Israels FN ambassadör, Dan Gillerman, blev nyligen intervjuad av O’Reilly i FoxNews. Gillerman regerar. Se intervjun här.

Thomas Sowell har skrivit dagens bästa artikel:

One of the many failings of our educational system is that it sends out into the world people who cannot tell rhetoric from reality. They have learned no systematic way to analyze ideas, derive their implications and test those implications against hard facts.

”Peace” movements are among those who take advantage of this widespread inability to see beyond rhetoric to realities. Few people even seem interested in the actual track record of so-called ”peace” movements — that is, whether such movements actually produce peace or war.

Läs resten här.

”Off topic”: Som den Integrerande tänkare jag är ;) , kan jag inte låta bli att anmärka på en sak här: Är inte fredsrörelsen ett ypperligt exempel på vad som enligt Peikoffs DIM hypotes måste betraktas som D? Det som också slår mig här är, återigen, hur bred och tillämpningsbar hans hypotes verkar vara. Oh, jag längtar så efter Peikoffs bok… :P

Man ska inte dra förhastade slutsatser av vad folk säger. Givet denna sanninge, hur ska man då ta till sig centerpartiets uttalande om Irans/Hizbollahs krig mot Israel?

Centerpartiet anser båda parterna bör iaktta återhållsamhet och avstå från våldet. Israel måste ut från Libanon samtidigt som Hizbollah måste lägga ner vapnen och återlämna den israeliska gisslan.

Parterna bör så snart som möjligt återgå till förhandlingsbordet, respektera upprättade avtal och påbörja samtal med varandra.

EU ska ta ett större ansvar i konflikten. EU bör gemensamt och tydligt markera för Israel att de gått för långt och att deras handlande bryter mot folkrätten då de breda bombräderna i hög utsträckning drabbar civila.

EU bör ta initiativ till att starta förhandlingar mellan parterna. När vare sig FN eller USA visar tillräcklig handlingskraft måste EU gå före och ta initiativ för att minska våldet.

Observa att vad som sägs här är så rysligt stereotypiskt att det nästan känns overkligt. Jag kan inte ta det på allvar. Jag tror inte att detta är något centerpartiet säger av övertygelse. När jag läser detta får jag snarare intrycket av de bara säger det eftersom de känner att de måste säga något. Vad som helst.

Men de vill inte vara kontroversiella. Inte i denna fråga. Det är enkelt att följa strömmen och upprepa det som alla andra säger. Då behöver man inte vara rädd för att bli ifrågasatt. Då behöver man inte visa på att man verkligen drivs av en genuin övertygelse om att man har rätt.

För att våga vara kontroversiell måste man ha egna tankar och övertygelser om ett ämne. Om man inte verkligen vet varför man tycker det man tycker, då kan man inte heller fullt ut i det offentliga stå för sina åsikter. Försök, offentligt, ta ställning för något som ni vet är kontroversiellt, utan att först göra er förundersökning i ämnet, och se hur länge ni kan stå emot alla argument och utskällningar som väntar er.

Centerpartiet är, uppenbarligen, inte ett parti som är rädd för att ifrågasätta politiskt korrekta självklarheter. Se bara på deras förslag för att ta itu med ungdomsarbetslösheten. Trots hot och attacker från ”osynliga partiet”, och massiv kritik från LO, har de inte vikit sig en tum. Vad är skillnaden? Detta är en till synes genuin övertygelse från centerpartiets sida. Detta är en övertygelse baserat noggrannt logiskt övervägande och fakta.

Därför tror jag inte att centerpartiet verkligen menar detta när de säger det. Och därför tycker jag inte att man ska klandra dem alldeles för hårt för detta uttalande. Det är bekvämt. Det är fegt. Det är fel i sak. Men det är inte tillräckligt för att antyda att centerpartiet verkligen ser på Israel och terroristerna som moraliskt ekvivalenta parter, eller att de verkligen tror att förhandlingar med terrorister kan eller kommer att fungera, eller att Hizbollah har några legitima krav att komma med, etc.

Vi får inte glömma bort att det finns modiga centerpartister som däremot har gjort sin hemläxa och som därför vågar sticka ut med sina övertygelser. CUF:s ordförande Fredrik Federley gjorde det nyligen och för detta förtjänar han verkligen beröm.

FoxNews:

WASHINGTON — The House on Wednesday failed to override President Bush’s first veto of his five-and-a-half-year administration, cast earlier in the day when he rejected a bill that would have provided more federal funding for embryonic stem cell research.

The vote, 235-193, was less than the two-thirds needed to forward the bill to the Senate for its consideration.

”If this bill were to become law, American taxpayers for the first time in our history would be compelled to fund the deliberate destruction of human embryos. Crossing this line would be a grave mistake and would needlessly encourage a conflict between science and ethics that can only do damage to both and harm our nation as a whole,” Bush wrote in a letter to the House explaining his decision to veto the measure.

…

Bush spoke in the East Room after vetoing the measure, saying he did so to uphold values on human life.

”In this new era, our challenge is to harness the power of science to ease human suffering without sanctioning the practices that violate the dignity of human life,” Bush said in the East Room of the White House after vetoing the measure.

…

In August 2001, Bush permitted existing federal research to continue, but has fervently advocated against increased government funding. He and others argue that stem cells that come from human embryos — unlike stem cells derived from adults — can only be harvested through the loss of a human life.

”The president believes strongly that for the purpose of research, it’s inappropriate for the federal government to finance something that many people consider murder. He’s one of them,” said White House spokesman Tony Snow.

Det är omoraliskt av Bush att stoppa den statliga satsningen på embryonal stamcellsforskning. Nej, staten bör naturligtvis inte ägna sig åt någon sådan här forskning överhuvudtaget. Men nu när staten, tyvärr, finansierar den bör inte religiösa (irrationella) överväganden av den typ som Bush kommer med få styra över den statliga budgeten för forskning.

Att avfärda livsbejakande forskning med stora potential på religiösa grunder är inte bara omoraliskt med tanke på vilken nytta denna forskning kan ge. Det är också omoraliskt eftersom det utgör en kränkning av religionsfriheten. Stat och kyrka ska, som USA:s konstitution gör klart, vara åtskilda. Av exakt samma anledning som stat och kyrka ska vara separerat när det kommer till undervisningen, varför kreationism och ”intelligent design” inte bör undervisas i de offentliga skolorna, bör staten inte låta religion påverka hur den statligt finansierade forskningen ser ut. Men det är just detta som Bush gör.

Att förstöra embryon är, tvärtemot vad Bush säger, inte mord. Ty dessa embryon är inte människor. De har därför inga rättigheter. Och det finns absolut inga rationella grunder för att tala om dessa embryon som människor. De som menar att dessa embryon är människor, och att det därför är mord att förstöra dem för forskningens skull, gör det på strikt religiösa grunder. De menar nämligen, i princip, att eftersom ”livet börjar” vid befruktningen, så är ett embryo är bara en ”väldigt liten människa”. Man skulle kunna tro att de här talar om ”småfolk” eller dvärgar. Men vad de på fullaste allvar menar är att små klumpar av några hundra celler, som saknar både kroppsdelar och förmågan att tänka, känna eller varsebli, är ”människor”.

Så Bush vill alltså att miljontals människor som med hjälp av embryonal stamcellsforskning kan bli botade ska offras för att skona dessa klumpar av celler. Och detta, menar han, är att visa ”respekt” för livets värde? Nej, vad detta visar, tvärtemot, är att han är anti-liv.

SvD:

I en omfattande statlig tv-kampanj som inleddes i dag uppmanas iranierna att inte köpa ”sionistiska” produkter; till exempel Coca-Cola, Pepsi, Calvin Klein och Nestlé.

En ofta upprepad reklamsnutt menade att Pepsi står för ”Pay Each Penny to Save Israel”, alltså att varje penny går till att rädda Israel. Även Coca-Cola fick sig en känga.

”Den här firman stödjer öppet Israel och har till och med sagt att den är beredd att avsätta en stor summa pengar för att få den Islamiska republiken på fall”, sades i statlig television.

Världens ledande processortillverkare Intel pekades ut som en av Israels största supportrar.

Antar jag får börja köpa mer Coca cola då. ;)

Kom förresten att tänka på en kolumn som jag läste igår, men som jag lyckades glömma bort tills nu. Boris Benulic skrev en väldigt bra kolumn. Han observerar att det råder en enorm brist på hantverkare i Sverige. Han observerar att problemet är fackföreningarna som ju motarbetar konkurrens från billig arbetskraft från utlandet. Lösningen är en fri marknad. Låt polacker med flera få komma hit. Det vinner vi alla på. (Det säger för övrigt inte lite om vår kultur, när måste söka sig till en företrädare för den gamla (marxistiska) vänstern, för att få höra en liten dos av förnuft.) Och apropå fackföreningarna skriver han:

I dessa valtider pågår en kampanj där olika personer betraktar oss från valaffischer betalda av LO, och affischerna har budskapet ”Jag bygger Sverige!” Och många med mig tänker nog: Jättefint hörninini, men jag är rätt nöjd om jag hittar folk som bygger om min kåk. Dessutom: Om man närmare betraktar det abstrakta begreppet ”Sverige” så består det väl rent konkret av hus som mitt – och inte är det någon som bygger på det. Så det där Sverige som byggs, var byggs det, egentligen?

Oh, Benulic! Så talar en sann Aristoteliker! *trånar högt för mig själv*

Robert Tracinski har på sistone skrivit två nya op-eds som har blivit publicerade på bland annat http://www.realclearpolitics.com. ”The War Comes to Us”:

If, in the face of repeated threats and provocation by an aggressive dictatorship, you refuse to go to war, the war will eventually come to you.

That’s the meaning of Iran’s de facto declaration of war against Israel–which is, ultimately, a new war Iran is waging against the US. Iran is so desperate for war with the West that it is bringing the war to us, openly and willfully initiating a regional conflict that may soon involve three of Iran’s proxies–Hamas, Hezbollah, and Syria–fighting against America’s proxy, Israel.

The danger for us is that, in seeking to avoid an unavoidable war with Iran, we have allowed Iran to start the conflict on terms that it believes will be most favorable to it.

Den andra heter ”What Part of ‘War’ Don’t We Understand?”:

Political debates tend to be moved forward by new facts generated ”on the ground.” At these moments, it is far easier to convince people of the truth, because that truth is tied directly to facts people can see out in the world.

Hezbollah’s initiation of a war with Israel is one of those moments.

A few of us have been saying for years that the War on Terrorism is not just about Israel by itself or Iraq by itself–that it is a ”regional war,” as Michael Ledeen has put it, in which the US and its allies are being attacked by an ”Islamist Axis” connecting Iran to its network of terrorist proxies across the Middle East.

Now this is everybody’s headline.

Samtidigt har folket vid ARI skrivit två nya op-eds som förklarar USA:s roll i krisen i Mellanöstern.

Peter Schwartz förklarar i sin artikel, ”Freedom vs. Unlimited Majority Rule”, hur USA:s försök att sprida demokrat i regionen har resulterat i att terroristerna har stärkt sina positioner. Det är så det går när man förväxlar demokrati med frihet:

America helped empower Hezbollah, by confusing the idea of freedom, which rests on the principle of inalienable individual rights, with the idea of democracy, which rests on the principle of unlimited majority rule.

Hezbollah, which has been waging war on Israel, and America, for years, is the immediate cause of the current fighting in the Middle East. The broader cause, though, is the United States government.

When Washington declared that freedom could be advanced by elections in which Hezbollah participated, and by which it became part of Lebanon’s government, we granted that terrorist entity something it could never achieve on its own: moral legitimacy.

We gave legitimacy to Hezbollah–just as we did to such enemies as Hamas in the Palestinian Authority and the budding theocrats in Iraq and Afghanistan. These people all came to power through democratic elections promoted by the U.S. But a murderer does not gain legitimacy by getting elected to the ruling clique of his criminal gang–nor does anyone gain it by becoming an elected official of an anti-freedom state.

The premise behind the Bush administration’s policy is the hopeless view that tyranny is reversed by the holding of elections–a premise stemming from the widespread confusion between freedom and democracy.

Onkar Ghate förklarar i sin artikel, ”The Indispensable Condition of Peace”, vad USA kan och måste göra för att hjälpa Israel och skapa ett fredligare Mellanöstern:

As Israeli soldiers reenter Gaza and bomb Lebanon, and Israeli citizens seek shelter from Hezbollah’s missiles, the world despairingly wonders whether peace between Israel and its neighbors can ever take root. It can–but only if America reverses course.

To achieve peace in the Middle East, as in any region, there is a necessary principle that every party must learn: the initiation of force is evil. And the indispensable means of teaching it is to ensure that the initiating side is defeated and punished. Decisive retaliatory force must be wielded against the aggressor. So long as one side has reason to think it will benefit from initiating force against its neighbors, war must result. Yet this is precisely what America’s immoral foreign policy gives the Palestinian Authority, Hamas and Hezbollah reason to think.

Israel is a free country, which recognizes the rights of its citizens, whatever their race or religion, and which prospers through business and trade. It has no use for war and no interest in conquest. But for years, Arafat and the Palestinian authorities, with the aid of Iran, Syria, Saudi Arabia and other states, sought not to learn the conditions of freedom, but to annihilate the only free nation in their midst: Israel. Did the United States demand that the Palestinian leadership be destroyed?

No.

Trevlig läsning!

Thomas Sowell om ”våldspiralen”:

The ”cycle” notion suggests that each side is just responding to what the other side does. But just what had Israel done to set off these latest terrorist acts? It voluntarily pulled out of Gaza, after evacuating its own settlers, and left the land to the Palestinian authorities.

Terrorists then used the newly acquired land to launch rockets into Israel and then seized an Israeli soldier. Other terrorists in Lebanon followed suit. The great mantra of the past, ”trading land for peace,” is now thoroughly discredited, or should be.

But facts mean nothing to people who are determined to find equivalence, whether today in the Middle East or yesterday in the Cold War.

Kristdemokraterna är parti som många förknippar med ett stort engagemang för etik. Detta är ett parti som säger sig ta etik, kristen etik, på allvar. Jag måste redan här påpeka att jag inte alls är sympatiskt inställd till kristendomen som religion och i synnerhet inte till den kristna etiken. Men det är härvidlag helt irrelevant för den kommande diskussionen. Poängen är att kristdemokraterna gör anspråk på att stå för den kristna moralen i svensk inrikespolitik.

Så här skriver de på sin hemsida: ”Kristdemokraterna bildades inte för att slå vakt om en särskild samhällsgrupps intressen, utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken.” Givet detta skulle man ju kunna förvänta sig ett och annat. Men sanningen är att kristdemokraterna är inget annat än den värsta och vidrigaste sortens hycklare. De tar inte sin egen moral med något allvar alls.

Det finns många saker som man kan anmärka på, inklusive det faktum att de förespråkar kristen etik till att börja med. Men det är egentligen inte relevant här. Saken är den att kristdemokraterna, i enlighet med deras religiösa och moraliska övertygelser, betraktar abort som omoraliskt och fel. De ser det nämligen som mord. Så här skriver de i sitt principprogram:

Det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att fullfölja graviditeten. Mot bakgrund av människovärdesprincipen är det omöjligt för staten och lagstiftaren att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som en abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks.

Jag vill här för ett kort ögonblick bortse ifrån att abort inte är mord. Låt oss bara anta för ett ögonblick att vi håller med dem om att abort faktiskt är mord. Om så, då skulle man ju kunna tro att kristdemokraterna intar ett kompromisslöst ställningstagande för att förbjuda abort, inte sant? Om det var vad ni trodde, då tar ni fel.

”Lösningen på detta dilemma är emellertid inte förbud.” Varför inte? ”Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa.” Detta är i princip som att säga att det är meningslöst att förbjuda mord i allmänhet. Erfarenheten visar nämligen klart och tydligt att somliga har en benägenhet att begå mord alldeles oavsett vad lagarna än säger. (Varför bryr sig förresten kristdemokraterna helt plötsligt om dessa kvinnors liv och hälsa? De är ju medskyldiga till mord. De är moraliskt sett, givet deras kristna etik, lika onda som abortläkarna själva.)

Så här har vi alltså ett parti som inte vill förbjuda vad de måste betrakta som ett statligt sanktionerat massmord. Varför? Därför att det ”fungerar inte”. Det är inte ”praktiskt”. Hur ska man kunna se på ett sådant här parti, utan att konstatera att det är, moraliskt sett, genomruttet?

Låt oss anta för ett ögonblick att det vore rationellt att betrakta civila som oskyldiga endast och allena eftersom de är civila, varför varje civilt offer är en stor tragedi, som bör undvikas så långt det är möjligt. Även om vi antar detta, hur kan då reaktionerna i medierna vara ”proportionerliga”? Bör de inte följa sina egna rekommendationer och vara lite mer ”återhållsamma” i sin kritik mot Israel?

För om det nu var sant, som Hizbollah säger, att Israel avsiktligen attackerar civila, vad är då ”bevisen” för det? Jo, att nästan 150 civila har dödats sedan kriget startades av Hizbollah för fem dagar sedan. Men bevisar inte detta i själva verket att Israel inte gör sitt yttersta för att av ren blodtörst göra slut på så många civila som de bara kan? Jo, det är ju precis vad det bevisar. Israel har den militära förmågan att göra slut på hela Libanon väldigt snabbt och lätt – om de bara ville. Uppenbarligen vill de inte.

Vad beror det på? Förutom att de inte drivs av någon blodtörst, så bryr de sig uppenbarligen alldeles för mycket om världsopinionen som ju ständigt kräver av dem – som är offret här – att hålla tillbaka, att inte göra sitt yttersta för att försvara sig, att skona civila, etc. Denna vädjan kommer även ifrån Vita huset. Vi hör däremot ingen säga att Hizbollah, Hamas eller staterna som står bakom dem, som ligger bakom allt detta, Iran och Syrien, ska visa på ”återhållsamhet” eller ”proportionalitet”.

Vem har rätt eller fel i den här konflikten är inte en fråga om vem som svarar mest ”proportioneligt” eller i enlighet med ”folkrätten” eller vem som håller sig inom Genevekonventionen. Det är en fråga om principer. Detta är något som ständigt ignoreras av våra intellektuella och kommentatorerna i medierna. I vår otroligt pragmatiska kultur, är detta inget som förvånar mig. Men det är inte desto mindre oerhört frustrerande att se människor diskutera i evigheter vad som krävs för att uppnå en lösning här, bara för att efter mycket om och men komma fram till att det i bästa fall är otroligt komplicerat och kommer ta otroligt lång tid, eller i värsta fall att ingen lösning finns tillgänglig.

Tack och lov har de fel. Helt fel. Om man bara väljer att acceptera rationella principer, inser man mycket snabbt vad det är som är problemet och hur man ska lösa det. Man inser då även hur irrationell kritiken mot Israel egentligen är.

Vem startade kriget? Det är, som vanligt, inte Israel. Det är Hamas, Hizbollah, Iran och Syrien. Så vem bär då ansvaret för samtliga offer i denna konflikt? Det gör dessa parter. Inte Israel. Israel har i enlighet med principen om självförsvar rätt att använda allt våld som krävs för att försvara sig, för att göra slut på fiendens förmåga och vilja att fortsätta föra krig mot dem. Exakt hur mycket eller lite våld det innefattar, bestäms av omständigheterna och är upp till militärstrategerna att avgöra. Israel bör inte avstå från att göra vad som krävs för att vinna kriget, bara för att svaret ska vara ”proportionerligt”.

De som kräver ”proportionalitet”, tycks mena att Israel – en oskyldig och väsentligen fri nation – ska gå med på att deras medborgare bli kidnappade och slaktade, eftersom det bara är ett fåtal. Var drar man gränsen för vad som är rimligt att ”acceptera”? Varför ska man överhuvudtaget acceptera detta? Det finns inget rationellt svar på dessa frågor. Inte så länge man envisas med att inte vända sig till rationella principer. Istället ska det avgöras, som pragmatiker alltid föreslår, genom helt godtyckliga gränsdragningar som bestäms av vad som är ”rimligt” och ”praktiskt, dvs av vad som tillfredställer världsopinionens anti-Israeliska känslor för tillfället.

Vad betyder idén om ”proportionalitet” i verkligheten? Det finns som jag ser det bara ett sätt att förstå sig på denna idé. Anta att Hamas spränger ihjäl en Israel, då ska Israel svara med att bara döda en palestinier, eller, på sin höjd kanske ha sönder ett hus utan att några människor skadas eller dödas. Hur ska detta få ett slut på kriget? Hur ska det stoppa terroristernas förmåga att genomföra attacker? Hur ska det bryta de civilas vilja att fortsätta stöda slaktandet av israeler? Sanningen är förstås den att det inte hjälper det minsta och endast kommer att dra ut på kriget, stärka fienden i sin tro att de kan vinna kriget, köpa tid åt fienden att mobilisera för nästa attack, osv.

Så de som kräver att Israel ska visa på ”återhållsamhet” och svara mer ”proportioneligt”, menar egentligen att Israel inte har någon rätt att försvara sig och därmed inte har någon rätt att existera och att de därför inte ska göra vad som krävs för att faktiskt försvara sig. Vad är rationellt med denna position? Absolut ingenting. Och tvärtemot vad dess förespråkare säger och pragmatiskt har övertygat sig själva om, kommer kravet på ”proportionalitet” inte leda till fred. Det kommer endast att leda till ett mer utdraget krig, med mer blod, död och förstörelse. Fler oskyldiga civila, israeler såväl som libaneser kommer att dö. Ändå är det ”proportionalitet” de envisas med att förorda.

Om det bara var fråga om lite mer ”återhållsamhet” och ”proportionalitet” hos dessa människors irrationalitet.