När jag läste igenom artikeln om bug chasers lade jag märke till följande:

Carlos surfs online about twenty hours a week looking for men to have sex with…

Condoms and safe sex are openly ridiculed on bug-chasing Web sites, with many bug chasers rebelling against what they see as the dogma of safe-sex education; constantly thinking about a deadly disease takes all the fun out of sex, they say, and condoms suck. Carlos agrees and says getting HIV will make safe sex a moot point. ”It’s about freedom,” he says. ”What else can happen to us after this? You can fuck whoever you want, fuck as much as you want, and nothing worse can happen to you. Nothing bad can happen after you get HIV.”

…

For others, deliberately infecting themselves is the ultimate taboo, the most extreme sex act left on the planet, and that has a strong erotic appeal for some men who have tried everything else. Still others feel lost and without any community to embrace them, and they see those living with HIV as a cohesive group that welcomes its new members and receives vast support from the rest of the gay community, and from society as a whole.

…

For Carlos, bug chasing is mostly about the excitement of doing something that everyone else sees as crazy and wrong. Keeping this part of his life secret is part of the turn-on for Carlos, which is not his real name. That forbidden aspect makes HIV infection incredibly exciting for him, so much so that he now seeks out sex exclusively with HIV-positive men. ”This is something that no one knows about me,” Carlos says. ”It’s mine. It’s my dirty little secret.” He compares bug chasing to the thrill that you get by screwing your boyfriend in your parents’ house, or having sex on your boss’ desk. You’re not supposed to do it, and that’s exactly what makes it so much fun, he says, laughing.

Dessa människor vill inte ha sex. De vill inte ens leva. De är hedonister som verkar medvetna om att de leker med döden. De säger att de vill ha ”frihet” och att när man väl har fått HIV kan det inte bli värre. Tja, när du väl är död kan det inte heller bli värre. Och det är i praktiken så här de verkar resonera. Allt de vill ha, innan de gör slut på sina meningslösa miserabla ”liv”, är att uppnå en massa självdestruktiva ”kickar”. Andra självlösa och vilsna människor gör det eftersom de så desperat vill tillhöra en grupp. Det är rent ut sagt patetiskt. En annan förre detta bug chasers öde är talande:

Hitzel’s experience started when he moved from his home in Nebraska to San Francisco with his boyfriend. When that relationship broke up, Hitzel was at the lowest point in his life, and alone. He sought relief in drugs and sex, as much of each as he could get. At first, he started out just not caring whether he got HIV or not, then he found the bug-chasing underground and embraced it. He was sure he’d get HIV soon anyway…

Han var olycklig och försökte trösta sig genom att knarka och ha massor med sex. Det fungerade naturligtvis inte, varför han bara fortsatte och fortsatte, men blev aldrig tillfredställd. Han slutade inte förrän han blev allvarligt sjuk. Han fick till slut HIV. Han blev förstås bara ännu mer olycklig: ”Whenever I have to deal with things like medication, days when I’m really down,” Hitzel says, ”I have to look myself in the mirror and say, ‘You did this. Are you happy now?’ That’s the one line that goes through my head: ‘Are you happy now?'” He says it with a snarl, full of anger. ”Some days I feel really angry and guilty. I’m pretty much adjusted to the fact that this is my life, but about forty percent of the time I look at myself and say, ‘Look what you’ve done. Happy now?'” Och: ”Looking back on it, Hitzel says he was committing suicide by chasing HIV, killing himself slowly because he didn’t have the nerve to do it quickly.” Detta är vad det handlar om: självmord — ett långt och utdraget självmord. Men med tanke på hur dessa människor lever, skulle man ju kunna tro, om man nu ska acceptera den gängse konventionen av en hedonist, att detta är de lyckligaste människorna på jorden:

Though he’s older, Carlos lives a life that has a lot in common with Hitzel’s in San Francisco. Carlos estimates that he has had several hundred sex partners throughout his life, and he routinely hooks up with three or four guys a week, all of them HIV-positive or at least uncertain about their status.

En psykolog uttalar sig om fenomet:

That’s a common trait among bug chasers, says Dr. Bob Cabaj, director of behavioral-health services for San Francisco County and past president of both the Gay and Lesbian Medical Association and the Association of Gay and Lesbian Psychiatrists… ”For kids who have had a really hard time fitting in or being accepted, this becomes like a fraternity.”

Somliga av dessa människor är uppenbarligen sådana andrahandsmänniskor att de är villiga att göra precis allt för att ”platsa” in någonstans, även om det kostar dem livet.

Dessa människor är ofattbart irrationella:

Furthering the epidemic doesn’t bother Carlos. Bug chasing requires a great deal of self-delusion, and he easily acknowledges the contradictions in what he’s doing. He notes that while he seeks HIV, he doesn’t eat junk food or smoke, and that he drinks only socially. ”I take care of myself,” he says proudly. He also notes the hypocrisy in his doing volunteer work at GMHC, in which he tells other men to use condoms and practice safe sex, while he’s hunting for partners for his secret hobby. The conflict doesn’t bother him in the least.

Denna ”rörelse”, om man kan kalla det för det, är inget annat än en självmordskult:

Forstein says that attitude is disastrous for gay men. ”We’re killing each other,” he says. ”It’s no longer just the Matthew Shepards that are dying at the hands of others. We’re killing each other. We have to take responsibility for this as a community.”

Och: ”Cabaj estimates that at least twenty-five percent of all newly infected gay men fall into that category. With about 40,000 new infections in the United States per year, according to government reports, that would mean around 10,000 each year are attributable to that more liberal definition of bug chasing.” Carlos får i slutet av artikeln frågan vad han ska göra när han väl har blivit infekterad. Hans svar? ”If I know that he’s negative and I’m fucking him, it sort of gets me off. I’m murdering him in a sense, killing him slowly, and that’s sort of, as sick as it sounds, exciting to me.” Som sagt: irrationellt, sjukt, perverst och självdestruktivt. Vad är det som gör detta möjligt? Jag vet inte, jag har inte en blekaste aning. Det finns inget svar, ingen motivering, ingen förklaring. Ingen rationell förklaring. Men vet ni vad allt detta fick mig att tänka på? Jo det fick mig att tänka på något som Ayn Rand sade i sin Playboyintervju:

PLAYBOY: In Atlas Shrugged, one of your leading characters is asked, ”What’s the most depraved type of human being?” His reply is surprising: He doesn’t say a sadist or a murderer or a sex maniac or a dictator; he says, ”The man without a purpose.” Yet most people seem to go through their lives without a clearly defined purpose. Do you regard them as depraved?

RAND: Yes, to a certain extent.

PLAYBOY: Why?

RAND: Because that aspect of their character lies at the root of and causes all the evils which you mentioned in your question. Sadism, dictatorship, any form of evil, is the consequence of a man’s evasion of reality. A consequence of his failure to think. The man without a purpose is a man who drifts at the mercy of random feelings or unidentified urges and is capable of any evil, because he is totally out of control of his own life. In order to be in control of your life, you have to have a purpose — a productive purpose.

När jag läste dessa rader för första gången tänkte jag på människor som John Ausonius (efter jag hade sett miniserien om Lasermannen som gick förra året på tv). Men jag tänkte även på de depraverade och meningslösa ungdomar som har gestaltats i filmer som Kids, Bully och Ken Park. Nu kan jag även tänka mig att Carlos och hans likar utgör exempel på människor utan ett centralt och livsbejakande syfte.

Att älska livet är inget självklart. Det är en bedrift. En berömvärd bedrift. Att kämpa för att få ut så mycket som möjligt av livet, dag efter dag, är också en beundransvärd bedrift. Att kasta bort det på meningslösa kickar såsom att ha hundratals ligg bara för att få HIV, är inte ett dugg beundransvärt. Det är bara depraverat, sjukt och fel. Eller som Sam Kinison skulle säga: ”AAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”