Kan klackskor orsaka galenskap? Det tror svensken Jarl Flensmark. I en artikel i tidningen Medical Hypotheses förklarar Jarl Flensmark varför. ”Klackskor började användas för över 1000 år sedan och ledde till att de första fallen av schizofreni dök upp”, skriver han, uppger den brittiska tidningen The Guardian. ”När skoproduktionen industrialiserades ökade också förekomsten av schizofreni. Massproduceringen började i Massachusetts och spreds sedan till England och Tyskland och senare till övriga Europa. En anmärkningsvärd ökning av schizofreni följde samma mönster. (SvD.)

I Nyhetsmorgon på TV4 kunde man i morse, som vanligt, se två ”experter” (vars namn jag inte minns) på det här med islamisk terrorism föra en diskussion om terrorismen, om islamisternas motiv, och naturligtvis om hur fruktansvärt fel Irakkriget var.

Det jag störde mig på var i första hand inte alla lögner som slängdes ut av dessa ”experter” utan det faktum att TV4 uppenbarligen inte hade gått igenom något som helst besvär för att hitta någon med en avvikande åsikt. Finns det verkligen inte en enda expert eller kommentator eller analytiker i hela Sverige som inte delar den gängse uppfattningen?

En av ”experterna” sade, som om det var dagens sanning, att Irakkriget var ett stort misstag, och att USA i princip ljög när de hävdade att det fanns en koppling mellan terrorism och Irak. Enligt mig är den här ”experten” antingen ingen expert alls (i vilket fall man kan fråga sig vad fan han gjorde där!), eller också är hans så hatisk gentemot USA att han struntar i alla de bevis som talar direkt emot honom.

Varför var det så viktigt för dessa självutnämnda ”experter” att ljuga om Iraks sponsring av terrorism? Därför att då kunde de säga att USA:s försvarskrig inte var ett försvarskrig, vilket gör att de kan hävda att muslimerna hade en MORALISK RÄTT att vara förbannade över kriget. Utifrån denna premiss kunde de återigen hävda hur fel, omoraliskt och kontraproduktivt det kriget var. Implikationen är att ”våld löser ingenting”, ”våld föder bara våld”, och lösningen på terrorismen är därför pacifism, eftergifter, kompromisser, vända andra kinden till, be för våra fiender, hålla våra tummar och hoppas på det bästa.

Men sanningen är den att pacifismen och undanfallenhet endast kommer att resultera i mer terrorism, inte mindre: USA idkade i princip pacifism mot terroristerna i över 20 år; det enda USA fick som ”tack” för detta var terrorattackerna den 11 september 2001. (Det är sant att Irakkriget var ett misslyckande och ett misstag, men inte av de skäl man brukar nämna i dessa sammanhang. Kriget var ett misslyckande eftersom det var ett kristet, altruistiskt och halvhjärtat krig som endast visade terroristerna och staterna som står bakom dem, att USA är moraliskt svaga och saknar den moraliska viljan att kämpa för sin överlevnad. Terroristerna ser detta och det ingjuter ett hopp hos dem att de faktiskt har en chans att vinna över USA precis som de lyckades vinna över Sovjetunionen 1989. Det är ingen slump att Iran och Syrien inte är ett dugg rädda.)

Sådana här ”experter” bidrar till att förstöra för västvärlden. Genom att försöka lägga skulden för dödandet på offren demoraliserar man det redan moraliskt skuldtyngda USA, samtidigt som man får folk i allmänhet att verkligen tro att det inte finns något hopp om att vinna detta krig.

The Jerusalmen Post:

Several Egyptian “security experts” and “political analysts” interviewed by Arab TV stations in the aftermath of the Sharm e-Sheikh bombings on Saturday claimed that Israel and Jews were behind the carnage.

The accusations that Israel was responsible for the deadly attacks were made despite a claim of responsibility by a group citing ties to Al-Qaida, according to a statement posted on an Islamic Web site.

Similar charges have been made against Israel in the past, particularly after last year’s suicide attack at the Taba Hilton Hotel in October 2004 and after the 9/11 attacks in New York and Washington.

Så sjuk är kulturen i den delen av världen, att sådana här bisarra antisemitiska konspirationsteorier kan slängas ut av ”experter” och ”politiska analytiker” som om de hade någon som helst validitet.

Jag ska kanske göra det klart för folk att jag inte anser att man borde skjuta Ali Esbati. Så när jag skrev att jag delar Jefferssons position menar jag bara:

1. Jag delar hans grundläggande kritik mot Esbati.

2. Jag håller med honom om att även om personen var oskyldig, så gjorde polisen, givet omständigheterna helt rätt.

3. Punkt 2 betyder att jag också håller med honom om att personen som blev skjuten av allt att döma beteede sig extremt irrationellt och därför nästan får skylla sig själv för vad som hände. (Men det yttersta moraliska ansvaret ligger förstås på terroristerna som har orsakat hela den här situationen.)

Jag vill i samband med min diskussion om privatiseringen av vatten göra er uppmärksamma på att den objektivistiske debattören Henrik Unné numera har en egen blogg, Kapitalisten. Den har inte uppdaterats så mycket, men Unné verkar satsa mer på kvalité än kvantitet. De två inlägg han har publicerat där är mycket läsvärda. Framför allt vill jag göra er uppmärksamma på hans senaste inlägg, ”Rättvisekrafterna”:

Marknadskrafterna är rättvisekrafter. De väger samman alla relevanta värderingar och prioriteringar hos samtliga deltagare på en marknad. Marknadskrafterna är ett ekonomiskt röstningsförfarande, där varje deltagare har en så stor röst som hans produktion, och därmed pengar, berättigar honom till. Marknadskrafterna skapar därför rättvisa priser.
Alternativet till frivillighet är tvång. Alternativet till marknadspriser är därför politiskt satta priser, dvs priskontroller. Priskontroller innebär att staten beordrar köparna att betala ett orättvist högt pris – eller beordrar säljarna att acceptera ett orättvist lågt pris. De som inte lyder staten och istället köper eller säljer till ett annat pris straffas med böter, fängelse eller avrättning.

Marknadskrafterna skapar inte bara rättvisa priser utan åstadkommer också balans mellan utbud och efterfrågan. Som Ayn Rand brukade säga är det moraliska också det praktiska.

En självklar implikation av Ayn Rands observation är att det omoraliska också är opraktiskt. Priskontroller skapar alltid ekonomiska skadeverkningar som förr eller senare drabbar även de som det var meningen att kontrollerna skulle gynna. Dessutom sprider sig skadeverkningarna mera och mera allteftersom tiden går – om inte priskontrollerna avskaffas.

Läs hela!

Över en miljard människor saknar tillgång till rent och säkert vatten. På grund av detta lider över en miljard människor av vattenrelaterade sjukdomar. Uppskattningsvis 12 miljoner människor dör varje år på grund av bristande vattenförsörjning. Varför förhåller det sig så här? Därför att det är det offentliga som står för 97% av vattenförsörjningen i de fattiga länderna. Det är alltså en socialistisk vattenpolitik som gör att miljontals människor lider och dör på grund av en bristande tillgång av drickbart vatten.

Den praktiska lösningen på detta problem är att privatisera vattnet och låta marknaden få stå för vattenförsörjningen. Fredrik Segerfeldt visar i sin bok Vatten för salu), att när vattnet ägs privat kommer det att finnas ett ekonomiskt incitament för ägarna att förse massorna med drickbart vatten. Men detta är inte bara en praktisk lösning, detta är också den enda moraliskt riktiga lösningen. Det handlar om är att erkänna varje individ som ett självändamål och som därför har den moraliska rätten att handla i enlighet med sitt rationella egenintresse. Så Segerfeldts bok visar att det moraliska också är det praktiska.

Trots detta har motståndarna till en privatisering av vattenförsörjningen mage att påstå att en socialistisk vattenpolitik är det enda ”moraliskt riktiga”. Vatten är ingen vara, det är en ”rättighet”, hävdar de. (Notera att vi även får höra samma sak om sjukvården, men när det offentliga står för sjukvården så får vi en ransonering av sjukvården som bokstavligen orsakar död och lidande.) Vad säger detta oss om socialisternas moral? Eftersom den socialistiska vattenpolitiken årligen skördar miljontals liv kan man bara konstatera att socialisternas moral är dödens moral.

Londonpolisens chef Ian Blair gör alldeles rätt i att ha kvar polisens order om att skjuta misstänkta självmordsbombare i huvudet. Men vad som verkligen överraskade mig var borgmästaren Ken Livingstones uttalande om saken:

”The police acted to do what they believed necessary to protect the lives of the public,” he said. ”This tragedy has added another victim to the toll of deaths for which the terrorists bear responsibility.”

Detta är helt korrekt attityd. Det moraliska ansvaret för SAMTLIGA (oskyldiga) offer i detta krig ligger på terroristerna och staterna som sponsrar dem. Inte på dem som bara försvarar sig.

…vad jag tycker om att den brittiska polisen av misstag skjöt i hjäl en oskyldig hänvisar jag er direkt till Jefferson Smiths inlägg om saken.

Om det inte hade varit för Internet så hade många av oss i Sverige som bryr sig om vad som verkligen händer i världen förmodligen inte haft någon som helst möjlighet att ta del av någon någorlunda bra nyhetsförmedling. Många hackar på t ex FoxNews (en enligt mig alldeles underbar nyhetskanal jämfört med många andra), men vad tittar de själva på? Jo de tittar på SVT, de lyssnar på nyheter på den statliga radion, de läser TT-telegram i tidningarna. De blir ständigt exponerade för nyhetsredaktioner som består nästan uteslutande av socialister och kommunister, dvs antiamerikaner och antiisraeler. Så allt de rapporterar vinklas i regel alltid emot Israel eller USA. Syftet är att få deras irrationella hat mot USA och Israel att framstå som rationellt för den vanlige nyhetskonsumenten.

De har vid åtskilliga tillfällen visat sig helt oförmögna att leverera saklig nyhetsrapportering (dvs att hålla sig till fakta). (Detta är för övrigt också något som vänstermedierna i USA lider av, se bara på ”Rathergate”.) Detta visar sig inte minst i deras rapportering om konflikten mellan Israel och arabstaterna i Mellanöstern. En som ägnar mycket tid åt att granska hur TT förmedlar nyheter framför allt i den här konflikten är en blogg som heter TT-kritik. Det är en väldigt bra blogg och jag rekommenderar därför alla att då och då göra sig ett besök där. Nu senast berättar man på TT-kritik om en mycket sjuk och omoralisk rubriksättning. Bakgrunden är den att två ”palestinska” terrorister mördade ett israeliskt par. Det israeliska försvaret reagerade naturligtvis genom att jaga dem och sedan döda dem. Hur blev rubriken? ”TVÅ PALESTINIER DÖDADE”. Ett annat exempel är när de avsiktligen förvrängde vad Ariel Sharon sade vid ett tillfälle. I originalet från AFP stod det så här: ”Israeli Prime Minister Ariel Sharon has said that agreements signed by Arab leaders are not worth the paper they are written on.” Hur formulerade TT om detta? ”Israels premiärminister Ariel Sharon hävdar att avtal med araber är totalt värdelösa, rapporterar en israelisk tidning.” Otroligt men sant.

Kanske för att irakierna ogillar att USA försöker tränar dem. I Salt Lake Tribune kunde man läsa:

According to an account of the report in The New York Times, ”only ‘a small number’ of Iraqi security forces are capable of fighting the insurgency without American assistance, while about one-third of the army is capable of ‘planning, executing and sustaining counterinsurgency operations’ with allied support.” In other words, the progress in getting Iraqi soldiers and police officers trained, equipped and capable of taking the fight to the enemy is painfully slow. That, in turn, means that the United States will not be able to begin to withdraw its 140,000 troops anytime soon.

Detta betyder att USA kommer i flera år framöver kommer att offra ännu fler av sina soldater. Och för vad? Tidningen fortsätter:

The snail’s pace at getting Iraqi units ready to fight on their own is testament to the great difficulty of building an army and police force from the ground up in the midst of a brutal war. No one said this was going to be easy. But it also suggests something else, something darker. American journalists report that Iraqis in the armed forces are resentful of the U.S. soldiers who are trying to train them. In a fight, the Iraqis cut and run. They are in the army or the police not because of patriotic fervor but because they need a paycheck. That is not true of all units. Some have performed very well. But in the Sunni triangle, the loyalty of government forces is questionable and their performance reflects that. (Min kursivering.)

Så USA ska stanna kvar, gå med på att utsätta ännu fler av sina soldater för den helt onödiga risken att slaktas i attacker, för vad? Så att OTACKSAMMA irakier, som ju hatar dem, kan ta del av avlönat arbete.

Tidningen avslutar med: ”This raises the question of whether the continued presence of U.S. forces is doing more to fan the flames of the insurgency and anti-American sentiment than it is to quell them. Iraqi soldiers and police committed to the fight can be trained to do the job. But if they view the Americans as the enemy, no amount of training will succeed.”

Det enda jag vill tillägga är att om irakierna betraktar USA som fienden, då bör USA inse att de inte har BESEGRAT irakierna (i varje fall inte de inom sunnitriangeln) och att de borde betrakta och BEHANDLA dem som fiender TILLS dess att de GER UPP villkorslöst. Det är vad som krävs för att vinna mot ”motståndsmännen” i Irak.