Det är bra och förståeligt att tandläkare protesterar när regeringen vill införa en prisreglering inom tandvården. Detta är ett typiskt populistiskt socialistförslag som naturligtvis kommer precis i tid inför ett val. Tusentals år av mänsklig historia talar emot alla former av prisregleringar. Prisregleringar innebär, beroende på vilken riktning man väljer, antingen att man skapar ett överflöd (prisgolv) eller att man skapar ett underskott (pristak). I vilket fall som helst får det många skadliga effekter för ekonomin.

Det finns det ingenting som kan berättiga sådana regleringar på moraliska grunder. Det finns inget som kan berättiga att staten ska tvinga oss att acceptera ett visst pris, varken som säljare eller som kunder. Att reglera priser är således en kränkning av individens rättigheter. När staten bestämmer vilket pris jag som säljare måste ha, då är det inte bara en kränkning av min rätt till egendom, eller min rätt till frihet, det är faktiskt en kränkning av min rätt till liv. Rätten till liv är omöjlig att praktisera konsekvent om man inte också har en konsekvent rätt till egendom.

Idén bakom denna prisregleringar är naturligvis denna: de behövande har rätt till tandvård, alltså ska den vara tillgänglig för de behövande. Men priserna på marknaden för tandvård är för hög för somliga. Därför måste staten göra något; den måste sätta stopp för tandläkarnas ”girighet” och istället låta behovet av tandvård reglera priserna. Den underliggande premissen är given: altruismen. Men det finns ingen som på rationella grunder har kunnat motivera altruism av detta slag. Det är därför synd, men inte ett dugg oväntat, att tandläkarna vänder sig till samma altruism för att motivera sina icke-altruistiska priser. Tandläkarna skriver i dagens SvD följande:

Den mest uppenbara är att det kommer att uppstå brist på tandvårdspersonal, vilket i sin tur leder till ökade köer och att många inte får den tandvård de behöver i tid. Tandvårdslagens intentioner om lika vård till hela befolkningen kommer att motverkas.

…

Fri prissättning på tandvård infördes så sent som 1999. Priserna hade länge varit oförändrade och speglade inte de faktiska kostnaderna inom vuxentandvården. Effekten blev slitna lokaler, omodern utrustning och försämrad arbetsmiljö.

Investeringarna sjönk, liksom antalet sökande till yrkesutbildningar inom tandvård. Många tandläkare valde att lämna landet.

Avregleringen bidrog till att lösa problemen. Den kraftiga prisökningen under de första åren var ett uttryck för den eftersläpning som prisregleringen hade orsakat. De senaste åren har prisutvecklingen stabiliserats.

Argumenten för fria priser är många. Ett är att det är möjligt för patienten att välja mellan olika alternativ till olika kostnader.

Med en prisreglering går det varken att konkurrera genom att erbjuda tandvård till lägre pris eller ta mer betalt och erbjuda en tjänst som är bättre.

Efter avregleringen har utvecklingen gått i rätt riktning. Konkurrensen och valfriheten har ökat. Vi har i dag en väl fungerande tandvård – en viktig förklaring till den goda svenska tandhälsan, som under de senaste 30 åren stadigt förbättrats.

Notera hur de försöker försvara sig. De försvarar inte sin rätt att ta ut så höga priser de bara kan, de försöker istället förklara sina priser av att priserna tidigare inte motsvarade de faktiska kostnaderna, vilket säkert är alldeles sant. De motiverar det med att investeringarna sjönk och att många inte ville jobba inom tandvården, vilket också säkert är alldeles sant. De hänvisar till tandvårdslagens intentioner, som ju syftar till samma ändamål som regeringens förslag om en prisreglering, nämligen ”lika vård till hela befolkningen”. Jag säger inte att dessa tandläkare är dumma eller omoraliska, så klart. De vet förmodligen bara inte bättre. Men det är också synd. Om våra tandläkare hade haft samma civilkurage och försvarat sina profiter och höga löner, som t ex en stolt LO-arbetare, då skulle ingen våga sig på dem. Men när de gör så här, då avslöjar dem att de är moraliskt avväpnade och nu är det fritt fram att på altruistiska grunder göra anspråk på deras tjänster.