tyckte jag att detta var lite lustigt:
Highly educated people earn more if they are left-handed, especially if they have low earnings for their level of education. If they are men they earn 15 percent more . . . This earnings result appears ungrounded but it does not surprise me. Left-handers have idiosyncrasies, obsessions, and downright insanities which lift some of them into productivity heaven. If they are not earning a lot they probably love what they do.
Hmm ;)
För ett tag sedan skrev jag en artikel, ”Profiter är moraliska”. I den skrev jag:
Profiter är inte stöld. Det är varken stöld från arbetarna eller stöld från kunderna. Profiter är skapade. Hur skapas profiter? De skapas genom att kapitalisterna tar något av ett mindre värde och förvandlar det till något av ett större värde . . . Vad de [oljebolagen] gör är att de tar otillgänglig och därför oanvändbar och därför värdelös olja, upp ur marken. Genom att göra det gör de den tillgänglig och därmed användbar och därför, givet vårt praktiskt taget oändliga behov av energi, väldigt värdefull. De flesta av oss är inte villiga att betala ett öre för oanvändbar olja, men vi är desto villigare att betala dyrt för oljan vi behöver för våra bilar, hus, produktion, etc. Så vad oljebolagen gör är att de skapar värden, varor, välstånd. Ju bättre de är på att tjäna människors behov av olja, desto större blir deras profiter.
Oljebolagen gör just nu enorma profiter. Men det är inte bara verket av stigande oljepriser. Det är, som jag skrev, också verket av hårt arbete och omfattande investeringar. Bloggen Power Line citerar en Washington Times-artikel som säger:
Big Oil’s record profits attract attention and outrage, but an independent study has found that oil companies do exactly what economic textbooks say they should do with all that money: They invest it in oil exploration and development efforts that eventually should relieve pressure on prices.
The top 20 U.S. and Canadian oil companies actually invested 50 percent more than they earned in the past 10 years in efforts to produce more oil, but adverse geopolitical developments conspired to give them fewer opportunities to expand production while fading oil fields in the U.S. and elsewhere forced them to spend substantially more just to maintain current production, according to the study by the Ernst & Young accounting firm.
The study found that the top companies — including Exxon Mobil, ConocoPhillips and Chevron, among others — took in a mind-numbing $5 trillion in revenue from sales of oil and related products between 1995 and 2005. After subtracting the cost of equipment, leases, labor and other operating expenses, the companies posted whopping profits of $336 billion.
Over the same time span, however, the companies spent even more than they earned — $550 billion — on oil exploration and development. Some of them went deeply into debt to finance new ventures, especially during times of lean profits.
Så profiter är inte stöld, profiter är skapade.
Jag vet inte hur många gånger jag får höra borgerliga politiker säga att anledningen till att de inte upplever större politiska framgångar i opinionsundersökningar och i valen än vad de gör, är att de inte är så bra på att få fram sitt budskap. Stämmer det verkligen? Och om det stämmer, vad betyder det då? Vad beror det på?
Som jag ser det beror det på att de allra flesta borgerliga politiker är, precis som deras politiska motståndare, otroligt okunniga inom det allra mesta. Inte minst inom ämnet nationalekonomi. (Jag säger otroligt eftersom man ju skulle kunna tro att de borde veta bättre om de nu är så övertygade om att ett mer kapitalistiskt samhälle är något värt att kämpa för.) Den borgerliga alliansen är nästan alltid oförmögen att leverera moraliska argument för kapitalismen. Men i vissa fall kan de inte ens leverera några ”värdeneutrala” ekonomiska argument för sin sak.
Det är väldigt sällsynt att se några pålästa politiker. I den mån de överhuvudtaget kan sägas vara ”pålästa” är det tyvärr nästan uteslutande i en massa felaktiga teorier (keynesianism och en massa neoklassiskt flum). Och är det inte dem så är det deras ”rådgivare” och ”chefsekonomer” (se moderaternas Anders Borg som ett exempel här).
Sverige har just nu vad som ser ut att vara en oväntat och ovanligt bra tillväxt. Men på grund av bristande kunskaper kan de borgerliga inte leverera några vettiga svar på hur detta kommer sig. Detta gör att socialdemokraterna kan ta åt sig äran för den ekonomiska utvecklingen. Och om de kan göra det, då kan det kosta de borgerliga röster i valet. (Allmänheten är ju knappast några experter i ämnet heller och lär därför inte kunna se igenom socialdemokraternas retorik.)
Det kan i detta samband tyckas märkligt att när jag ibland rekommenderar politiskt aktiva att läsa diverse böcker, då får jag istället höra föraktfulla och ifrågasättande kommentarer. De säger: ”Vad är vitsen med det där? Jag är ju redan övertygad om att kapitalismen är bäst!”
Det är denna anti-intellektualism som är orsaken till att de sällan blir mer pålästa och till att de, val efter val, bara levererar dåliga argument. Sedan undrar de efter valet, förbluffade, hur de inte lyckas ”nå ut med sitt budskap”. De verkar inte begripa att de kanske förlorar valen just eftersom de har lyckats nå ut sitt ”budskap”, dvs sina dåliga argument och förklaringar?
George Reisman har skrivit ett långt men mycket läsvärt artikel, ”Free-Market Science vs. Government Science”. I denna artikel förklarar han varför statligt finansierad vetenskap, dvs socialism inom vetenskap, endast förstör vetenskapen. Vetenskapen måste befrias från staten för att den ska blomstra.
Det här är för övrigt ett perfekt exempel på varför man inte kan ha någon intellektuell frihet, och därmed ingen fri forskning, utan ekonomisk frihet. Vidare är det här ett perfekt exempel på hur initierandet av fysiskt våld endast och uteslutande förstör – hur det från grunden omöjliggör bra, seriös och genuin vetenskap. För som Reisman själv skriver:
State control of science is the attempt to combine opposites. In essence, science is mind; the state is physical force. Science makes its way by means of the voluntary assent of the individual human mind to its recognition of truth. In contrast, the state and what the state sponsors makes its way by means of the use of physical force and the threat of physical force. There is no law, regulation, ruling, edict, or decree made by the state that is not backed by the threat of physical force to compel obedience to it. The state does not say to the individual do or do not do this because of its reasonableness or lack of reasonableness, and take as long as you like before coming around to our position. No. It says, do this or do not do this if you want to stay out of jail and avoid being injured or killed in resisting.
Any financial support the state may provide to science is by means of taxes collected at the point of a gun, from people who know that they will be imprisoned if they do not pay the taxes and injured or killed if they resist being imprisoned. This is a remarkable foundation for the progress of science, much like a purported construction of a laboratory by gorillas.
Thus, the starting point of state-sponsored science is the exact opposite of the starting point of actual science: it is physical force not the voluntary assent of the individual mind.
Fysiskt våld och värden är oförenliga med varandra just eftersom fysiskt våld och förnuft är oförenliga med varandra. Det onda är impotent.
Most studies show unemployment resulting from minimum wages. But a few studies that reach different conclusions are hailed as having ”refuted” the ”myth” that minimum wages cause unemployment.
Some of these latter studies involve surveying employers before and after a minimum wage increase. But you can only survey employers who are still in business. By surveying people who played Russian roulette and are still around, you could ”refute” the ”myth” that Russian roulette is dangerous.
Minimum wage laws play Russian roulette with people who need jobs and the work experience that will enable them to rise to higher pay levels. There is now a glimmer of hope that more people are beginning to understand this, despite political demagoguery.
Medan Per-Olof Samuelsson översätter Ayn Rand till svenska läsare, förmedlar Stefan Karlsson sanningen om den svenska blandekonomin till engelska läsare i sin senaste artikel, ”The Sweden Myth”:
Recently, the so-called Swedish model — that is, the Swedish economic system with high taxes and a big welfare state — has been celebrated again in the press.
The alleged recent success of the Swedish economy has allowed welfare statists both inside and outside of Sweden to argue that high taxes and an extensive welfare state are good for the economy. To fully understand this fallacy, we should review Sweden’s economic history.
Until the second half of the 19th century, Sweden was fairly poor. But far-reaching free market reforms in the 1860s allowed Sweden to benefit from the spreading Industrial Revolution.
And so, during the late 19th and early 20th centuries, Sweden saw its economy rapidly industrializing, driven by the many Swedish inventors and entrepreneurs.
During that time, Sweden produced extraordinarily many inventions, given its small population, including: dynamite, invented by Alfred Nobel (who established the Nobel Prize); the self-aligning ball bearing, invented by Sven Wingquist (who used this to create the SKF company); the sun-valve, invented by Gustav Dahlén (who used it to found industrial gas company AGA); the gas absorption refrigerator, invented by Baltzar von Platen (which was later used by Electrolux).
In addition, there were countless non-inventing entrepreneurs during that period: car manufacturers Volvo and Saab, and telecommunications company Ericsson. Indeed, with just a few exceptions, nearly all large Swedish companies were started during the late 19th and early 20th centuries, which was not only a period of strong growth, but also the time when the foundation for later economic growth was laid…
Läs resten här.
Ibland frågar folk mig om man kan läsa Rand på svenska. Det kan man, men jag brukar alltid rekommendera folk att köpa dem på engelska eftersom jag (subjektivt?) tycker att Rand är känns bättre på engelska. Men sedan finns det de som inte är så bra på engelska eller som av någon annan anledning inte gillar att läsa på engelska. För dessa är en svensk översättning väldigt bra.
Jag tror att Ayn Rands samtliga skönlitterära verk finns översatta till svenska. Jag vet inte hur bra översättningarna är. Jag har, för flera år sedan, skummat igenom en gammal översättning av Hymn (Anthem). För tillfället lade jag inte märke till något underligheter. Men finns problem. Det är bland annat därför som det finns en annan senare översättning som heter Lovsång. Den är gjord av Per-Olof Samuelsson och är förmodligen mycket bättre. Det enda jag verkligen har läst på svenska är Och världen skälvde (Atlas Shrugged), men jag har bara läst den gamla översättningen och den var på sina håll en ren katastrof. Så den skulle jag aldrig rekommendera någon att läsa. Eftersom jag varken har läst De levande (We the Living) eller Urkällan (The Fountainhead), kan jag inte säga något om dem heller. Jag vet inte om det är lätt eller svårt att få tag på någon av dem.
Det finns dock, tack vare Per-Olof Samuelsson, en hel del översättningar av Rands icke-skönlitterära essäer och verk tillgängliga. Den allra första boken av Rand som jag av en ren slump kom över, på Ljungbys bibliotek av alla ställen dessutom, var POS:s översättning av Kapitalismen: det okända idealet (Capitalism: The Unknown Ideal). Detta var för övrigt på den tiden då kapitalismen verkligen var ett, för mig, okänt ideal. (Jag var moderat på den tiden.) Jag vet inte om det är lätt eller svårt att få tag på denna bok, men förmodligen är det svårt. Men även om det nu var flera år sedan jag läste den, vill jag inte minnas att det var några fel på översättningen. Så om ni tvunget vill läsa Rand på svenska och ni vill läsa just denna bok, då är det absolut värt ett försök att hitta den.
Sedan Kapitalismen översattes har Per-Olof även gjort sig besväret att översätta två ytterligare böcker: Själviskhetens dygd (The Virtue of Selfishness) och, numera, Den nya vänstern: den anti-industriella revolutionen (The New Left: The Anti-Industrial Revolution). Jag har läst Själviskhetens dygd och jag kan, för vad mitt ord är värt i detta sammanhang, intyga att det är en väldigt bra översättning. Och jag ser ingen anledning att tro att Per-Olof skulle ha blivit sämre på att översätta med åren. Så därför vågar jag också rekommendera folk som tvunget vill läsa Rand på svenska, att införskaffa ett exemplar av Den nya vänstern. Den är också ganska lätt att få tag på. Ni kan beställa den via Per-Olofs hemsida.
(CNSNews.com) – People sweltering from a heat wave in the Mid-Atlantic region of the U.S. might find cold comfort in the fact that the temperatures of the past few days are not the hottest on record. That ”honor” belongs to a summer 76 years ago — decades before the controversy over ”man-made global warming” began.
”From June 1 to August 31, 1930, 21 days had high temperatures that were 100 degrees or above” in the metropolitan Washington, D.C., area, Patrick Michaels, senior fellow for environmental studies at the libertarian Cato Institute, told Cybercast News Service. ”That summer has never been approached, and it’s not going to be approached this year.”
Between July 19 and Aug. 9 of that year, heat records were set on nine days and they remain unbroken more than three-quarters of a century later. ”That’s hot,” added Michaels, who also serves as professor of natural resources at Virginia Polytechnic Institute and State University in Blacksburg, Va.
Läs resten här.
I min artikel, ”Evasioner på evasioner”, gav jag ett tydligt exempel på människans förmåga att evadera. Men det är inget unikt exempel. Det är många som har enorma svårigheter med att låta bli att evadera. Det är ofta omöjligt att veta vad det är som driver människor till att evadera. Visst, man kan alltid spekulera och få fram väldigt generella svar av typen: ”Sanningen gör ibland ont.”
Det är självklart att om man vägrar inse att islamisk fundamentalism är den fundamentala faktorn till den våg av islamisk terrorism världen har skådat de senaste 20-30 åren – en våg som bara har blivit mer och mer intensiv att det nu bara är en fråga om när innan det har utvecklats till en tsunami som kommer att slå in på land, någonstans, förmodligen i New York – då behöver man inte dra en massa obehagliga slutsatser beträffande världens tillstånd. Man behöver inte dra den obehagliga slutsatsen att vi står på randen till ett nytt världskrig. Man behöver inte dra den obehagliga slutsatsen att invandringen av muslimer är ett stort och växande problem. Det finns många sätt som detta problem yttrar sig. Ett sådant sätt är det allt större problemet med antisemitism och brott med antisemitiska förtecken, som den växande andelen muslimer står för.
Det är i ljuset av det faktum att människor har en oerhörd förmåga att evadera, som det blir intressant att se människors reaktioner till historien. Närmare bestämt utvecklingen före andra världskriget bröt ut. Många undrar rätteligen hur man kunde låta det bli krig, trots alla varningar, alla tecken. Historikern Victor Davis Hanson skrev nyligen en artikel ”The Brink of Madness” i vilken han tydligt redogör för hur historien håller på att upprepa sig. Han skriver:
When I used to read about the 1930s — the Italian invasion of Abyssinia, the rise of fascism in Italy, Spain, and Germany, the appeasement in France and Britain, the murderous duplicity of the Soviet Union, and the racist Japanese murdering in China — I never could quite figure out why, during those bleak years, Western Europeans and those in the United States did not speak out and condemn the growing madness, if only to defend the millennia-long promise of Western liberalism.
Of course, the trauma of the Great War was all too fresh, and the utopian hopes for the League of Nations were not yet dashed. The Great Depression made the thought of rearmament seem absurd. The connivances of Stalin with Hitler — both satanic, yet sometimes in alliance, sometimes not — could confuse political judgments.
But nevertheless it is still surreal to reread the fantasies of Chamberlain, Daladier, and Pope Pius, or the stump speeches by Charles Lindbergh (“Their [the Jews’] greatest danger to this country lies in their large ownership and influence in our motion pictures, our press, our radio, and our government”) or Father Coughlin (“Many people are beginning to wonder whom they should fear most — the Roosevelt-Churchill combination or the Hitler-Mussolini combination.”) — and baffling to consider that such men ever had any influence.
Not any longer.
Our present generation too is on the brink of moral insanity. That has never been more evident than in the last three weeks, as the West has proven utterly unable to distinguish between an attacked democracy that seeks to strike back at terrorist combatants, and terrorist aggressors who seek to kill civilians.
It is now nearly five years since jihadists from the Arab world left a crater in Manhattan and ignited the Pentagon. Apart from the frontline in Iraq, the United States and NATO have troops battling the Islamic fascists in Afghanistan. European police scramble daily to avoid another London or Madrid train bombing. The French, Dutch, and Danish governments are worried that a sizable number of Muslim immigrants inside their countries are not assimilating, and, more worrisome, are starting to demand that their hosts alter their liberal values to accommodate radical Islam. It is apparently not safe for Australians in Bali, and a Jew alone in any Arab nation would have to be discreet — and perhaps now in France or Sweden as well. Canadians’ past opposition to the Iraq war, and their empathy for the Palestinians, earned no reprieve, if we can believe that Islamists were caught plotting to behead their prime minister. Russians have been blown up by Muslim Chechnyans from Moscow to Beslan. India is routinely attacked by Islamic terrorists. An elected Lebanese minister must keep in mind that a Hezbollah or Syrian terrorist — not an Israeli bomb — might kill him if he utters a wrong word. The only mystery here in the United States is which target the jihadists want to destroy first: the Holland Tunnel in New York or the Sears Tower in Chicago.
In nearly all these cases there is a certain sameness: The Koran is quoted as the moral authority of the perpetrators; terrorism is the preferred method of violence; Jews are usually blamed; dozens of rambling complaints are aired…
Yet the present Western apology to all this is often to deal piecemeal with these perceived Muslim grievances: India, after all, is in Kashmir; Russia is in Chechnya; America is in Iraq, Canada is in Afghanistan; Spain was in Iraq (or rather, still is in Al Andalus); or Israel was in Gaza and Lebanon. Therefore we are to believe that “freedom fighters” commit terror for political purposes of “liberation.” At the most extreme, some think there is absolutely no pattern to global terrorism, and the mere suggestion that there is constitutes “Islamaphobia.”
Vad är orsaken till allt detta? Det är vägran att se skillnaden mellan rätt och fel; det är människors benägenhet att blunda istället för att öppna ögonen – och irrationella filosofier som kantiansk subjektivism, pragmatism, pacifism, marxism ger dem rationaliseringen för att göra det:
It is now a cliché to rant about the spread of postmodernism, cultural relativism, utopian pacifism, and moral equivalence among the affluent and leisured societies of the West. But we are seeing the insidious wages of such pernicious theories as they filter down from our media, universities, and government — and never more so than in the general public’s nonchalance since Hezbollah attacked Israel.
These past few days the inability of millions of Westerners, both here and in Europe, to condemn fascist terrorists who start wars, spread racial hatred, and despise Western democracies is the real story, not the “quarter-ton” Israeli bombs that inadvertently hit civilians in Lebanon who live among rocket launchers that send missiles into Israeli cities and suburbs.
Sedan konkluderar han: ”In short, if we wish to learn what was going on in Europe in 1938, just look around.” Men det är just det som är problemet. Hur är det tänkt att människor ska kunna lära sig något av historien, om de inte ens vill studera sin nutid? Det är människor som ”butjo”, människor som evaderar, som blundar inför verkligheten, som gör att det obehagliga de inte vill se bara kommer närmare och närmare, för varje dag som går.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 