Vad utgör en ”framgång” i Irakkriget?

Louise P från Frihetspropaganda kommer i sitt senaste inlägg med en massa kritik mot Irakkriget. Hon skriver bl a:

Fortfarande är utkastet till konstitutionen ett hopplock av religiösa och etniska viljor, men mycket litet utrymme ges för individuella fri- och rättigheter. Det som borde vara huvudsaken i en konstitution. Den största dispyten kring konstitutionen rör dock inte bristen på fri- och rättigheter utan det är ett rabalder kring frågorna om de sk autonoma regionerna och huruvida fd Baathpartimedlemmar skall tillåtas valbarhet och inneha offentliga poster, eller inte. En konstitution byggt på religion bereder också vägen för att kvinnor kan komma att degraderas till andraklassens medborgare. Om detta konstitutionella resultat är vad som uppnås är pessimism inte nog för att beskriva läget.

Det betyder inte att det finns fog att ställa frågan, som en del reser, huruvida det irakiska folket hade haft större frihet med Saddam. Den typen av relativisering är ofruktbar precis på samma vis som det är i det närmaste huvudlöst att skylla på Saddam för att man själv misslyckas i frågan om humanitet och mänskliga rättigheter. Det finns fog att ställa kritiska frågor. Hur Irak har skötts, och också den mer delikata frågan varför vi så envetet och naivt (i väst) är så övertygade att demokrati är ett steg till västerländska värderingar kring stat och individ? Här finns verkligen inga sådana självklarheter. Så är exempelvis inte fallet i Saudiarabien. Så är inte fallet i Pakistan. Med flera muslimska länder med formellt demokratiskt styre som dessvärre inte lever upp till några minimala och grundläggande fri- och rättigheter.

Läs hela gärna hela hennes inlägg här. Nu håller jag inte med allt hon säger, vilket knappast kommer som någon överraskning. Eftersom jag inte vill att någon ska tro att jag gör det, vill jag gärna förklara på vilket sätt jag inte delar hennes åsikter. Mitt största problem med hennes kritik mot hur den USA-ledda koalitionen har skött Irak, handlar såvitt jag förstod den, väldigt mycket om hur livet har blivit för irakierna sedan de störtade Saddam Hussein. Om USA misslyckas med att respektera alla irakiers rättigheter på ett helt perfekt sätt (för ett misslyckande se t ex på Abu Ghraib), då har USA misslyckats. Jag håller inte med om detta. Jag håller inte heller med dem som säger att Irakkriget vore ett misslyckande om USA inte lyckas bygga upp hela landets infrastruktur, förse de ”älskvärda” irakierna med sådan lyx som elektricitet, vägar, skolor, sjukhus, olja, arbeten, poliser, armé, demokrati, etc. Det är detta som är felet med hur de flera söker bedöma huruvida kriget är framgångsrikt eller inte. Låt mig nu förklara vad jag menar med detta.

Nej, givetvis är det inte i sin ordning om USA systematiskt skulle ägna sig åt att kränka irakiers rättigheter. Vill mest få sagt det så att ingen får för sig någonting. Som jag ser det finns det bara en moralisk måttstock varefter man kan bedöma huruvida kriget var rätt eller fel, framgångsrikt eller inte framgångsrikt. Måttstocken är självförsvar. Alla fria och semi-fria länder som USA, dvs länder som erkänner och respekterar individens rättigheter (om än inte fullt ut), har rätt att existera. De har därför rätt till självförsvar. Eftersom Irak utgjorde ett hot hade USA all rätt i världen att använda precis allt våld som hade krävts för att göra slut på det hotet. USA hade också all rätt i världen att befria Irak. Men som jag ser det är inte den första frågan ”Hur ska USA göra för att göra Irak fritt?” utan snarare ”Ligger det i USA:s egenintresse (här definierat som: USA:s säkerhet) att göra Irak till en fri nation?” Jag förstår mig på de som säger att det ligger i USA:s egenintresse att befria Irak. Men jag håller inte med dem.

Jag förstår att om Irak blir en fri nation så kommer det att upphöra att vara ett hot för USA. Stater som erkänner och respekterar sina medborgares rättigheter kommer ju av exakt samma anledning också att erkänna och respektera andra medborgares rättigheter. För vad är frihet? Det är frånvaron av initierandet av fysiskt våld. Ett korollarium till frihet är därför fred. Detta är den primära förklaringen till varför fria länder inte visar upp någon tendens eller vilja att göra slut på varandra. Problemet är att jag inte är övertygad om att Irak kan bli en fri nation.

Min skepsis vilar inte på någon illvilja mot USA. Jag vill inte se USA förlora kriget mot terrorismen eller se islamisterna vinna. Min skepsis vilar istället på att jag inte tror att irakierna sätter ett genuint värde på frihet. Jag menar att Mellanöstern kulturellt sett inte är redo för sådana västerländska värden som frihet. Jag tror inte att en fri nation kan växa fram ur ett land vars kultur präglas av kollektivism och religiös fanatism. Jag tror det är rena önsketänkandet. Av samma anledning tror jag inte heller att Mellanöstern kommer att ”inspireras” av ett framtida fritt Irak. Faktum är ju att irakierna har kunnat bevittna värdet av frihet i flera decennier i hela västvärlden, inklusive Israel. Men inte har det resulterat i någon ”våg” av revolutioner och demonstrationer för frihet i Mellanöstern. Jag vill i kontexten av allt detta dessutom tillägga att en majoritet av världens diktaturer inte utgör något som helst hot mot USA. Det är därför nog rätt så uppenbart varför USA:s säkerhet inte förutsätter att de invaderar och befriar samtliga diktaturer. Detta besvarar också frågan om det ligger i USA:s egenintresse att befria Irak.

Eftersom jag varken tror att det är möjligt eller ens nödvändigt, ser jag det som altruism och därför som omoraliskt av USA att offra liv och pengar på att befria länder som Irak. (Nu är det förstås mycket möjligt att Irak först efter flera år (eller i värsta fall decennier) av amerikansk närvaro till slut blir en någorlunda fri och civiliserad nation. Men till vilket pris? Hur många amerikanska soldater ska offras för detta ändamål? Hur många triljarder dollar ska amerikanerna behöva göra sig av med för detta? Framför allt, med vilken rätt? Vi måste komma ihåg att statens enda legitima uppgift är att skydda sina medborgares rättigheter. Det inkluderar givetvis soldaterna som ju också är människor.)

Så när jag söker avgöra om Irakkriget var rätt eller fel, framgångsrikt eller inte, gör jag det endast och allena på huruvida det tjänar USA:s egenintresse, det vill säga huruvida det tjänar USA:s säkerhet. Och som jag ser det finns det nu många saker som talar för att utvecklingen i Irak inte tjänar USA:s egenintresse. Det ligger inte i USA:s egenintresse att införa en obegränsad demokrati i Irak. En obegränsad demokrati gör det möjligt för majoriteten i Irak att förtrycka minoriteten. Det gör det möjligt för en majoritet av irakierna att på demokratisk väg rösta in islamiska fundamentalister eller kollektivister som har för avsikt att åter göra landet till en diktatur. (Det ligger naturligtvis inte heller i de frihetsälskande irakiernas intresse.) Det ligger inte i USA:s egenintresse att de låter irakierna skriva ihop en konstitution som kan lägga grunden för ett teokratiskt Irak.

Jag ser utvecklingen i Irak som ett resultat av Bushadministrationens egen politik. Vad jag kan se finns det inget som tyder på att Bushadministrationen har vad som krävs för att utkämpa detta krig på rätt sätt och av rätt skäl. Och om Bushadministrationen inte kan eller vill vinna detta krig, då ser jag ingen anledning att fortsätta med det. Då är det bättre om de drar hem sina trupper så snart som möjligt, så att inte ännu fler amerikanska soldater offras i onödan. Jag förstår också att detta säkerligen leder en del till att ställa sig en hel del frågor som: ”Kommer inte detta att innebära en seger för terroristerna?”, ”Kommer inte detta att leda till ett inbördeskrig i Irak?”, ”Vad är ditt alternativ?”, osv. Detta är alla seriösa och förståeliga frågor. Men en del av dessa frågor har jag redan behandlat på min blogg (om än kanske inte till allas tillfredsställelse), och en del av kräver mycket mer besvär från min sida för att besvara, så dem får vänta. Detta får räcka för idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.