Craig Biddle, författaren till den underbara boken Loving Life: The Morality of Self-Interest and the Facts that Support It, har startat en ny tidning: The Objective Standard. Det första numret kommer ut i mitten av mars, men redan nu kan ni starta prenumerationer. Jag tror att detta kan bli en riktigt bra tidning.

Peter Schwartz tal ”America’s Foreign Policy: Self-Interest vs. Self-Sacrifice” finns nu på aynrand.org. Man måste dock registrera sig som besökare, vilket är gratis, för att man ska kunna ta del av den.

Muslimer har börjat bojkotta danska företag och nu går danska industriförbundet till attack mot Jyllands-Posten. Detta liksom Googles vedervärdiga svek visar vad som är fel med många av dagens affärsmän: de är pragmatiker. De tror att affärsverksamhet inte kräver några rationella moralprinciper. De tror att det i längden är praktiskt att göra affärer med vem som helst och hur som helst. Det är det inte. Det de ägnar sig åt är snarare med att sälja repet till sin egen hägning. Det är endast patetiskt att företrädare för Arla och Danska industriförbundet att istället för att ta ställning för den frihet som deras egen affärsverksamhet förutsätter så uppmanar de Jyllands-Posten att be om ursäkt för att de utnyttjade sin rättigheter. Vad de borde ha gjort är att de borde ha dragit in all sin affärsverksamhet från Saudiarabien och verkat för att hela världen ska sluta göra affärer med regimen och alla andra regimer i Mellanöstern som stöder denna islamiska kampanj mot frihet.

Goda nyheter (via Dick Erixon):

REDO BOMBA IRAN. En opinionsmätning som rapporteras i Financial Times visar att den amerikanska opinionen är redo att ta itu med Irans kärnvapenprogram: 57% Americans support military action in Iran… Det är ett gott besked att amerikanska opinionen inte är nedslagna av svårigheterna i Irak.

Det sensationella med denna opinionsundersökning är att den amerikanska allmänheten verkar mindre feg än vad Bush är för att ta itu med Iran. Det är ett sunt och hoppingivande tecken.

En av anledningarna till varför Bush förmodligen inte har gjort någonting för att sätta stopp för Iran är att han har varit så rädd för hur den amerikanska allmänheten, för att inte tala om hela världen, skulle reagera om USA direkt efter Irak skulle vara så ”arroganta” och ”fräcka” att de skulle invadera Iran. Det är verkligen uppmuntrande att den amerikanska allmänheten inte har låtit sig demoraliseras eller börja tvivla på USA:s moraliska rätt att försvara sig, detta trots den altruistiska soppan som Irak har förvandlats till. Låt oss nu bara hoppas att Bush vaknar till och börjar göra sitt jobb och göra slut på hotet från Iran och det nu!

I Kalifornien vill man nu förbjuda människor från att röka utomhus. Numera räknas utsläppen av cigarettrökning som en form av luftförorening och liksom andra former av luftföroreningarna anser politikerna att de måste reglera eller förbjuda det. Detta förbud sägs komma till följd av en ny studie som sägs bevisa att passiv rökning ökar risken för bröstcancer med 68% bland kvinnor som är under 50 (och 120% för en del kvinnor som inte har genomgått klimakteriet). Bortsett från att denna studie förmodligen är skräpvetenskap (jag väntar bara på att Steve Milloy ska reda ut det hela), så skulle dessa siffror tagna för sig själv faktiskt inte bevisa det de sägs bevisa. En relativ risk på 68% är som sagt alldeles för liten för att det ska visa någonting. Och även en relativ risk på 120% är för lite. Helst ska den relativa risken ligga på 200-300% för att det ska vara intressant.

I en artikel i DN står det också följande:

Larmrapporten bygger på en granskning av fler än tusen studier kring effekterna av passiv rökning. Den är dock inte omstridd. Så sent som 2004 skrev forskaren Sanford Barsky – på uppdrag av tobaksbolaget R J Reynolds – att det finns vetenskapliga studier kring passiv rökning som inte funnit någon koppling till bröstcancer. Sjukdomen skördar årligen 40.000 liv i USA.

Detta är en oärlig form av rapportering, för detta antyder nämligen att det bara är forskare som har blivit mutade som ställer sig på tobaksbolagens sida i den här frågan. Men så är det inte. Studiens slutsatser står nämligen även i konflikt med att vad US Surgeon General har kommit fram till. Liksom en studie utförd av American Cancer Society.

Men även om passiv rökning skulle kunna räknas som en form av luftförorening, så är det taget för sig själv ingen som helst anledning att börja reglera eller förbjuda folks rökning. Att straffa enskilda individer för en eventuell skada som kanske först uppstår som ett resultat av vad ett aggregat av individer har gjort, var och för sig helt oberoende av varandra, är precis som George Reisman har observat, detsamma som att straffa enskilda individer för något som de faktiskt inte är ansvariga för. Samma princip gäller för övrigt även i fallet med andra former av utsläpp från t ex bilism. Sanningen är ju är inget annat än ren kollektivism och som sådan är den helt oförenlig med vad rättvisan kräver. De eventuella nackdelar, sett utifrån ett hälsoperspektiv, som finns med att bo i ett samhälle med bilism och cigarettrökning, är något som man får tåla och acceptera. Om det inte passar då är det upp till en själv att flytta därifrån.

Det har kommit ett nytt nummer av The Undercurrent. Det är, som vanligt, ett mycket läsvärt nummer. En av artiklarna som drog till sig min uppmärksamhet var ”The Case for Girly Beauty” av Kara Zavarella i vilken hon argumenterar för att kvinnors strävan efter skönhet fyller ett sexuellt och biologiskt betingat behov. Idén om att kvinnlighet är en social konstruktion avfärdar hon på följande sätt:

An individual woman can exercise independent judgment in how she expresses her femininity (if she chooses to express it at all). The argument that a patriarchal society imposes certain inescapable ”constructs” of femininity evades the fact that individual women have the capacity to make authentic choices. A woman is always free to choose to base the way she looks, dresses, and moves on the trends set by porn stars or not. One woman may decide to emulate Britney Spears, another may admire Audrey Hepburn, and still another may flout all typical models (have you ever seen a photo of feminist Andrea Dworkin?).

Hur ser Andrea Dorwkin ut? Jo, så här:

I rest my case.

J. David Lewis argumenterar i en ny artikel för att Bushs ”Forward Strategy of Freedom” är omoralisk. Palestiniernas val av terrorister och mördare, visar att den neokonservativa tesen om att begäret för frihet är universell är falsk. Valet i ”Palestina” visade för övrigt också att demokrati inte är detsamma som frihet och inte på något sätt utgör en garant för frihet, eller, för den delen, fred. Detta visar i sin essens också varför Bushadministrationens föreställning om att demokratiserandet av Irak skulle resultera i frihet för resten av Mellanöstern, är inget annat än en självmordsmässig fantasi. Daniel Pipes observerar att ingenstans har den utveckling som Bushadministrationen och de neokonservativa svamlar om inträffat:

The first functional election in the Palestinian Authority has thrown up Hamas. In December, 2005, the Egyptian electorate came out strongly for the Muslim Brotherhood, a radical Islamic party, and not for liberal elements. In Iraq, the post-Saddam electorate voted in a pro-Iranian Islamist as prime minister. In Lebanon, the voters celebrated the withdrawal of Syrian troops by voting Hezbollah into the government. Likewise, radical Islamic elements have prospered in elections in Saudi Arabia and Afghanistan.

Det är kort sagt otroligt naivt att tro att alla i hela värdesätter frihet.

Jag blev idag uppmärksammad på en ny bok som heter Saddam’s Secrets. Den är skriven av en av Saddam Husseins högsta militära rådgivare: Georges Sada. I den hävdar han bland annat att Irak visst hade WMDs ända fram till 2002 då Irak genom flyg och konvojer på marken förde ut dem till Syrien. Hans källa är tydligen de två piloter, som också är hans vänner, som flög ut dem till Syrien 2002. Vi ska komma ihåg att det sedan just 2002 har kommit massvis med rapporter om att detta är precis vad som ska ha hänt, så detta är inte första gången någon säger att detta har hänt. Första gången man hörde om detta var bland annat Ariel Sharon själv som sade att Irak höll på att smussla ut dem december 2002. Om det han säger är sant, då är det extremt sensationella uppgifter, för det skulle i så fall vara den första riktiga verifieringen av detta rykte.

Avslutningsvis noterar jag att Kd vill ge frigivna fångar jobb och gratis bostäder. Sådan är kristendomen: en skymf mot rättvisan. Fy fan!

I Expressens ledare citeras idag ett typiskt öde i dagens Sverige:

”Jag står inte ut längre,” skrev Gisela Edvardssson i ett brev till försäkringskassan i fjol. ”Värk, domningar, kramper i båda benen. Varje månad får jag kortisonsprutor i mina knän, jag äter värktabletter. Detta är mitt liv! Hjälp mig! Jag har ingen livskvalitet kvar och är bara 65 år. Jag kan inte få vård här i Stockholm och jag har inga pengar så att jag kan få vård på Sophiahemmet.”
Om Giselas öde kunde man läsa i Dagens Nyheter i går. Hon var utsliten efter ett hårt yrkesliv i skolkök. 2001 blev hon sjukskriven. Fyra smärtsamma år senare skrev hon sitt förtvivlade brev till försäkringskassan – som emellertid tyckte att hon gott kunde stå kvar i den solidariska vårdkön.
Men tack och lov finns EU, och möjligheten för dess medborgare att söka vård över gränserna. Inspirerad av tyska släktingar åkte Gisela till ett förstklassigt privatsjukhus i Tyskland och blev opererad på nolltid. Försäkringskassan tvingades hosta upp slantarna i efterskott.

Till slut fick alltså även Gisela sjukvård. En del noterar ju att den betalades genom skatten, via försäkringskassan, och vill säkert ta detta som ett intyg för att välfärdsstaten återigen kom till räddningen och hjälpte stackars svaga Gisela. Detta kan således tas som ett argument för den ”trygghet” som välfärdsstaten sägs generera. Men observera hur välfärdsstaten i själva verket har förvandlat svenskarna till tiggare! Svenskarna har, i egenskap av att vara beroende av staten för allt ifrån delar eller hela av sin försörjning liksom tillgång till sjukvård och utbildning, ingen trygghet alls. Precis som i fallet med tiggare hänger massvis med svenskars öde uteslutande på byråkraters och politikernas godtycke, humör och nyck. Otroligt nog vill en del på fullaste allvar påstå att parasitism och välfärdspolitik är ”praktiskt” och förenligt med människors egenintresse. Sanningen är den rakt motsatta. Verkligheten är att välfärdsstaten föder fattigdom, tiggeri och otrygghet.

I början av veckan såg jag en företrädare för socialdemokraterna i TV4:s morgontv (tror jag det var). Hon fick helt utan invändningar och frågor från de två programledarna föra fram sin socialdemokratiska propaganda. Det var inte detta som jag hängde upp mig på. Nej, det som slog mig var istället vad hon sade. Det hon sade var inte heller något nytt. Jag har hört det förut, men det var först nu som det slog mig.Det hon sade var att välfärdspolitiken bland annat är bra för tillväxten eftersom när människor är ”trygga” då vågar de mer, då vågar de göra investeringar, satsa på företagande, byta jobb, osv. Bortsett från att detta är rent struntprat om vi ser till fakta, så är detta psykologiskt sett väldigt avslöjande om ni frågar mig, och det var det som slog mig.

För vad betyder detta? Vad säger detta om socialdemokraternas människosyn? Jo, det verkar som att socialdemokrater och deras likar tror att det enda som verkligen kan motivera människor är rädsla. Det kan ju faktiskt förklara varför socialdemokrater och socialister i allmänhet har en sådan enorm tilltro till politiken som lösning på alla världens problem. Politik betyder vid dagens slut inget annat än våld och tvång: skatter, regleringar, förbud, lagar, osv. Så deras tilltro till politiken är alltså deras tilltro till våldet som lösning på alla världens problem. Det är kanske av samma anledning helt otänkbart för socialdemokrater att människor skulle kunna vara genuint motiverade av kärlek – kärlek till värden. Det är kanske därför de har en sådan misstro till kapitalismen? Kapitalismen bygger ju på att människor drivs av kärlek till värden, inte den skräck, terror och rädsla som politiken endast kan orsaka.

På en fri marknad ägnar sig inte människor åt terrorism eller åt att sätta skräck hos varandra. Vad de gör är att de ägnar sig åt att byta värden mot värden – för alla inblandades ömsesidiga vinning. Det enda sättet man kan komma överens med andra på en fri marknad är genom att erbjuda dem värden. Det är det enda sätt som folk frivilligt kan sluta sig till en affär. Människor som drivs av en genuin kärlek till värden drivs av en genuin kärlek till livet. Men vad är det som driver människor som endast tror att våld och skräck är ”praktiskt”? Det är, som Ayn Rand har noterat, inte någon kärlek till värden eller livet; det är rädslan för döden.

Det är denna rädsla för döden – inte viljan att leva – som verkar vara många socialdemokraters primära psykologiska drivkraft. Det är därför de alltid associerar ”trygghet” med att slippa att oroa sig för att man ska bli av med sitt jobb, sin försörjning, sin sjukvård, osv. För dem är det helt otänkbart att man kan finna sin trygghet i sin egen förmåga att skapa nya värden, nytt välstånd. Det är bland annat därför de tror på sådana rena fantasier som den ”järnhårda” lönelagen. Arbetaren som är nödgad att försörja sig på en lön som bara täcker existensminimum är inte ett resultat av marknadskrafterna; det är bara en fantasi, eller en mardröm snarare, som ger uttryck för socialdemokratens rädsla. Likaså är förmodligen många socialdemokraters rädsla för en fri marknad i övrigt inget annat än ett uttryck för deras ständiga rädsla för döden.

Det har på sistone varit en hel del gnäll om att USA nyligen dödade 18 ”oskyldiga civila” i Pakistan. Det gnälls här och det gnälls där. Alldeles bortsett från att en del av dessa civila i inte verkar ha varit civila eller oskyldiga, och att det verkar också vara ganska vanligt att ”oskyldiga” civila skyddar terrorister, så kan man ju bara konstatera att i krig kommer en del missar att oundvikligen ske. Man får inte glömma bort att det moraliska ansvaret för samtliga offer ligger på de som initierade kriget (islamisterna och staterna som sponsrar dem), inte på offren som endast agerar i självförsvar (USA, Israel och västvärlden i övrigt). Men detta ignorerar man.

Även om vi ignorerar allt detta kan man ju bara konstatera att med den underförstådda premissen att inga misstag (”slarv”) får ske, att inga ”oskyldiga civila” får skadas eller dö på något sätt, så måste man ju i konsekvensens namn fördöma de allierade för alla de bomber som inte träffade högt uppsatta nazister under andra världskriget. Och vidare implicerar denna irrationella premiss att man inte hade haft någon moralisk rätt att göra vad som hade krävts för att vinna kriget, vilket betyder att dessa människor förnekar att någorlunda fria länder som USA och Storbritannien har någon rätt att existera överhuvudtaget. Hur kan man annars förneka rätten att försvara sig men samtidigt hävda att de har rätt till liv?

Jonas Pettersson skrev nyligen en bedrövlig debattartikel i Kvällsposten. Syftet var att bemöta Carolin Dahlman, som verkligen förtjänar att bli bemött för hennes tvetydiga vädjan att, på ”liberala” grunder, reglera samhället ännu mera. Men det Pettersson åstadkom var något mycket värre. Pettersson skriver: ”Friheten kan inte existera utan seder och normer. Den är en produkt av en viss tradition och förutsätter specifika normer och värderingar.” Det är alldeles riktigt att friheten har sina rötter i vissa specifika normer och värderingar. Vilka är dessa? I verkligheten är det främst vårt arv från antika Grekland (främst Aristoteles), Romarriket och renässansens och Upplysningens tänkare såsom Isaac Newton, Francis Bacon och John Locke. Ty det var dessa som lärde människan att tänka, att bemästra naturen, vilket gav människor en respekt för förnuftet, för individens förmåga, för individens värde, vilket slutligen gav upphov till insikten om människans behov av och rätt till frihet. Pettersson summerar det istället så här:

Antikens och kristendomens filosofer hade en kluven uppfattning om människan. Hon var visserligen kapabel till godhet, men också till ondska och egoism. Friheten måste därför tryggas med både yttre och inre spärrar. Från 1700-talet och framåt försökte man begränsa den yttre makten genom sinnrika grundlagar och den inre maktviljan genom överförande av sinne för rätt och orätt, omtanke om helhetens bästa och upplyst egenintresse. Utan dessa värderingar hade friheten förblivit ouppnåelig. (Min kursivering.)

Det är ju tragiskt att Pettersson bidrar till att baktala en sådan vacker dygd som egoismen genom att klumpa ihop det med ”ondska”. Att sedan antyda att det är människors ondska och egoism som är orsak till varför vissa normer (altruism?) behövs för att etablera friheten är att antyda att människor faktiskt inte är lämpliga för att vara fria, om det, som sagt, inte vore för att de hade vissa (altruistiska) värderingar. Betyder detta också att människan endast förtjänar att vara fri i den mån hon är förmögen att frivilligen (dvs på eget initiativ och inte genom någon lag) vara en altruist och kollektivist (”omtanke för helhetens bästa”)? Det verkar så för Pettersson fortsätter sedan med att skriva:

Vissa beteenden motverkas av seder och normer, medan andra uppmuntras. På så vis behöver exempelvis inte otrohet förbjudas eftersom det inte accepteras socialt. Detta är bra eftersom trohet gynnar familjelivet och barnen samtidigt som lagar på området uppfattas som despotiska. På samma vis är det självklart att hjälpa någon som håller på att drunkna trots att det inte finns någon lag som tvingar oss.

Lite längre ned fortsätter sedan Pettersson med:

Ju fler oskrivna regler vi har desto färre skrivna lagar och regler behöver vi… Om människor beter sig själviskt, oansvarigt och normlöst blir det svårt att hålla tillbaka politikerna i deras regleringsiver.

Notera hur han klumpar ihop själviskhet med oansvarigt och ”normlöst” beteende. Notera också den tydliga implikationen: om människor inte går med på att vara altruister frivilligen, då kommer människors själviskhet, dvs ”ondska”, att göra det lättare för politikerna att säga att människor inte förtjänar någon frihet, att de inte här lämpade för frihet, och att staten därför måste intervenera på olika sätt. Det finns mycket som är bedrövligt med detta. Att baktala egoismen är illa nog, att därutöver dessutom antyda att kollektivism och altruism är värdefulla normer och dygder, och att hävda att friheten kräver av människorna frivillig altruism, ja, det är så ondskefullt att jag kan inte ens komma på ett ord som beskriver hur jag känner.

Resonemanget är ju dessutom extremt motsägelsefullt för man kan inte, vilket bland annat Ayn Rand har visat med all önskvärd tydlighet, argumentera för friheten på altruistiska grunder. Om människor inte har en moralisk rätt att existera för sin egen skull, att hennes högsta plikt är att leva och offra sig för andra, då är ju inte ett fritt samhälle idealet utan socialism eller en fascistisk diktatur eller något annat liknande. Detta är för övrigt också något som Pettersson verkar medveten om just eftersom han noterar att politikerna förmodligen hade blivit mycket mer regleringsivriga om de noterar att det krävs tvång för att framkalla altruism hos medborgarna. Ändå argumenterar han för sådana normer som altruismen som om det inte fanns något rationellt alternativ såsom objektivismens etik. Att han inte verkar bekant med ett sådant alternativ antyds i alla fall av att han avslutar sin artikel med följande fråga: ”Liberaler som försöker plocka bort alla normer och värderingar är i färd med att rasera ett bygge som det tagit åtskilliga generationer att skapa, men vad erbjuder de för alternativ?” Att säga att detta är tragiskt är det minsta man kan säga.