Nej, jag har inte slutat med min artikelserie om objektivismens dygder. Jag har bara varit upptagen med annat. Och eftersom jag fortfarande är upptagen tänker jag fatta mig kort. I en DN-artikel kunde man igår läsa om hur våra politiker vill locka till sig väljare, inför det kommande riksdagsvalet, genom att lova att staten ska slänga miljarder av våra pengar på tandvården.

Tydligen är det så att tandvården har blivit en ”klassfråga”. Många har inte längre råd att laga sina tänder. Detta gäller bland annat ”fattiga” studenter. (Som är så ”fattiga” att de varje månad aldrig tycks ha några problem med att slösa bort hundratals om inte tusentals kronor på sprit och kaffe.) Det gäller också många äldre. (Som till stor del endast är offer för deras egen ovilja att ta personligt ansvar; många av dem röstade faktiskt för sådana dumma reformer som den allmänna tilläggspensionen, ATP.) Mera generellt är det säkert en klassfråga eftersom vi har så många arbetslösa i Sverige. Och vi vet ju alla vad massarbetslösheten beror på.

Vad föreslår då våra politiker? Socialdemokraterna föreslår en ny tandvårdsförsäkring. Om jag kan mina socialdemokrater rätt betyder detta att vi kollektiviserar kostnaderna för sjukvården och tvingar skattebetalarna betala en stor del av notan. Men det talades bland annat också om ett högkostnadsskydd, vilket betyder i praktiken att staten ska börja subventionera alla kostnader över en viss gräns. Detta är vad t ex vänsterpartiet och miljöpartiet föreslog. I vilket fall som helst lär det bli fråga om statliga subventioner.

Det uppenbara problemet med detta förslag, utöver det faktum att det är orättvist att tvinga somliga att betala för andras tandvård, är att tandvården kommer att bli dyrare. När staten plockar upp merparten av notan kommer det inte att finnas några skäl för tandläkarna eller deras patienter att ta hänsyn till kostnader. Föreställ dig själv vad som skulle hända om staten subventionerade t ex 80-90% av din lunch. Kommer du då att fortsätta att äta på McDonalds eller kommer ni att satsa på lite dyrare lunch? Så kostnaderna lär skjuta i höjden.

När kostnaderna skjuter i höjden kommer politikerna förr eller senare att bli rädda för utvecklingen. Så då kommer de helt enkelt bestämma sig för att sätta ett tak på hur mycket den subventionerade tandvården får kosta. Med andra ord kommer man att börja ransonera ut tandvården precis som vi idag ransonerar ut sjukvård. Vi lär se hur en del tandvård helt kommer att dras in. Den kostar helt enkelt för mycket. Vi har sett exakt samma sak inom den offentliga sjukvården. En del saker behandlas helt enkelt inte längre. Samtidigt lär vi få se sådana saker som vårdköer inom tandvården. Detta samtidigt som tandvården i sin helhet faktiskt bara har blivit dyrare. Det kostar mer och vi får mindre.

I den mån tandvården verkligen kostar för ”mycket”, så beror det av allt att döma på i huvudsak två saker: Tandläkarlegitimitationssystemet. Syftet med detta legitimationssystem är uppenbart: det handlar om att driva upp lönerna för tandläkarna genom att kraftigt begränsa deras utbud. Bara de med legitimation har rätt att verka som tandläkare. Bara för att ge er en bild av hur detta påverkar lönerna kan jag nämna att för en nylegitimerad tandläkare är lönen mellan 24 000 – 33 000 i månaden. För en lite mer erfaren kan lönen istället ligga någonstans mellan 30 000 och 40 000 kr i månaden. Sedan har vi den gamla vanliga boven: väldigt höga skatter på allt och alla. Detta påverkar självfallet också priserna. Precis som många inte har råd att anlita hantverkare för hemmet, har inte många idag råd att gå till tandläkarna. Skattekilarna är helt enkelt alldeles för stora.

Men nu har det börjat hända lite saker. Ganska nyligen kunde vi i Expressen läsa om hur polska tandläkare nu vill komma hit och börja jobba som tandläkare. De erbjuder sig att jobba för ungefär halva priset. Det som gör det möjligt för dem att jobba för ungefär halva priset beror på att de konkurrerar med lägre löner. De allra flesta som läser om denna nyhet lär ju bli glada. Många fler kan nu börja laga sina tänder. Vad vi ser här är i princip en fri marknad ”in action”. Ökad konkurrens, ökat utbud och lägre löner ger lägre priser. Att detta händer kommer ju knappast som en större överraskning. Detta illustrerar på så många sätt en tydlig indikation över vad lösningen är: en friare tandvårdsmarknad. Ett sätt att skapa en ökad konkurrens och ökat utbud är att avskaffa tandläkarlicenssystemet.

Men tror ni att detta är vad som föreslås av några liberala politiker i Riksdagen? Knappast. I DN kunde man istället läsa hur en ”liberal” från folkpartiet ville ”ge” alla svenskar ”rätt” till tandvård i utbyte mot en fast årlig avgift. Cristina Husmark Pehrsson från moderaterna hade absolut inga egna idéer. Kristdemokraterna ville ge alla över 20 en årlig check på 300 kr. Centern hade inte heller några idéer, förutom det ”radikala” förslaget att det är ”behoven” och inte plånboken som borde styra. Vad gäller de nya billigare tandläkarna, vill jag avsluta med att citera artikeln: ”Många sjöng konkurrensens lov. Men de nya mottagningarna med polska tandläkare, som utlovar halva priset på all tandvård, vågade ingen riktigt borra i.” Detta säger egentligen allt.

Det händer sällan att de borgerliga får ett så bra exempel på kapitalismens förträfflighet levererad som ett brev på posten, bara för att direkt sjabbla bort det. Ibland kan man knappt tro sina ögon och öron, när man får se hur otroligt hur dålig opposition vi har i det här landet.