Hur många gånger sedan Katrina-katastrofen inledde har vi inte fått höra folk ranta i stil med: ”Vi är svarta och fattiga, det är synd om oss, vi kan inte rå för vår situation … ingen kommer och hjälper oss … USA är ett rasistiskt samhälle, det är därför vi inte har en chans i samhället… vi hålls tillbaka av de vita … bla bla bla … Bush är rasist, de rika och vita är rasister … bla bla bla… Om vi var vita hade vi fått hjälp direkt … bla bla bla … Det är synd om oss.”
Sanningen är att de enda rasisterna i sammanhanget är de svarta som kommer med sådana här skamliga anklagelser om rasism som skäl för att det tog tid innan hjälpen kom fram. Jag tycker att detta är så skamligt att jag kan förstå om det finns några vita i USA som vägrar skicka in pengar för att hjälpa de nödställda. Varför ska dem göra det efter ha blivit förolämpade på detta sätt? Nej, alla svarta i New Orleans har förmodligen inte gett uttryck för sådan här rasism. Men det är illa nog att en liten minoritet gör det och dem borde skämmas.
Det var och är, som jag har antytt tidigare, denna mentalitet som gjorde att de aldrig tog ansvar för sina liv till att börja med och därför slutade upp fattiga välfärdsparasiter i den kommunala bostadsslummen. Det var denna mentalitet som gjorde att många av dem inte lämnade New Orleans i tid, detta i tron om att staten skulle ta hand om dem. Om man ska tro på kommentatorerna i vänstermedierna så hade dessa människorna inget ansvar alls för deras liv eller situation. Personligt ansvar finns överhuvudtaget inte. Det enda som finns är ekonomiska faktorer. Dessa människor var bara oskyldiga offer för de ekonomiska orättvisor man kan förvänta sig av ett kapitalistiskt och rasistiskt samhälle.
Men det är naturligtvis inte de ”rika vita” som bär ansvaret för dessa människors öde. Om någonting är det dem som har gjort att de har fått den hjälp de faktiskt har fått. Det är ju trots allt de ”rika vita” som allra betalar mest skatt. De står för 96% av alla federala skatteintäkter. (Till detta kan man tillägga att merparten av välfärdsparasiterna i New Orleans slum har förmodligen aldrig betalat någon federal inkomstskatt.) Ändå har en del svarta rasister mage att anklaga dessa skatteslavar för rasism och beskylla dem att de inte blev omhändertagna snabbare. Jag behöver nog inte heller förklara vilka det är som kommer att skänka merparten av alla pengar till organisationer som Röda korset.
Det är naturligtvis inte heller kapitalismens fel att det finns fattiga människor i USA. Det är de statliga interventionerna som ligger bakom merparten av all ofrivillig och relativ fattigdom i USA. Ändå är det kapitalismen som klandras.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Många lämnade inte staden på grund av de inte hade bil eller någonstans att ta vägen, Carl. Då är det nog lätt hänt att man helt enkelt hoppas på det bästa och stannar kavar, för oddsen ser ändå inte så lysande ut. Sagan om att de inte kan ta tag i sina egna liva är bara för underbar. Här förslavas folk i 400 år, utsätts sedan för ett helvetiskt förtryck med segregation och annat från samma stat som nu påstår att de är fria människor, för att sedan officiellt men knappast i praktiken beviljas den friheten de alltid förtjänat. När de sedan (i min mening helt rättmätigt) lyfter frågan om huruvida rika samhällen hade fått hjälp snabbare, då anklagar du dem för att vara otacksamma, ansvarslösa idioter. Jag vet vem som egentligen borde skämmas här.
”Många lämnade inte staden på grund av de inte hade bil eller någonstans att ta vägen, Carl. Då är det nog lätt hänt att man helt enkelt hoppas på det bästa och stannar kavar, för oddsen ser ändå inte så lysande ut. Sagan om att de inte kan ta tag i sina egna liva är bara för underbar.”
Om du läser dr Bernsteins artikel som jag länkar till lite längre ned, kan du se att det faktiskt inte är en saga. Fast jag tror att du missförstår mig. Det handlar inte om huruvida de _kan_ ta ansvar för sig själva eller inte. Det handlar om en deras mentalitet om att de inte kan, att de är hjälplösa, att de behöver statens hjälp, osv. Det är den mentaliteten som jag menar säkert försatte många av dem i en situation där de är fattiga välfärdsparasiter som uppenbarligen inte har råd med en bussbiljett för att ta sig därifrån.
”Här förslavas folk i 400 år, utsätts sedan för ett helvetiskt förtryck med segregation och annat från samma stat som nu påstår att de är fria människor, för att sedan officiellt men knappast i praktiken beviljas den friheten de alltid förtjänat.”
Faktum är att slaveriet avskaffades för 140 år sedan. Samtidigt fick de svarta i USA rätt att rösta. Jag är medveten om att i vissa sydstater förekom lagar som på olika sätt förhindrade dem från att rösta. Jag är också medveten om att det förekom rasism och segregering till följd av det. Detta är givetvis fel och tragiskt, men faktum är att de svarta fick sina rättigheter fullt ut respekterade efter en lång strid under 1950- och 1960-talet. Så i åtminstone 40 år har många svarta i USA varit lika fria som alla andra. (De har visserligen, precis som alla andra, varit offer för statliga interventioner som skadar deras möjligeheter att försörja sig, men ändå.) Det är värt att notera att de svarta på egen hand stora framsteg, långt innan deras rättigheter respekterades fullt ut. Så jag köper inte att svarta inte kan ta ansvar för sig själva.
”När de sedan (i min mening helt rättmätigt) lyfter frågan om huruvida rika samhällen hade fått hjälp snabbare, då anklagar du dem för att vara otacksamma, ansvarslösa idioter. Jag vet vem som egentligen borde skämmas här.”
Men det är ju otacksamt och oförskämt att anklaga folk till höger och vänster för att vara rasister. Speciellt när de inte är rasister och framför allt när det är samma ”rasister” som har försörjt merparten av dem i hela deras liv och som nu, återigen, kommer till deras undsättning. Och jag ger inte mycket för mentaliteten att andra ska ständigt ta hand om en. Om man verkligen tror på den idén, då är man antingen hjärntvättad, eller korkad, eller bara väldigt naiv. I de flesta fall är det förmodligen en kombination av varje. Vet inte rikigt vilket som är mest tragiskt.