James S Valliant har skrivit en artikel om hur fri invandring faktiskt lär göra det lättare att stoppa terrorister från att komma in i USA. En mycket intressant infallsvinkel på problemet. Och jag måste nog säga att jag är benägen att hålla med honom. Läs den här.
Kategori: Objektivism
Essätävling
Timbro har startat en trevlig essätävling:
AYN RANDS idéroman OCH VÄRLDEN SKÄLVDE gavs ut första gången 1957. Sedan dess har den engagerat, inspirerat och upprört läsare i generation efter generation med sin ambition att inte bara presentera en spännande berättelse, utan även grunderna till en radikal filosofi. Med anledning av förra årets nyutgåva av Och världen skälvde arrangerar nu Timbro och Captus Tidning en essätävling kring boken och dess samtidsrelevans.
Läs mer här!
Blåser det högervindar?
Moderaterna och de borgerliga leder bland ungdomarna. Många tar detta som att det numera blåser friska ”högervindar” bland ungdomarna. De jämför med hur det var för bara några år sedan när det istället blåste ”vänstervindar”. Jag personligen ser inte detta som något att glädjas över.
Moderaterna har länge varit till höger om sina egna medlemmar (framför allt kommunalpolitikerna) och väljare. Så när de väl närmar sig mitten och därmed går mot vänstern, då är det istället ett tecken på att det fortfarande blåser ”vänstervindar” i Sverige, eller rättare sagt ”mittenvindar”, och att de borgerliga tar del av den i större utsträckning. Svenskarna har vad jag vet inte blivit ett dugg mer liberala (eller för den delen rationella) de senaste fyra åren.
Om min analys stämmer, då är det inte liberalismen som har vunnit mark, utan bara en ännu mer välfärdsétatistisk borgerlighet som har vunnit mark. Det är också möjligt att det vi ser är ett uttryck för att folk, arbetslösa ungdomar i synnerhet, är trötta på regeringen och är villiga att pröva på något ”nytt”. Men det behöver inte betyda att ungdomar helt plötsligt har blivit frälsta i övertygelsen om att det Sverige behöver är mindre skatt och bidrag.
Det vore genuint roligt om det blåste riktiga ”högervindar” i Sverige, men jag har inte sett skymten av dem. För hur ser det faktiskt ut en vanlig vardag i dagens Sverige? Politiker från höger och vänster föreslår det ena socialistiska förslaget efter det andra, regeringen är en ren katastrof ur alla tänkbara avseenden, men det tycks endast göra att fler och fler säger sig sympatisera med dem, samtidigt är det en ”vänstervecka” i Lund precis som om de övriga 51 veckorna inte räckte (och naturligtvis var det ingen som lade märke till att det var en vänstervecka, just eftersom alla veckor är vänsterveckor), ad infinitum…
Nej, först när jag ser folk i drivor läsa Atlas Shrugged och Capitalism: A Treatise on Economics eller The Capitalist Manifesto, på tåget, kan jag tänka mig att börja tala om en ”högervåg”… ;)
Altruism och våld
I USA har det rapporterats om ”gas rage”. Det vill säga, amerikaner har blivit så förbannade över de höga bensinpriserna att de har börjat skälla ut eller t o m våldföra sig på personalen på bensinmackarna. (I andra fall har folk bara smitit iväg utan att betala för sig.) Notera vad detta beteende säger oss: ”Jag har rätt till billig eller gratis bensin”. Men tänk om ingen är villig att förse dig med billig eller gratis bensin? Då är det vanligaste svaret: ”Då får jag väl helt enkelt tvinga honom att ge mig den.” Översättning: jag rånar honom. I Sverige har vi sett en liknande situation där människor som inte blir sjukskrivna har blivit hotfulla mot läkare. I Hollywood glorifieras denna moralfilosofiska position i många filmer som t ex John Q med Denzel Washington. Positionen är förstås altruismen.
Detta är inte bara ett bra exempel på hur altruismen motiverar offrandet av andra – helt i enlighet med altruismens inneboende logik – det är även ett bra exempel på hur altruismen motiverar angreppsvåld. Leonard Peikoff skrev:
Some unphilosophical, eclectic altruists, invoking such concepts as ”inalienable rights,” ”personal freedom,” ”private choice,” have claimed that service to others, though morally obligatory, should not be compulsory. The committed, philosophical altruists, however, are consistent; recognizing that such concepts represents a individualist approach to ethics and that this is incompatible with the altruist morality, they declare that there is nothing wrong with compulsion in a good cause – that the use of force is to counteract selfishness is ethically justified – and more: that it is ethically manditory.
Every man, they argue, is morally the property of others – of those others it is his lifelong duty to serve; as such, he has no moral right to invest the major part of his time and energy in his own private concerns. If he attempts it, if he refuses to voluntarily to make the requisite sacrifice he is by that fact harming others, i.e., depriving them of what is morally theirs – he is violating men’s rights, i.e., the rights of others to his service – he is a moral delinquent, and it is an assertion of morality if others forcibly intervene to extract from him the fulfillment of his altruist obligations, on which he is attempting to default. Justice, they conclude, ”social justice,” demands the initation of force against the non-sacrificial individual; it demands that others put a stop to his evil. Thus has moral fervor been joined to the rule of physical force, raising it from a criminal tactic to a governing principle of human relationships. (The Ayn Rand Lexicon, s 9)
PS: Jag vet, det har inte varit mycket bloggande på sistone. Men jag har varit lite upptagen med studier. Har jobbat på min uppsats och har snart terminens sista tenta. Men efter tentan, kommer jag att börja blogga igen i samma omfattning som tidigare. Jag har en del inlägg liggandes som väntar på att publiceras. Ska bara ta mig tiden att redigera dem först.
”Precis så anstötligt som det låter”
Ibland har man ingenting att säga. Ibland har man inte tid. I vilket fall som helst har jag inte uppdaterat min blogg på några dagar. Så blir det ibland. Tack och lov finns det andra som har något att säga. Per-Olof Samuelsson har publicerat en nygammal artikel på sin hemsida. Den heter ”Precis så anstötligt som det låter” och utgör ett svar på en lika gammal och förvirrad artikel om Ayn Rands moralfilosofi av Danne Nordling. Tyvärr brydde sig inte Nordling om att ta till sig Samuelssons invändningar och kommentarar. Han evaderade dem istället. Nyligen publicerade därför Nordling ett blogginlägg där han kom med fler liknande kommentarer.
Hela inlägget var oerhört osammanhängande och förvirrande. Men det var framför allt felaktigt. Nordlings tes i sitt blogginlägg var att Rand i själva verket inte förespråkade egoism och att hon därför inte bör betraktas som en företrädare för etisk egoism. Men detta är förstås inget annat än rent struntprat.
Jag själv konstaterade att Nordlings grundläggande fel ligger i att avfärda Rands om en företrädare av egoism, bara för att Rand inte delade den traditionella – och fullständigt felaktiga – synen på egoism som ju går ut på att egoism handlar om man ska offra andra för sig själv. Men detta är, konstaterade jag, ju bara en fråga om vad som ligger i människas egenintresse, inte huruvida man bör vara egoist eller inte.
Det fanns förstås mycket mer förvirrade inslag i hans inlägg och jag kan därför förstå om alla inte förmådde att se igenom Nordlings nonsens. Och de som inte förmådde att se igenom Nordlings nonsens bör läsa Samuelssons artikel. Den visar inte bara på så många sätt varför Nordling har helt fel beträffande Rands otvetydiga ställningstagande för egoismen. Den visar även att Nordling har inget lärt sig och att han har ingen som helst avsikt att lära sig heller. Han är, åtminstone när det kommer till Rand, ännu en i raden av oärliga kommentatorer.
Varför altruism?
Craig Biddle från Principles in Practice-bloggen skrev nyligen ett utomordentligt inlägg i vilket han grundligen visar att man inte kan motivera altruismen på logiska grunder: Altruism: The Morality of Logical Fallacies. Läs!
Ja, Rand var ”etisk egoist”.
Danne Nordling skrev nyligen ett mycket förvirrat inlägg om Ayn Rands moralfilosofi. Det finns mycket som är snurrigt i Nordlings inlägg liksom hans kommentarer varför jag tänker fokusera mig på det mest väsentliga. Frågan som Nordling ställer sig är: ”Var Ayn Rand etisk egoist?”
Vad menas med etisk egoism? Nordling förser oss själv med en definition: ”Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör göra det.” Givet denna definition är svaret på Nordlings fråga: ja. Nordling menar dock att svaret istället är ”nej”. Varför? Svaret kommer redan i ingressen till hans inlägg:
Många tror att Rand predikade egoism i konventionell mening och att hon därför var ‘etisk egoist’. Men hon har klart uttryckt sitt avståndstagande från ”nietzscheansk egoism” och är vad gäller statens uppgifter en rättighetsfilosof i Lockes anda.
Eftersom Rand inte delade den ”konventionella” uppfattningen om vad egoism är så är hon inte en etisk egoist. Men det följer inte. Rands definition av egoism är ytterst neutral: ”att ha omsorg om sina intressen.” Denna definition, som hon för övrigt hämtade ur en ordbok, säger ingenting om vilka intressen vi har eller hur man lämpligen – egoistiskt sett – tjänar dem. Det enda som fundamentalt skiljer Rand från andra så kallade etiska egoister (eller anti-egoister) är att Rand inte delar den traditionella uppfattningen om vad som faktiskt ligger i ens intresse. Rand säger därför inte att det vore fel att offra andra pga icke-egoistiska skäl, utan på grund av strikt egoistiska skäl. Att Rand inte delar den traditionella eller konventionella uppfattningen om vad som faktiskt ligger i människors intresse, gör henne inte till en mindre etisk egoist.
Nordlings inlägg är i sanning mycket förvirrat. Det sägs så många obegripliga och osammanhängande saker att det känns som om huvudet ska explodera när som helst medan man läser det. Några exempel ur högen: ”Ayn Rand framställer kärnan i sin etiska lära i uppsatsen med början i ett något otydligt avsnitt som inleds med en förklaring av ”etisk hedonism” vilken exemplifieras med Nietzsches etik.” [Stämmer inte.] ”Rand lanserar istället det rationella egenintresset som alternativ, vilket hon provokativt kallar ”själviskhetens dygd”. Av denna anledning har bedömare som professor Torbjörn Tännsjö klassificerat henne som ‘etisk egoist’ trots att det är den ena varianten av offermoral som hon vänder sig emot” [Så eftersom hon inte tror att offrandet av andra är egoistiskt, så vänder hon sig helt plötsligt emot idén om att man bör vara egoistisk.] ”Handelns princip är rättvisans princip, menar Rand. I ett mer socialistiskt debattklimat är det kanske lätt hänt att detta feltolkas som att ‘egoismens princip (i stark mening) är rättvisans princip’ och därför uppenbart orimlig. Men handel är inte egoism” [Ursäkta mig?!] ”I själva verket är hon en en rättighetsfilosof i Lockes tradition” [alltså är hon inte etisk egoist, säger Nordling, men han verkar inte begripa hennes härledning av individens rättigheter följer ur hennes etiska egoism! Dessutom är rättigheter ett i första hand samhällsfilosofiskt begrepp, inte ett moralfilosofiskt.]
En vän till mig, Björn Johannessen, har också skrivit ett inlägg om Danne Nordlings förvirrade inlägg på liberaldebatt.com.
Objektivismens syn på rättvisa
Nu kan man på aynrand.org se på Tara Smiths tal ”Passing Judgment: Ayn Rand’s View of Justice”. Allt som krävs är att man har registrerat sig som besökare, vilket är alldeles gratis. Vad handlar det om lite mer konkret?
It is commonly believed that to be a just person, one who treats others fairly, one must be selfless. Ayn Rand demonstrated that nothing could be further from the truth. She held that justice is a selfish virtue.
In this talk, Dr. Smith, professor of philosophy at the University of Texas and author of Ayn Rand’s Normative Ethics: The Virtuous Egoist, explores Ayn Rand’s unique conception of justice. After explaining why it is in one’s self-interest to be a just person, Dr. Smith explores several related topics, including: the emphatic need to judge other people; how today’s pervasive egalitarianism is completely anti-justice; and when, if ever, forgiveness and mercy are justified.
A fuller understanding of the virtue of justice, Dr. Smith believes, can enable each of us to live more successful, happy lives.
Varför tänka logiskt?
Per-Olof Samuelsson har publicerat en ny Nätnattväktare i vilken han på ett logiskt sätt presenterar och argumenterar för vad som kan tyckas vara helt självklart, nämligen ”Om vikten av att tänka logiskt”:
Vad är logik? Vad innebär det att tänka logiskt? Logiken grundar sig på motsägelselagen; att tänka logiskt innebär därför ingenting annat än att tänka motsägelsefritt. Men motsägelselagen är ingenting annat än ett korollarium till identitetslagen. Identitetslagen säger: ”Allt som är är vad det är, och inget annat.” Motsägelselagen säger: ”Ingenting som är är vad det inte är; ingenting är något annat än vad det är.” Så att tänka logiskt innebär att erkänna att verkligheten är som den är.
Vad ska man då svara den som säger: ”Verkligheten är som den är, och den är ologisk”? Att tänka logiskt är att erkänna att verkligheten är som den är; påståendet att verkligheten är ologisk innebär ingenting annat än att säga att verkligheten inte är som den är (att verkligheten själv är motsägelsefull). Den som kommer med invändningen gör inget annat än avslöjar…
Jag bör varna de av er som inte vill tänka logiskt (utan som t ex föredrar att ”tänka” med magen), att inte ödsla er tid på att läsa denna artikel.
Reproduktion eller liv?
Det är sällan någon lyckas komma med någon seriös och bra invändning emot objektivismen. Men en ständigt återkommande invändning brukar formuleras ungefär så här:
Rand säger att alla livet är det yttersta värdet för alla levande organismer. Men det är uppenbarligen inte sant. Alla biologer vet att det finns djur som agerar som om de ser reproduktion, inte deras liv, som det yttersta värdet. Detta bevisas av det faktum att de ofta tar dödliga risker för att skapa en avkomma och att många mycket riktigt dör till följd av att de försöker skapa en avkomma. Reproduktion är alltså, om något, det yttersta värde och värdemätare som styr deras beteende. Rand har alltså fel.
Det är begripligt om man inte riktigt vet hur denna invändning ska bemötas. Det är av uppenbara skäl ingen bra strategi att börja med att förneka fakta om hur det faktiskt förhåller sig med dessa djur och på den vägen försöka rädda Rands metaetiska teori om livet som det yttersta värdet. Så vad göra?
Om man tänker efter kommer man att lägga märke till ett par saker.
Denna invändning har, när allt kommer omkring, ingen som helst relevans för Rands tes. Det faktum att Rand påstår en sak om hur djur beter sig säger i slutändan ingenting alls om vad som är eller bör vara det yttersta värdet för oss människor.
Anledningen till varför människans liv är och bör vara det yttersta värdet följer kortfattat av det faktum att det endast finns ett fundamentalt alternativ i universum: existens eller icke-existens. Och som Rand påpekar berör detta alternativ endast en sorts entiteter i universum: levande varelser. Det är bara levande varelser vars existens som levnade varelser är villkorlig. Alternativet är alltså liv eller död. Det är allt. Om man väljer att leva, då väljer man också att etablerar livet som det yttersta värdet. (Det finns här nu massor med frågor och andra invändningar man kan tänkas komma med, men jag tänker inte ens överväga att behandla en enda, om ni inte har läst Rands essä ”The Objectivist Ethics”. Och jag är medveten om att min summering av Rands argument lämnar mycket att önska.)
Men varför tar hon då upp detta till att börja med? Vare sig hon har fel eller inte, tog hon upp det eftersom hon ville påpeka två saker. Dels att det som gör målinriktat handlande hos djur såväl som människor, och alla andra levande varelser, möjligt och verkligt, är det faktum att de i egenskap av att vara levande varelser står inför ett fundamentalt alternativ: existens eller icke-existens; liv eller död. Dels ville hon poängtera att djur till skillnad från människor har en inbyggd värdemätare som styr deras beteende. Hennes poäng är att det är just därför som vi människor, men inte andra djur, behöver en moralfilosofi som säger vad det är vi bör göra, vad det är för sorts värden vi bör sträva efter, etc.
Nu är det faktiskt på det vis att det faktum att det finns djur som strävar efter reproduktion även om det sker på bekostnad av deras eget liv, utgör när allt kommer omkring inget argument för att det är reproduktion som är det yttersta värdet för dessa djur, istället för deras liv. Harry Binswanger har nämligen visat att man faktiskt kan vända på perspektivet. Eller rättare sagt kan man visa att reproduktion och livet som yttersta värde i princip är ekvivalent. Hur? Binswanger förklarar:
The equivalence of the two ultimate goals – survival and reproduction – is obscured by the fact that ”survival” is usually understood to mean the continuation of the life of a presently existing organism. If, however, we include X’s being conceived as a contribution to X’s survival (or perhaps the better term would be X’s life), the equivalence becomes apparent. (The Biological Basis for Teleological Concepts, s 155)
Och:
The reproductive actions of the parents are understood as directed toward the goal of producing offspring. In the usual cases, however, this goal does not benefit the parents in any way. In fact, since the parents must expend considerable energy and take large risk in mating and reproducing, the consequences to the prospective parents’ survival are negative: they would be vastly better off if they were able to refrain from reproductive behavior. On the other hand, the parents could not have come into existence at all, could not have lived, if their parents had not engaged in reproduction. The organisms of a given generation owe their lives to the reproductive behavior of their immediate parents and of all their ancestors back through the ages. It is the survival benefit (viz., being born) that the parents derive from past acts of reproduction in their ancestral line which explains their present acts of reproduction. Barring mutations that eliminate the gene complexes for reproduction, there is no way for a given organism to obtain the benefits of past acts of reproduction without having to repeat those acts upon their own maturity.
…
Hence reproduction is goal-directed by the individual-survival concept of genetic selection: reproduction is a self-generated action caused by the survival value to the agent of past instances of the goal. The goal here is the reproduction of viable descendants: the past instances of the goal are the past instances of the production of viable descendants – including the production of the organism now engaging in reproductive actions. It is no objection that the present reproductive actions of the parents will not result in any consequent survival benefit to them: the proposed analysis is not phrased in terms of any future survival benefits which might result from a given action, but in terms of the action’s past survival value. (Ibid, s 156-157)
Och slutligen:
From the standpoint of individual survival as the ultimate goal, it is better to risk death at the age of parenthood than to have died as a fledgling (or never to have been born because one’s ancestors died as fledglings) – and for any sub-human whose behavior is genetically determined, this is the only alternative. (Ibid, s 158)
Jämför nu detta med vad Rand faktiskt säger via Peikoff:
Plants and animals initiate automatically the actions their life requires. Such entities may encounter adverse conditions beyond their capacity to cope with, such as drought, temperature extremes, or an absence of food. In addition, an animal’s knowledge may prove inadequate (a large-scale example would be the lemmings that unwittingly swim out too far and perish). But whatever the conditions they encounter and whatever an animal’s knowledge, there is no alternative in the functioning of these organisms: within the limits of their ability, they act necessarily to attain those objects that sustain their existence. They can be destroyed, but they cannot pursue their own destruction or even be neutral in regard to it. Implicitly, life is their inbuilt standard of value, which determines all their goals and actions. (Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, s 213)
Som ni ser är det inte bara som så att invändningen är helt irrelevant för hennes tes, det hon säger krockar faktiskt inte heller med verklighetens fakta. Reproduktion kan förstås som ett överlevnadsvärde i relation till en varelses liv.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 