Mattias Svensson har skrivit en ny kolumn som heter ”Liberalism på allvar?”. Det är utan tvekan något av det absolut bästa jag har läst av honom. Läs den!

Besök Ninja economist. Ytterligare kommentarer överflödiga.

Uppdatering: Jag hade fel. Kommentarer är inte överflödiga. Eftersom den här propagandafilmen… förlåt, undervisningsfilmen, är så fylld av felaktigheter och förvrängningar, är det kanske bäst att säga ett par saker rak på sak:

1. Inflation är inte detsamma som generella prisstegringar. Det är ett av flera symtom för inflation, men det är inte inflation i sig själv. Inflation är det när penningmängden ökar snabbare än mängden guld, vilket i praktiken betyder när staten (direkt eller indirekt) ökar penningmängden. För en detaljerad studie i ämnet läs George Reisman Capitalism: A Treatise on Economics sidorna 911ff.

2. Det är centralbanker som ECB som skapar inflationen – från början till slut. Detta framgår bara mycket subtilt i filmen. Men ändå vill man framställa ECB som de som ”bekämpar” och håller inflationen under kontroll.

3. Inflationen, som ECB skapar, är väldigt hög. Bra mycket högre än de där 1-2%:en som undervisningsfilmen talar om. Stefan Karlsson rapporterar t ex följande:

Contrary to the widespread misconception of the ECB as inflation hawks, the ECB have pursued a extremely loose monetary policy. Real short-term interest rates is negative and according to the latest numbers, money supply growth was 8% in October, far above the ECB’s own ”reference value” of 4.5%. And while the ECB is supposed to keep consumer price inflation below 2%, the harmonized index of consumer prices was 2.4% in November according to preliminar figures. But since this excludes housing costs, real consumer price inflation is higher.
– ”Europe Have Too Much -Not Too Little- Inflation”

(Läs gärna hela Karlssons artikel.)

Uppdatering II: Jag hann förstås inte se hela filmen klar förrän jag mot slutet skulle se en annan irriterande missuppfattning/osanning, nämligen den att ”deflation”, olämpligt definierat som ”generell prissänkning”, skulle vara skadligt för ekonomin. Så är det inte. Att priserna generellt sjunker betyder bara en sak och det är att reallönerna stiger dvs att den faktiska levnadsstandarden stiger. Ständigt fallande reala priser är faktiskt någonting som vi har fått leva med nästan uteslutande sedan den industriella revolutionens början.

Detta syns inte alltid i de nominella priserna men om man tittar t ex på hur många timmar det i dag krävs för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att köpa olika varor, jämfört med för 100 eller 200 år sedan, kommer man att se att priserna på nästan allting i reala termer har fallit nästan konstant. Det beror naturligtvis på att produktionen av nästan allting har ökat explosionsartat till följd av den massproduktion som industrialiseringen gjorde teknologiskt möjlig och som det kapitalistiska systemet som sådant uppmuntrar till. Det är därför som vi i det kapitalistiska väst hela tiden har blivit rikare de senaste tvåhundra åren. Detta är orsaken, inte välfärdsstaten, fackföreningar och regleringar.

Under slutet av 1800-talet syntes det emellertid även i de nominella priserna, inte minst i det då väldigt kapitalistiska USA. Detta faktum bör ställas i relation till den antikapitalistiska historierevisionism som sprids på universiteten. Om man t ex läser NEK vid Lunds universitet får man helt felaktigt lära sig att priserna på allt möjligt steg i 1800-talets USA, detta till följd av trusterna. Men i verkligheten sjönk priserna, detta tack vare trusterna, vars marknadsfördelar kom av att de utnyttjade sin förmåga att massproducera, och som ständigt såg till att öka produktionen. Som exempel kan det ju nämnas att priset på olja, tack vare Standard Oil-trustens oerhörda och ständigt växande förmåga att massproducera olja, sjönk från 30 cent per gallon 1869 till 10 cent per gallon 1874, ned till 8 cent per gallon 1885. (Se för fler sådana här exempel Thomas DiLorenzos How Capitalism Saved America.) Under samma tid ökade deras marknadsandel från 4% till 85%.

Så att priserna blir lägre och de reala lönerna stiger är ett fenomen som borde behandlas som goda nyheter, men som här avfärdas som ”dåliga nyheter”. Motivationen för detta är historiskt sett att man förknippar deflation med depressioner. Orsaken till detta förvirrade resonemang är dels en felaktig definition på deflation. Men dels också oförmågan att se att deflation är vad som händer när inflationsbubblorna, skapade av centralbankerna, spricker. Deflation i den negativa bemärkelsen, dvs kraftigt minskad penningmängd med alla problem det innebär (svårare att betala tillbaka lån, konkurser, etc), skulle inte vara möjlig om vi inte hade någon inflation till att börja med. Och om vi hade t ex guldmyntfot, då skulle vi aldrig få någon deflation eftersom när guldpengarna väl har skapats, kommer de aldrig att försvinna. Rädslan för fallande priser motiveras från ECB:s sida även med att om priserna hela tiden sjunker, då kommer företag vänta med att investera och konsumenter vänta med att handla. Men detta är återigen ett fenomen som historiskt sett har sina rötter i vad som händer efter inflationsbubblan har spruckit och ekonomin går igenom en depression.

TT är inget annat än en enda stor rationalisering för vänstermänniskor i Sverige ska kunna fortsätta tro på sina lögner, fortsätta motivera sitt hat mot USA och Israel, och fortsätta moraliskt stöda den islamiska terrorismen. Det är fan inte undra på att svenskarna har en så förvrängd världsbild… Och det är fan inte undra på att araber som kommer hit fortsätter att hata Israel, då de matas med samma anti-israeliska propaganda som de blev matade med hemma…

David från ”Truth, Justice, and the American way” reflekterar över varför vi borde privatisera vägarna.

AP (via STAMBORD):

The execution of convicted killer Stanley Tookie Williams sparked outrage Tuesday throughout Europe, which has a deep aversion to capital punishment sustained by the painful memory of state-organized murder during the Nazi era.

STAMBORD ifrågasatte denna nyhet på basis av att den sista avrättningen i Frankrike skedde 1977 dvs mer än 30 år efter nazisterna besegrades av de allierade. Men vad jag undrar är om referensen till Nazityskland är där, inte som ett resultat av inkompetens från AP:s sida, utan med avsikt. Eller är det verkligen så att européer är så pass irrationella, att de inte kan göra någon skillnad på att avrätta en dömd mördare i ett fritt och civiliserat samhälle (USA) och det massmord på oskyldiga människor, som det totalitära och barbariska Nazityskland genomförde – och att de därför känner sig påminda om nazisternas övergrepp när de tänker på avrättandet av ”Tookie”?

Denna tråkiga historia gör mig påmind om varför man bör legalisera handeln av mänskliga organ.

Om vi har tur kommer ett nytt EU-direktiv att godkännas. I så fall kommer Sveriges hårda regler om tv-reklam att ersättas av en lite mer liberal lagstiftning. Denna nya liberala lagstiftningn är inte perfekt så klart, detta då den trots allt innehåller en del regleringar om hur mycket och när reklamen ska få sändas på tv. Den principiella frågan är här äganderätten: det är tv-bolagen – och bara tv-bolagen – som har rätt att bestämma hur, när och vad för sorts reklam som ska få sändas på tv. De väljer att sända så mycket reklam de bara kan, för att de ska kunna generera så stora intäkter som möjligt, så att de kan göra så stora profiter som möjligt. Det är inget omoraliskt med detta. Att bedriva tv är inte gratis. Det kostar pengar. (Det vet alla som tvingas betala skatt och tv-licens för att finansiera SVT 1 och 2.) För att tvproducenterna ska kunna försörja sig på sitt arbete, då måste vi erkänna deras moraliska rätt att sträva efter profiter. Det blir bara ett moraliskt ”dilemma” om man får för sig att tvproducenterna ska behandlas som slavar vars profitbegär ska bekämpas och hämmas och avfärdas som omoraliskt, allt utifrån premissen att tvtittarna har ”rätt” till gratis och reklamfri tv. Om tv-tittarna sedan har problem med reklam då kan de alltid välja mellan att a) ändra kanal b) betala för att titta på reklamfria betalkanaler eller c) stänga av. Svårare än så är det inte.

Stefan Karlssons kommentar om det förvirrande tankesätt som ligger bakom mycket av det mostånd som finns till att avskaffa jordbrukssubventionerna i USA och EU:

One would have thought this would be a no-brainer. Let’s see, if we do away with farm subsidies then taxpayers save a lot of money and we can cut taxes and we get much lower food prices . That is a ”sacrifice” ? A ”sacrifice” so terrible that we cannot agree to this in exchange for receiving higher export revenues? What the hell kind of twisted thinking is that?

En av mina favoriter på Capitalism Magazine, historikern John David Lewis, har skrivit en bra artikel om varför USA inte bör stänga gränserna. Och i enlighet med vad som har blivit en tradition, har man återpublicerat Leonard Peikoffs artikel ”Christmas Should be More Commercial”. I den förklarar han bland annat varför vi alla borde fira en riktigt egoistisk jul, med vår egen världsliga lycka i centrum, inte skuldkänslor, osjälviska uppoffringar, ödmjukhet eller kristendom.

Samtidigt har de nya intellektuella vid Ayn Rand institutet varit väldigt aktiva på sistone. Först kom Alex Epstein med en intressant artikel om vad det är vi borde lära oss av Enron, nämligen att det som framför allt förstörde Enron var irrationellt företagande, inte bedrägeri. Sedan kom han med en artikel där han försvarar oljebolagens rätt till deras profiter.

Keith Lockitch höll för ett tag sedan ett anförande, ”Creationism in Camouflage: The ‘Intelligent Design’ Deception”, där han gav sin syn på debatten om ”intelligent design”. Den kan man lyssna på gratis på aynrand.org. Det enda som krävs är att man blir en ”registrerad besökare”, men det är som sagt helt gratis. Jag rekommenderar alla att lyssna på detta anförande då det är både intressant och väldigt underhållande. I går kom för övrigt Lockitch med en artikel där han bemöter en del av de oärliga invändningar som Robert Camp nyligen reste i en artikel, emot sitt Lockitchs anförande.

Expressen skriver om Stanley ”Tookie” Williams. Trots att det finns överväldigande bevis för att han är skyldig till mord på fyra personer, finns det naturligtvis de som vill fälla en tår över att han nu äntligen har fått möta rättvisan. Vad spelar det för roll om han är en kallblodig mördare (likt en annan mottagare av detta meningslösa pris, terroristen Yassir Arafat)? Vad spelar det för roll om han var med och grundade det kriminella gänget ”Crips” (som tillsammans med andra liknande gäng har gjort livet till ett rent helvete för massor av oskyldiga människor)? Vad spelar det för roll om hans böcker i själva verket glorifierar kriminalitet och gänglivet? Ingenting av allt detta rör uppenbarligen hans äckliga supporters ryggen, det tycks om något endast framkalla ännu mer tårar och sorg hos dem. Det är vidrigt. Det är sjukt. Det är omoraliskt.

Det faktum att folk tycker synd om ”Tookie” och därför ville att han skulle få nåd, i stället för rättvisa, är en styggelse i sig. Men för att göra allt ännu värre noterar jag att Expressen, som den sanna politiskt korrekta vänsterblaskan den är, ger sina läsare en länk där man kan läsa mer om dödsstraffet i USA. Naturligtvis leder länken direkt till en anti-dödsstraff-propaganda site. Tillfällighet? Verket av en inkompetent journalist? Jag skulle inte tro det. Jag tror inte för ett ögonblick att detta är slumpen eller inkompetens. Detta är ett direkt ställningstagande från Expressens sida. Well, fler kan leka den här leken. Så därför vill jag rekommendera denna site som propagerar för dödsstraffet.

(Om man är emot dödsstraffet eftersom man t ex är orolig för att oskyldiga kan komma i kläm, då är det en sak som jag kan respektera. Men om man är emot det eftersom man tycker synd om mördare, eller för att man har fått för sig att även mördare har rätt till liv, då är det fråga om en helt annan position. Och vad det än är så är det inte en moralisk position.)

Petter frågar mig: ”Vad ska man rösta på i nästa val?”

Det är en bra fråga. Det är i vilket fall som helst tämligen uppenbart att nästa val inte är eller kommer att bli ett ”ödesval” för Sverige. Orsaken är enkel: vi står inte inför ett ideologiskt laddat val. Som det ser ut just nu verkar det mest som om det socialdemokratiska partiet ska genomgå ett byte av deras styrelse. Mer radikalt än så är det inte. Inte av vad jag kan se i alla fall. Den borgerliga alliansen har som vanligt en del bra förslag, men i ideologiska och principiella termer, dvs på lång sikt, har bjuder de inte på någonting av större vikt.

Så hur man ska välja? Som jag ser det finns det tre sätt att förhålla sig:

1. Om detta vore ett ”ödesval”, dvs vem som vinner kommer att få en väldigt stor betydelse, då är det väldigt svårt att säga på förhand vem det är man ska rösta på, just eftersom man måste försöka se till de långsiktiga konsekvenserna av valresultatet. Det beror också på hur partierna är.

(Många, mig själv inkluderad, skulle säkerligen se på det amerikanska presidentvalet 2004 som något av ett ”ödesval”: USA är i krig med islamiska fundamentalister, och valet kom till stor del att handla om USA ska fortsätta kriga eller om USA ska ge efter, ge upp, be om ursäkt, etc. Detta var i alla fall skillnaden så som den presenterades i den politiska retoriken och debatten. I praktiken kan och kunde man emellertid fråga sig om det verkligen fanns så stora skillnader mellan Bush och Kerry. Men valet 2004 kan ändå ses som lite av ett ”ödesval” sett ur ett annat avseende, nämligen ur det perspektivet att Bush i principiella termer utgör en representant för kristen fundamentalism och är därmed på lång sikt farlig, medan Kerry var en pragmatiker och är därmed på lång sikt betydelselös. Vad detta illusterar är att folk som vid en första anblick verkar vara det ”självklara” valet (George Bush) inte nödvändigtvis är det. Nej, jag anser inte att de som stödde eller röstade på Bush var omoraliska.)

2. Om det inte är ett ”ödesval”, då väljer man naturligtvis det bästa (eller eventuellt minst dåliga) principiella alternativet. Vad jag menar med detta är att i den utsträckning de två (eller fler) politiska alternativen står för något alls i termer av ideologi eller principer, kommer de av allt att döma ändå att vara inkonsekventa på grund av deras pragmatism. Politikerna vill nämligen bli (åter)valda och för att bli det måste de förespråka en politik som massorna kan tänka sig att rösta på. Följaktligen kommer de i vår kultur att vara inkonsekventa och hycklare. Det gäller därför att identifiera vilken princip – om någon – de sviker i sin inkonsekvens och sitt hyckleri. Dvs det gäller att försöka identifiera åt vilket håll de lutar.

Inom svensk inrikespolitik är detta ganska svårt eftersom om man ser på det hela ytligt ser det i alla fall ut som att de borgerliga partierna lutar åt rätt håll, dvs höger, dvs för kapitalism. De talar om marknadsekonomi, de föreslår sänkta skatter, mindre bidrag, lite mindre regleringar, lite privatiseringar, etc. Men ser man det principiellt är det svårt om man på allvar kan säga att de står för kapitalism: ingen av dem har såvitt jag vet ifrågasatt välfärdsstaten som sådan på moraliska och principiella grunder. Det enda vi får höra i debatten är att välfärdsstaten kanske är lite för stor, att den kanske kostar lite för mycket, att den kanske kan effektiviseras lite, etc. Men idén om att staten ska, på basis av behov, ”omfördela” människors inkomster medelst skatter och bidrag, och förse människor med skattefinansierad sjukvård och utbildning, är det absolut ingen som ifrågasätter. Inte ens på ytan.

3. Så om man emellertid inte kan komma fram till några större skillnader mellan partierna i principiella termer, och man därför tycker att de är lika dåliga, då kan man lika väl låta bli i att rösta på något av dem.

Nästa val är som sagt inget ödesval. Ingenting står riktigt på spel. Det är upp till var och en att bedöma om skillnaderna mellan partierna eller rättare sagt blocken är av tillräcklig betydelse för att motivera en röst för den borgerliga alliansen – eller för att inte rösta alls.

En gång i tiden såg jag en viss logik i att ”taktikrösta” på t ex socialdemokraterna. Det gör jag inte längre. Idén här skulle vara att eftersom de borgerliga står för i stort sett samma dåliga politik som socialdemokraterna och eftersom de borgerliga i allmänhetens ögon sägs representera kapitalismen, så skulle en eventuell borgerlig regering bidra till att ytterligare förstöra kapitalismens rykte. Men det stämmer inte. (I varje fall inte i detta val.) Det är nämligen helt uppenbart att vem som än vinner kan kapitalismens rykte lika väl försämras såväl som förbättras. Vilken regering vi har eller får, har i slutändan ingen betydelse.

Kapitalismens framtid hänger på intellektuella aktivister som är villiga att ta debatten i det offentliga såväl som privatpersoner emellan. Det handlar i grunden om att sprida bättre idéer (Ayn Rands filosofi) och rationell nationalekonomi (t ex Mises och Reisman). Det är sådant opinionsarbete som på lång sikt bestämmer om kapitalismen har en framtid eller inte. Inte Fredrik Reinfeldt (eller Göran Persson).

Det finns saker som talar för att man ska rösta för en borgerlig regering (t ex sänkta skatter och sänkta bidrag). Men de är inte många och de är inte särskilt starka. Men av andra skäl (den vedervärdiga, vidriga, omoraliska hunger efter makt för maktens skull – som de ”nya” socialmoderaterna står för), vet jag inte om man vill på något sätt hjälpa sådana amoraliska ”människor” som Fredrik Reinfeldt och Gunnar Axén till regeringsmakten. Men detta är ju främst ett argument för att inte rösta på M – men vilka ska man rösta på om inte M? M är ju rent sakpolitiskt (som jag förstår det) det parti som kanske är minst sämst, trots allt. (Tragiskt nog verkar det i alla fall så.)

Den enda motivering jag kan komma på för att se en borgerlig regering i dagsläget är skadeglädje. För visst vore det ju skönt att vänstern i Sverige lida av ett stort svidande mentalt nederlag…? Men detta är ju bara en kortvarig glädje och definitivt ingenting som i sig själv ger en bra motivering för att rösta…

Så vad ska man rösta på? Jag vet inte. Men själv lutar jag fortfarande åt att inte rösta alls.