Dick Erixon om första maj:

1 MAJ – EGOISMENS DAG. Ingen dag på året präglas av egenintresset som just denna dag. Makten marscherar under röda fanor – i opposition mot ingen annan än sig själva. Facket kräver mer betalt och högre murar kring de jobb som finns, vilket gör det svårare för dem som står utanför att komma in. Ute i världen kämpar många människor för att slippa förtryck, men arbetarrörelsen står ofta på förtryckarnas sida och motarbetar dem som vill frihet i världen – USA. Men all denna egoism sveps i ord som solidaritet och jämlikhet. Med andra ord är det vi ser en bisarr gatuteater.

Dick Erixon har fel. Första maj är inte alls ”egoismens dag”. Åtminstone inte i den mening som Erixon antyder.

Att begära en högre lön är, i en normal kontext, i och för sig själviskt och inget fel. Tvärtom så är det helt rätt. Varför ska man inte försöka få så bra betalt man bara kan? Eller Erixon anser kanske att det är omoraliskt att vilja tjäna så mycket pengar som möjligt? Han kanske vill reglera lönerna? Han kanske vill straffbeskatta folk med höga inkomster? Han kanske tycker att VD:arnas löner och ersättningar är i grunden orimliga och omotiverad? Kanske ett utslag för ”motbjudande girighet”? Det är bisarrt löjligt av Erixon att inte själv se de tydliga implikationerna av det han säger.

Men i vilket fall som helst finns det en väsentlig skillnad att medelst facket tvinga fram överlöner. Och till skillnad från vad Erixon verkar tro så finns det faktiskt inget att vinna på en sådan strategi. Det leder nämligen endast till arbetslöshet och på längre sikt till en lägre levnadsstandard. Det leder dessutom till en otrygghet som inte ens fackets medlemmar undgår att ta del av. Detta i och med de själva skapar en arbetsmarknad som gör det svårt för dem själva att få ett nytt jobb.

Vår arbetsmarknad är ju präglad av arbetslöshet och otrygghet just nu eftersom facket har fått som de vill. Det ligger därför, tvärtom, i allas egenintresse att sträva efter en fri arbetsmarknad. Och det föreligger ingen konflikt mellan frihet och egoism. Tvärtom är det så att man endast kan försvara friheten konsekvent på egoistiskt grunder; det är egoistiskt med frihet och det ligger i allas egenintresse att inte bara verka för en fri arbetsmarknad utan för ett fullständigt fritt, laissez-faire kapitalistiskt samhälle. Man kan tycka att detta är självklart, men tydligen är det inte det. Och det är kanske inte undra på att så många är emot frihet, om de nu tror, som Erixon att det inte ligger i deras egenintresse.

Dick Erixon borde tänka lite mer på vad det är han egentligen säger innan han publicerar det på sin blogg. Själv funderar jag ännu på om jag ska gå ut och demonstrera för en fri arbetsmarknad…