Vill du leva i ett land där blasfemi är förbjudet? Ett land där människor som överger sin religion islam döms till döden? Ett land där icke-muslimer är andra klassens medborgare? Ett land där kvinnor är andra klassens människor som inte får göra någonting utan mannens tillåtelse? Ett land där kvinnor inte är lika inför lagen? Ett land där våldtäktsoffer stenas till döds som straff för att ha varit ”otrogna”? Där män har rätt att slå sina kvinnor? Homosexuella hängs för deras ”brott mot Gud”? Ett land utan yttrandefrihet, religionsfrihet eller tankefrihet? Ett land som systematiskt förnekar och kränker mänskliga rättigheter av princip?

Jag talar om länder som Iran, Saudiarabien eller talibanernas Afghanistan. Detta är länder där Koranen är lag. Detta är religiösa diktaturer, islamiska teokratier. Detta är vad de radikala muslimerna slåss för i Mellanöstern såväl som i väst: en värld underkastat islam. Det är därför vi utsätts för den ena terrorattacken efter den andra. Men det är inte terrorism som utgör det långsiktiga hotet mot oss. Nej, det långsiktiga hotet utgörs av den smygande islamiseringen av väst. Att terrorisera oss till underkastelse är bara en metod bland andra. Den kanske mest effektiva metoden är att få oss att acceptera, steg för steg, en teokratisk ordning, genom att använda vår frihet emot oss.

De totalitära muslimerna har redan vunnit mark. Shariadomstolar, dvs domstolar baserade på islamisk lag, sanktionerade av samhället finns redan i Storbritannien. Sharialagar håller, överhuvudtaget, långsamt på att accepteras i västvärlden. Förra sommaren rapporterades det i USA om ett fall där en domstol lät en muslimsk man komma undan med våldtäkt av sin fru eftersom det är lagligt enligt islam. (Lyckligtvis vann kvinnan i rätten när hon överklagade domen, men exemplet utgör ändå ett mycket oroväckande omen.)

Om utvecklingen fortsätter, då är det bara en tidsfråga innan shariadomstolar också dyker upp här. Det är bara en tidsfråga innan dessa shariadomstolar kommer att, med samhällets tillåtelse, sanktionera fler och fler kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är, förmodligen, bara en tidsfråga innan samhället kommer att sanktionera en religiös polis som ser till att alla inom muslimska områden i samhället följer sharialagarna.

Islamisterna förstår sig på demokrati. Deras främsta medel är därför invandring. Genom att invandra och bli en större och större minoritet eller majoritet, kan de påverka samhället genom lagliga, demokratiska medel. De behöver inte terrorisera oss till underkastelse, de behöver bara gå och rösta. Ju större minoritet de utgör desto mer måste politikerna vädja till dem för att vinna val. När de utgör en majoritet är också politikerna praktiskt taget chanslösa utan deras stöd. Så är också vår frihet. Faktum är att multikulturalisterna gör att de totalitära muslimerna inte ens behöver föra särskilt mycket väsen av sig eller gå och rösta. Deras blotta existens räcker för att många politiker, hjärntvättade i multikulturell propaganda, ska känna sig moraliskt tvingade att ge efter för dem. (Det måste understrykas att detta inte är ett problem på något sätt unikt med islam. Om kristna fundamentalister utgör en stor minoritet eller en avgörande majoritet kan de också göra slut på vår frihet. Men problemet i Europa är inte kristen fundamentalism utan islamisk fundamentalism.)

De radikala muslimerna får all hjälp man kan tänka sig från våra intellektuella, multikulturalismens förkämpar, som istället för att stå upp för västvärldens moraliska överlägsenhet nedvärderar den genom att låtsas att Saudiarabien inte är sämre än västerländska liberala demokratier som Sverige eller USA. Därmed avväpnar de allmänheten som i avsaknad av rationella argument vänder sig, ofta av ren desperation, till den värsta sortens xenofober, rasister, nationalister och traditionalister, eftersom de säger sig stå upp för västerländska värden. (Sedan är de intellektuella fullständigt förbluffade över att sverigedemokraterna kunde få så många väljare.)

Detta gör det, naturligtvis, ännu lättare för multikulturalisterna att underminera idén att en del kulturer är bättre än andra, eftersom det blir mycket lättare att avfärda alla som värderar förnuft, frihet, liv och lycka, när man kan klumpa ihop dem med rasistiska, trångsynta och fördomsfulla traditionalister. (Observera hur en del faktiskt försöker, på de mest fantastiska sätt, koppla ihop humanisterna med främlingsfientlighet.) Nej, alla vänder sig inte till sverigedemokraterna eller andra liknande partier och rörelser. De allra flesta vet bättre. Istället håller tyst eftersom de inte vill bli kallade för ”rasister” eller ”islamofober” när de öppet kritiserar islam och islamiseringen av västvärlden.

Så det första steget för att stoppa islamiseringen av väst är att på intellektuella grunder göra upp med multikulturalismen, dvs idén att alla kulturer är lika mycket värda. Men detta räcker inte. På det politiska planet kan och bör vi göra mycket mer. Vad? Som ett absolut minimum måste man se till att kraftigt begränsa invandringen av muslimer.

Genom att göra det svårare för muslimerna att bli en stor minoritet eller en majoritet kan man kraftigt bromsa islamiseringen. Men på vilka grunder kan man begränsa invandringen av muslimer? I ett fritt samhälle råder fri invandring och staten ska inte lägga sig i vad människor tycker och tror. Statens uppgift är att skydda individens rättigheter, inte stå upp för västerländska värden och idéer. Detta får en del att uppgivet dra slutsatsen att vi måste tolerera att muslimer kommer hit och att västvärlden islamiseras som följd. Men detta är inte sant.

Rättigheter handlar INTE om att begå ett kollektivt självmord. Det är just eftersom statens uppgift är att skydda våra rättigheter som den har en skyldighet att begränsa invandringen av muslimer.

Islamiska teokratier, framför allt Iran och Saudiarabien, för ett religiöst krig mot väst. De sponsrar islamiska terroristorganisationer som har attackerat oss gång på gång. De försöker även sprida islam genom mer fredliga metoder. Därför sponsrar de byggandet av moskéer och islamiska skolor över hela världen. (De sponsrar även ”Mellanösternstudier” i västerländska universitet. Syftet med dessa ”studier” är ofta att vilseleda studenter genom att skönmåla islams natur och historia.) Jag menar att om man på något sätt är en del av detta maskineri då diskvalificeras man som potentiell invandrare.

Vad som genast gör situationen mycket svårare är att de allra flesta muslimer genom sin tystnad och passivitet, i Mellanöstern och västvärlden, ger dessa stater, terrorister och fundamentalister sitt moraliska samtycke. Så det faktum att nästan alla muslimer är ”laglydiga, fredliga medborgare”, betyder moraliskt sett ingenting. Observera att det finns ett olustigt mönster i deras tystnad.

Hur många gånger ser ni muslimer gå ut på gator och torg för att fördöma terrorism, när muslimer spränger ihjäl oskyldiga människor? Hur många gånger ser ni dem skriva insändare där de öppet tar avstånd från Hamas? Hur många gånger ser ni dem fördöma dem som på strikt religiösa grunder mordhotar Lars Vilks? Eller dem som försöker göra verklighet av hoten? Snarare handlar insändarna om att Lars Vilks har gått för långt, att vi behöver mer ”tolerans” för muslimernas känslor, att det måste finnas någon slags gräns för vår yttrandefrihet, etc. Om dessa muslimer någonsin får som de vill, då kommer blasfemi återigen att bli förbjudet i Sverige och tar därmed det första steget mot att bli en teokrati.

En annan sak som knappast gör saken enklare är att det dessutom finns en islamisk doktrin som säger att det är rätt för muslimer att ljuga om det tjänar islams sak. Så även när många av dem fördömer terrordåd, kan vi inte vara säkra på om de bara säger vad de tror att vi vill höra eller om de verkligen talar från hjärtat. Kom ihåg hur Yasir Arafat ofta sade en sak inför västerländsk media och sedan något helt annat inför sina egna.

Vi befinner oss i krig där vår civilisations långsiktiga överlevnad står på spel. Därför befinner vi oss också i en nödsituation. Det är en situation där vi måste handla nu, inte senare. I en sådan här situation kan och bör vi gå på statistiska sannolikheter. Vad betyder allt detta? Detta betyder att alla potentiella muslimska invandrare måste behandlas med stor misstänksamhet.

I detta fall är dessutom statistiken överväldigande. Alla muslimer är inte terrorister, men nästan alla terrorister är muslimer. Alla muslimer stöder inte islamisering (genom ”reformer” eller genom våld), men det är praktiskt taget omöjligt att veta vem som är vad. I vilket fall som helst måste det understrykas att det inte spelar någon roll hur totalitär, barbarisk och våldsam islam än är. Statens roll är nämligen inte att bekämpa falska och onda idéer. Folk får hålla vilka övertygelser som helst. Det är bara när de handlar på dem som staten bör agera.

Att gå på denna statistik när man försöker avgöra vilka muslimer som har rätt att flytta hit eller inte, betyder inte att man förbjuder folk från att komma hit på grund av deras åsikter. Det betyder däremot att alla muslimer som vill flytta hit måste genomgå en mycket grundlig bakgrundskontroll. Syftet är inte att etablera vad man tycker och tror. Syftet är att etablera någon som helst koppling till någon som helst kriminell aktivitet eller organisation eller stat. Finner man någon sådan koppling, då är man inte längre välkommen. Beroende på misstankarna ska de arresteras eller deporteras.

Fri invandring betyder inte att vem som helst får flytta hit. Kriminella har ingen rätt att flytta hit. Terrorister har ingen rätt att flytta hit. Men det har inte heller de som jobbar för staterna som för krig mot oss eller sponsrar terrorgrupperna attackerar oss eller organisationerna som lobbar för deras intressen. Detta är principen.

Kan man till exempel finna någon som helst koppling mellan dem som vill flytta hit och en terrororganisation eller en grupp som är associerad med terrororganisationer eller muslimska välgörenhetsorganisationer eller partier eller en moské med vissa terrorkopplingar, då ska de antingen arresteras eller deporteras. Varje muslim som har skänkt en endaste krona till en islamisk välgörenhetsorganisation, som i sin tur sponsrar terroristorganisationer, ska arresteras eller deporteras. Alla muslimska intressegrupper som har fått en endaste krona ifrån stater som för krig mot oss ska förklaras olagliga. Alla muslimska intressegrupper som själva har sponsrat terrorism ska förklaras olagliga. Deras medlemmar, och i synnerhet deras ledarskap, ska undersökas grundligen och om man kan bevisa att de jobbar för stater som Iran eller Saudiarabien, då ska man arrestera dem, döma dem för landsförräderi och/eller deportera dem. Alla moskéer, minareter och islamiska skolor som har betalats med hjälp av en endaste krona från stater som sponsrar islamisk terrorism ska stängas ned och rivas.

Säkerhetspolisen har till uppgift att eventuellt övervaka muslimer som bosätter sig i väst. Just precis eftersom de flesta muslimer, genom sin tystnad och passivitet, låter de fientliga och militanta fundamentalisterna förbereda och genomföra sina brott, får de skylla sig själva. Vi har, tyvärr, inte råd att förlita oss på att de kommer göra rätt för sig och rapportera vad de vet till polis och myndigheter. De genuint oskyldiga muslimer mer än gärna hör av sig till polis och myndigheter om de ser eller hör något misstänksamt, har ingen moralisk rätt att bli upprörda över att vi inte lämnas några alternativ. De vet vilka de ska klandra, nämligen de sämre ”moderata” muslimer som inte föregår med lika gott exempel. Överhuvudtaget måste muslimer acceptera så kallad ”profiling” när det kommer till flygplatssäkerheten och andra liknande situationer.

Det är inte tillräckligt att vi gör upp med multikulturalismen eller att vi slutar låtsas att islam är ”fredens religion”. Inte så länge vi inte är fria att handla i enlighet med vårt rationella omdöme. Så en sak som skulle kraftigt bromsa islamiseringen av väst vore avskaffandet av alla diskrimineringslagar.

En anledning till att islamiseringen kan pågå obehindrat är att man, med hjälp av diskrimineringslagar, tvingar folk att ha med muslimerna och deras värderingar att göra. För ett tag sedan rapporterades det som en muslimsk man som av religiösa skäl vägrade skaka hand med en kvinnlig företagsrepresentant vilket resulterade i att han inte fick en praktikplats på företaget, vilket i sin tur resulterade i att hans a-kassa drogs in av arbetsförmedlingen. Han stämde arbetsförmedlingen med hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. Arbetsförmedlingen förlorade och blev tvungna att betala ett skadestånd till honom på 60 000 kr!

Om du vill leva i enlighet med irrationella religiösa riter och seder då är det ditt problem. Men du har ingen som helst rätt att tvinga mig att ha med dig och dina religiösa riter och seder att göra. Så genom att stoppa mig från att diskriminera tvingar staten mig att ha att göra med irrationella religiösa människor. Genom att tvinga mig att ha med irrationella religiösa människor att göra, kör staten de facto ned religion i halsen på mig. Rätten att diskriminera är därför en absolut förutsättning för min religions- och tankefrihet.

Den enda långsiktiga lösningen på islamiseringen är att föra ett riktigt krig mot de stater som sponsrar jihad mot väst. (Jag håller med Leonard Peikoff om att det, under de rätta förhållandena, skulle räcka med en attack på Iran.) Men idag finns det inga ledare som vet vad ett riktigt krig är eller ens vem fienden är. De som vet vem fienden är stoppar med en dåres envishet huvudet i sanden. Det finns bara ett fåtal intellektuella som kan ge västerlandet den filosofiska vägledning som behövs för att ta oss ur denna knipa: objektivisterna. Jag räknar mig till en av dem och jag gör vad jag kan. Men vi behöver mer tid. För att vinna tid måste vi på det intellektuella planet bekämpa multikulturalismen och sprida objektivismen. Men för att ha tid att göra detta måste vi på det politiska planet, som ett absolut minimum, börja argumentera för att kraftigt begränsa invandringen av muslimer och avskaffa diskrimineringslagarna.