Anders Gustafsson skrev nyligen en artikel i nättidningen Captus. Captus beskriver sig själva på detta sätt:
Captus Tidning är ett forum för intellektuell borgerlig idédebatt som i första hand syftar till att ge unga och talangfulla frihetliga skribenter möjligheten att exponera sina idéer och sitt skrivande. Captus Tidning utkommer varje vecka och är en av Sveriges mest lästa intellektuella debattidningar.
Så det är uppenbarligen ingen större överraskning att Captus inte bryr sig om vad det är de publicerar. Innehållet ska innehålla, får man förmoda, ”borgerliga” idéer, värderingar och åsikter. Men vad betyder det? Uppenbarligen betyder det inte ett kompromisslöst moraliskt försvar av individualism och frihet som värden. Anders Gustafssons artikel bevisar det.
I denna artikel säger sig Gustafssons vilja argumentera emot värnplikten. Det var rubriken som lockade mig att läsa den: ”Värnplikten – Slaveri eller solidaritet?”. Och som väntat var det också en intressant läsning. Inte för att Gustafsson sade någonting som var sant eller vettigt, utan för att jag inte kunde tro att man skulle kunna publicera en sådan här artikel i Captus. I denna artikel argumenterar en person för att staten har rätt att förslava människor. Detta i en ”borgerlig” tidning. De flesta borgerliga debattörer och politiker skulle inte våga säga en sådan sak explicit, även om de implicit tycks dra samma slutsats i och med de försvarar och till och med vill expandera välfärdsstaten. Gustafsson gör det som om han inte alls förstår vad som är kontroversiellt med ett sådant påstående.
Värt att notera är att det förs ingen som helst explicit diskussion om solidaritet i själva artikeln; förmodligen beror det på att man inte kan försvara slaveri med hänvisning till någon ”solidaritet”, för hur ska man då förklara den fullständiga avsaknad av ”solidaritet” till slavarna som ett sådant försvar skulle innebära?
Gustafsson inleder sin artikel med ett ”förtydligande”:
Värnplikt är inte, som många nyliberal [sic] anser, en form av slaveri. Även om det endast skulle existera en nattväktarstat i Sverige skulle det finnas ett behov av en försvarsmakt för att skydda landet från yttre och inre fiender. På samma sätt som staten har rätt att med våld stjäla medborgarnas pengar (skatt) så har staten rätt att med våld stjäla deras tid och kraft (värnplikt). Om man anser att staten har rätt att ta något ifrån medborgarna varken tid eller pengar, så kommer man onekligen hamna i en position där det enda man kan försvara är anarko-kapitalism. Eftersom det troligen är så få människor som bekänner sig till den positionen orkar jag inte argumentera mera om saken, även om jag personligen är väldigt skeptiskt till att en sådan stat skulle kunna vara stabil.
Allt detta är fel från början till slut. Varför? Låt mig förtydliga.
Värnplikt är en form av slaveri på samma sätt som skatt är det – eller för den delen slaveriet i Amerika eller fd Sovjetunionen var det. Det finns ingen principiell skillnad. Slaveri handlar om att man under hotet av fysiskt våld tvingas arbeta för andras skull. Skatt innebär ju att man flera månader om året tvingas jobba för någon annan (staten eller mera konkret de som försörjs via välfärdsstaten). Och att tvingas arbeta inom försvaret mot sin vilja är också en form av slaveri detta eftersom man tvingas bidra för att förse landet med en armé. Och det är slaveri även om man får ”betalt” i någon mening. (Även slavarna i Amerika fick kost och logi.) Poängen är att man jobbar under hot om fysiskt våld. Det är detta som gör det till tvång.
Stater som sådana har inga rättigheter. Det är bara människorna som har rättigheter. Statens enda auktoritet – rättmätiga och legitima makt – kommer från medborgarnas samtycke. Ingen människa har rätt att tilldela staten någon auktoritet att initiera bruket av våld av samma anledning som ingen människa till att börja med har någon rätt att initiera bruket av våld.
Människorna har bara rätt att delegera staten uppgiften att under objektiva lagar se till att skydda oss. Varje människa har rätt till liv och därför också rätt att försvara sig. Det är med hänvisning till denna rätt som varje människa har rätt att delegera denna uppgift till staten. Staten har inga rättigheter; den har bara tillstånd och det är folket som bestämmer vad staten har tillstånd att göra. Vilka tillstånd staten har bestäms mest rationellt genom en konstitution som objektivt definierar och sanktionerar statens uppgift och auktoritet – och därmed begränsar vad den har tillstånd att göra och inte tillstånd att göra. Men några rättigheter har staten inte.
Alternativet till en ”nattväktarstat” med ”rätten” att förslava är inte ”anarko-kapitalism” dvs anarkism. Alternativet är en riktig nattväktarstat – en stat vars enda uppgift är att skydda individens liv, frihet och egendom. En äkta nattväktarstat har inte rätt att stjäla medborgarnas pengar av samma anledning som en skurk inte heller har det. En nattväktarstat har inte rätt att initiera bruket av våld. Varken för att finansiera statens verksamhet eller också för att förse landet med ett försvar.
Nu ska det poängteras, innan någon som avsiktligen vill missförstå mig börjar öppna sin mun, att avskaffandet av skatt som källa för statens inkomster är det sista steget. Att behålla det som inkomstkälla fram till dess man har avskaffat den är inte detsamma som att sanktionera det som en institution, det är att inse att övergången från dagens välfärdsstat till en nattväktarstat kommer att ta tid, och att ingenting kan eller bör ske över en natt. Så länge man argumenterar för avskaffandet av välfärdsstaten utifrån moralprincinpen att varje människa har rätt att existera för sin egen skull, som ett självändamål, varför skatten till slut måste avskaffas som det sista steget i övergången till ett helt fritt samhälle, så sanktionerar man inte det som en institution.
Gustafsson fortsätter:
Men om nu har staten har rätt att kräva människor på dess tid och pengar, så borde den, eftersom det innebär våld och förtryck, använda denna möjlighet så lite som möjligt.
Så staten har rätt att initiera bruket av våld? Varför ska man då begränsa det? Varför ska man opponera sig emot det? Ingen speciell förklaring ges mer än att man trots allt borde göra det eftersom statens rättigheter implicerar våld och förtryck. Så implicit medges det här att staten inte gör helt rätt i att initiera bruket av våld. Inte desto mindre känner sig författaren, Anders Gustafsson, sig nödgad att fortsätta att tala om statens påstådda ”rätt” att förslava människor. Det har överhuvudtaget inte getts någon som helst förklaring till varför staten har denna rätt, förutom att Gustafsson inte gillar vad han ser som det enda alternativet, nämligen anarko-kapitalism.
En annan sak som är viktig för att systemet ska vara moraliskt är att alla i samhället utsätts för förtrycket i lika utsträckning, dvs alla betalar skatt eller genomför värnplikt.
Så förtryck och slaveri är moraliskt om det är ”lika för alla”? Snacka om hur egalitarianism kan försvara de värsta av övergrepp. Men låt gå för denna perversion. Gustafsson anser uppenbarligen att denna perversa princip är värd att använda sig av för att veta vad som är en lämplig nivå på statens förtryck och slaveri. För strax därefter kommer han med sitt argument emot värnplikten:
Här kommer alltså ett av mina argument mot värnplikten: Systemet är idag fullkomligt godtyckligt i sitt tvångsutövande. Idag är det en minoritet av alla män i en årskull som genomför värnplikt, och även om de flesta som mönstrat och inte velat göra lumpen sluppit, så har det funnits fall där folk som inte velat har tvingats in. Om systemet med tvång ska ha någon som helt moralisk grund, så borde det innefatta alla i en årskull (helst också kvinnor, det finns inga vettiga anledningar till att kvinnor skulle vara sämre soldater än män).
Slaveriet är inte fel som sådant. Staten har rätt att förslava. Problemet är bara att slaveriet är godtyckligt. (Som om det fanns någon som helst rationell förklaring till varför något slaveri överhuvudtaget skulle kunna vara motiverat och därmed inte godtyckligt.) Ur detta följer sedan nästa slutsats i resonemanget, nämligen att Gustafsson ”tycker … att värnpliktsystemet är omoraliskt som det ser ut idag, men inte som det såg ut för 25-30 år sedan, då verkligen samtliga genomförde sin värnplikt…”
Men detta betyder inte att Gustafsson vill återinföra detta ”moraliska” slaveri. Det vore onödigt med tanke på att vi inte står inför samma hot som vi gjorde förr, detta i och med Sovjetunionen inte längre finns. Men detta är också den enda anledningen som tycks motivera honom dvs ”praktiska överväganden”. Och det är bara därför som han ser ett värde i en yrkesarmé och det är bara ur detta avseende som han anser att moderaternas förslag om att ersätta dagens system med en yrkesarmé är en bra idé.
Detta är utan tvekan något av det värsta jag har läst. Jag är uppriktigt sagt överraskad över att Captus kan sjunka så lågt att de publicerar något så hemskt. Jag hade inte blivit överraskad om artiklar av detta slag hade publicerats i en kommunistblaska eller liknande. Men i Captus? Och om sådana som Gustafsson är representativa för de borgerliga och deras ”värderingar”, då är det inte undra på att de borgerliga också har varit och är en så otroligt värdelös opposition. Ty man kan inte argumentera för friheten om man anser inte är villig att på moraliska grunder argumentera för individens rätt att leva för sin egen skull. Man kan inte försvara kapitalismen på altruistiska och kollektivistiska grunder.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 