I en kommentar ägnar sig SvD-reportern åt att baktala egoismen, eller som han kallar det för ”ekonomisk patriotism”:

Det går en våg av ny ekonomisk patriotism över Europa i dessa dagar. Snart sagt varje dag möts vi av rubriker om hur olika ekonomiska och politiska aktörer i EU-länderna försöker skydda sina nationsgränser från intrång.

Gränsöverskridande företagsköp, som tidigare ofta bejakades som ett tecken på en hälsosam strukturomvandling verkar numera uppfattas som något hotande och obehagligt. Samgående mellan företag från olika länder, avsedda att stärka företagens (och därmed Europas) globala konkurrenskraft, ses som något negativt som bör stoppas.

Jag undrar hur förvrängd föreställning man måste ha om egoismen, för att komma fram till en sådan bisarr slutsats som att ”den nationella egoismen överskuggar meningen med europeisk union”. För det finns absolut inget egoistiskt motiv bakom politikernas protester. Det är möjligen så att dessa politiker själva tror att de värnar om sina länders intressen, men det faktum att de tror en sådan sak förändrar inte det faktum att det faktiskt inte ligger i deras länders intresse att bekämpa gränsöverskridande företagsköp.

Precis på samma sätt som det inte ligger i mitt rationella egenintresse att Helsingborgs kommunalpolitiker söker stoppa något företag i Stockholm från att köpa upp ett företag etablerat här i Helsingborg, så ligger det inte heller i Sveriges intresse att bekämpa tyska företag från att köpa upp de som idag ligger i Sverige. För vad är det sådana här uppköp tenderar att resultera i? Jo, det är en effektivare och bättre arbetsfördelning. Och en effektivare arbetsfördelning gynnar ju alla inblandade i längden.

Det finns ett stort pedagogiskt problem med att baktala egoismen på det här viset. Om man faktiskt går med på att det är egoistiskt av dessa politiker att bekämpa detta, då säger man ju indirekt att det faktiskt är emot ländernas egenintresse att låta marknaden få agera fritt. Och hur är det då meningen att man ska övertala folk om värdet av en fri ekonomi? Genom att ljuga och säga att kapitalismen handlar om altruism? Att komma med motsägelsefulla resonemang om hur ”själviskt” det är att vara osjälvisk?

Efter 300 inlägg och 6537 besökare, vill jag passa på att tacka för intresset.

I samband med förra inlägget vill jag uppmärksamma er om att dr Andrew Bernstein, författaren till The Capitalist Manifesto, idag inledde en artikelserie om varför kapitalismen är lösningen på världsfattigdomen:

A proper understanding of capitalism is sorely lacking today. In order to gain such understanding, it is best to start with a true story that captures the spirit and sense of life of capitalism. Then it is possible to extract the deeper principles it embodies and the intellectual causes that give rise to it.

Johan Norberg och Johan Forssell har skrivit en bra artikel i SvD som ger ytterligare en god illustration på varför det moraliska är det praktiska. Afrika lider fortfarande av en enorm fattigdom, medan andra länder i Ostasien har tagit sig ur fattigdomen och idag är relativt rika länder. Men det var inte socialism, bistånd och protektionism som gjorde dem rika. Det var kapitalism, produktion och frihandel.

Först när den fattiga världen själv liberaliserar och tillåts handla med den rika utan strafftullar och subventioner kan ett bestående välstånd skapas.

Handelsutvecklingen har medfört en sällan skådad rikedomsökning i Ostasien som på 30 år har förvandlat u-länder till tigerekonomier. Med ökad handel och specialisering har länderna gått från jordbrukssamhällen till högteknologiska industristater.

Det är orsaken till att den extrema fattigdomen i u-länderna har halverats sedan 1981, och undernäringen har minskat från 28 till 17 procent. Sorgligt nog har denna utveckling näst intill gått Afrika helt förbi.

Söder om Sahara breder fattigdomen ut sig. Trots svindlande summor i bistånd och lån står dagens generation kvar vid farföräldrarnas plog. I armodets spår frodas också ofriheten. Afrika är fortfarande världens minst liberala och demokratiska kontinent.

De visar också hur de senaste förslagen att bekämpa fattigdomen i Afrika endast kommer att resultera i att fattigdomen förblir eller t o m förvärras:

Detsamma gäller ökat bistånd. Det konserverar synen på u-länderna som eviga biståndsmottagare. 1960 var Zambia och Sydkorea lika fattiga. Sedan dess har Zambia fått 14 gånger mer i bistånd än Sydkorea. Ändå har Zambia blivit ännu fattigare. I dag är Sydkorea mer än 20 gånger rikare än Zambia.

Femtio år av transfereringar från nord till syd har på många håll skapat en korruptionskultur och en passivitet som har skadat utvecklingen långt mer än den har bidragit.

De som hävdar att lösningen är ännu mer pengar har en skyldighet att förklara varför de 2 300 miljarder dollar som redan har spenderats i bistånd inte redan har skapat denna utveckling.

Då man kan ju tycka att kapitalismens totala och ovedersägliga överlägsenhet torde vara känd för de allra flesta, kan och bör man fråga sig vad det är som driver dessa ”humanister”. Om jag vore cynisk, skulle jag nog tro att dessa ”humanister” drevs av ren illvilja och att de bara är ute efter att fortsätta med att förstöra för de fattiga. Men så är det nog inte. Deras förslag bygger snarare på att de är extremt okunniga. Ta det inte personligt Dogge Doggelito, men det förefaller mig inte särskilt överraskande att du liksom många andra är okunnig om kapitalismens historia, natur och moraliska status.

Det finns de som säger att man är rasist om man är skeptisk till ”spridandet av demokrati” i Mellanöstern. Men rasism har absolut inget med saken att göra. Och jag tycker det är rent ut sagt patetiskt av somliga att sjunka så lågt som att ens antyda att rasism skulle ligga bakom denna skepticism från min och andras sida. Det ska ju inte förnekas att det kanske finns de som på rasistiska grunder motsätter sig denna idé, men det förändrar inte det faktum att det är lågt och fel av folk att klumpa ihop mig med dessa rasister.

Det inte rasism att konstatera att Mellanöstern inte är redo för frihet. (Och man ska inte dra ett likhetstecken mellan demokrati och frihet.) Kulturen i Mellanöstern är extremt irrationell. Den bygger på mysticism och kollektivism. Med sådana idéer är det omöjligt för friheten att växa fram. Inte ens om man i Irak t ex lyckas skapa en liberal demokrati, med konstitutionella restriktioner, kommer friheten att vara varaktig. Det visar inte minst USA:s historia. USA var från början kulturellt sett ljusår ifrån dagen Mellanöstern: USA:s grundande fäder stod för förnuft och individualism. USA var en produkt av Upplysningen. Det var därför friheten kunde etableras i USA; det var därför friheten överhuvudtaget hade en chans i USA. Men allteftersom kulturen i USA blev mer irrationell, har också friheten i USA minskat, detta trots USA:s briljant utformade konstitution. Givet all denna kunskap, hur kan man då vara så naiv att tro att friheten har en chans i Mellanöstern?

Rasism har inget med saken att göra. Att kritisera en kultur är inte detsamma som att kritisera en ras. Hur deras kultur ser ut har inget med ras att göra. Det är inte för att Mellanöstern bebos av araber och perser som friheten inte har en chans där. (För att dra den slutsatsen måste man faktiskt likt en rasist, anse att kulturer kommer med rasen, dvs att man anser att vita föds med vissa värderingar och uppfattningar, att svarta föds med andra värderingar och uppfattningar, osv.) Att jag värdesätter den västerländska civilisationen och betraktar den som objektivt sett mer värd än t ex den muslimska (o)civilisationen, beror inte på att jag är vit. Min enorma uppskattning av den västerländska kulturen och civilisationens värden, följer istället logiskt av det faktum att den objektivt sett är mer livsbejakande, och därför objektivt sett mer värd – om man håller människans liv som värdemätaren.

Kommentarer överflödiga…

Har ni tänkt på att alla försök att besvara en fråga av typen: ”Bör jag inte stjäla, om jag kan komma undan med det?” eller: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?”, är ekvivalent med att fråga sig själv: ”Bör jag göra det som inte fungerar, när det fungerar?” För vad det handlar om är ju att besvara en fråga utan någon hänvisning till den rationella principen som har identifierat vad som på lång sikt faktiskt är praktiskt.

Det är detta som är det fundamentala praktiska problemet med pragmatismen. De vill ju att vi ska avgöra om någonting ”fungerar” på dess ”egna meriter”, ofta helt isolerat, utan kontext, utan hänsyn till kunskap om alla konsekvenser bortom ögonblicket eller stunden. De konstaterar att om helvetet inte brakar loss, så ”fungerar” det. Men det är ju inte så vi bedömer om någonting verkligen fungerar. Inte om vi vill leva och frodas bortom stunden, dvs på lång sikt. (Observera att på kort sikt kan människor överleva utan att äta eller dricka, men det betyder ju inte att det faktiskt är ”praktiskt” att varken äta eller dricka.)

Rationella moralprinciper finns till för att identifiera vad som är lämpligt inte bara idag utan även imorgon. Och har vi väl gjort det, då blir det ju en motsägelse att hävda att det är praktiskt att vara en oärlig, principlös, irrationell, icke-produktiv och av andra beroende människa – även om det på kort sikt kan verka praktiskt. Det är därför frågor av typen: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?” är helt obefogade. Det som gör det helt obefogat, är att principen om individens rättigheter faktiskt etablerar att det inte finns några fördelar med att kränka andras rättigheter. (För en mer detaljerad härledning och redogörelse av principen om individens rättigheter, se Ayn Rands essä ”Man’s Rights” i The Virtue of Selfishness.)

Människans överlevnad kräver av henne att hon tänker längre än ögonblicket; att hon inte bara tänker på idag utan även på imorgon. Människan kan och måste tänka långsiktigt om det är tänkt att hon ska överleva långsiktigt. Hon kan inte överleva genom att handla impulsivt efter vad som känns rätt för stunden, genom att utan några referenser till principer försöka hantera livet på ett rent perceptuellt plan. Livet är alldeles för komplicerat för det. Det är därför människan behöver principer, rationella principer, som kan förse henne med den moraliska vägledning som livet förutsätter.

Det är genom att upptäcka och formulera principer – principer för mänsklig överlevnad – som vi identifierar vad som faktiskt är moraliskt och praktiskt. Utan dessa kan vi inte avgöra vad som är rätt eller fel; alla försök att överleva utan någon referens till moralprinciper är som att försöka överleva som djur. Men precis som djur inte kan överleva som växter, kan människan inte heller överleva som djur. Inte på lång sikt.

SvD: ”Israel har också återupptagit de hårt kritiserade mordaktionerna mot utvalda palestinier. I söndagens räder dödades två Hamasmedlemmar när deras bil blev måltavla.”

Det är inte mord att döda ledare för terroristorganisationer, precis som det inte är mord att avrätta mördare eller att bomba fienden i krig. De som inte erkänner eller respekterar andras rättigheter kan inte göra anspråk på några rättigheter. Israel har däremot rätt till självförsvar och det innebär att de också har rätt att döda alla medlemmar i Hamas och de andra terroristorganisationerna, om det är som krävs för att tillintetgöra det hot de utgör och uppnå en fullständig och ovillkorlig seger.

Hamas skjuter raketer mot Israel, som tack för Israel gav dem hela Gaza. Israel svarar givetvis på våldet. Vad händer? SvD:

Några timmar tidigare hade Hamasledaren Mahmud al-Zahar meddelat att hans grupp kommer att upphöra med raketbeskjutning och attacker mot Israel. – Rörelsen utlyser ett stopp för sina operationer från Gazaremsan mot den israeliska ockupationen, vilka kom . . . som en reaktion på fiendens angrepp, sade al-Zahar.

Va? Hörde jag rätt? Sade han den ”israeliska ockupationen”? Vilken är det han syftar på? Den israeliska ”ockupationen” inuti Israel? Om så, vad säger detta oss om deras motiv? Det verifierar det vi har vetat hela tiden: Hamas och de andra terroristorganisationerna vill inte ha fred och frihet. De vill tillintetgöra det enda någorlunda fria och civiliserade landet i den delen av världen: Israel. De vill göra det som ”svar” på vad al-Zahar kallar för ”fiendens angrepp”. Angrepp?! Vad är det för angrepp, al-Zahar svamlar om? Det faktum att Israel existerar är tydligen vad som räknas som ett angrepp, precis som USA:s och Israels existens utgör ett ”angrepp” enligt Usama bin Laden.