Som vanligt när Bush talar får man ibland höra bra saker och ibland får man höra dåliga saker. Problemet är att hans tuffa retorik är just det, bara retorik. Det är sällan hans tuffa ord motsvaras av tuffa handlingar. Som exempel sade Bush i sitt tal följande:

This is an enemy without conscience — and they cannot be appeased. If we were not fighting and destroying this enemy in Iraq, they would not be idle. They would be plotting and killing Americans across the world and within our own borders. By fighting these terrorists in Iraq, Americans in uniform are defeating a direct threat to the American people. Against this adversary, there is only one effective response: We will never back down. We will never give in. And we will never accept anything less than complete victory.

Ja, någonting annat än en fullständig seger vore ju omoraliskt och en katastrof. Men hur ska USA segra om vi fortsätter på samma sätt som vi har gjort idag? USA har trots att de har varit i Irak i mer än 2 år fortfarande inte vunnit över terroristerna i Irak. I en nyligen utförd undersökning stod 65% av irakierna bakom terrorismen. Deras nuvarande strategi fungerar inte, eftersom den är för mesig. De låter terroristerna och civilbefokningen som stöder dem komma undan utan konsekvenser. Se bara på hur USA kompromissade och förhandlade med Iranstödda al-Sadrmilisen i södra Irak, eller hur de daltade med vildarna i terroristnästet Fallujah.

Det är uppenbart att om Irak nu är, som Bush och andra säger är den centrala fronten för kriget mot terrorismen, det slagfält som ger terroristerna en fingerfisning om hur USA tänker bemöta terroristerna, då måste de ju tolka USA:s halvmesyrer som en tydlig indikation på att USA inte har den moraliska övertygelsen som krävs för att vinna. Och ingenting, absolut ingenting, har vad jag vet förändrat sig på marken i Irak sedan förra året. Jag vet att denna kritik från min sida inte är ny, men den tål att upprepas.

Västvärlden har inte råd med fler halvmesyrer som Irak. Därför är det viktigt att man gör folk uppmärksamma på att den sanna bristen med USA:s krig inte är att USA överhuvudtaget är villiga att föra ett krig mot terroristerna och staterna som sponsrar dem. Nej, problemet istället är just att kriget har tagit formen av altruistiska och patetiska halvmesyrer som inte fungerar. Om USA hade fört kriget mot Japan under andra världskriget på samma sätt som de för det mot Irak, då hade USA förmodligen aldrig segrat. (Och det är värt att notera att USA inte förlorade en enda soldat under ockupationen av Japan.)

Sedan säger Bush en sak som jag också har kritiserat förut:

Advancing the cause of freedom and democracy in the Middle East begins with ensuring the success of a free Iraq. Freedom’s victory in that country will inspire democratic reformers from Damascus to Tehran, and spread hope across a troubled region, and lift a terrible threat from the lives of our citizens. By strengthening Iraqi democracy, we will gain a partner in the cause of peace and moderation in the Muslim world, and an ally in the worldwide struggle against — against the terrorists. Advancing the ideal of democracy and self-government is the mission that created our nation — and now it is the calling of a new generation of Americans. We will meet the challenge of our time. We will answer history’s call with confidence — because we know that freedom is the destiny of every man, woman and child on this earth.

Det är sant att fria länder inte utgör ett hot för USA eller något annat fritt land. Men det är inte sant att USA därför måste försöka sprida frihet till all världens hörn. Det är inte sant att det ligger i USA:s rationella egenintresse att offra hundratals miljarder dollar och tusentals av sina soldater på att få irakierna att skapa ett någorlunda fritt samhälle. Det är irakiernas ansvar, inte USA:s. Och det är framför allt inte i USA:s rationella egenintresse att göra detta, om det till råga på allt dessutom är så att irakierna inte vill ha ett fritt samhälle. Och såvitt jag vet finns det inte mycket som talar för att irakierna vill ha frihet. Deras deltagande i den demokratiska processen säger inte så mycket. Titta på vad det är för sorts partier som ställde upp i deras val: etniska, tribalistiska och religiösa kollektivister. Titta på Iraks konstitution, som knappast kommer resultera i någon frihet i Irak.

Vi har ju dessutom sett, med erfarenheter från länder som USA att inte ens om Irak hade formulerat en nästan perfekt konstitution, så skulle friheten inte ha någon varaktig chans där, just eftersom hur kulturen ser ut där. Jag vet ärligt talat inte hur extremt naiv man måste vara för att tro att de kulturella förutsättningarna för äkta frihet i Mellanöstern, finns där när de knappt finns kvar i västvärlden.

Vad värre är att Bushadministrationen har anammat denna strategi att skapa ett demokratiskt och fritt föredöme i Mellanöstern, Irak, som ett substitut för att bemöta hotet från Iran med militära medel. Men eftersom det inte finns någonting som tyder på att folket i Mellanöstern verkligen törstar efter frihet, är detta en strategi som måste misslyckas.

Den enda prioriteringen som USA borde ha är att göra länderna i Mellanöstern icke-hotfulla. Och för att göra det måste USA inte sprida frihet eller (liberal) demokrati. Det enda som krävs är att man gör det väldigt säkert för världens diktatorer att deras dagar garanterat är räknade om och när de väljer att bli ett hot för USA. Det är allt som krävs. Men så länge Bushadminstrationen slaviskt följer den omoraliska och altruistiska ”just war theory”, och inbillar sig att de kan göra ett intryck på Iran genom att angripa en ideologiskt och militärt sett mycket svagare fiende (Irak), då lär detta aldrig hända.

Bush har dock rätt i en sak: USA måste göra allt vad det kan för att vinna i Irak. Jag tror inte att han kommer att lyckas, men jag hoppas det innerligen. Det är för övrigt så att vi inte har någon anledning att bli deprimerade. USA:s krig mot kommunismen avgjordes inte i Vietnam. Och på samma sätt är det med Irak. Ett eventuellt nederlag i Irak skulle inte vara det första i detta krig. Det kommer förhoppningsvis fler chanser. Men det är viktigt att vi redan nu dra lärdom, så att USA:s framtida politiska ledare inte begår samma misstag en gång till. Det enda som gör mig lite orolig är att om inte ens attackerna den 11 september 2001 kunde få amerikanerna att kräva ett riktigt krig mot terrorismen – vad ska det då krävas?