett stort svidande mentalt nederlag…? Men detta är ju bara en kortvarig glädje och definitivt ingenting som i sig själv ger en bra motivering för att rösta…

Så vad ska man rösta på? Jag vet inte. Men själv lutar jag fortfarande åt att inte rösta alls.