att det råder en ”trade off” mellan frihet och trygghet.

Vad är frihet? Frihet är frånvaron av våld och tvång. När man är fri från det, är man förstås trygg. Man är så att säga säker. Ett fritt samhälle är med andra ord ett fredligt och civiliserat samhälle. Det är för att värna om vår frihet – och därmed också tryggheten – som vi behöver en nattväktarstat: domstol, försvar och polis. (Och en liten begränsad stat som endast utövar försvarsvåld i syfte att värna om medborgarnas frihet är förstås inte ett hot för någon civiliserad människa, eller, för den delen, civiliserad grannation.)

Det är dock inte bara ur detta avseende som frihet och trygghet hör ihop. En ekonomisk frihet är också en förutsättning för ekonomisk trygghet. Vad är ekonomisk trygghet? I fundamentala termer är det att ekonomiskt kunna försörja sig själv genom eget arbete. Men vad är det då, fundamentalt, som hindrar människor från att försörja sig själva? Det är det faktum att de inte kan finna ett jobb. Vad är det fundamentala hindret här? Det är statliga interventioner, dvs statligt våld och tvång.

Det är medelst statens sanktion, som fackföreningar idag har makten att tvinga fram höga minimumlöner och det är dessa höga minimumlöners om skapar arbetslöshet. Till fackföreningarnas hjälp har de inte bara skattesubventionerade a-kassor utan även sådana lagar som LAS och MBL. Det är dessa som gör det omöjligt för lågproduktiva att skaffa sig lågproduktiva och lågavlönade arbeten. Fackföreningar ser dock till att skapa arbetslöshet inom praktiskt taget alla branscher, inte bara för de lågproduktiva. Detta har resulterat i en hög arbetslöshet. Det är uppenbart att de arbetslösas ekonomiska trygghet är tillintetgjord på grund av fackföreningarna i praktiken förbjuder dem från att arbeta. Men även de som har ett jobb drabbas indirekt av denna otrygghet. Att vara rädd för att bli arbetslöshen grundar sig i insikten om att det är svårt att finna ett nytt jobb.

Det är i kontexten av allt detta ingen som helst överraskning att Danmarks mer liberala arbetsmarknad också resulterar i fler jobb och en ökad ekonomisk trygghet. Svenskt Näringsliv rapporterar:

Givetvis är det svårt att finna ett objektivt svar på i vilket land tryggheten är störst, inte minst med tanke på att olika människor definierar trygghet på olika sätt. Men om man är ute efter att jämföra arbetstagares upplevda trygghet i olika länder borde väl ändå det bästa sättet vara att fråga arbetstagarna själva. Tankesmedjan The Centre for European Policy Studies, CEPS, gjorde för ett par år sedan en dylik undersökning över trygghet i olika europeiska länder. Enligt CEPS undersökning var danska arbetstagare tryggast i Europa – följaktligen kände de sig tryggare än svenska arbetstagare.

Kanske är det just därför som det i Danmark vuxit fram något av en konsensus rörande behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden…

Man måste inte välja mellan frihet och trygghet; det finns ingen ”trade off”; det moraliska är det praktiska.