Flyget gör människans miljö bättre, inte sämre

Carl Svanberg3 kommentarer

Tidigare i år infördes flygskatten för att straffa svenskarna som (enligt SVT) har blivit “bortskämda” med billiga flygresor. Ju längre resor, desto mer ska svenskar straffas. Att “kunna fynda en flygbiljett för under hundralappen till Berlin eller London kommer snart vara ett minne blott. En del miljöpartister vill att man ska tredubbla flygskatten. Argumentet för flygskatten är att flyget bidrar till “klimatutsläpp” som är “dåligt för miljön”. Flyget orsakar alltså “klimatförändringar” och måste därför begränsas eller stoppas.

Låt oss ignorera att det finns inga vetenskapliga belägg för att den globala uppvärmningen kommer att få katastrofala konsekvenser. Låt oss ignorera att i den mån den milda uppvärmningen för med sig klimat-relaterade problem kan vi handskas med dem med hjälp av vår fossilbränsle-baserade industri och teknik. Låt oss ignorera att svenskarnas samlade “klimatutsläpp” gör varken till eller från om syftet är att bromsa uppvärmningen—något som många kritiker har påpekat. Låt oss ignorera implikationen av detta, nämligen att om svenskarnas samlade “klimatutsläpp” varken gör till eller från, då gör inte heller den enskilde individens “klimatutsläpp” någon skillnad, varför flygskatten straffar enskilda individer för påstådda klimat-relaterade problem som deras flygresande omöjligen kan orsaka. Flygskatten innebär således att man straffar oskyldiga individer för påstådda klimat-relaterade problem som de alltså omöjligen kan vara ansvariga för. Hur kan man någonsin försvara detta på moraliska grunder? Det kan man inte—och ingen har ens försökt. Men låt oss också ignorera detta.

Många kritiker till flygskatten gör många bra poänger. Men alldeles för många av dem begår också ett misstag när de oavsiktligen omfamnar miljörörelsens korrupta måttstock för gott och ont. Man kan se detta när de t ex säger att “miljöförbättringen” av att begränsa flyget är i bästa fall “marginell”. Detta är fel. Att begränsa flyget är inte att förbättra miljön, utan att tvärtom försämra den.

Jag är medveten om att detta låter lite “out there”, men ge mig en chans så ska jag förklara vad jag menar.

Vad är gott och ont? Vad är bra eller dåligt? Vad är av värde? För att avgöra detta behöver vi en måttstock, värdemätare eller standard. Som en anhängare av Ayn Rands filosofi objektivismen håller jag att den enda giltiga måttstocken för moraliska värden är människans liv: det som främjar människans liv är gott medan det som hämmar det är ont. (När jag säger “människans liv” menar jag individens liv då det bara finns individer; det goda är gott, bra eller värdefullt för någon och denna någon är alltid en individ.)

Enligt denna måttstock är sådant som mat, vatten, kläder, boende, medicin såväl som billig och pålitlig energi gott då det gör mänsklig överlevnad möjlig.

Men människan kan inte bara leva på bröd. Vi har också många själsliga överlevnadsbehov. Vi behöver t ex självkänsla, syfte och mening, variation och njutning, för att inte tala om konst och underhållning. Vi har ett behov av att lyssna på Metallica, “binga” tv-serier på Netflix, spela X Box One och när man har tid och pengar, resa världen runt för att jobba; semestra; hälsa på släkt och vänner; etc., etc., etc. Som transportmedel har flyget förbättrat våra liv och tillvaro något enormt. Och precis som mat, kläder, boende, medicin, etc., alltså ett objektivt värde—men endast om din måttstock är främjandet av människans liv och välbefinnande.

Om begreppet “miljö” har en mening, då måste det syfta till människans naturliga omgivning. Att forma om vår naturliga omgivning, dvs miljön, så att den bättre tjänar människors överlevnadsbehov är att förbättra miljön. Att t ex skövla en skog för att kunna bygga bostäder är att forma om miljön så att den bättre tjänar människors överlevnadsbehov. Att skövla skogen för att kunna bygga bostäder är alltså en miljöförbättring.

Vad vi gör när vi skövlar en skog är att vi tar något som är av ett mindre värde för oss (skogen) för att bygga något som är av ett större värde för oss (bostäder). Att bo i ett hus är objektivt sett bättre för oss än att bo på gatan eller i skogen. Det är därför ingen rationell människa vill vara hemlös och tvingas sova på gatan. Samma sak med att odla upp mark för att producera mat. Jordbruket är, som sådant, en miljöförbättring. Att ha en god tillgång till billig mat är objektivt sett bättre för oss än att svälta ihjäl.

Samma sak med flyget. Att bygga flygplan och flygplatser innebär att vi formar om vår naturliga omgivning så att den bättre tjänar våra överlevnadsbehov. Och med tanke på hur mycket pengar vi är villiga att spendera på att flyga—och att fler och fler väljer att flyga så fort de får en chans—kan vi konstatera att flyget utgör en enorm miljöförbättring. (Till den som säger att flyget också har gjort våra liv sämre på grund av dess samlade bidrag till den milda globala uppvärmningen och de klimat-relaterade problem det eventuellt kan ställa till med, svarar jag att i relation till hur mycket flyget har gjort våra liv bättre så råder det ingen tvekan om att flyget är en nettovinst av gigantiska proportioner. Ska vi prata om nackdelar, då ska vi också prata om fördelar.)

Om vi håller människans liv och välbefinnande som måttstock då kan vi se att flyget är en miljöförbättring medan alla försök att begränsa det utgör en miljöförsämring. Flyget är något som vi ska vara glada för och villiga att kämpa för, inte uppoffra. Det minsta vi kan göra för miljöns skull—människans miljö—är att avskaffa flygskatten.

Jämfört med vad?

Carl SvanbergLämna en kommentar

När Betsy DeVos blev USAs nya utbildningsminister så fick den amerikanska debatten om det fria skolvalet ny energi. Anledningen är att DeVos har i flera år lobbat för att luckra upp det statliga skolmonopolet i Michigan med skolpeng och friskolor. Sedan början av 1990-talet har Michigan tagit små steg i den riktningen genom att öppna upp för friskolor. Således har en stor del av den amerikanska debatten om skolvalets värde handlat om utvecklingen i Michigan.

En del journalister och kritiker menar att friskolereformen i Michigan har varit en katastrof. De menar att de flesta friskolor är usla och misslyckats med att lyfta den generella utbildningskvalitén i delstaten. Michigans erfarenheter med friskolor visar därför, säger en del journalister och kritiker, att “oreglerade marknadskrafter” har misslyckats med att producera bättre skolundervisning.

Trots att den amerikanska skolvalsdebatten inte direkt påverkar oss i norden finns det ändå en viktig metodologisk lärdom att dra av den; en lärdom som har implikationer för de av oss som vill stå upp för kapitalism och individens frihet och stå emot étatism och individens förslavning.

Varför påstår en del att Michigans friskolor är usla? På vilka grunder? De hänvisar till de absoluta skolresultaten (t ex råa testdata) som tyder på att de flesta friskolor ligger på en låg nivå jämfört med genomsnittet för delstatens offentliga skolor. Och delstatens offentliga skolor ligger i sin tur ganska dåligt till jämfört med de bästa delstaterna.

Om detta råder det egentligen ingen dispyt, inte ens bland friskolornas försvarare. Så vid en första anblick låter detta som ett ganska rimligt att dra slutsatsen att Michigans friskolor är inget att ha. Men vi tänker efter kan vi se att det inte är fullt så rimligt som man skulle kunna tro.

Argumentet mot Michigans friskolor hänger alltså på att man tittar på de absoluta skolresultaten i Michigan och att man sedan ställer dem mot de absoluta skolresultaten i de bästa delstaterna. Då Michigan som delstat ligger ganska dåligt till och då de flesta av Michigans friskolor ligger sämre till än genomsnittet för de vanliga offentliga skolorna, så tycks det följa att friskolorna—och “den fria marknaden”—inte fungerar. Men är det verkligen rimligt att använda sig av USAs absolut bästa skolor som måttstock för att döma Michigans friskolor? Nej.

Allt detta blir klarare om vi jämför denna debatt med en annan, nämligen den om kapitalismens överlägsenhet gentemot étatismen.

Hur brukar det ibland låta när en del försöker “bevisa” att kapitalism inte fungerar? En del debattörer försöker bevisa detta genom att påminna oss om att för, säg, 150 år sedan så var massorna extremt fattiga jämfört med idag. Då nästan alla var extremt fattiga jämfört med hur vi har det idag känner de sig berättigade att dra den ologiska slutsatsen att kapitalismen på 1800-talet gjorde oss fattiga. De tar alltså dagens höga levnadsstandard—som i förbigående sagt är en produkt av samma kapitalism som de vill fördöma—som utgångspunkt för att utvärdera och fördöma 1800-talets kapitalism.

Föga överraskande brukar också samma debattörer hävda att kapitalismen inte heller fungerar idag. För att komma fram till det påminner de oss om att i många mestadels fria ekonomier som till exempel Estland finns det ännu många som, med västerländska mått, är ganska fattiga. Eftersom de inte är rika med västerländska mått känner de sig berättigade att dra den ologiska slutsatsen att kapitalismen gör dessa människor fattiga. I verkligheten är det som så att då som nu ärvde kapitalismen en omfattande absolut fattigdom som den, över tiden, helt utraderade här i väst. Och kapitalismen kommer att göra detsamma i resten av världen om vi bara ger den en chans.

I den forna sovjetstaten Estland har real BNP per capita till exempel ökat med 400% sedan början av 1990-talet. De är har inte ännu kommit i kapp rikare länder som Finland och Sverige, men i den här takten är de på god väg. Och i Kina har den absoluta fattigdomen, bara för att ta ett annat exempel, minskat med mer än 90%! Att hur som helst påstå att kapitalismen inte fungerar eftersom varken Estland eller Kina är lika rika som Sverige eller USA är absurt.

För att på ett rationellt sätt förstå och utvärdera olika policies, institutioner och system, då är det avgörande att vi använder oss av rätt utgångspunkt för våra jämförelser. Annars kan man, som vi såg ovan, sluta upp med pinsamt ologiska och absurda slutsatser. Man undviker enklast sådana pinsamheter genom att använda sig av den ursprungliga utgångspunkten.

Ska man utvärdera kapitalismens förträfflighet då bör man alltså börja med hur livet var här i västvärlden runt, säg, år 1800 och hur det har utvecklats sedan dess—inte genom att jämföra med hur bra vi har det idag på 2010-talet.

Gör man detta—genom hela mänsklighetens historia och över hela världen—då kommer vi snabbt se ett tydligt mönster, nämligen att de enorma ekonomiska framsteg som påbörjades under 1800-talet var, för sin tid, enorma och att de utgjorde ett trendbrott. Vi kommer att se att det var tack vare kapitalismen som massornas levnadsstandard förbättrades enormt i USA och Västeuropa. Vi kommer att se att inom loppet av ungefär 150 år så utraderade kapitalismen den absoluta fattigdomen här i väst. Med sådana observationer kan vi enkelt konstatera att kapitalismen är en fantastisk framgångssaga utan dess like.

Så, gör de flesta friskolor i Michigan ett bättre eller sämre jobb jämfört med de absolut bästa skolorna i USA? Nu när vi vet vikten av att ha rätt jämförelsepunkt kan vi enkelt se vad som är olämpligt med denna fråga. Det vore, för att återgå till diskussionen ovan, precis lika orimligt att utvärdera Kinas delvisa omfamnande av kapitalism genom att fråga oss: Är Kina rikare eller fattigare än de absolut rikaste länderna? Om Kina är fattigare följer det då att kapitalismen har svikit Kina och att det inte fungerar? Naturligtvis inte.

Den lämpliga jämförelsepunkt för att bedöma Michigans friskolereform är alltså den ursprungliga utgångspunkten. Ursprungligen fanns det nästan bara vanliga offentliga skolor. Det är således med dessa som vi ska jämföra Michigans friskolor. För de som lever och bor i Michigan är detta alternativen. De bästa skolorna i andra delstater (eller länder för den delen) saknar relevans för vilken skola föräldrar i Michigan kan eller kommer att väljer åt sina barn, precis som de bästa jobben och möjligheterna i USA eller Sverige saknar relevans för vilka jobb eller möjligheter kineser kan eller kommer att söka i Kina. Given denna utgångspunkt: Gör Michigans friskolor ett bättre eller sämre jobb än Michigans offentliga skolorna? Experter som har tittat på detta har kommit fram till att merparten av Michigans friskolor gör ett bättre jobb än de flesta vanliga offentliga skolor; endast ett litet fåtal gör ett sämre jobb.

Valet av utgångspunkt är A och O. Precis som det är fel att resonera med en ogiltig utgångspunkt när det kommer till att bedöma kapitalismen är det fel att resonera med en ogiltig utgångspunkt när det kommer till att bedöma de små stapplande steg mot utbildningsfrihet som alltså friskolorna (möjligen) utgör. Med en giltig utgångspunkt kan vi dock se att även små steg i rätt riktning kan göra skillnad.

Dagens citat

Citat Carl Svanberg1 kommentar

Advocates of determinism cannot escape this fundamental contradiction. They want to claim knowledge, but this requires them to make the choices needed to gain knowledge—yet determinism asserts that they cannot make actual choices. Determinists have to assume that they themselves are outside the deterministic nexus when reaching any conclusions; that they were free to make […]

Flygskatten är oförenlig med individualism och rättvisa

Carl Svanberg4 kommentarer

Av allt att döma håller jorden på att bli varmare. Men det mesta talar för att denna uppvärmning inte är katastrofal utan måttlig. Så länge vi inte offrar vår fossilbränsle-baserade industricivilisation kan vi ganska enkelt handskas med en sådan måttlig uppvärmning. (För detaljer läs Alex Epsteins briljanta bok The Moral Case for Fossil Fuels.)

Trots detta så vill en del beskatta, begränsa eller förbjuda flygresor. På vilka grunder? Vilka grunder det än är så är de inte förenliga med individualismens och rättvisans princip. För mer än tio år sedan förklarade jag varför:

Jag argumenterar, i enlighet med individualismens och rättvisans princip, att man inte ska straffa individer för brott de inte har begått. En konsekvens av detta är att man inte ska straffa individer för vad som är den samlade produkten av miljontals enskilda individer.

I klimatdebatten betyder detta att även om människans samlade utsläpp av koldioxid vore orsaken till klimatförändringarna, vars effekter kan vara negativa för en del människor, följer det inte att man ska straffa den enskilde individen med skatter och regleringar för att få henne till att minska på sina koldioxidutsläpp.

En invändning till detta, som jag får ibland, är att om man kan hitta en enskild individ som står för en ansenlig del av människans koldioxidutsläpp, då bör åtminstone han få straffas. Mitt svar på denna invändning är oftast: Visst, om du kan bevisa det. (Givet att du också kunde bevisa att människans koldioxidutsläpp var orsaken till någon global uppvärmning till att börja med.)

Nyligen kom jag dock över följande siffra: en genomsnittlig svensk släpper årligen ut 6 ton koldioxid. Med andra ord släpper svenskarna sammanlagt ut 54 miljoner ton om året. Sveriges del av det globala utsläppet av koldioxid endast motsvarar ett par promille, varför effekten av att Sverige helt slutade släppa ut koldioxid skulle vara närmast obetydlig.

Vad följer av detta? Av detta följer det att inte ens om du hittar en individ som ensam släpper ut 54 miljoner ton koldioxid, skulle man kunna motivera skatter och regleringar för att stoppa honom! Detta följer just eftersom hans enskilda bidrag till den globala uppvärmningen vore precis lika försumbar som hela Sveriges bidrag!

Det följer självfallet av detta att man inte heller har något större fog för att sätta några tyglar på amerikaner som släpper ut 20 ton per capita. Det följer ännu mindre att vi ska stoppa fattiga som endast släpper ut en bråkdel av detta per capita från att kraftigt utöka sin energiproduktion, så att de i sin tur kan kraftigt utöka sin produktion av välstånd.

Läs resten av inlägget här.

Nedan kommer ett relevanta videos med Alex Epstein:

Lever den amerikanska drömmen i Danmark?

Carl SvanbergLämna en kommentar

Du har kanske hört påståendet att den sociala rörligheten är större i de nordiska länderna än i till exempel USA. De som vill göra en stor grej av detta menar att detta “bevisar” att den om man vill förverkliga den amerikanska drömmen då gör man det bäst i länder som Danmark. Samma personer menar att detta “bevisar” att “ojämlikhet” är ett oförsvarligt ont och att de nordiska välfärdsstaterna är en förutsättning för social rörlighet.

Jag har inte tid att ta upp precis upp allt som är fel med detta resonemang; här och nu tänker jag endast skrapa lite på ytan.

En anledning till att den sociala rörligheten är större i de nordiska länderna är för att vi har mindre lönespridning och högre skatter. Eftersom de mest produktiva i länder som Sverige och Finland tjänar (både före och efter skatt) mindre än de mest produktiva i USA, följer det det är förhållandevis enklare för de på botten att klättra till toppen.

Nordens höga sociala rörlighet är alltså delvis en illusion och det är en illusion som har köpts till ett högt pris. Den låga lönespridningen har nämligen delvis åstadkommits genom att skatta och reglera bort “enkla jobb”. Detta fördömer de med begränsat humankapital till ett bidragsfinansierat utanförskap. Och omfördelningspolitiken innebär att man tar, med tvång, pengar från de som har förtjänat dem genom produktivt arbete och ger dem till dem som inte har gjort det. Omfördelningspolitiken är därför inte bara orättvis, den är också en form av slaveri.

Men det finns en faktor till som vi inte får glömma bort och det är att om vi ska göra jämförelser mellan olika länder och olika grupper, då måste vi se upp så att vi inte mäter äpplen med päron. Det är nämligen skillnad på “fattiga” och “fattiga”.

I The Upside of Inequality: How Good Intentions Undermine the Middle Class rapporterar Edward Conrad bland annat att den sociala rörligheten för relativt fattiga vita amerikaner är högre än för relativt fattiga svarta amerikaner.

Beror detta på att rasismen i USA håller svarta tillbaka? Jag tror inte det. Men även om detta åtminstone var en delförklaring så vill jag påpeka att rörligheten för vita amerikaner är lika hög eller högre än för exempelvis danskar. Detta tyder på att de som inte hålls tillbaka på grund av rasism är förutsättningarna för att göra klassresor lika bra eller bättre i USA än i de nordiska länderna. (Ss. 117-ff.)

Men om vi inte kan skylla den lägre sociala rörligheten för svarta amerikaner på rasism, vad kan vi då skylla den på? Conrad visar, med hänvisning till studier, att rörligheten för de som växte upp med gifta föräldrar är betydligt högre än för de som växte upp med ogifta föräldrar. (Äktenskap kan ses som en grov indikator på ansvarstagande och långsiktighet.) Likaså är rörligheten för de som växte upp bland föräldrar som hoppa av gymnasieskolan betydligt lägre. (Att hoppa av gymnasieskolan är, allt annat lika, knappast ett tecken på att man tar sina studier—eller framtid—på allvar.) Allt detta tyder på att det är kulturella faktorer som ligger bakom USAs lägre sociala rörlighet.

Alla relativt fattiga har inte samma inställning; en del har en mer rationell inställning till livet. Det tar sig i uttryck att man tar skolan på allvar, att man tänker mer långsiktigt och handlar mer ansvarsfullt. De väntar till exempel med att skaffa barn tills man har avslutat sina studier, kan försörja sig själv och har ett seriöst förhållande. Med en sådan inställning till livet har man naturligtvis bättre förutsättningar att göra det mesta av alla möjligheter—och på den vägen klättra upp.

Vill man veta hur lätt eller svårt det är att göra klassresor då bör man måste man jämföra äpplen med äpplen. Gör man det då upptäcker vi att den sociala rörligheten är, av allt att döma, precis lika hög eller högre i USA än i de nordiska länderna. Mycket tyder alltså på att den amerikanska drömmen trots allt fortfarande lever och frodas i USA. Men precis som alla andra drömmar måste man jobba på att förverkliga den. Man måste jobba på att förtjäna den.

Photo by Jeff Weese from Pexels

ShadowStats är fejk

Carl Svanberg1 kommentar

En del av mina läsare har säkert hört talas om ShadowStats. Men om du inte har det så kommer här en kort introduktion: ShadowStats är en hemsida som drivs av ekonomen John Williams. Sidans syfte är att “avslöja” den amerikanska ekonomins “verkliga” tillstånd. Enligt Williams har den amerikanska staten manipulerat bort problem som den höga inflationen, massarbetslösheten och den recession som USA har genomlidit de senaste 18 åren. Om du tycker att detta låter skumt så beror det på att det är det.

ShadowStats är mest känd för deras inflationsstatistik. Det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet (BLS), som räknar ut konsumentprisindex (ett index som försöker mäta den generella prisnivån), har enligt Williams manipulerat sönder detta index till en sådan grad att det inte längre mäter hur mycket priserna faktiskt stiger. Williams menar att om vi skulle räkna ut KPI på samma sätt som man gjorde på 1970-talet då skulle priserna stiga med ca 10% per och inte med ca 2% per år som den officiella statistiken tyder på. Genom att ta hänsyn till sådana saker som effekten av billigare substitut och kvalitetsförbättringar har alltså BLS “trollat bort” inflationen.

Vad är då problemet med ShadowStats “alternativa” statistik?

Det visar sig att Williams inte har räknat om KPI för 1980-talet och framåt. Nej, allt han har gjort är att han har noterat hur KPI beräkningarna har ändrats genom åren och sedan har han bara staplat dem på varandra. Sedan har han bara adderat denna siffra för KPI sedan början av 1980-talet och framåt. Det är därför som Williams grafer ser ut som om han bara har staplat sin konstant på officiella data—för det är precis vad han gjort.

1999 BLS släppte en rapport i vilken de inte bara redogör för hur de nya beräkningsmetoderna fungerar. De ger oss också en uppskattning på hur de nya beräkningsmetoderna har påverkat konsumentprisindex. Enligt deras uppskattningar har dessa metodförändringar, i genomsnitt, endast skrivit ned konsumentprisstegringarna med 0,45% per år. Vissa år mer, andra år mindre. Ett exempel: Enligt den gamla beräkningsmetoden steg konsumentpriserna 1979 med 13,8%. Enligt den nya beräkningsmetoden steg de med 10,7%. Med andra ord skulle dagens beräkningsmetoder inte kunna “trolla bort” 1970-talets höga inflation. Vare sig dessa metodförändringar är befogade eller inte så har de inte haft den effekt som Williams et al. påstår.

Man måste dock inte läsa BLSs rapport för att veta att något inte stämmer med ShadowStats “alternativa statistik”. Man behöver bara fundera ett par minuter på vad som följer om dessa fantastiska siffror faktiskt stämde. Om priserna har stigit med minst 5% per år sedan mitten av 1980-talet medan USAs nominella BNP i genomsnitt har stigit med 5% då följer logiskt det att USAs reala BNP har i bästa fall stått stilla sedan dess. Detta är rent nonsens. Det enda som är ännu mer nonsens är Williams påstående att USAs ekonomi har genomlidit en recession sedan 2000!

Mitt syfte är inte i första hand förklara varför man inte ska förlita sig på John Williams ShadowStats. Nej, jag tar upp detta därför att vi inte har råd att låta oss (som förespråkare av kapitalism) eller kapitalismen associeras med sådan här smörja. Ändå har många (påstådda) försvarare av kapitalismen och fria marknader—t ex Steve Forbes, Elizabeth Ames, Amity Shlaes och Niall Ferguson—använt sig av ShadowStats “alternativa” statistik i försök att bevisa att inflationen är och har varit betydligt värre än vad den officiella statistiken antyder.

Precis som det är katastrofalt att förknippa kapitalismen med religion (vilket många religiösa konservativa försöker göra) så är det katastrofalt att förknippa kapitalismen med “crackpot” teorier a la ShadowStats. I den mån kapitalismens förespråkare använder sig av konspiratoriskt nonsens som en del av deras argumentation kommer det att göra kritiskt tänkande individer skeptiska om allt annat vi har att säga—och det med rätta. Förresten: Om riktig data och statistik inte duger för våra resonemang då finns det inte heller något skäl för en rationell publik att ta oss på allvar och verkligen lyssna på vad vi har att säga.

Vidare: Om man på fullaste allvar påstår att USAs ekonomi har stagnerat eller krympt sedan mitten av 1980-talet, dvs i över trettio år, då får man ju onekligen kapitalismen att framstå i dålig dager. För vad är så förträffligt med ett ekonomiskt system som ger oss decennier av stagnerande eller sjunkande levnadsstandard? Varför svartmåla kapitalismen med felaktiga data?

Då majoriteten är både oinformerad såväl som felinformerad om kapitalismens natur, historia och värde, har vi inte råd att använda oss av data och statistik som endast kan undergräva vår trovärdighet (och kapitalismens redan dåliga rykte).

För kapitalismens skull är det viktigt att vi alla föregår med ett gott epistemologiskt exempel. Vi kan och bör ständigt höja ribban på vår argumentation. Vi måste tänka som vi lär. Börja med att förkasta ShadowStat och deras “alternativa” statistik.

Dagens citat

Citat Carl SvanbergLämna en kommentar

Part of the context of any desire or value is the knowledge of what would be the long-range consequences of achieving it, what it would do to the total of your life. The concept of “Eat, drink, and be merry, for tomorrow we die,” has one crucial flaw: we don’t die tomorrow. — Barbara Branden. Think […]

“Den rikaste procenten kammade in…?”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Detta är en gammal nyhet, men poängen är väl värd att upprepas:

Svenska Yle skriver: ”Oxfam [för övrigt en filosofiskt sett korrupt organisation] som följer med inkomstutvecklingen världen över slår fast att den rikaste procenten av människor i världen kammade in 82 procent av välståndet som skapades i fjol.”

Det som antyds här att välståndet i världen bara skapas så där i största allmänhet; som om välståndet växer på träd. Och sedan kommer bara folk, nämligen ”den rikaste procenten” och ”kammar in” den eller den andelen av den årliga ”välståndsskörden”.

Detta är raka motsatsen till sanningen, nämligen att allt välstånd skapas och att den som skapar det också förtjänar det. Producenterna är de enda som har rätt till välståndet. Och varje försök att skilja välståndets förmånstagare från välståndets skapare är orättvist.

Föreställ er vad som skulle ha hänt om Svenska Yle skrev så här istället: ”Oxfam som följer med inkomstutvecklingen världen över slår fast att den rikaste procenten av människor i världen PRODUCERADE 82 procent av välståndet som skapades i fjol.” Då hade det blivit mycket svårare att ondgöra sig över ”nyheten”. För vad är orättvist med att de som producerar välståndet också förtjänar det?

Svenska Yles formulering är vilseledande—och det är inte ett ”ärligt misstag”. När folk använder sig av ord och formuleringar som du inte ens i dina vildaste fantasier skulle få för dig att använda dig av, då är det en stark indikation att författaren ger uttryck för djupa, filosofiska premisser och som alltså är helt främmande för dig—givet ditt filosofiska ramverk.