Igår inledde USA ännu en offensiv för att slå ut ännu ett näste av terrorister i Irak, denna gång i Anbarprovinsen som enligt New York Times utgör ”hjärtat av det sunnimuslimska motståndet”. Där ska de ta hand om de ”upproriska” städerna Haditha, Haqliniyah och Barwanah. Enligt New York Times åtnjuter det sunnimuslimska ”motståndet” ett ”djupt rotat” och ”folkligt stöd”.

Men för att få slut på det blodiga ”motståndet” i Irak, sägs det att USA måste försöka ”vinna över” irakierna. Detta är något som alla verkar rörande överens om. Mitt enda problem med detta resonemang är att jag inte förstår varför alla är så rörande överens om detta. Om det nu finns ett folkligt och ”djupt rotat” stöd för det blodiga ”motståndet” i Irak, och det krävs att man ”vinner över” dessa för att få slut på det, vad säger detta oss om irakierna? Och om det nu verkligen är nödvändigt att ”vinna över” irakierna, hur ska man då gå till väga för att göra det?

Låt mig först påpeka att jag inte tror för ett ögonblick att USA kan ”vinna över” dessa irakier genom att vara ”snälla” mot dem. Varför inte det? Därför att USA från första början har varit rysligt ”snälla” mot dem. Glöm inte bort att USA bland annat gick in i Irak för att befria irakierna från Saddam Hussein och för att etablera ett fritt samhälle. Man kan ju tycka att detta skulle vara mer än nog för att ”vinna över” irakierna, men USA har trots det gjort mycker mer än så. De har spenderat otaliga miljarder för att bygga upp och reparera hela landets infrastruktur; skolor, sjukhus, vägar, etc. Hur mycket ”snällare” kan man egentligen vara? Hur många fler amerikanska solder ska offras för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakiernas nöjda? Hur många fler miljarder ska USA:s skattebetalare behöva spendera för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakierna nöjda?

Om inget av allt detta duger för de otacksamma irakierna, då måste vi börja fråga oss: Varför ska vi då bryr oss om att försöka ”vinna över” dem? Peter Schwartz förklarar vad det handlar om: ”In logic and in justice, there is only one means of ‘winning public support,’ in Afghanistan or Iraq: eradicating every trace of the former enslavers. If that is not sufficient, then the support is not worth gaining. Our only concern should be toward those who value freedom enough to recognize the inestimable benefit our troops have given them. As to all the others–they need not like us, only fear us.” Helt riktigt. Men hur ska då USA göra dem ”rädda”?

Vi måste börja med att inse att de som inte vill ha frihet i Irak är fienden. De är inte oskyldiga. De är fienden till USA och alla de genuint oskyldiga irakier som vill ha frihet. Terrorister kan inte befästa hela städer som Fallujah, Haditha, Haqliniyah och Barwanah om det inte vore för stödet från (stora delar av) civilbefolkningen, och mycket riktigt har opinionsundersökningar gång på gång visat att det finns ett stort stöd för det blodiga ”motståndet” inom den så kallade sunnitriangeln. USA bör därför inte göra någon skillnad på de civila som stöder ”motståndet” och de som aktivt deltar i det.

Det står nu klart vad det är som krävs för att göra slut på ”motståndet”: USA måste bryta viljan hos de irakier som passivt eller aktivt stöder det. Vad som rent tekniskt krävs för att bryta deras vilja vet jag inte, det är en fråga jag lämnar över till USA:s militärstrateger. Men hur de än går till väga bör de göra sitt allra yttersta för att minimera sina egna förluster. Det vore extremt orättvist och omoraliskt om USA:s militär utsätter sina egna soldater för onödiga risker bara för att skona civilbefolkningen. (Vad gäller de genuint oskyldiga, ska vi inte glömma bort att det moraliska ansvaret för alla oskyldiga offer ligger uteslutande på terroristerna och dem som stöder dem. Och om de är oskyldiga då har de också en förståelse för situationen, och vet att de ska klandra sina sämre landsmän för deras situation, inte USA som ju bara handlar i självförsvar.) De bör därför inte sätta sina soldater under några altruistiska restriktioner som innebär att man utsätter dem för risker i onödan, som lär dra ut på stridigheterna och som lär göra terroristerna än modigare.