Ibland har man ingenting att säga. Ibland har man inte tid. I vilket fall som helst har jag inte uppdaterat min blogg på några dagar. Så blir det ibland. Tack och lov finns det andra som har något att säga. Per-Olof Samuelsson har publicerat en nygammal artikel på sin hemsida. Den heter ”Precis så anstötligt som det låter” och utgör ett svar på en lika gammal och förvirrad artikel om Ayn Rands moralfilosofi av Danne Nordling. Tyvärr brydde sig inte Nordling om att ta till sig Samuelssons invändningar och kommentarar. Han evaderade dem istället. Nyligen publicerade därför Nordling ett blogginlägg där han kom med fler liknande kommentarer.

Hela inlägget var oerhört osammanhängande och förvirrande. Men det var framför allt felaktigt. Nordlings tes i sitt blogginlägg var att Rand i själva verket inte förespråkade egoism och att hon därför inte bör betraktas som en företrädare för etisk egoism. Men detta är förstås inget annat än rent struntprat.

Jag själv konstaterade att Nordlings grundläggande fel ligger i att avfärda Rands om en företrädare av egoism, bara för att Rand inte delade den traditionella – och fullständigt felaktiga – synen på egoism som ju går ut på att egoism handlar om man ska offra andra för sig själv. Men detta är, konstaterade jag, ju bara en fråga om vad som ligger i människas egenintresse, inte huruvida man bör vara egoist eller inte.

Det fanns förstås mycket mer förvirrade inslag i hans inlägg och jag kan därför förstå om alla inte förmådde att se igenom Nordlings nonsens. Och de som inte förmådde att se igenom Nordlings nonsens bör läsa Samuelssons artikel. Den visar inte bara på så många sätt varför Nordling har helt fel beträffande Rands otvetydiga ställningstagande för egoismen. Den visar även att Nordling har inget lärt sig och att han har ingen som helst avsikt att lära sig heller. Han är, åtminstone när det kommer till Rand, ännu en i raden av oärliga kommentatorer.